Chefer och ledare nämner ofta att tiden är vår största begränsning

Vi vill så mycket och konstaterar så ofta att "jag hinner inte". Den kommentaren får jag ofta höra i ledarnätverken och i diskussioner med vänner och bekanta. Vi hoppas på morgondagen och att den på något sätt skulle rymma fler minuter än vad dagen gör. Sanningen är att alla dygn är lika långa. Möjligtvis hade vi räknat med att det skulle bli ett lugnare tempo när vi går in i en lågkonjunktur. Men så är inte fallet. Då måste vi ägna oss åt effektviseringsprocesser och göra mer jobb per anställd eftersom vi tvingas till att säga upp ett antal medarbetare. Vi använder också tiden till att hitta nya affärsmodeller med nya partners eller att investera tiden i olika kompetensutvecklingsprogram. Paradoxen är att vi producerar mindre i en krympande ekonomi, men tidsbristen är den samma eller i vissa fall än mer påtaglig.

Konklusionen är att vi får aldrig mer tid, men vi kan bli bättre på att prioritera de saker vi vill göra. Det gäller i såväl professionen som i vårt privata liv och i umgänget med nära och kära. Vi måste lära oss att göra våra val och att välja bort. Det är påfallande ofta jag hör kommentaren: "Jag skulle vilja men jag hinner inte"