I Nätverk för Ledare lyftes frågan: Vad är ditt kall?

Så har vi då haft tre dagars seminarium med utgångspunkt från Änglagård. Temat var "Vägval och Uppbott" . Gruppen samlades från tisdagen när Bertill Torekull anlände och övriga deltagare kom på onsdagen. Bertil öppnade med sin färgstarka föreläsning på onsdag eftermiddag i Vikes gamla skola. Det handlade mycket om modet att släppa taget. Dagen efter hade vi chartrat en buss för att besöka några "Uppbrottslingar" i Jämtland. Vi fick starka intryck av dom alla. Ett genomgående tema var trots allt: Vad är ditt kall? Under fredagen diskuterade vi våra egna nulägen och om behovet av att göra ett uppbrott.

Samtliga uppbrottslingar som vi träffade de föregående dagarna visade prov på mod och civilkurage. Dom hade valt att lämna sin profession eller sitt framgångsrika företag för att göra helt andra saker. Jag tror inte att någon av dom vi träffade har högre inkomster i sina nya yrkesroller, men tillfredsställelsen blir desto större när dom följer sina egna vägar.

Var och en berättade om sin livsstil och betydelsen av att känna stolthet för sin gärning. Den stora utmaningen är att fundera över: vad det är ditt kall?

Vem Styr?

I lördags skapade vi ett miniseminarium i goda vänners lag med inbjuden "expert". I det här sociala nätverket tycker vi om att byta tankar kring det mesta. Ibland brukar vi undra vem,vilka eller vad som påverkar evolutionen? Det här är naturligtvis en omöjlig fråga att besvara men frågan intresserar tydligen en krets av "amatörforskare". Vi bjöd in Erik som forskar mycket på sin fritid. Vi tog del av hans tankar och studier från 10.00 till framåt eftermiddagen.

Vi tillfördes nya perspektiv och dagen avslutades med middag på kvällen där vi diskuterade livligt. Vad var det egentligen vår expert hade sagt och frågan är fortfarande intressant: Vem styr?

Vår expert gav oss en rolig definition på vad en expert är: Det är en person från ett annat kvarter.

Nu kör vi

Nu kör vi i inhyrd bil från Avis. Häromdagen fick jag punktering på vår BMW. Det skall i princip inte kunna hända när man har punkteringsfria däck. Men med lite tur i oturen så hände det precis utanför Avis kontor på Sveavägen. Med dagens bilar är det inte aktuellt att byta däck vid vägkanten. Det blev bilbyte istället för däckbyte. På den vägen är det och nu bär det av till Änglagård för vårt seminarium där. BMW räknar med att det tar en vecka innan de nya däcken har kommit och till dess åker vi i hyrbil.

Nu kör vi mot Änglagård. Glädjande är också att efter flera nätverksmöten så märker jag att många av deltagarna berättar om ökad orderingång och läget normaliseras på företagen. Många av medarbetarna där kan säga "Nu kör vi".

I våra nätverk för ledare diskuteras kapacitetstak

För ett antal år sedan hade vi seminarium för våra nätverksdeltagare på Försvarshögskolan. Där fick vi många visdomsord på vägen och ett av dessa var "att förr eller senare når man sitt kapacitetstak". Därför utbildar dom cheferna i intervaller med mellanligande perioder för praktisk tillämpning av de nya kunskaperna.

I min profession möter jag nätverksdeltagare som kliver av karriärstegen. Jag frågar mig varför dom kliver av karriärstegen eller finner sig till rätta där de är. Jag tror faktiskt att det många gånger handlar om att individerna har gjort egna val och funderar över vad som är viktigt här i livet.

Eller är det så att man tappar suget efter nya utmaningar ju äldre man blir? Märk väl att till toppbefattningar är det inte ovanligt att de tillsätts med personer vid ganska så hög ålder. Fyllda 70 är inget problem i många sammanhang.

Jag är lite nyfiken på varför och när människor lägger av att söka nya utmaningar. Jag är inte så säker på att det är mötet med kapacitetstaket som avgör när vi skall sluta jobba. Det handlar många gånger om lusten att jobba enligt min mening. Som egen företagare är jag privilegierad som får jobba hur länge jag vill.

I våra nätverk för ledare diskuteras tiden som en reurs

I våra nätverk för ledare kommer ofta frågan upp om tiden som en resurs och vilka möjligheter har vi att spara tid. Med teknikens under kan vi bygga flervåningshus på nolltid verkar det som. Åhlens har ett bygge på Östermalmstorg som stiger mot himeln i rasande tempo. Paradoxen är att vi skapar hela tiden nya tidstjuvar i såväl arbetslivet som i privatlivet.

Ett litet exempel från privatlivet fick jag igår när jag stegade in på banken för att skapa ett bankkonto till mitt lille barnbarn, Melvin. Ett sparkonto helt enkelt där jag vid olika bemärkelsedagar kan sätta in en slant som han kan lyfta efter 18 års ålder. Det kan bli ett litet bidrag till hans bostad eller studier. Jag tänkte optimistiskt det här fixar vi på 5 minuter, för det fanns ingen kö på banken.

Oj vad jag misstog mig. Så många frågor det ställdes om hur vi vill att kapitalet skall beskattas, vem som skall ha rätt att besluta om lämplig användning av pengarna när han blir myndig etc. etc. Helt plötsligt så satt jag och Melvins föräldrar inne på bankkamrerns kontor och gjorde en resa i framtiden. Hur ser Melvins liv ut om 18 år och vilket av alla spar alternativen som serverades kunde tillfredsställa givaren och lille Melvins föräldrar. Då kändes en spargris som det enklaste alternativet. Hur börsen utvecklas och hur stor inflation vi får framöver, vet vi egentligen ingeting om. Det tog 60 minuter i stället för 5 att satsa 1000 kronor i Melvins framtid.

Att förvalta sitt eget kapital tar längre idag men att bygga hus går mycket snabbare än igår. Vi hittar alltid nya sätt att bli av med tid känns det som. Till vad nytta undrar jag som avstår aktiva val så långt möjligt är. Det kanske helt enkelt är så att människan vill vara sysselsatt jämt.

Med nya perspektiv på livet är det lättare att förändra

Det är tid för våra Nätverk för ledare att återsamlas efter semesterperioden. Kallelser har skickats ut till olika mötesplatser. Jag påminns varje år vid den här tiden att många vill reflektera kring sina liv och vad man vill prioritera i såväl privatlivet som i arbetslivet. Någon av mina deltagare har förlorat två medarbetare under sommaren.

När och hur lär vi oss att njuta av livet? Ofta verkar det som om man först i ett sent skede av livet får upp ögonen för vad som är väsentligt. Det är svårt att ha distans till omvärldens förväntningar på olika prestationer och anseende i olika kretsar. Det finns ett antal koder att hålla sig till. Men hur ser egentligen mina egna förväntningar ut?
Den frågan är mera angelägen att diskutera efter semestern, när man har släppt taget ett antal veckor och fått nya perspektiv på tillvaron.

Är det något i mitt liv som jag vill förändra?

Nu kör vi

Efter en lång sommar med många sociala kontakter med släkt och vänner är det två återkommande uttryck som jag har fastnat för. Språket förändras över tiden med nya ord och i en del fall förändras betydelsen av orden. Exempel på ord med ändrad betydelse är häftig och grym. I historien har de orden en negativ klang, men så är det inte idag. De har en fått en positiv klang i en skildring av en händelseutveckling.

Nyare uttryck är "Nu kör vi" och "Nu skall vi softa" Semestern är den tid som det finns utrymme för att softa, dvs. att inte göra någon ting och bara slappa. Det har jag inte gjort i nämnvärd omfattning eller ens känt något behov av. Behovet uppstår när man jobbar väldigt intensivt och är ständigt uppkopplad under en längre period. För egen del vill jag ta paus med lite jämnare mellanrum innan behovet av att softa uppstår. Jag önskar att många andra i min närhet kan ge sig själv lite mer tid.

Nu kör vi, har den motsatta betydelsen. Dvs, det är något man vill satsa på eller kraftsamla kring utan tvekan. Det änvänds både till vardags och till fest.

Efter en lång fin sommar med vistelser på Änglagård, i fjällen och en kortare semesterresa i Norge så är vi åter på plats och det känns riktigt roligt. Vi har ägnat mycken tid åt underhåll av fastigheterna vilket är en skön avkoppling till intellektuellt arbete. Därutöver har vi haft tid för naturupplevelser och umgänge. Den stora händelsen var lilla Astrids dop i Lidens gamla kyrka med släkt och vänner samlade hos oss efteråt. I helgen var det bröllopsfest i Linköping. Men,
Nu kör vi!