torsdag 26 februari 2009

Varför chefsnätverket åkte till Mocambique för att lära mer om ledningsarbete

Det är säkert många som undrar över vad vi kan lära oss om ledningsarbete i ett land som har 95% arbetslöshet. Ett flertal av befolkningen är analfabeter och kan inte prata engelska osv. Moçambique är ett av jordens absolut fattigaste länder samtidigt som dom har outnyttjade naturtillgångar. Ett flertal krigsherrar har varit där och raserat påbörjade utvecklingsarbeten.

Att leva och färdas genom det landet på åtta dagar var en mycket stark upplevelse. Här fick vi lära oss "team-building" i praktiken. Det behövdes inga modeller. Resesällskapet utsattes för utmaningar som matbrist, bränslebrist, osäkerhet om var vi befann oss eftersom vägvisare inte existerar. När solen går ner på kvällen vid 18-tiden, då släcks lampan. Det blir kolsvart. Vi hade en guide som satt på flaket i ett flertal mil på jordvägar och pekade ut färdriktningen åt oss. Förlorat bagage för halva gruppen var ett annat inslag. Jag kan göra listan mycket längre.

Men, det sägs att människan härstammar från Afrika och att genom olika folkvandringar så har en del av oss hamnat på våra breddgrader. Att komma tillbaka till alltings ursprung och klara påfrestningar under extrema förhållanden var lärorikt. Men den största nyttan med projektet var att det väckte så många tankar kring vårt sätt att leva. Det ställer existentiella frågor på sin spets och vad vill vi med våra biståndsprojekt?

Man växer som människa och vår syn på ledarutveckling är att det måste börja med individutveckling. Därför har vi gjort många ledarutvecklingsresor till andra fattiga delar av världen, som jag kommer att berätta om i min blogg. Vi har inte åkte hem oberörda någon gång. Den här typen av utbildningsresor är en del av vårt koncept: "Nätverk för ledare"

1 kommentar:

Anonym sa...

Yes Eva! Precis så tänkte jag. Intressanta reflektioner utifrån era teman på nätverksträffarna. Nu hoppas vi på många läsningar. Det kan ta ett tag men med mun till mun metod har du snart en hel drös med blogläsare. Vi ses i morgon.

Kerstin