Vi har en tärna i vår logo ...................

Nu är vi på väg från snölandskap i Norrland med tre dagars mellanlandning i Stockholm. Imorgon bär det vidare mot Bordeaux där vi har bestämt träff med vinodlare i distriktet. Vem vet, kanske nästa manegementresa går till något vindistrikt. Att diskutera ledarskapet på en vinodling kan vara nog så intressant tror jag.

Vingården är intressant ur ledningsperspektiv eftersom bonden i allra högsta grad är beroende av naturens krafter. Det handlar om ett ledarskap som inkluderar själen och hjärtat. Det är traditionsrikt, långsiktigt och tålmodigt. Vi får se vad Jean-Michel och Francoise Baudet med barnen Corentin och Clémence har att förtälja om driften av en vingård.

Jag återkommer med nytt inlägg när vi har blivit ett antal erfarenheter rikare.

Vår granne, Siri 83, i Vike säger att vi är flyttfåglar. I någon mening stämmer det eftersom vi tycker om att lära nytt och att vistas i olika kulturer. Det är berikande och lärorikt.

Deltagare i Etärnkonsults nätverk för ledare åkte till Sydafrika för att utveckla sitt ledarskap i företagen

Sydafrika är ett dagsaktuellt ämne i nyhetsrapporteringen eftersom det påbörjas ett val där idag. Där har det varit demokrati i 15 år och vi åkte dit med chefer från våra chefsnätverk år 2001. Då hade det varit demokrati i 7 år och intrycken var överväldigande.

Vi tog del av Diakonias biståndsprojekt, träffade den vite jordägaren som hade delat med sig av marken till de svarta lantarbetarna, vi besökte en bank för hemlösa, vi besökte skolor i kåkstäderna där äldre kvinnor på eget initiativ tog sig an barnen och helt ideellt bedrev undervisning i skjul och i containrar, vi besökte Diakonias "AMS utbildningar" etc. etc. och inte minst företrädare för sanningskommissionen. De gjorde ett fantastiskt arbete för att i någon mening låta alla de svarta medborgarna berätta om alla oförrätter de hade varit utsatta för. Kommissionens arbete var en förutsättning för att olika folkslag ska kunna leva sida vid sida i fred. Jag kan göra listan mycket längre på alla spännande möten och intrycken var överväldigande. Ledningarbetet i en sådan omställning av samhället är en gigantisk utmaning.

Det är lätt att bekymra sig i våra "Kristider", men egentligen är lågkonjunkturen betydligt enklare att leva med i jämförelse med alla de som lever på vårt runda klot där säkerheten hotas av krig eller naturkatastrofer eller att man lever i fattigdom.

Vår övertygelse är att mötet med andra kulturer inom eller utanför rikets gränser är berikande. Med nya perspektiv på tillvaron är det enklare att hantera vardagens problem. All ledarutveckling börjar med kunskaps- och individutveckling.

Du har plats nr 78 i kön och väntetiden är 19 minuter ................

Jag sökte personalchefen på Arbetsförmedlingen, men blev felkopplad och hamnade i telefonkön till en arbetsförmedlare. Döm om min förvåning när jag fick beskedet av en anonym röst "Du har plats 78 i kön och väntetiden är 19 minuter"

Mina tankar går till alla de som slussas ut i en ny ny roll från anställd till arbetssökande. Hur känns det att sitta i den kön?

Jag kände en oerhörd tillfredsställelse när jag kunde lägga på luren och jobba vidare. Som egen företagare kan jag själv bestämma anställningsvillkoren. Många väljer medvetet eller omedvetet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är en marknad under stor förändring med tuffare villkor och konkurrens om jobben på ett sätt som vi inte har sett på länge. För en tid sedan hörde jag om butiken som tog in flera provanställda samtidigt för att på så sätt välja ut den bäst lämpade personen för uppdraget. I Nyheterna kunde vi höra om fast anställd personal som sades upp från sina anställningar i äldreomsorgen och därefter erbjöds samma personer att återvända till arbetsplatsen som vikarier med sämre anställningsvillkor för samma jobb.

Det är värt att fundera över vilken karriärväg man bör välja. Det finns två, den ena är i anseendekulturen och den andra är i positionskulturen som jag har berört i ett tidigare inlägg.

I chefsnätverket väljer vi att diskutera helhetslösningar

Ändamålet helgar medlet så nu är det lag på att vi successivt skall byta ut våra glödlampor i hem och på arbetsplatser. Dagens glödlampor anses ha större klimatpåverkan än den nya generationen med lågenergilampor. Att dessa är miljöbovar genom att de innehåller kvicksilver och dessutom lär de ge sämre ljus, tycks ha fallit i glömska.

Det jag reagerar mot är att man sprider ut en så hälsovådlig produkt som kvicksilver som måste hanteras enligt särskilda instruktioner och slutdeponeras i Tyskland. Om vi tappar en lågenergilampa i golvet så är det absolut förbjudet att dammsuga upp skärvorna då kvicksilvret kan finfördelas i dammsugaren. Rummet skall utrymmas och vädras ut och listan är lång med förhållningsregler. Vi har tidigare insett att olycksfallen i hemmen ökar, att vi har byggt sjuka hus med hög radonhalt och att det finns en risk för ohälsa med alltför väl isolerade hus. Det här kan bli ett steg till på den skalan med risker för ohälsa. Vem konroller att folk inte slänger dessa lampor i hushållssoporna i stället för att åka till en särskild deponistation. Alla har inte tillgång till bil eller deponi i närheten av sin bostad.

Vad är den faktiska kostnaden eller vinsten om man gör en LCC (livscykel kostnadskalkyl)?

Helhetsperspektiven är frågor som engagerar mig och som jag tycker är intressanta att lyfta i chefsnätverken. Var och en blir salig på sin tro, men någon måste ta sitt ansvar och summera delarna till en helhet. Det är då först vi kan göra en bedömning av den verkliga vinsten.

Det som är aktuellt är sällan evigt - Det som är evigt är alltid aktuellt

Jag drar mig till minnes hur olika trender har passerat revy och alltid varit betydelsefulla i sin samtid. Det har varit hålfotsinlägg till många skolbarn på 50-talet, fluortanter på 70-talet som sköljde skolbarnens tänder med fluorvätska, på 90-talet var det aktuellt med tandställningar på ett flertal skolbarn. På 2000-talet blev utvisade flyktingbarn apatiska, etc.

Inom organisationsläran svänger pendeln fram och tillbaka mellan centralisering och decentralisering.

På 2000-talet fick många anställda i arbetslivet, såväl medarbetare som chefer symtomer på utmattning på grund av för hög arbetsbelastning och blev utbrända. Nu blir dom utslängda på grund av för liten arbetsbelastning.

Det som är evigt i det här sammanhanget är trots allt att vi ständigt söker nya kunskaper och idéer om hur vi skall organisera våra liv och arbetsliv för att vi skall hitta en bra Balans i Livet. Det är exempel på en fråga som vi diskuterar i våra chefsnätverk.

I chefsnätverken syns en öppning till morgondagen

Nu har andra akten på 2009 börjat och något börjar hända i företgens värld. Genom dagliga kontakter med chefer och ledare i helt olika branscher och företagskulturer, så märker jag att många företagsledningar väljer att flytta fokus från besparingar, nedskärningar, personalavvecklingar etc till ett mera framtidsorinterat synsätt.

Dels märks det när företagen tömmer sina lagerhyllor och tvingas till ny beställningar. Ett annat inslag är HR frågor som får ett nytt fokus. Man utbildar för framtiden och i vissa fall med EU stöd. För lite sen besökte jag ett framgångsrikt industriföretag med verkstäder inom och utom Norden. Här som på så många andra ställen blev de tagna mer eller mindre på sängkanten när lågkonjunkturen kom och de drog i "Nödbromsen" I den fick dom dra ett par gånger till innan man kunde skönja en ljusning. Inget ovanligt i dessa dagar och media rapporterar relativt flitigt om förändringarna på arbetsmarknaden. Ofta handlar det om vikande lönsamhetssiffror och stigande arbetslöshetssiffror.

Det media inte rapporterar om är kraftsamlingen och utvecklingen inne i företagen när övertalig personal har lämnat arbetsplatsen. Det är en utveckling som jag i vissa fall kan se i chefsnätverken och i alla andra företagskontakter som jag har dagligen.

Det som göms i snö kommer upp i tö

Det som göms i snö kommer upp i tö. Så är det verkligen i naturen. Tillbaks till Änglagård efter en lång och fin påskhelg i fjällstugan. Här och i fjällen var det ovanligt mycket snö i år och trots flera plusgrader och sol så höll snötäcket för skidåkning. Vi hade god samvaro med barn, barnbarn och goda vänner, som vår påsktradition bjuder.

På Änglagård syns backen och mycket har ramlat ner på den i samband med snösmältningen. Husen verkar intakta medan träd och buskar har friserats. När vi tog över Änglagård för sex år sedan hade vi en hel del problem med läckage, frusna vattenledningar och fuktskador. Mycket har vi gjort sedan dess i underhåll av boningshus och uthus. Ändå är det alltid med en viss oro man närmar sig gården. Vi fick inga överraskningar. Nu kan vi ta våren till oss och planera för sommaren med två stora arrangemang här. Lilla Astrid skall döpas i Liden gamla kyrka i juli. I augusti har vi vårt ledardskapsseminarium på temat "Vägval och Uppbrott" där Bertil Torekull medverkar. Programmet finns på vår hemsida http://www.etarn.se/

På tröskeln inför årets andra akt

Första akten på år 2009 är till ända och Påsken är den högtid då ridån går upp och akt 2 kan börja. Dagen har blivit längre, energierna i naturen blir mer och mer påtagliga och de sätter sina spår i människan. Det är något visst med vårkänslor. I år var det en extra mörk start på året, med all fokusering på lågkonjunkturen. Min övertygelse är att vi har en enastående förmåga att hitta ljuset i mörkret och på något sätt har vi i alla tider hittat de frågeställningar som är intressanta att lyfta.

I någon mening är det ointressant att följa sinuskurvan för den ekonomiska utvecklingen medan det är mycket intressantare att följa människans förmåga att hitta vägen från stillestånd till expansion. Detsamma gäller i umgänget med de små barnbarnen, där jag nästan dag för dag kan iaktta förändringar och deras framsteg. I påskhelgen är vi lediga och tar alla energiena i naturen till oss och gläds åt samvaron med barn och barnbarn. Nu är det lilla Astrid, snart 11 veckor gammal, som anstränger sig när hon vill lyfta huvudet för att studera omvärlden.

Chefer och ledare nämner ofta att tiden är vår största begränsning

Vi vill så mycket och konstaterar så ofta att "jag hinner inte". Den kommentaren får jag ofta höra i ledarnätverken och i diskussioner med vänner och bekanta. Vi hoppas på morgondagen och att den på något sätt skulle rymma fler minuter än vad dagen gör. Sanningen är att alla dygn är lika långa. Möjligtvis hade vi räknat med att det skulle bli ett lugnare tempo när vi går in i en lågkonjunktur. Men så är inte fallet. Då måste vi ägna oss åt effektviseringsprocesser och göra mer jobb per anställd eftersom vi tvingas till att säga upp ett antal medarbetare. Vi använder också tiden till att hitta nya affärsmodeller med nya partners eller att investera tiden i olika kompetensutvecklingsprogram. Paradoxen är att vi producerar mindre i en krympande ekonomi, men tidsbristen är den samma eller i vissa fall än mer påtaglig.

Konklusionen är att vi får aldrig mer tid, men vi kan bli bättre på att prioritera de saker vi vill göra. Det gäller i såväl professionen som i vårt privata liv och i umgänget med nära och kära. Vi måste lära oss att göra våra val och att välja bort. Det är påfallande ofta jag hör kommentaren: "Jag skulle vilja men jag hinner inte"

En diskussion i våra chefsnätverk handlar om konsten att övervintra i lågkonjunktur

Vi är inne i en period där vi använder stor del av vår arbetsvecka till att kontakta presumtiva kunder, samarbetspartners och leverantörer. Ett återkommande tema i samtalen och i våra chefsnätverk handlar om lågkonjunkturen och om konsten att övervintra den. Väldigt många företag är försiktiga och håller hårt i sina slantar. Det är klokt och så gör vi väl alla lite till mans. Men frågan är om man kan spara sig ur krisen. Myntet har två sidor. En sparad krona ger till skillnad från en rätt investerad krona ingen avkastning. Trots allt så är det avkastningen som ger oss möjlighet att tänka långsiktigt och att utveckla företagandet. Det är det som tryggar vår försörjning i det långa loppet.

Min bildlika reflektion är att om man under våren sår nya frön så finns det nya frukter att skörda under hösten. Under sommaren skall odlingarna mogna och under vintern får jorden återhämta sig.

Dagen efter

Så har då årets stora "lurardag" passerat. Det är den dagen som det är helt i sin ordning att lura vänner och bekanta med oförargliga skämt. Jag brukar lyckas ibland och igår försökte jag övertyga Per om att grannen hade stora planer på att använda ROT avdragen och bygga ut. Det skulle skymma vår vackra utsikt över fjällvärlden om vi inte stoppade hans byggplaner. Jag lyckades inte men jag stod pall för diverse skämt, så nu kan jag pusta ut för den här gången.

Däremot undrar jag om och när makthavare pustar ut som i det offentliga samtalet blir beskyllda för att ha lurat kunder och skattebetalare på ohemula ersättningar för gjorda insatser i såväl fonder som i företag. Andra blir beskyllda för inkompetens och deras förtroendekapital ifrågasätts.

Alla mäter inte värdet med arbete i ekonomisk ersättning

Jag började min dag med promenaden vid vårt stugområde 4 km från Mittådalens sameby i Härjedalsfjällen. Det blir en vacker dag som vi kan avsluta med en skidtur på fjället innan mörkret bryter igenom. I stugområdet finns hur mycket snö som helst att röja och till påsk blir det fullbelagt i området. Det är vintersäsongens höjdpunkt och här odlas familjetraditionerna, som inte tycks förändras över tiden. Det är lika varje år och oberoende av vilken konjunktur vi lever i. En skillnad i år är att trots lågkonjunkturen så måste vi själva ta ansvar för snöröjningen och vi har skottat snö som aldrig förr. Vi har varit här i 25 år. Jag funderar varför ingen vill ta snöröjningsuppdraget.

Det är liten omsättning på stugägarna. Vår förening och vi som vistas här betalar gärna för att få vägen med parkeringsplatser och stickvägar röjda , men ingen vill göra det i år. Vår entreprenör som sköter vägunderhållet har tappat lusten och passionen för snöröjning och avstår hellre, trots att han har investerat i maskinparken. Han tycks inte vilja jobba mer än vad som krävs för att få mat för dagen. Rennäringen är hans passion. I övrigt njuter han nog av att bara få vara, just här. Det är ett sätt att se på värdet med att arbeta. Själen i och passionen för det man väljer att göra.