Själ och Passion

Nu har vi gjort uppbrottet igen och lämnat storstan efter några intensiva veckor där. Vi har förmånen att kunna distansarbeta från tid till annan och vi vistas nu i den fantastiska fjällvärlden. Metertjockt snötäcke och en så fantastiskt ren och klar luft.

Jag har i tidigare inlägg berört mina drivkrafter och den sista som jag tänker nämna är Hälsan. Ett långt lyckligt liv drömmer vi väl alla om, men därom får vi inga garantier från ovan. Däremot är jag övertygad om att hälsan är beroende av vad vi stoppar i oss och vilka miljöer vi vistas i. Men ännu viktigare är nog att vi hittar själ i och passion för det vi gör. I våra chefsnätverk upplever jag alltför ofta att fokuseringen på tidsvinster och kapitalavkastning är så stor att den tar så mycket energier att känslan för arbetets innehåll, försvinner.

Ett gammalt ord som arbetsglädje hör jag aldrig men jag hör berättelser om sömnlöshet, otillräcklighet och känslan av att man gör ett hafsigt arbete. Det tär på krafterna. Sen finns det naturligtvis de som brinner för karriären och längtar till den stunden de kan sätta sig vid datorn på kvällen.

Jag önskar att fler kan känna själen i och passionen för det de håller på med. Där tror jag att man kan hitta laddningen till att leverera ett bättre resultat och framförallt att man mår bättre. Det gagnar hälsan.

Min nästa drivkraft - Frihet är att bära en lätt ränsel genom livet

Igår var det styrelsemöte i vår bostadsrättsförening där jag har varit ledamot och även ordförande i sammanlagt 7 år, men nu väljer jag bort det och ser att vi är fler i föreningen som kan dela på bördorna. Idag återkommer jag till mitt inlägg om mina Drivkrafter. En stark drivkraft är att värna om friheten. Den totala friheten existerar knappast, men den finns mer eller mindre. Att välja bort anställning och satsa på eget företag är ett stort steg på den skalan. Som konsult var jag i början tveksam till om jag skulle hyra ut mig som resursförstärkare eller satsa på en egen produkt. Våra chefsnätverk är en egen produkt som vi själva får ta ansvaret för. Att ha anställda är också en parameter på den skalan vilket vi valde bort efter några år. Samtidigt konstaterar jag att relationerna till nära och kära är väldigt viktiga och det förutsätter min närvaro från tid till annan. Allt är paradoxer.

När vi var på utbildningsresa till Mellanöstern med deltagare från våra chefsnätverk så talade vår färdledare om betydelsen av "att bära en lätt ränsel genom livet" Ju fler prylar vi skaffar oss, ju mer begränsas min frihet. Jag försöker minimera köpen säger jag, som har tre hem och två arbetsplatser att sköta. Trots allt upplever jag att jag gör många val och lyckats relativt väl med att skapa frihet.

Om mina värderingar och drivkrafter

I helgen var vi bl.a. tillsammans med några mycket goda vänner, barn och barnbarn. Som brukligt är blev det även tillfälle till reflektion och funderingar kring nuet. Ett samtal handlade om våra drivkrafter. Jag drog mig tillminnes när jag tillsammans med ett av mina chefsnätverk var på Sigtunastiftelsen för en retreat. Vi var tysta i 24 timmar och under den tiden blev små och stora frågor tydliga. Det var en mycket stark upplevelse och kan rekommenderas. För min egen del så kretsade tankarna kring mina värderingar och mina drivkrafter. En stark drivkraft är att växa. De finns fler drivkrafter än växa som jag kan återkomma till vid senare inlägg.

Med växa syftar jag på att få nya kunskaper och insikter, men även att antalet relationer med individer och miljöer blir fler samtidigt som jag värdesätter att relationerna fördjupas. I växa begreppet finns en nyfikenhet på att prova nya roller som individ. Jag har tidigare nämnt mitt engagemang i Zonta och vår konferensgård som vi har gett namnet Änglagård. Utmaningar med höga trösklar är utmanande. Som en av mina tidigare chefer sa. " ....det är i begränsningen som mästaren visar sig......" Tänkvärt. Sist men inte minst så är miljöombyten och kulturmöten väldigt stimulerande. Kulturmöten kan jag uppleva i vardagen men även när vi besöker andra länder i studiesammahang tillsammans med våra nätverksdeltagare.

En liten överraskning

En av våra gäster överraskade oss med ett utomordentligt bra motionstips som jag gärna delar med mig av. Vi har en liten hiss i vårt hus där vi finns på fjärde våningen. Vi var ett större sällskap och några stycken av oss valde att gå upp. Då fick vi höra att om du bor på tredje våningen i ett flerfamiljshus och konsekvent undviker hissen i ett år så har du motionerat lika mycket som den person som åker ett Vasalopp och tränar inför dito. Nu är det dags att stänga av datorn för att fira helg. Jag börjar med en promenad i vårsolens glans och i våra kvarter finns det dessutom gott om trappor.

I mötet mellan olika generationer och kulturer finns möjligheterna

Det våras för nya tankar även i vårt företag och i våra liv. Hos oss är gränslinjen mellan arbetsliv och privatliv hårfin. En bekant till oss brukar filosofera kring begreppet "Fritid" Vad är det? Det låter som om motsatsen skulle vara "Tvångstid" och i förlängningen undrar han då om arbetet är tvångstid? Jag vill inte se arbetet som tvingande och våra aktiviteter eller projekt som vi är engagerade i har oftast någon koppling till vår profession.

Idag skall vi möta personer i ledande befattningar för att diskutera ett upplägg kring vårt kommande seminarium. Varje år erbjuder vi chefsseminarium för samtliga av våra nätverksdeltagare. Att ligga steget före är en av våra största utmaningar. Fingertoppskänslan kring förändringar i samhället och i arbetslivet. Det handlar oftast om kompetensöverföring mellan olika kulturer men det kan även handla om kompetensöverföring mellan olika generationer.

Ett annat projekt som är aktuellt för oss är ledningsarbetet i en vingård. Här får vi ta del av gamla traditioner som lever vidare från generation till generation. Från far till son. Det finns inga nerskrivna arbetsinstruktioner utan hörsägen är viktig. Vi förbereder en studieresa och åker till Bordeaux i april för att träffa vinbönder. Tidigare har vi besökt samer tillsammans med några av våra chefer för att diskutera ledningarbetet i Sapmi, som även det bygger på att traditionerna överförs från generation till generation inom rennäringen.

Den tekniska utvecklingen i all ära och med hjälp av den når vi oanade höjder, men vi glömmer ofta bort att ta tillvara gamla beprövade kunskaper. Kompetensöveföring mellan olika kulturer eller från generation till generation är en viktig faktor till framgång, oavsett om du är industriman eller vinbonde.

Det våras för nya tankar i företagen

Det våras för nya tankar. När verkligheten kommer ifatt oss då blir vi mottagliga för att tänka tvärt om och möta nya förutsättningar. Vid ett av våra chefsseminarier definierade vi de tre begreppen Utsikter, Avsikter och Insikter som ett sätt att beskriva tre nivåer som alltför sällan möts i företagen. Det är styrelsen som har sina Utsikter för företagets positionering på marknaden. Det är ledningens Avsikter att verkställa styrelsens önskemål och slutligen är det medarbetarnas Insikter i möjligheterna att verkställa målformuleringen. Tre olika nivåer som ofta försummar chanserna till att samverka med varandra och det märks på många olika sätt. Språkbruk, lojaliteteter och värderingar är några exempel på skillnader mellan de tre olika nivåerna.

Min tes är att lågkonjunkturen för de tre olika nivåerna samman på ett sätt som vi inte har sett tidigare. Det börjar bli tydligt nu att vi får hjälpas åt att dela på bördorna. De som har tyckt sig ha rätt till ohemula ersättningar för utfört arbete backar när kassan sinar. Att skrapa med foten hos aktieägare och politiker frestar på och löntagarna inser värdet med att ha anställningen kvar och avstår från krav på löneökningar och kan t.o.m. tänka sig att reducera sina löner i utbyte mot förkortad arbetstid eller utbildning. Ansvar och Respekt är ord som vi möter i chefsnätverken idag.

Jag tror att vi kan vara på väg in i en ny tid där girigheten kommer på skam och värderingsfrågorna får ökad betydelse i företagen.

I min profession ville jag styra och blev min egen arbetsgivare

I mitt föregående inlägg hade jag funderingar kring otydligt ledningsansvar. Vem är det egentligen som styr och varför vill somliga styra medan andra är mindre benägna att klättra i karriärstegen. En framgångsrik karriär har naturligtvis många dimensioner av tillfredsställelse men där finns också inslag av otrygghet till följd av maktkamper. Alla kan inte nå toppen. En del viker i matchen och andra spänner bågen ytterligare en gång efter en framgångsrik positionering. Förr eller senare så möter de flesta sitt kompetenstak och blir förbisprungna.


Jag var 39 år gammal när jag var på väg upp i karriären inom energibranschen. Jag var projektledare för en fabrik som skulle byggas vid järnverket i Oxelösund. Fabriken baserades på ny produktionsteknik för fossila bränslen. Vid det läget ändrades energipolitiken med skatteväxling till förmån för förnyelsebara energikällor. Dessförinnan hade Per och jag jobbat inom kärnkraftsindustrin och mött det politiska motståndet även där.


Jag insåg att jag hade litat på företagsledare som inte hade lyckats med att styra efter ändrade förutsättningar i omvärlden. Då bedömde jag att jag inte skulle äventyra min och familjens ekonomiska trygghet om jag fick styra i egen regi. Så bildades företaget Etärnkonsult. Plan B var att vara återanställningsbar före 50.

Vem styr och vad är det som gör att somliga vill styra?

Vi var på Operan igår och såg Macbeth av Giuseppe Verdi efter William Shakespeares drama. För Macbeth är makten något han absolut vill skaffa sig, men när han väl har den är den inte lika självklar längre. Hans hustru har en avgörande betydelse för hans handlande men det har också häxorna. Mardrömmen tar över och det blir mycket blod på scenen innan föreställningen är till ända. Det väcker tankar kring makt som berusar och korrumperar. Om maktberoende kan vi även följa i medierna och ofta pratas det om girigheten som styr verkligheten.

Hur förhåller det sig då med ledningsarbete i företagen? Det är inte ovanligt med formella och informella ledare på företagen. De formella ledarna har fått makten men de informella tar maken. I Macbeth var det hustrun och häxorna som var de informella ledarna.

När han insåg att han hade förlorat ledningsförmågan och att det fanns andra som hotade hans ställning så var han beredd att utföra vansinnesdåd. Det är inte ovanligt att man får höra omdömet från anställda i företagen: "hos oss har vi en psykopat som styr" Den här diskussionen kring makthavare och ledningsarbete går att fläta ut i olika grenar. Ett tema för kommande diskussioner bl.a. i chefsnätverken är betydelsen av den formella och informella ledaren på jobbet. Ett annat tema med högre abstraktionsnivå är: Vem är det egentligen som styr och vilka andra vägar har jag som individ att gå om jag vill påverka. I morse fick vi höra om alla bloggare som företrädesvis är kvinnor. Dom har stor påverkan i samhällsdebatten men även som trendsättare.

En annan bild på maktens boning fick vi när vi var på en nätverksresa i Italien med temat: Humanistiskt ledarskap. Här fick vi ta del av kvinnans makt i företagen. Mannen var den formella ledaren på arbetet som rådgjorde med sin hustru vid köksbordet och skred därefter till handling efter hennes råd.

Vi har även hört talas om höga chefer som går till astrologer. Här svävade jag ut men frågan är intressant och förblir obesvarad. Vem styr och vad är det som gör att somliga vill ha makten till varje pris?

I chefsnätverken har vi inga dopceremonier

Vi flaggade för Melvin i vår lilla dopgåva med en bordsflagga där hans förnamn var ingraverade. Vi tänker oss att flaggan kommer fram vid alla hans kommande bemärkelsedagar. Vi träffades en kulen söndagsförmiddag vid den gamla kyrkan från 1100-talet i Färentuna, på Ekerö. I kyrkan var det värme när släktingar från när och fjärran kom och lille Melvin strålade på sitt allra bästa humör. Knappt fem månader gammal tycks han redan vara van att posera framför fotoblixtar och uppskatta all uppmärksamhet som riktas mot honom.

Efter ceremonin i kyrkan samlades släktingarna i församlingshemmet. Det var första gången som de båda släktleden samlades. Bara det var stort. Här serverades tårtan och presentöppningen tog vid. Vilken uppvaktning! Många vackra ord sades till det lilla barnet och vid presenterbordet fanns föräldrarna. Det var gåvor som kommer till hans glädje och lycka inom nära framtid och det fanns gåvor som han får nyttja först vid vuxen ålder. De skall sparas på framtiden.

Tidsaxeln är spännande! Finns givarna kvar i livet om 20 år, när han skall ta emot dessa gåvor. Det är inte säkert, men än mer fascinerande är tanken på att om inget oförutsett händer så kommer barnbarnen alltid finnas vid min sida resten av mitt liv.

En annan reflektion är att i dopet tas barnet upp i en gemenskap. Barnet får en tillhörighet i en kyrka och hans namn bekräftades vid dopfunten när prästen talade till Melvin och även i sin predikan. Vid dopet fick han också en gudmor och en gudfar som föräldrarna hade valt ut åt honom. Gudföräldrarnas uppgift är att finnas tillhands om någon tragedi skulle inträffa och de kommer också ha ett vakande öga för Melvin i det fortsatta livet. För mig blev det tydligt att dopceremonin har långt större betydelse än gåvorna som var vackert inslagna i hårda och mjuka paket. Det var nu som Melvin blev en individ i ett större sammanhang. Inte bara familjemedlem.

Många av oss kanske skulle må Gott av att bli "döpta" vid fler tillfällen än i bara startögonblicket. De finns alltför många som saknar tillhörighet i någon större gemenskap. Där har nog ordensällskapen en särskild betydelse för sina medlemmar med sina dopceremonier.

I chefsnätverk "fångar vi det okända med öppna händer"

En arbetsvecka går mot sitt slut och mina tankar kretsar kring det som har passerat revy under veckan. Det har varit en vecka med temakvällar där jag har fångat in nya kunskaper och insikter. Jag har tidigare berört Ami Lönnroths diskussion kring Empati och Kärlek. Två andra inslag var Pilates som vi bekantade oss med på Zontas klubbmöte och sen var det Gunnar Adler-Karlsson, GAK, som föreläste om sin bok "Ondskans biologiska ursprung". Här finns en del obehagliga sanningar och han menar att vi måste lägga om vår livsstil för att vi inte skall utplåna oss själva.

Det har också varit en vecka med planering för kommande möten, med mina chefsnätverk. Samtalen där kommer att handla om konjunkturväxlingen och några vill att vi diskuterar vägen till ett kreativt förhållningssätt. Att "fånga det okända med öppna händer" är en svår konst men jag tror att det är precis i det skedet vi är inne i nu. Lågkonjunkturen är ett återkommmande tema i media och det är snart sagt ett oundvikligt samtalsämne verkar det som. Jag var hos Simon, min skräddare, och hämtade ut mina kläder och även här kretsade samtalet kring konjunkturväxlingen. Simon, har också noterat förändringen och hittat sin väg till en för honom bra lösning. Han tog ut sin pension vid 61 års ålder och jobbar vidare, men med långa ledigheter. Han anpassar sina arbetstider till skolåret. Simon har valt att göra det som arbetsmarknadens parter på allvar diskuterar, nämligen lönesänkningar och arbetstidsförkortningar. Simon väljer att framöver vara längre perioder i Grekland och studera kulturen där.

Kan det vara så att när konjunkturen vänder så kommer vi att uppleva någon form av paradigmskifte? Kan det vara så att vi är på väg mot ett mer jämställt samhälle, där representationen av kvinnor och invandrare blir vanligare i maktpositioner och att vi sänker arbetstakten? GAK hävdade att det samlade värdet av våra pengar är 10 gånger större än värdet på vår samlade produktion. I så fall har vi ett gigantiskt underskott att ta i tu med.

Vi har haft en lång period där vi har haft problem med orimligt långa arbetsdagar, där kravet har varit på många chefer att ständigt vara uppkopplade och många har drabbats av ohälsa till följd av ett för högt uppskruvat tempo. Det är onekligen intressant att följa utvecklingen och jag ser fram emot många kreativa samtal i ledarnätverken.

Nya förutsättningar och Nya kunskaper

En ny dag innebär alltid nya förutsättningar och det vore ju förfärligt trist om man vet vad dagen i sin helhet har att ge. Vissa hållpunkter finns naturligtvis såsom inbokade möten och måltider. Därutöver planerar jag kommande möten och jag kommer att kontakta ett antal presumtiva kunder. I varje möte och i varje kundkontakt finns en potentiell öppning till nya möjligheter, insikter och nya kunskaper.

Apropå nya kunskaper så var vi på en temakväll igår där panelen under ledning av Ami Lönnroth försökte bena ut innebörden av två ord som Empati och Kärlek. Ami är intressant att lyssna till och hon väcker alltid nya tankar, i tal och i skrift. Panelen försökte tolka innebörden av dessa två ord och Ami hade lite statistik med sig i bakfickan.

Två saker blev i alla fall tydliga. I Sverige är vi inte duktiga på att träna och använda oss av vår medfödda begåvning. Empatin. Vi har reglerat bort våra medmänniskors behov av vårt stöd. Vid övergångsställena finns ljus- och ljudsignaler som talar om för gående när det är möjligt att passera, vi har massor av skyddsföreskrifter, en gigantisk omsorgsverksamhet etc. Vi tycks bli alltmer egotrippade.

Lite förenklat uttryckt så är kärleken beständig och den kan vi inte reglera bort behovet eller betydelsen av. Vi vet om att den är kraftfull och stimulerar till nya gärningar. Vid sjukdomsscenarior så är de många som har vittnat om dess läkande effekt etc.

Empatin är egentligen lika kraftfull om vi bara ger oss tid att sätta oss in i våra medmänniskors behov av råd och dåd. En medmänniskas empati kan nog ersätta många timmar hos olika handledare när vi känner vilsenhet och saknar stöd.

Dags att bryta upp

Dags att återvända till Stockholm City efter tre veckor i den norrländska glesbygden. Det är vid varje Uppbrott en omställning som skär i hjärtat. Samtidigt finns det så mycket som lockar i återvändandet till ett högre tempo, möten med fler människor, kulturaktiviteter och fram för allt alla deltagarna i våra chefsnätverk. Styrkan i vårt sätt att leva är att vi hela tiden tränas i att tänka tvärtom och exemplen är många. Det är fascinerande att endast 5 timmars bilåka kan ge så stora skillnader.

Livet på landet förutsätter att man inte har tummen mitt i handen. Snöröjningen på mark och på tak, vattenlås som fryser, vedeldningen som tar sin tid, vad gäller inredningen har vi gjort det mesta själva, inköpen måste planeras när det är långt till affärerna etc etc. I stan är det precis tvärtom. Allt som man kan tänkas behöva och mer därtill, finns att köpa i vår närhet

Ett annorlunda inslag i helgen var middagsbjudningen i Sundsvall. Värdparet gillar att sjunga. Kvällen till ära hade de tränat in ett operastycke och sjöng för oss till kaffet. Det blev en musikalisk salong som heter duga och det värmde.

Vi uppskattar alltså att byta miljöer, träffa olikheter och det är precis det som vi vill förmedla i våra nätverk för ledare. Kulturmöten inspirerar och det är där vi hittar nya lösningar. Det blir nog än viktigare framöver, att tänka tvärtom. Vår digitala värld ger oss oanade möjligheter.