Helgen som gick erbjöd ett antal värmande inslag. Det var ju inte bara det att huset blev varmt på tredje dagen utan vi fick en behaglig temperaturhöjning från -28 till ca -10. Solen fortsätter att visa sig och dagsmejan är nära. Skidturen på is och i öppna landskap var häftig och nyttig för kropp och själ. Något sällskap värmde sig i solgasset och hade brasa vid strandkanten.
I skidspåret mötte jag endast två individer vid olika platser och båda dessa stannade upp och öppnade ett samtal med mig. Frågan ställdes vid de båda möten "Vem är du" Det är möjligt att många uppfattar frågan som nyfiken och besvärande medan jag tänker tvärtom. Fantastiskt att de är så intresserade när de ser främmande ansikten i grannskapet och det kan hända på andra mötesplatser också. Jag känner att här finns det en medmänsklighet som vi inte hinner med i Stockholm och vi hinner se hur människan verkligen mår. Vi stannar upp och växlar några ord innan vi går vidare. Somliga av oss tycker säkert att det är integritetskränkande med denna sociala kontroll, men utan tvekan har den ett värde som överträffar nackdelarna. Jag känner mig välkommen som den person jag är och det är värmande.
Efter skidåkning blev det fortsättning på vårt tålmodiga renoveringsprojekt där vi försöker återställa gårdens karaktär. Det är mängder av gipsskivor och spånplattor som Per har burit ut ur huset och del av virket eldar vi upp i kakelugnarna. Det är ett antal dörrar, fönster, socklar och lister som jag har skrapat, spacklat, putsat och målat. Att jobba med kroppen och händerna är värmande men det är också en skön kontrast mot vardagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar