I chefsnätverken har vi inga dopceremonier

Vi flaggade för Melvin i vår lilla dopgåva med en bordsflagga där hans förnamn var ingraverade. Vi tänker oss att flaggan kommer fram vid alla hans kommande bemärkelsedagar. Vi träffades en kulen söndagsförmiddag vid den gamla kyrkan från 1100-talet i Färentuna, på Ekerö. I kyrkan var det värme när släktingar från när och fjärran kom och lille Melvin strålade på sitt allra bästa humör. Knappt fem månader gammal tycks han redan vara van att posera framför fotoblixtar och uppskatta all uppmärksamhet som riktas mot honom.

Efter ceremonin i kyrkan samlades släktingarna i församlingshemmet. Det var första gången som de båda släktleden samlades. Bara det var stort. Här serverades tårtan och presentöppningen tog vid. Vilken uppvaktning! Många vackra ord sades till det lilla barnet och vid presenterbordet fanns föräldrarna. Det var gåvor som kommer till hans glädje och lycka inom nära framtid och det fanns gåvor som han får nyttja först vid vuxen ålder. De skall sparas på framtiden.

Tidsaxeln är spännande! Finns givarna kvar i livet om 20 år, när han skall ta emot dessa gåvor. Det är inte säkert, men än mer fascinerande är tanken på att om inget oförutsett händer så kommer barnbarnen alltid finnas vid min sida resten av mitt liv.

En annan reflektion är att i dopet tas barnet upp i en gemenskap. Barnet får en tillhörighet i en kyrka och hans namn bekräftades vid dopfunten när prästen talade till Melvin och även i sin predikan. Vid dopet fick han också en gudmor och en gudfar som föräldrarna hade valt ut åt honom. Gudföräldrarnas uppgift är att finnas tillhands om någon tragedi skulle inträffa och de kommer också ha ett vakande öga för Melvin i det fortsatta livet. För mig blev det tydligt att dopceremonin har långt större betydelse än gåvorna som var vackert inslagna i hårda och mjuka paket. Det var nu som Melvin blev en individ i ett större sammanhang. Inte bara familjemedlem.

Många av oss kanske skulle må Gott av att bli "döpta" vid fler tillfällen än i bara startögonblicket. De finns alltför många som saknar tillhörighet i någon större gemenskap. Där har nog ordensällskapen en särskild betydelse för sina medlemmar med sina dopceremonier.