I min profession ville jag styra och blev min egen arbetsgivare

I mitt föregående inlägg hade jag funderingar kring otydligt ledningsansvar. Vem är det egentligen som styr och varför vill somliga styra medan andra är mindre benägna att klättra i karriärstegen. En framgångsrik karriär har naturligtvis många dimensioner av tillfredsställelse men där finns också inslag av otrygghet till följd av maktkamper. Alla kan inte nå toppen. En del viker i matchen och andra spänner bågen ytterligare en gång efter en framgångsrik positionering. Förr eller senare så möter de flesta sitt kompetenstak och blir förbisprungna.


Jag var 39 år gammal när jag var på väg upp i karriären inom energibranschen. Jag var projektledare för en fabrik som skulle byggas vid järnverket i Oxelösund. Fabriken baserades på ny produktionsteknik för fossila bränslen. Vid det läget ändrades energipolitiken med skatteväxling till förmån för förnyelsebara energikällor. Dessförinnan hade Per och jag jobbat inom kärnkraftsindustrin och mött det politiska motståndet även där.


Jag insåg att jag hade litat på företagsledare som inte hade lyckats med att styra efter ändrade förutsättningar i omvärlden. Då bedömde jag att jag inte skulle äventyra min och familjens ekonomiska trygghet om jag fick styra i egen regi. Så bildades företaget Etärnkonsult. Plan B var att vara återanställningsbar före 50.