Julpost

Ett år är snart till ända och det finns mycket att reflektera över, glädjeämnen och milstolpar. Nu är det julveckan som har tagit sin början och julkorten droppar in i brevlådan som brukligt är och glädjande! På något sätt så blir man bekräftad att man är en del i ett större sammanhang, även om man inte träffar avsändarna under året som har gått. Alla finns inte i ens närhet.

Familjen Pettersson i Tucson, USA skickar bilden på ökenlandskapet med ditmonterad julgran! I 28 graders värme och sprinklers som går i ett så är hemlängtan särskilt stor. I synnerhet denna snörika vintertid. Det är inte alla förunnat att välja land att leva i. Jobbet och kärlekar kan dra en vidare till annat land. Jag hoppas att familjen Pettersson kan flytta hem igen och få de jobb som de är utbildade för! Med naturlig avgång inom flyget så borde väl piloterna Maria och Andreas få anställningar i Sverige så småningom.

Julposten har betydelse!

Alla tycks finnas på Facebook och snart är julkortstraditionen helt borta

Traditioner och relationer skall man värna om. Det tar tid om man skall vidmakthålla alla traditioner och relationer som man skapar genom åren. Nya kommer till och så småningom så måste man inse att allt kan inte vara som förut och samtidigt bejaka de nya.
Facebook har väl blivit ett sätt att rationalisera de sociala kontakterna. Man bygger sitt egna nätverk på nätet och håller gamla och nya vänner informerade om vad som pågår i livet. Jag kan ställa mig lite tveksam till den här typen av sociala kontakter. Dialogen, tankeutbytet och de djupare samtalen får inte plats i den digitala världen.

I mina chefsnätverk så får jag ofta höra att man är så trött efter en arbetsvecka att när helgen kommer så finns inte sällskapslivet kvar som pioriterad aktivitet. Måhända att facebook blir ett sätt att umgås med släkt, vänner och bekanta.
Sen har verktyget använts för helt andra syften än socialt umgänge. Här ger många uttryck för sina åsikter i politiken, om leverantörer, arbetsgivare och medmänniskor etc. Till slut finns alla där för att kontrollera vad folk har för sig och det gäller även i den kriminella världen.

Ett postat och handskrivet julkort kommer vi nog inte få så många år till. Den hälsningen sköter vi digitalt i fortsättningen.

Det lackar mot jul

Det lackar mot jul i stugor och i hem. På företagen svichar julhälsningarna förbi i de sociala medierna. Allt tycks bli som vanligt och julklappshandeln är i gång. I vår familj har vi haft en ambition att dra ner på julklappsskörden och i stället ägna oss helhjärtat åt allt de andra som hör jultraditionen till. Det låter klokt men på vägen till den klappfria julen så blir det några stopp dessbättre! Jag är barnsligt förtjust i företeelsen och tar gärna emot en klapp eller två och vill trots mitt motstånd till överflöd av prylar, köpa lite klappar.
Apropå företagens julfirande så är julborden igång och jultallrikarna serveras i lunchmatsalar och på lunchrestauranger. Igår åt jag lunch med ett av mina nätverk för ledare på World Trade Center i Stockholm City. Vi konstaterade att de var mest kostymklädda herrar där och färre damer bland de lunchande gästerna. Det sägs att damerna är mer benägna att äta lunchlådan på jobbet och herrarna föredrar att gå utanför kontorshuset när det är lunchrast.

Fördom eller stämmer mitt påstående månne?

Smultronstället kan ge Balans i Livet

I vardagen och arbetslivet talar vi frekvent om stressen, organisationsförändringar, nya affärssystem som krånglar etc. Vi kraftsamlar hela tiden kring våra uppdrag i vardagen och glömmer att minnas eller sträva efter att komma till vårt egna smultronställe, som kan vara en välförtjänt motvikt.
Det är få förunnat att ha ett eget smultronställe men värt att sträva efter. Jakten på nya spännande upplevelser på fritiden hägrar i stället. Det finns en stressfaktor i det också.

Ting tar tid och de tar energier

Med chefsnätverket åkte vi till Jordanien och Israel för ett antal år sedan. Där fanns tid och rum för att samtala om lite mer existentiella frågor än vad vi normalt gör i vardagen. En av deltagarna hävdade att man skall bära en lätt ränsel genom livet. Stressen att handla, lagra bruksföremål eller kläder som vi sällan använder eller än värre handlar på kredit, suger energier. Man drivs in i ett tillstånd där tankarna handlar mer om kvantitativa frågor än där man helt enkelt tar till vara på tiden. Ting tar tid och de suger energier.

Det här blev väldigt tydligt när vänner till mig flyttar från större bostad till mindre. Allt får inte plats, man blir tvungen att rensa i gömmorna. Flyttprocesserna inföll samtidigt som vi arrangerade marknad inom Zonta International. Här samlar vi in överblivet gods från ett flertal hem och säljer i 2 dagar på Galleri Hera i Stockholm. Det blev 20 000 kronor i intäkt, som vi överlämnar till Alla Kvinnors Hus i Stockholm. Det tog mycket tid bara att samla in, sälja och frakta bort överblivet gods.

Det är lätt att dämpa köplusten när man ser så mycket överblivna föremål trängas på några bord och som till synes saknar ett värde.

Chefsnätverket har seminarium på Änglagård

Varje sommar bjuder vi upp deltagarna till Änglagård. Kontrasterna mot stadslivet är påtagliga och det framgår av bilderna i vårt bildgalleri. Se www.etarn.se/bildgalleri

I chefsnätverken talar vi om tre olika perspektiv

Utsikterna är det perspektivet som de visionära ägarna står för. De ser längre bort i tid och rum än övriga i organisationen och sätter visionerna för företagets styrdokument.
Avsikterna står verkställande ledning för och vill genomföra ägarnas eller styrelsens önskemål.
Insikterna står folket för ute i organisationen som skall fullborda ledningens mål. De har en annan verklighetsförankring och inser var hindren finns för att gå i mål till utsatt tid och anvisade medel.

Problemet är ofta att den vertikala kommunikationen brister mellan de olika nivåerna. Utsikter - Avsikter och Insikter

Nätverksresan till Libanon finns dokumenterad på hemsidan i nyskapat bildgalleri

Nu har vi utökat hemsidan med ett bildgalleri. Där har vi lagt in ett antal bilder från vår senaste utbildningsresa till Libanon med Wadih El Achkar. www.etarn.se/bildgalleri

Stora ledare bekämpar fattigdom med ett matriarkaliskt samhällsbygge

Igår lyssnade jag på företrädare för Hand-in-Hand rörelsen, som grundades bl.a. av Percy Brnevik. Han och hans medarbetare håller på att frälsa världen med marknadsekonomiska modeller. Dom söker upp olika delar i Indien där fattigdomen är som mest utbredd. Med microlån, utbildningsinsatser, hälsovård i stor skala sätter dom folk i arbete genom att lära dom de mest elementära kunskaperna i entreprenörskap och det anmärkningsvärda är att de är kvinnor och barn som skall utbildas. Man bortser från männen.

Det är kvinnorna man satsar på för att skapa arbetstillfällen och det är kvinnorna man vill låna ut pengar till. Osv.

Det är en enorm kraft i det dom säger och det dom gör, men samtidigt blir jag så förundrad över frånvaron av motkrafter. Finns inte dom eller är dom som så entusiastiska i sitt sätt att bekämpa fattigdomen så dom kan bortse från traditioner, kulturarv, religiösa motsättningar, kastsystem, genderfrågor, politiska krafter etc. Dom vill hjälpa Indien och numer även Afrika från botten istället för att dela ut bidragen till den politiska maktapparaten som skall fördela gåvorna till enskilda näringsidkare eller individer.

Det känns märkligt om Percy Barnevik och hans medarbetare har hittat lönsningen till att bekämpa fattigdom och barnarbete i U-länderna. Finns det ingen hund begraven i hans koncept?

Tillbaks igen i verkligheten

Tillbaks igen i verkligheten, är det lätt att associera sig till när jag är tillbaks i Stockholms innerstad. Här finns ett socialt liv med en helt annan mångfald, kulturliv och ett affärsliv som inte finns i den norrländska glesbygden utanför Sundsvall. Där finns vilda djur som jag aldrig skådar i stan och i stan finns i stort sett endast stadsråttan och vildkaniner. På landet finns en stjärnhimmel som går att skåda vid klara väderleksförhållanden som aldrig går att se i stan. Himlen är alltid upplyst av starka neonljus, gatubelysning, affärscentrum och kontorskomplex som är upplysta dygnet runt etc. Råvarorna som vi köper i stans livsmedelsaffärer är produkter från livsmedelsindustrin och besprutade. På landet kan man äta bär och svamp från skogen eller egna odlade grönsaker etc.

Ändå känns det konstgjorda stadslivet mer verkligt än livet på landsbygden där vi bejakar naturens rikedomar på ett helt annat sett i stan. En av våra bekanta från fjällvärlden sa om stadslivet: "Folk som bor så här tappar sina sensibler för naturens krafter och rikedomar"

Om vindkraftens betydelse

Apropå gårdagens inlägg om vindkraft så skriver en av mina bekanta idag;
"Det är klart att vindkraft ger ett tillskott (liksom vågkraft eftersom båda är förnybara. I det fallet är vågkraft bättre eftersom den styrs cykliskt av tidvatten). MEN vindkraften kostar. Idag subventioneras den av EU och andra. Priset sätts strax under gällande elproduktion vilket gör att vinkraften ofta anses som "lönsam".

Nackdelen är att den inte fungerar när den som bäst behövs - vintertid och vindstilla. Skillnad i Danmark där det finns möjlighet att bygga ihop landet med vindmöllor genom korta avstånd och därmed kunna transitera ev överskott.

Målsättningen med de stora anläggningarna norrut anser jag vara rent politiska. Centerns argument för att kunna motivera och gå med på utbyggnad av kärnkraften. Som jag nämnde krävs det kanske 5000-6000 vinkraftverk för att ersätta en reaktor, vilket innebär att Forsmark skulle behöva storleksordningen 20 000 sådana och då fungerar vindkraften inte heller alla dygn på året.

Livslängden på vindkraftverk har nu varit uppe för diskussion. Stora påfrestningar gör att underhållskostnaden blir hög och att avskrivningen måste kortas av. Dessutom har jag läst att det behövs ca 500 mil väg för att underhålla den vinkraftpark som ska byggas i Piteå-trakten (1200 möller). Senare har också framförts störningar på fågelliv och även från flyget (inslag i morse på Svt) - margineller problem i och för sig.

Men som sagt det positiva är förnybar energi - om den hamnar på rätt plats. En framtid ligger i att använda solenergi i större utsträckning och då inte direkt solljus utan UV-ljus som alstras nästa halv dygnet i vårt land. Säkert och bra men fortfarande krävs utveckling."

Igår hade vi Mittuniversitetet på besök

Igår hade vi Mittuniversitetet på besök med anledning av att det skall byggas vindkraftverk i vår närmiljö. Vi är tveksamma till etableringen och gårdagens besök handlade just om dessa vindkraftverk. Fördelar skall vägas mot nackdelar innan beslut kan fattas. Idet här fallet känns det alldeles uppenbart att den ekvationen har inte ansvariga politiker och tjänstemän räknat färdigt innan de tog beslutet.

Självklart är att vi alla måste bidra till att minimera utsläppen och ta ansvarsfulla beslut för att klara miljön i ett längre perspektiv. Det blir lätt så att vindkraften ställs mot kärnkraften. Skall vi inte bygga kärnkraftverk så måste vi få bygga vindkraftparker. Det politiska målet är satt för år 2015. 7% av elenergin skall produceras i vindkraftparker och väldigt många tycks sjunga vindsnurrornas lov.

Men frågan är varför skall vi bygga fler produktionsanläggningar? Har vi gjort allt för att hushålla med resurserna? Knappast och är det inte bättre att satsa pengarna i FoU insatser inom energiområdet och ge U-länderna möjlighet att komma igång med sin energiproduktion på miljömässigt vettigt sätt.

Nu är det tjänstemännen som skall trängas på likformade arbetsplatser

Igår hade jag nätverksmöte kombinerat med industribesök hos Bombardier i Västerås. Det vanliga är att vi träffas i konferensrum i anslutning till kontorsmiljöerna hos våra nätverksdeltagare. Igår blev det studiebesök på golvet. Jag imponerades av dessa stora luftiga, tysta miljöer, där varje station inbjöd till kreativitet. Det har gjorts så mycket på senare tid för att skapa en attraktiv arbetsmiljö i industrin.

Samtidigt har det gjorts mycket för tjänstemännen under den här perioden, men då har det handlat om yteffektivisering. Vi sjunger kontorslandskapens lov och lägger nålfiltmattor på golvet igen, för att det skall vara en tyst miljö. Alla platserna likformas och avidentifieras. En av mina deltagare hade sköna och stilfulla möbler på sitt rum. De åkte ut med motiveringen att alla skall ha lika arbetsplatser. Vi har inga egna skrivbord på många håll. Bilder på barnen eller en personlig ordning på bordet är inte OK. Vi får en egen mobil hurts att hålla oss till istället.

Tjänstemännens miljö förändras över tiden medan stora ansträngningar görs för att skapa en attraktiv arbetsmiljö i industrin.

Litet kan räcka och mycket kan gå åt - Tiden är en begränsad resurs

Litet kan räcka och mycket kan gå åt. Det är ett gammalt ordspråk som har sin betydelse för många. Dels av sparsamhetsskäl för att klara hushållsbudgeten och andra kanske sparar på resurserna för miljöns skull. Vi tänker efter om vi kan ändra vår livsstil och konsumtionsmönster etc.

Men jag tänker också på alla de samtal som vi har haft i nätverksmöten, där ledare reflekterar tillsammans med mig och andra ledare om ett Liv i Balans. Många konstaterar att tiden räcker inte till allt man vill göra och måste göra. Arbetsdagen förlängs med x antal timmar. Det är inget ovanligt.

Det är faktiskt så för många när det gäller förhållningssättet till tiden att tiden är den resurs som är mest begränsad. Men egentligen är det väl så att mycket kan gå åt men litet kan räcka om man gör sakerna på rätt sätt men också gallrar bort alla de uppgifter eller aktiviteter som inte är ett måste. Det finns ett socialt grupptryck upplever många idag.

För att få tiden att räcka och slippa illamåendet så får vi lära oss att prioritera och säga NEJ. En av mina deltagare, en chef i en ganska hög befattning i en global koncern, brukar säga till sin VD: "jag gör det jag hinner och resten får vara". I det uttrycket ligger också att hon sorterar ut måsten och de hon vill göra. Det andra får vara. Så kan man få lite tid att räcka.

Ett annorlunda välkomnande till en stund för att minnas

En stund för att minnas. Som traditionen bjuder så firade vi den gångna helgen i Änglagård med barn och barnbarn. Allhelgonahelgen har utvecklats i två riktningar, dels i den kommersiella med spökerier i sann amerikansk anda, men den har också blivit en helg där allt fler söker stunder för att minnas sina nära och kära.
I Tuna kyrka utanför Sundsvall vilar mina farföräldrar. Jag for dit för att titta till graven och pryda den med mitt ljus. Flertalet av gravarna var upplysta med gravljus som har blivit allt vanligare vid den här helgen. Men det fanns också ett för mig nytt inslag i kyrkorummet.
Marshaler längs kyrkogången var tända för att välkomna besökarna in i kyrkan med vilsam orgelmusik och kaffe med hembakta pepparkakor. I kyrkbänkarna satt besökarna med den värmande kaffekoppen i handen, tysta lyssnade de på musiken och utanför fanns de upplysta gravarna i det kompakta nevembermörkret.
Hemma väntade familjen och lille Melvin, 2 år, bjöd på storartad underhållning Den kommer jag att minnas länge.

Gustav Tham om "Vår konsumtion - Vårt Klimat"

Gustav Tham, har bl.a. adjungerad tjänst vid KTH, föreläste på gårdagens möte under rubriken "Vår konsumtion - Vårt Klimat". Aldrig förr har jag blivit så berörd i klimatfrågan som igår. Tankarna är svindlande och helt klart är att med den befolkningstillväxt och konsumtionsmönster som vi har så behöver vi egentligen tre jordklot för att inte gå under.

Räddningen finns förhoppningsvis i takt med att nya tekniker utvecklas, men det är också klart att vindkraftverk kan aldrig ersätta kärnkraftverk enligt Gustav Tham. Det behövs andra insatser. För att ersätta endast ett kärnkraftverk erfordras flera tusen vindkraftverk.
Dessutom skall vi komma ihåg att vindkraftverken snurrar inte när det är vindstilla, eller blåser för mycket eller när det är kallt. Dessutom har dom begränsad livslängd.

Vårt konsumtionsmönster är förödande och vi har tidigare bekantat oss med begreppet containershopping. Vi producerar mer än vad vi kan sälja.

Växthuset kan du ventilera, när det blir för varmt men det går inte på vår jord. Klimatuppvärmningen tycks vara ett faktum enligt flera forskare.

Zonta International

En del av mitt sociala liv är engagemanget inom Zonta International. Det är ett kvinnligt nätverk som finns i 67 länder spridda över hela världen. I Stockholm finns ett antal klubbar, varav jag är ordförande för en av dessa. Zonta är en internationell, icke religiös och politiskt oberoende organisation. Vi ger stöd till kvinnor, globalt och lokalt, som har en socialt utsatt position. Vi stödjer även unga kvinnor som visar prov på ett socialt engagemang.

Varje klubb har sitt lokala projekt och i Stockholm stödjer vi Alla Kvinors Hus. Den 29 och 30 november har vi vår novembermarknad på Galleri Hera på Hornsgatan. Välkommen dit att handla och vi tar gärna emot gåvor. Vi har konstlotterier och säljer antikviteter, bättre husgeråd, smycken, kläder, textilier, kuriosa etc.

Ofta har vi föremål i skåpen som representerar ett värde men tar bara plats och står oanvända. Om du vet om att du har saker som du egentligen vill bli av med förutsatt att de kommer till nytta, då får du gärna tänka på oss.

Det här är ingen arbetsplats utan en tävlingsarena

Jag återkommer till mitt tidigare inlägg om perspektivet på ledningsarbetet. I en större koncern uttryckte en av medarbetarna att "det här är ingen arbetsplats utan en tävlingsarena" Jakten på ära och berömmelse blir det som dränerar medarbetarna på energier.
Vi vill alla vara efterfrågade och känna oss behövda. Det är oundvikligt att mästarna visar vägen genom att vara förebilder. Då gäller det för mästarna att vara goda förebilder.

Att lämna arbetsplatsen efter 8 timmar på jobbet är inte OK. Man sitter kvar för att andra "viktiga" personer gör det och så blir klockan 19.30 istället för 16.30 när man går hem med sina arbetsverktyg och kör 1 timme till innan man går och lägger sig.

Något har gått snett och ledningen måste vara tydligare med att belöna rätt saker. Kvalitet istället för kvantitet.

Det är bra att vara förberedd men lämna lite åt slumpen

Ibland är vi så noga med att planera, förbereda, göra kalkyler, läsa recepten, ta in referenser eller vad det nu är för projekt vi har framför oss. Ju mer tid som finns till förfogande kan detaljplaneringen göra att vi fastnar i redan gjorda planer. Det blir allt svårare att ompröva tidigare beslut. Bättre är att börja göra jobbet så blir det något!

Så tänker Kamprad om ledningsarbetet inom IKEA. Han vill se fler av doers inom koncernen och då behöver man inte heller jobba med avvikelserapporter. Så tänker Ernst Billgren som vi hörde på i lördags om sitt konstnärliga arbete och så måste tidningsmakaren tänka som vi träffade i fredags. Detaljplaneringen kan sänka resultatet och vi är väl många som har lyssnat till osäkra talare vid fester med ett väl formulerat manuskript i handen eller föredragshållare vid seminarier. Det blir tråkigt att lyssna till.

Jag tror att i tider när så många upplever tidsbristen som den största anledningen till otillfredsställelse. Man hinner inte allt som man skall göra och jobbet är så tröttande att man inte orkar med det sociala livet utanför arbetslivet. Konklusionen är att minimera förberedelserna och satsa energierna i själva genomförandet. Då blir arbetet levande och passar in i nuet.

En underordnads perspektiv på ledningsarbetet

Ibland träffar jag nätverksdeltagare som tycker det är så mycket viktigare att samtala om de existentiella frågorna framför de arbetsrelaterade frågorna. Så var det igår och ofta handlar det om att man vill så mycket mer än det man faktiskt får gjort. Man tar inte på sig ansvaret för ett tillsynes händelsefattigt liv och kan inte ändra på sin situation av olika anledningar. Igår ställdes jag inför frågan: "Hur skall jag hitta Liv i Livet, när jag drunknar i frågor av olika karaktär?" Ibland petitesser, ibland frågor som är av väsentlig betydelse för företagets överlevnad men ibland handlar det också om vänskapskorruption! Om du får det så får jag det. Vad gör man när överordnad chef passerar gränsen till god etik.

Små frågor kan dra lika mycket energi som de stora. En medarbetare tycks bli utmanövrerad på ett otillbörligt sätt. Högsta chefen har skaffat sig tre mentorer och ingen av dom tycks påverka chefen i någon nämnvärd omfattning. etc. Vi talade om de energi- och tidstjuvar som finns i närheten på jobbet samtidigt som kraven på effektivisering av processerna står högst på dagordningen.

Seminarium på Försvarsmaktens Högkvarter med Charlotte Isaksson

Nu har vi skickat ut inbjudan till vårt kommande heldagsseminarium för våra nätverksdeltagare. Vi kommer att vara på Försvarsmaktens Högkvarter den 20 januari 2011.

Kvinnligt och manligt är frågor som alltid väcker intresse. De är omfattande och växer när man tränger in i dem. I andra kulturer och i andra religioner är olikheterna i kvinno- och mansrollerna större än hos oss. Hur kan kvinnor och män samarbeta och hur kan de ta tillvara varandras styrkor? Måste kvinnan ta efter mannens språkbruk och rörelsemönster för att göra karriär? I andra kulturer tar man avstånd från kvinnan som vill närma sig det västerländska synsättet. Komplexiteten ökar i ett vidare perspektiv och frågeställningarna känns igen. Inom Försvarsmakten implementeras FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 i Afghanistan. Kvinnor och män måste samarbeta för att på ett osjälviskt sätt verka för fred i en oroshärd.

Vid Försvarsmaktens Högkvarter är Charlotte Isaksson, Gender Advisor to Director of Operations, Swedish Armed Forces ansvarig för Gender Advisor Program. Med Gender Field Advisors i olika insatsstyrkor stöder hon såväl soldater som generaler i sakfrågor där ojämställdhet och sexuella trakasserier förekommer.

Vi ser fram emot en spännande dag tillsammans med henne och Gender Field Advisors samt våra nätverksdeltagare.

I Libanon mötte vi framgångsrika kvinnor

Vi mötte stortartade och framgångsrika företagare i Libanon och en del av dom är kvinnor. Till synes en paradox eftersom det Libanesiska samhället inte till närmelsevis är lika jämställt mellan könen som i Sverige. Vi mötte Maria Hibri, kvinnan bakom designföretaget Bokja vars unika möbler säljs till kunder i hela världen. De har ingen serieproduktion så varje stol eller fåtölj som lämnar företaget är en personlighet. Ett gediget hantverk. Kvinnorna som arbetade här sprudlade av energi och påtagligt var att de tjänade pengar.

Vi mötte jämställdhetsministern Mona Afeiche Choueiri tillika advokat som berättade om ett samhälle där muslimska lagar gäller. Här är det väsentligt att varje kvinna tar reda på vilka rättigheter hon har innan hon gifter sig. Makarna kan innan äktenskapets ingång avtala om hur boet skall delas vid eventuell skilsmässa. Sen kan det vara för sent.

Vi mötte regissören och teaterdirektören Nidal El Achkar som sätter upp mångkulturella teater ensembler och turnerar med sina förställningar i Europa och i Arabvärlden. Till våren kommer hon till Stockholm.

Tillbaks igen från Libanon

Det var en resa med många starka inslag. Elva chefer och ledare från helt olika företag och branscher blev mottagna som en av de första handelsdelegationerna från Sverige. IKEA finns inte där, numer finns inte Svenska Ambassaden där, men vi var där. Visst märkte vi av att läget är ansträngt och beväpnade soldater tillhör gatubilden i Beirut. Vi besökte även gränsen till Israel och såg israeliska stridsfordon rulla 20 meter framför oss samtidigt som ropen skallade från några libaneser. Den iranska presidenten besökte landet samtidigt som vi var där. Vid en kransnedläggningsceremoni blev vi vittne till ett extraordinärt säkerhetspådrag med stridsfordon och prickskyttar ombord.

Men, vi fick så mycket värme och intresse från alla de besöksmottagare vi mötte och våra samtal inom gruppen inleddes med vardagens problematiseringar till att vi engagerade oss i de stora frågorna kring religionsmotsättningar, vår historias olika kulturer som har avlöst varandra och motsättningar mellan olika religioner. Det märkliga är att affärslivet har en enande kraft och här diskuteras aldrig vilken religion man tillhör.

Tankar kring nya affärsmöjligheter väcktes mellan våra svenska deltagare och de libanesiska företagen. Jag har mycket att berätta. Jag har fått vidgade vyer och det berikar mig.

Vi åker till Libanon i nästa vecka

Det är mindre än en vecka kvar innan vi åker till Beirut med chefer från näringsliv och offentlig sektor. Den här gången väljer vi Libanon som besöksmål för att lära mer om deras kultur men framförallt att vi vill lära mer om företasutveckling av Libanesiska företagare, kulturarbetare och även politiker. Det vi vet om redan nu är att trots stora politiska och religiösa motsättningar i det landet så har affärslivet en samlande kraft. Det blomstrar.
I Sverige har vi ett stort antal invandrare och flyktingar som vi ännu inte har lyckats integrera i samhället.
I det globaliserade näringslivet har jag tidigare berättat om att svenska företag som har sålts till större internationalla koncerner medvetet söker chefer från andra länder än Sverige. Man satsar på kultur- och språkutveckling inom företaget för att öka möjligheterna till exportaffärerna.

I Beirut börjar vi besöket med att träffa politiker i parlamentet och möte med regissören Nedal El Achkar som har som mål att skapa mångkulturella ensembler i sina teaterföreställningar.

Vi tror på en företagsutveckling som bygger på att man går utanför sina egna ramar och söker idéer över företags-, bransch- och nationsgränser. Den idén utvecklar vi i våra chefsnätverk på lokal nivå men också när vi åker till helt andra länder med för oss främmande kulturer. Där får vi alltid nya insikter.

För Sverige i Tiden

Igår kväll var vi på stormöte i byns gamla nerlagda skola. Entreprenörerna informerar om att de går in med ansökan om att uppföra 55 vindkraftverk i vår närzon. Det kom som en klar överraskning i måndags morse att planerna fanns och nu ställs vi mer eller mindre för ett faktum. Det krävs en opinionsbildning mot projektet om det skall kunna stoppas. I annat fall står dom och snurrar om tre år i våra strövområden Det kändes svårt att acceptera tanken, men efter att jag har sovit på saken så fick jag en helt annan relation till projektet.

Jag är för att Sverige utvecklas och ekonomisk tillväxt och då behöver vi bl.a. utöka energiproduktionen. Om inte så bromsas tillväxten upp. Om man dessutom föredrar ren energi, så finns det inte så mycket att sätta emot.
Man får följa med i utvecklingen eller vara emot. Vår Konungs valspråk kan ha bäring i den här typen av resonemang.

För Sverige i Tiden

I Nätverk för Ledare tar vi hand om behovet av reflektion

De flesta av oss är nog överens om att allt lärande handlar om att ta till sig nya kunskaper och insikter. Jag tror att det finns en vilja hos de flesta av oss att lära om och lära nytt. Vägen dit handlar bland annat om förmågan och viljan att ta tillfället i akt att tanka av. Man måste hitta tillfällena där man kan unna sig att dela med sig av gjorda erfarenheter och ta till sig andras. Det finns många forum för reflektion och meditation är ett sätt att reflektera. Att få möjligheten till att mer regelbundet reflektera i kretsen av individer där man känner stor tillit, är värdefullt för många.

Det som har inträffat nu är att många av våra före detta nätverksdeltagare kommer tillbaka. Det är naturligtvis väldigt glädjande för oss men det verifierar också värdet av det filosofiska rummet där man otvunget kan resonera kring och ventilera dagsaktuella händelser som är av betydelse.

En morgonpromenad när stillheten bryts

En otroligt vacker höstmorgon med lättfrost på marken och dimma över sjön. Färgprakten på träden talar till mig när solen bryter igenom. Allt är stilla på min morgonpromenad och så känns det som det alltid är i denna norrländska glesbygd. Det byggs inga nya hus och det är inte några större förändringar hos byborna heller känns det som.
Men, så bröts min mentala stillhet när jag möter Holger som går till skolhuset. Skolhuset används idag enbart för sammankomster som byborna arrangerar eller hyr ut till någon intressent. Holger är på väg till skolan för att elda i kaminen - det skall bli möte imorgon. Det har gått ut en inbjudan i Sundsvalls Tidning som vi har missat. Syftet är att informera byborna om det stora byggprojektet! 55 vindkraftverk vill dom bygga i landskapet!

Nu händer det stora förändringar och visst vill vi ha ren energi, men till vilket pris?

Turen har gått till Änglagård i Vike

Hösten är här och fyller många med positiva känslor medan andra räds mörkret som kommer närmare. Vi fylls med ro och satsar på att förtäta stämningen i den goe stugvärmen medan andra längtar bort och söker nya resmål i varmare länder.
För egen del så är hösten positiv, det är skördetider och det är nu vi kan plocka frukterna av de arbetet som vi la ner i våras. Vi kom till Änglagård i tisdags. Påbörjade projekt tar form och nya kontakter skapas. Ett sådant projekt är resan till Libanon om exakt 14 dagar. På plats i Beirut blir det första besöket på Parlamentet.

I det offentliga rummet tycks stugvärmen ännu inte vilja infinna sig. Om och hur de konstruktiva samtalen mellan invalda ledmöter är, får vi inget veta. Det faktiska beslutsunderlaget är i alla fall verifierat. Nu ökar trycket på våra folkvalda politikers ledningsförmåga.

Det är betydligt lättare att leda i medvind än i motvind.

När får vi se det konstruktiva samtalet

Nu kontrollräknas alla röster och oron tycks sprida sig både i och utanför de etablerade kretsarna. SD har röstats in i stugvärmen, men där tycks ingen vilja ha dom. Det offentliga rummet fylls med kommentarer och berättelser om vad som gick fel i valet och vad som kunde ha gjorts bättre. Det verkar som om väljarnas röster inte räknas eftersom vi tyckte fel! S bildar krisgrupp för att analysera sitt urusla resultat istället för att bli delansvariga för landets väl. Ohly ville inte inte sitta i samma sminkrum som Åkesson och det sägs att stadsministern inte vill ta i Åkesson med tång. MP vill inte tala med Alliansen om inte S och V får vara med.
På länsstyrelserna kontrollräknas samtliga röster och väljarna får invänta besked efter onsdagen om den exakta mandatfördelningen.

Det vägledande samtalen mellan parterna tycks långt borta.

Samtalet efter valet

Vi poströstade i veckan och under söndagen fick vi en fantastisk fjällvandring. Färgerna, vidderna och den klara luften är bedövande. Jag skrev om konsten att dela på bördorna i föregående inlägg och om samtalets betydelse för att öppna upp nya vägval.
Det är alldeles uppenbart att SD har kommit in i riksdagen och den parlamentariska bilden har förändrats radikalt. Alliansen har inte egen majoritet och läget känns osäkert för många inblandade i spelet.
Här behövs det många samtal för att lösa upp barriärer som aktörerna har byggt kring sig. Att vända ryggen till är knappast någon framgångsfaktor.
Att samtala över blockgränser och med nya riksdagsledamöter blir de närmaste dagarnas utmaningar för berörda politiker.
Tufft men kanske välgörande på sikt.

Dela på bördorna i samtal

Kris och Kaos är starka ord men de är också relativa. I min vardag möter jag många människor och i min privata umgängeskrets. Från tid till annan så drabbas vi alla av motgångar. Några kan ta motgångarna ned en klackspark, borstar av dammet på axlarna och går vidare på livets vandring. Jag möter andra individer som har betydligt svårare att bära motgångar och andra väljer starkare ord för att beskriva sin situation. Man kan inte acceptera att förutsättningarna har ändrats och att helt nya livsvillkor har öppnats upp. Det är en tuff utmaning och en konst att finna ljuset i mörkret.

Att få dela med sig av sina bördor är oerhört tacksamt när man upplever att omgivningen går emot en och förutsättningarna för en bra lösning på problemet tycks långt borta. Jag känner så starkt att ofta är den bästa hjälpen den man själv kan skapa! För att komma dit är samtalet oerhört viktigt, i förtroende med nära och kära.

I chefsnätverk samtalar vi om ledningsfilosier och olämpliga chefer

I ledningsarbetet talar vi om energiflöden och att vissa medarbetare kan vara riktiga energisugar. Alla chefer har inte förmågan eller tid att försöka motivera sina medarbetare. Kraven på effektivitet och snabba flöden gör att utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner för medarbetarna rationaliseras bort.

Nu tycks trenden gå från nyckelordet motivation till "Hotivation" och "Mutivation"

Vem vill rädda Sara?

Igår var vi i Wendela Hebbes Hus och närvarade vid prisutdelningen till årets bästa socialreportage. Wendelapriset instiftades 2007 för att uppmärksamma Wendelas 200 årsdag. Wendela Hebbe var den första kvinnliga journalisten som skrev angelägna socialreportage. Priset ges till de bästa socialreportage som skrivs under året. Det som berörde mig mest var priset till Ann-Christine Kihl som har följt narkomanen Sara, hennes mor och bror. Artikeln har publicerats i VLT och Ann-Christine har följt fallet i ett halvår innan hon publicerade den. Det var ett synnerligen angeläget reportage och Saras mor och bror fanns där vid prisutdelningen. Det var gripande ur många perspektiv och att samtala med dom alla tre. Vi fick även ta del ett annat angeläget reportage som Rasmus Malm skrev från konsumtionssamhället. Båda artikelförfattarna har jobbat helt ideellt med sin research. Det handlar om författarnas stora sociala engagemang och lust att påverka samhällets utveckling.

Några blir politiker och andra väljer en journalistisk bana, tänker jag. Men intresset för att köpa den här typen av reportage är synnerligen begränsat. "Publicisterna i allmänhet är mer intresserade av att publicera bantningstips när ett långt större problem är att de äldre är undernärda" säger en av åhörana.

Jag känner ett varmt tack till Ami Lönnroth och Per Eric Mattsson som så helhjärtat verkar för att föra historien om Wendela Hebbe och hennes gärning vidare. Vi har fått så många värdeskapande möten här.

Vi talar ofta om energiflödet på jobbet

Några av mina chefer och ledare som deltar i nätverk för erfarenhetsutbyten vittnar om stressen i vardagen. Mötena avlöser varandra och många upplever att de hinner inte med att förbereda sig mellan de olika passen. De som är lite äldre och inte är beroende av att lämna och hämta barnen på dagis menar att morgonstund har guld i mund. Knepet är att komma i tid till jobbet innan möteskarusellen startar. En stund på jobbet när karusellen har stannat för dagen är också värdefull.
En av mina deltagare menar att de bästa tankarna skapar han inte under stress utan de måste få processas fram och ta tid. Den tiden finns inte per automatik utan man måste lära sig att förhålla sig till tidsbristen.

I industrin talar vi om olika processer för att hushålla med energin och anställer unga hungriga civilingenjörer. Men vi har inga processer för att hushålla med de mänskliga energierna.

Maktkamper på jobbet

Vid ett nätverksmöte för ledare återkom diskussionen om konflikthantering på jobbet. Vi talade och hur man med ”blanka vapen” kan dra energi er ur en organisation Lustigt nog medverkar den yttre fienden till att interna slitningar faller till glömska. Så kan det ofta vara för de politiskt styrda organisationerna

I det offentliga samtalet och i finrummen städas sanningar under mattan

I det offentliga samtalet och i finrummen finns det inte plats för självständiga tankar eller extrema åsikter. Ändå är det så att utvecklingen drivs många gånger av de individer som vågar diskutera etablerade sanningar. I vår historia och samtid är exemplen många på människor som har stått upp för sin tro eller övertygelse och blivit ratade. I efterhand har de bekräftats och ibland efter att de har gått ur tiden.

En paradox i vårt mångkulturella samhälle

Jag hälsade på det svenska industriföretaget som har fått ny ägare och är numer en del av en intenationell koncern med säte i USA. Det blir fler och fler företag som köps upp. Det svenska företaget som jag känner väl till har en snart hundraårig historia bakom sig och är nu en av de viktigare byggstenarna i den nya koncernen. Mycket ändras kontinuerligt i affärssystem, rutiner, koncernspråk och profilering av koncernen. Det blev först namnbyte och den svenska ledningen byts ut. När nya befattningar skall tillsättas söker man nu cheferna utomlands. Svenskheten skal tvättas bort.



Varför söker man chefer utomlands när man vill ha en mångkulturell ledningsgrupp. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle med många välutbildade personer i vårt land, som dessutom har en annan etisk bakgrund än svensk.

Målsamtalen

Igår träffade jag en kvinna som vid 24 års ålder väljer att avsluta en välbetald anställning inom statligt verk. Här finns hennes karriärmöjligheter utstakade om hon vill det. Hon väljer istället att återvända till universitet för studier. Inget konstigt med det, men det ovanliga är att hon vill göra det per distans från Ungern för att samtidigt satsa på en karriär inom ridsporten. Det blir två krävande utbildningar parallellt, en i Sverige och en i Ungern. Det som gjorde största intryck är att hon redan nu talar om att bestämma sina livsavgörande mål. Alla delmål mäts och utvärderas. Otroligt imponerad över denna glöd, engagemang och mognad blev jag.

Plötsligt inser jag att skolans pedagogik har en avgörande betydelse när man lägger in personliga mål i skolarbetet. Från tidig skolstart tränas eleverna i målsamtalen. Allt skall mätas. På gott eller ont undrar jag i mitt stilla sinne. Stressen ökar och prestationskraven. Passar många men långt ifrån alla.

Hos oss har vi obegränsad arbetstid säger en av cheferna

I chefsnätverket talar vi om arbetstiden och hur vi hela tiden förväntas sträcka ut vår disponibla tid för att inkludera ännu fler uppdrag utan kompensation. Fenomenet känns igen på många ställen. TCO visar hur många obetalda övertidstimmar vi lägger på jobbet. De tycks öka. Det är lätt att bli smickrad när vi får fler och fler uppdrag men var går gränsen? Hur mycket tid vill vi disponera i arbetslivet och i aktiv fritid samt alla andra måsten vi har i livet.

En av mina chefer uttryckte saken som att hos oss har vi obegränsad arbetstid. Det är värt att tänka efter och ny termin brukar resultera i att man vill göra skillnad i sin vardag. Det är läge att välja begränsad arbetstid framför obegränsad arbetstid.

En lustfylld utflykt

Söndagen passerade med en känsla av försvunnen tid. Det är sällan vi åker på bilutflykter i vår stad eller dess omgivningar men så gjorde vi igår. Jag kände en lust av att suga ut de sista ur sommaren innan vi blir mer fokuserade på inomhusaktiviteter och företrädesvis kulturella upplevelser.
Vi tog bilen och for längst ut på Värmdön. På vägen dit stannade vi till vid Gustavsbergs porslinsfabrik. I Gustavsbergs hamnområde fikade vi. Försestående riksdagsval var högst påtagligt och välformulerade löften om bättre framtid duggade tätt från olika valarbetare.
Vi for vidare till nya nya miljöer där vi aldrig hade varit förut. Vi återvände till stan några timmar senare utan större upplevelser. Restaurangmaten hade inte motsvarat våra förväntningar och så kallade sevärdheter hade inget större värde för mig. En önskan om att varje timme skall bli värdefull är orimlig.

Det blev alltså ingen lustfylld utflykt men man kan alltid värdera den i förhållande till den livsstil som är min normala. Där finns gott om lustkänslor och det är gott att veta.

Gör det du tror på och tro på det du gör

Gör det du tror på och tro på det du gör; ett uttryck som är omöjligt att leva efter till 100%. Det finns alltid ett antal måsten som vi skall ta hänsyn till i vår vardag för att livet skall fungera i harmoni med familj, vänner, arbete och samhället i övrigt. Dvs vi ställs från tid till annan att fulborda andras önskemål. Om man dessutom strävar efter social status i positionskulturen då är risken ännu större att man handlar efter andras övertygelse. Stressfaktorn ökar.

Däremot kan jag kostatera efter 25 år som egen företagare att jag har betydligt lättare att gå efter mina egna vägval. Det märkliga är att maggropen ger sina signaler i olika valsituationer Det som jag rationellt kan avgöra om det är rätt eller fel kan ge helt andra signaler när jag känner efter inombords. Jag är en känslomänniska och det kan kullkasta mina planer.

Det får ta lite tid att komma fram till rätt beslut, men det kan det vara värt.

Flyget till Libanon är bokat

Vi driver nätverk för ledare och chefer i ledarskaps- och organisationsutveckling. Vi kan också kalla det för ”chefsnätverk i företagsfilosofi”. Vi har goda erfarenheter av det gränsöverskridande lärandet där deltagarna möter andra kulturer och livserfarenheter. Sedan arton år tillbaka sammanför vi chefer och ledare från helt olika branscher och företagskulturer i nätverk. Varje grupp är ett unikt forum för erfarenhetsutbyten. I nätverken kan deltagarna spegla sina verkligheter i varandras miljöer inom såväl näringsliv som offentlig sektor. Frågeställningarna är ofta de samma vare sig man är kyrkoherde eller VD inom näringslivet och ofta handlar det om hur de skall organisera livet för att uppnå en bättre balans mellan arbete och fritid.

Detta gränsöverskridande lärande accentueras när vi tillsammans med en grupp chefer åker till Libanon den 7 oktober. Vi möter de verkligheter som en del av våra invandrare kommer ifrån. Ett antal företagsbesök är inbokade och dialogen med deras företagsledare ser vi fram emot. Programmet finns på vår hemsida http://www.etarn.se/

Det handlar ytterst om att se nya möjligheter och att göra skillnad i vardagen.

Ordnat kaos på Sveavägen - en nostalgikväll

I lördags kväll fick vi se ett stycke 60-tal rulla förbi framför våra ögon. Det var hundratalet amerikanare som sakta gled fram längs Sveavägen. De flesta bilarna var välskötta och bjöd på vackra linjer, krom som blänkte och motorer som bullrade. Det var en form av folkfest för alla generationer. Dåtidens ungdom eller raggare (idag 60+) rattade vrålåken elegant och lika så många yngre.

Det ordnade kaoset handlade om att poliser fanns närvarande men avstod från ingripanden. Allt vad säkerhetsföreskrifter som vi är skyldiga att följa till vardags glömdes bort för kvällen. Vi satt på första parkett och det fanns väldigt många som åkte i bagageluckor eller på biltak med en ölburk i handen. Det var få som var berusade. Kul att se hur olika generationer och olika kategorier av människor fann ett nöje i kvällen. Chaufförer, passagerare och åskådare.

Efter sommaruppehållet är vi många som vill Tänka Efter och Tänka Nytt

Sommaren fortsätter om än i stadsmiljö. Det är fortsatt varmt och många verkar otroligt nöjda med semestern. Vi är många som har kraftsamlat och då gäller det att ta hand om alla nyvunna krafter på ett förnuftigt sätt. Tar man i för hårt så är man snart trött igen. Så nu befinner vi oss i den situationen att vi hinner Tänka Efter och Tänka Nytt.
Tänka efter och Tänka nytt, är en viktig anledning till att vi åker till Libanon den 7 oktober. Nu har vi tryckt på alla knapparna och bokningar och bekräftelse på olika delar av resan kommer att dugga tätt ett tag framöver.
Programmet finns utlagt på vår hemsida www.etarn.se

Behovet av förnyelse accentueras även i våra nätverks diskussioner. Höstterminen har startat och dialogen mellan chefer och ledare blir ett tillfälle till reflektion.

Många jobbar för glatta livet men det är en god idé att även jobba för det glada livet!

Nu byter vi livsstil

Nu har vi haft två dagar med nätverksdeltagare på Änglagård. Temat för vårt seminarium var livsstil. Vi tog del av olika infallsvinklar genom naturvandring, Are Waerlands tips om friskvård och hos konstnären Curt Agge som med sitt stora intresse för konstens värld ser ständigt nya motiv trots en relativt hög ålder. Han målar och han köper konst. Från en av Waerlands filosofier fick vi höra visdomsordet att döden bör komma när man är trött på år. Dessförinnan bör man vårda sin hälsa. Idag satsar samhället stora resurser på sjukvård men allt för lite på friskvård.

Nu byter vi livsstil igen och åker tillbaks till staden brus och helt annorlunda miljöer i city. Höstterminen har startat.

Apropå tidstjuvar. Jag är inte ensam om att leva i nuet istället för imorgondagen. Vid närmare bekantskap med IKEAs framgångsrecept så lär ett vara: Om vi avstår från att ägna tid åt att detaljplanera morgondagen så sparar vi även tid på att slippa skriva avvikelserapporter. Man kan ändå inte planera alla skeenden i detalj. Det finns alltid ett antal oförutsedda händelser.

Tiden är nästan en obegränsad tillgång

Några av oss uppfattar att tiden är evig och det som inte blir gjort i dag kan vi göra imorgon. Nästa dag blir en ny dag med framflyttade aktiviteter och så småningom så bli det trångt i pipeline och då får man prioritera bort saker och droppa ett antal ofullbordade idéer. Den kategorin tillhör jag och efter semestern är ett typiskt tillfälle för rensning i idélådan och bland måsten.

Andra blir stressade och vill åstadkomma resultat och gå vidare till nästa projekt.
Det finns inget rätt eller fel i de bägge synsätten, men stor skillnad mellan de olika perspektiven är de facto att några av oss lever i nuet och andra i morgondagen. Det finns tid att spara om man låter framtiden visa vägen istället för att försöka styra framtiden. Vi vet ändå så lite om den.

Vi har alla en egen historia att berätta

Möten med våra släktingar på olika platser under semestern har satt igång en helt oväntad aktivitet på många olika håll. Vi strövade runt på Öland i sällskap med vår yngsta son och hans familj. Vi visade på platser där min svärmor har bott som barn och konfirmerats i Repplinge, kyrkan där hon vigdes i Gärdslösa och hennes första hem. Vi kunde berätta en del om hennes märkliga livs historia, men luckorna är stora. Det finns alltför många frågor; varför, var, när och vem? Intresset väcktes hos de yngre och arkivet på vår vind lyfte vi ner. Kanske vi kan hitta några svar där.

Ett annat kusinmöte under sommaren väckte motsvarande frågor och ett bildarkiv på en vind i Lund vittjas. Osv. En av mina släktingar, Alice 8 år uttryckte saken som att tänk på att det som är NU blir sedan DÅ. Ni kan väl skriva ner er berättelse säger hon så förnuftigt till sin mormor.

Varje människa har minst en bok att skriva. Sin egen livs historia. Dessa berättelser kommer aldrig fram i de så avancerade släkt forskningsprogram som finns på nätet idag.

Tillbaks igen och nu har vi skapat ett uterum i en ruin.

Tillbaks igen till en vardag fylld med lust att göra olika saker i såväl arbetslivet som i det privata. I vårt fall bildar de bägge liven en helhet vilket gör att jag inte upplever skillnaden mellan vardag och sommaruppehåll som dramatisk. Vi lär av varandra och söker hela tiden nya erfarenheter och upplevelser.
Sommarens stora insats på Änglagård var att vi synliggjorde en raserad ladugård från 1890. Stenväggarna är två meter tjocka. Vi har tagit ner tak och fasadbeklädnad. På taken hade ett större antal björkar fått växa. De var höga och många. Båsen till fjällkorna finns delvis kvar. På Änglagård har många generationer haft sin utkomst med ett flertal drängar och pigor som bodde på gården.
Med eldstad och fotogenlampor i den mörka kvällen har vi skapat ännu ett uterum i dena ruin. Inspirationen till detta hämtade vi delvis på Coccioli, marsserian i Södra italien. För min del blev det alltså kroppsarbete, vilket var välgörande. Kryddodlingar i ruinen kan bli nästa steg.

I övrigt träffade vi familjen, släkt och vänner hos oss och på många olika platser i södra Sverige. Semesterresan gick till Norska Västkusten och vi bilade genom ett fantastiskt vackert landskap och upptäckte även en del i Danmark.

Vad mer kan man begära av en så fantastisk sommar?

Ett tal kan betyda så mycket

Så har det då varit en helg fylld med ett kärlekstema. Det var en känsla av äntligen som vilade i luften. Det var ett historiskt bröllop i den kungliga huvudstaden och vare sig man är monarkist eller inte så var vi många som deltog i festen fastän vi inte var inbjudna till kyrkan eller festlokalerna. Men vi kunde se en hel del utsändningar i TV, på stan såg vi förberedelser, folksamlingar och en citykärna som pyntades till fest, en kortege med brudparet som svishade förbi i en ganska så hög fart, osv.

Men talet var ändå det som grep tag i mig. Jag blev tårögd och många med mig. Där stor Daniel Westling från Ockelbo, numera vår prins, utanför agendan höll hann ett känsloladdat tal till sin prinsessa och sina familjemedlemmar med så mycket känslor, humor och stark kärleksförklaring till sin fru. Det var ett tal som varade i några få minuter. Det var ett tal som gjorde att han vann Svenska Folkets förtroende. Det var då vi "lärde känna honom". Han tog plats i det svenska folkhemmet.

Paret har en tuff och livslång utmaning framför sig, men det kändes så starkt att det här är ett vinnande team.

Efter regn kommer solsken

Igår hade jag mitt sista nätverskmöte före sommaruppehållet. Vi var på en större svensk industri med anor från 1500-talet. Hösten 2008 drabbades företaget som så många andra av lågkonjunkturen och det blev tvärstopp i produktionen. Styrelsen reagerade med att sätta stopp för alla investeringar, inga nyrekryteringar fick göras utan alla kontrakt med visstidsanställd personal och inhyrda konsulter avslutades, etc.

18 månader senare blev situationen den omvända. Idag är det en ständig kamp för att kunna leverera produkterna till sina kunder i rätt tid. Orderböckerna fylls och den finansiella osäkerheten är som bortblåst.
Nu skickar ledningen ut helt andra signaler. Nu skall vi investera för att kunna öka produktionskapaciteten när marknaden för våra produkter har öppnats.

Det är snabba kast från mörker till klarblå himmel och under den korta tiden som lågkonjunkturen varade hann man ta en hel del "kortsiktiga" beslut. Nu är avkastningen högre än förväntat och förmodligen var det, de så kallade kortsiktiga besluten av sådan karaktär att det hade inte gått att fatta i goda tider.

Det behövs dåliga tider ibland för att ge utrymme till kreativa lösningar och ibland obekväma beslut.

Att sänka tempot under semestern är en konst

Att sänka tempot är en konst. Den kan utvecklas under semestern. För egen del så finns det där behovet av att göra något annat under semestern än det som jag kan göra under resten av året. Resan är naturligtvis ett sådant inslag. Nu finns tiden och möjligheten och då uppstår frågan; Vart skall vi åka?

Nästa tanke som poppar upp är också ett projekt. Det är roligt att ha ett projekt att ta tag i när man är ledig. På Änglagård finns oanade möjligheter till att driva ett projekt.

Social samvaro är också viktigt. Nu vill jag träffa nära och kära och det får ta den tid det tar. Att läsa för att få nya kunskaper, insiker och perspektiv på tillvaron är andra prioreteringar jag vill göra. Listan kan göras längre. Frågan är egentligen; vad menar vi med att bara vara? Jag tror att jag är alldeles för upptagen av idéer och tankar till en värdefull semester, så jag tror inte att jag sänker tempot. Det som händer är att jag gör andra saker när inte plikten kallar på min närvaro vid en plats och tidpunkt. Friheten att göra vad jag vill i min egen takt, värdesätter jag som störst inför semestern.

Ett värmande möte

Ett värmande möte hos Anders. Dvs hos en av mina deltagare i chefsnätverk. Vi satt på hans terrass och berättade om våra steg på livets vandring. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade. En av deltagarna kom från läkarundersökningen med ett glädjebesked. Operationen hade varit lyckosam och han är fri från cancer. Vi delade hans glädje.

Tre av deltagarna var på Änglagård förra veckan. De var mycket nöjda med ett annorlunda program som vi hade skapat och en tyckte det var jättehäftigt med tidig frukost utomhus trots kyla och blåst! Jag var bekymrad över ett eventuellt misslyckande medan de i själva verket visade sig vara ett välkommet alternativ till hotellfrukost.

Härligt att höra och i augusti välkomnar vi till ett extrainsatt seminarium på Änglagård med samma tema. Programmet finns på vår hemsida www.etarn.se och temat är Livsstil

Ingenting är nytt under solen

På Änglagård talade vi om trender och bruk i ett framtida perspektiv. En tanke som vi återkom till då är självhushållet. Vi talade om att det är på väg in igen i vårt samhälle. Många uppfattar självhushållet som ett värdefullt alternativ till livsmedelsindustrins produkter. Vi vet om att vår hälsa är beroende av vad vi förtär och hur ofta vi motionerar. För sextio år sedan var det många på landsbygden som praktiserade självhushåll. En ko, en gris och en åkerlapp där man odlade sina egna grönsaker. I naturen tog man vara på bär, svamp, fisk och djur.

Igår hade jag nätverksmöte i Västerås Stadshus och blev medveten om att nu framstår det fysiska mötet som häftigt för våra ungdomar. Svenska Kyrkan bjuder in 15åringar till konfirmationsläger i Rättvik under en treveckors period. En av attraktionerna är att konfirmanderna får inte ta med sig sina datorer och mobilerna får användas max 10 minuter om dagen. Ungdomarna tycker det är jättekul att de skall ta paus från den digitala världen!

Skattjakt på vinden

Nu har vi tillsammans med våra nätverksdeltagare besökt olika miljöer, inom- och utomhus. Varje möte med skapande entreprenörer var unikt på sitt sätt. Från kalkonfarmen i de djupaste skogarna till jägaren som även jagar björn i Sibirien. Sättet att överleva är många.

Hos målaren och konstnären blev jag inspirerad till skattjakt på vinden. I vårt sommarhus på Änglagård har vi tagit fram gamla tapeter från förra sekelskiftet dock inte helt utan skavanker. Det estetiska värdet mäts mot det historiska värdet med dessa gamla murriga och storblommiga tapeter i en färgskala från grått till lila. Skavankerna har fastnat på min näthinna många gånger.

Hos Curt Agge finns det gott om konst. Han är en mycket stor och entusiastisk konstsamlare. I salar, rum, korridorer, ja snart sagt överallt hänger det bilder i hans hus. Varför inte? Finns det några tavlor på vår vind som kan dölja skönhetsfläckarna? Det gjorde det, även om jag inte hittade några dyrgripar på vinden.

Temat är livsstil

Ny vecka med nya möten och många berikande intryck ser vi fram emot på Änglagård. Vi har seminarium i tre dagar där vi möter skapande entreprenörer och de som har valt en annorlunda väg till försörjning. Gemensamt för de alla är att de finner ett lugn i naturen men också att den har en stärkande och läkande kraft.

Curt Agge är en av de entreprenörer som vi möter, en väletablerad bildkonstnär och skulptör. Curt är idag 81 år, reser över hela världen för att få nya upplevelser. Han och hans fru köpte den gamla byskolan och omvandlade den till bostad och ateljé. Vid dryga 20 års ålder blev han dömd till att sitta i rullstol och till ett liv som sjukpensionär. Han vägrade acceptera den sanningen och valde att skapa ett eget träningsprogram. Han lyckades!

Naturen är välkomnande i denna ljuva sommartid och högtrycket kommer som på beställning. Det svenska ljuset är fantastist och vad mer kan vi begära?

Medmänniskan är en underskattad tillgång

Jag hörde en stressforskare för lite sedan som talade om vikten av att sköta sin kropp och själ för att klara stressrelaterade situationer bättre. Vi drabbas alla av mer eller mindre tuffa utmaningar vid olika tillfällen i livet. Det han nämnde var betydelsen av vår egen livserfarenhet, självkänsla, kost, motion och sömn vilket vi oftast är medvetna om och försöker förhålla oss till. Om detta talar vi vid kommande seminarium, 2-4 juni, på Änglagård. Temat är livsstil.

Det han dessutom lyfte fram är betydelsen av samtalet. Han menar att det samlas "slaggprodukter" i vår kropp som vi måste göra oss av med. Med slaggprodukter menar han effekten av stressrelaterade situationer och för höga prestationskrav, bekymmer och oro för anhöriga, skilsmässan, besvikelser, sorg, smärta, etc. Listan kan göras lång.

Det han ville komma till är att samtalet med en medmänniska hjälper en att lasta av problemen. I samtalet får vi lite distans till nuläget och vår egen förmåga att ta hand om situationen ökar. Vi behöver inte söka terapeuter utan stödet kan finnas närmare än så. Omvänt kan man vara lyhörd för en nära eller och kär person. Hur mår du egentligen? Vill du berätta för mig?

Här finns en av styrkorna med våra chefsnätverk. I nätverket delar vi med oss av såväl motgångar som framgångar. Vi vet alla att livet är upp och ner. I vissa perioder av livet duggar motgångarna tätare än vid andra.

Apropå arbetsglädje - i gårdagens chefsnätverk talade vi om energiförluster

Under måndagen satt jag i ett chefsnätverk och talade om energitappet. Vi var fem personer som samtalade om klimatet på våra arbetsplatser och hur vi väljer att disponera arbetstiden. En av deltagarna valde temat arbetsglädje för sin presentation av nuläget. Hon lyfte dilemmat med gnället och att det påfallande ofta försvinner tid och energier till att fundera ut vad som sägs bakom kulisserna. "Vad är ledningens visioner med företaget? Varför omorganiserar vi nu igen, är det några personer som inte passar in i processerna? Är det läge att välja bort vissa funktioner så blir vi av med det problemet? Hur är den nya chefen - han tycks ha dubbla budskap beroende på vem han talar med? etc.

Kommentarerna och funderingarna är nog ganska vanliga i en större organisation och det brukar bland annat talas om brist på information. Många erfar att oavsett hur mycket man informerar så är kommentaren densamma. En annan chef sa vid något tillfälle: därför är det bättre att skapa ett informationssug i organisationen istället för informationstryck. Kanske en del av lösningen finns där. Se till att all information är tillgänglig på nätet och det blir varje medarbetares ansvar att hålla sig informerad. Det kan vara ett sätt att minimera riskerna för spekulationer.

Att dela upp arbetet i mindre självständiga enheter, modell bikupan, är ett beprövat sätt att skapa arbetsglädje.

I chefsnätverk diskuterar vi arbetsglädje

Vi använder sällan det gamla ordet arbetsglädje som min mamma ofta använde. Idag talar vi om hur kul det är att gå till arbetet i en skala på 1 - 10. Det är sällan någon ger betyget 10. Många trivs på jobbet men saknar den sista lilla poängen som gör att man vill ge järnet.

Att ge järnet i 8 timmar om dagen är en orimlig tanke, men många önskar att få ut mer av arbetslivet. Astrids fåglar sjunger om dagarna och känner förmodligen arbetsglädje. Det synbara resultatet av våra gärningar är viktigt och därför är projektarbete ett sätt att skapa arbetsglädje. Vi kan utvärdera insatserna när vi går i mål.

Den som upplever sin situation som att man är en kugge i hjulet i tröga och allt oftare byråkratiska processer saknar målsnöret. Många säger att arbetet är OK men saknar det lilla extra. Allt arbete kan inte avgränsas i projekt men man kan alltid önska sig någon form av bekräftelse på gjorda insatser.

Det är en av chefens uppgifter att bekräfta sina medarbetare. Kritiken är viktig, såväl positiv som negativ.

Flera timmar försvinner till "onödigt" arbete

I stora organisationer använder vi mycke tid till att sitta i möten och komma fram till konsensus. Vi planerar, budgeterar, rapporterar, synar arbetsmiljön etc. I småföretag använder vi tiden till att arbeta. Kafferasten blir ett tillfälle till arbetsmötet. Vid något tillfälle såg jag en utredning på att endast 25% av tjänstemannens arbetstid är produktiv. Resterande timmar försvinner i många möten där målet kan vara att komma fram till någon form av konsensus.

Min fundering är om inte storföretagen har mycket att lära av småföretagen. Kan vi bli mer produktiva på vår arbetstid? Kanske arbetsmarknaden hade vunnit på att fler startar eget efter att man har satsat en del av av sin yrkesverksamma tid som anställd i storföretagen och därefter blir sin egen arbetsgivare. Gnosjö är ett utmärkt exempel på hur arbetsgivarna stimulerar sina anställda till att starta eget. Det fick vi erfara i Gnosjö vid en av våra utbildningsresor.

Astrids fåglar som jag skrev om i gårdagens blogg kan vara en metafor för eget företag. Fåglarna sjunger och flyger sin väg trots att även de har ett viktigt arbete att utföra. Varje individs primära uppgift är att tjäna ihop till sitt eget upphälle och det kan man göra på många olika sätt.

Att sjunga på sitt på sitt arbete är vi inte så många som gör.

Tänk vilken lycka

Vi har har haft lilla Astrid, 16 månader, ett antal dagar över helgen. Promenaderna är populära och tänk vilken lycka att kunna bli lycklig när man hör en fågel sjunga och ser fågeln flyga iväg. Så är det för Astrid och varje morgon välkomna hon den nya dagen med att peka ut och säga "kakka". Det är hennes ord för fåglar. I dessa små varelser är hon så förtjust i.

Det är en konst att bryta upp

I min vardag så är är ordet förändring ett återkommande tema. Vi är alla sökare eller drabbas av oönskade förändringar. Vi närmar oss alla någon form av uppbrott. Vi räds ofta inför uppbrottet och ser inte uppbrottets positiva kraft både när det gäller kärlek, jobb, konst, politik, vetenskap och entreprenörskap.

Att bryta upp är inte bara att lämna bakom sig, det kan vara att äntligen komma hem och få skapa nytt, börja om. Uppbrott kan vara hemskt i stunden men en välsignelse på sikt.

Vi står alla inför den situationen vid olika tillfällen att vi måste göra ett uppbrott och det kan gälla i såväl arbetslivet som i privatlivet. Paradoxen är att vi söker trygghet men i verkligheten så vet vi att det kontinuerligt sker förändringar. Vi befinner oss hela tiden i olika stadier av rörelse, från och till förändringsfaser. Det är en konst att bryta upp och att se kraften i varje tillstånd av förändring.

Idag fick jag ett mail från en kvinna som har drabbats av cancer. Hon tillhör den typen av människor som kan ta emot beskedet och göra något konstruktivt av det. Hon vill komma ut och förmedla upplevelsen av beskedet. Med skratt och med tårar förmedlar hon vardagens små bekymmer i relation till ett långt större problem. Döden hade flåsat henne i nacken och nu är faran över. Hon bär på ett på ett viktigt budskap till oss alla.

Det är skönt att se nyttan med det jag gör

På Änglagård har vi haft en otroligt solig och vacker helg och jag har växlat fokus från abstrakt arbete i huvudet till att utföra mera handfast arbete på gården. Vilken tillfredsställelse det är att kunna se resultatet av sina egna ansträngningar.

Det är långt ifrån alla gånger som skrivbordarbetet kan skänka den tillfredsställelsen efter en arbetsdag. Det är något vi från tid till annan återkommer till när vi diskuterar utbrändhet. Varifrån kommer den och varför? Många har nog ett behov av att se nyttan med gjorda insatser eller få återkopplat från kollegor, chefer eller kunder. Bekräftelsen är viktig och ingen vill göra onödigt arbete.

Snabba kast

Efter en veckas vistelse i Italien landade vi på Skavsta flygplats vid midnattstimmen på tisdag kväll. I onsdags kväll träffade jag min Zontaklubb som jag leder i Stockholm. Igår kväll kom vi fram till Ängalgård runt midnatt. En bekant till mig frågade lite skämtsamt för en tid sedan; Vart tog klimatuppvärmningen vägen? Det kan man fråga sig. I Italien var det kallt och regnigt och i Sverige är det ovanligt svalt för årstiden.

I Italien letar vi efter nästa projekt och det kommer nog att krävas några vändor till innan vi har det i land. Det är nyfikenheten som driver mig och lusten att utveckla nya kunskaper. Italienarnas entusiasm för att kommunicera är energigivande och inte minst för att dom är så angelägna om att ge oss några nya italienska ord på vägen. Jag får lust att lära språket.

På Änglagård kommer vi bl.a. att planera för sommarens 48-timmars seminarium som vi har i början på juni. Temat för årets seminarium är Livsstil. Se www.etarn.se/Änglagård Samtidigt har vi nu programmet för resan till Libanon klart. Vå åker den 7 - 13 oktober.

Det är inte storleken det kommer an på

När och hur skall vi mäta resultat av vårt dagliga arbete? Igår träffade jag en företagsledare inom IT-branschen som menade att vi är alldeles för fixerade av att mäta omsättningen och vill att den hela tiden skall växa. Det finns en övertro på att ju större enheter vi skapar ju starkare blir vi och vi blir synliga på ett annat sätt.

Visst finns det en fördel i att växa och få större uppdrag. Inte minst om man vill leverara tjänster till den offentliga sektorn. Här premieras storföretagen genom LOU, Lagen om Offentlig Upphandling. I själva verket är det avkastningen per insatt kapital och arbetsinsats som är minst lika intressant att mäta och det är också där vi kan hitta motivationsdrivande faktorer. Vem blir blir motiverad av företagens fusioneringar? Som enskild medarbetare kommer man allt längre från maktens boning och friheten att utforma sin egen vardag urholkas. Mängden rapporter som skall skrivas ökar inte minst om det handlar om amerikansk företagskultur.

Störst och Vackrast innebär inte per automatik att man är bäst i klassen. Det finns andra framgångsfaktorer som oftast glöms bort.

Sociala medier har blivit en del av chefens vardag och datorn har blivit en källa till missbruk

Nu höjs rösterna för att vi som arbetsgivare bör vara medvetna om betydelsen av sociala medier. Facebook har blivit ett sådant. Här görs inlägg med publika intressen och myndigheter kan kritiseras för sina ställningstagande etc.
Nu är det i chefernas intresse att finnas där och bevaka debattinlägg och besvara dessa. Dessutom har Facebook blivet ett verktyg i rekryteringsprocesser. Här kan man iakttaga vilka kretsar den sökande rör sig i.

Den digitala världen upptar allt mer av vår tid och nu har en ny missbruksproblematik kommit in i bilden. Medarbetare och chefer ägnar allt mer tid åt den och några finns där på nätterna. Hur agerar man som chef när man märker att en anställd har konstant sömnbrist och datorn har blivit en källa till missbruk?

När är vi mogna att slopa LAS och tänka långsiktigt i företagen

Det har varit en intensiv vecka med många intressanta möten och seminarium arrangerat av vår försvarsminister. Jag får nya insikter och inte minst insett betydelsen av medarbetarskap. Ett kompetensområde som har glömts bort. Den finansiella krisen har skapat hålrum i vissa organisationer och många har fått lämna företagen.

Igår blev jag varse vad LAS har åstadkommit. Det saknas en generation på många arbetsplatser när fyrtiotalisterna går hem. Femtiotalisterna har sagts upp och många har tagit saken i egna händer och startat eget eller hunnit välja andra utkomstmöjligheter.

Det har blivit ett glapp på många ställen och då gäller det att samarbetet och kunskapsöverföringen mellan medarbetare fungerar. Jag har också fått indikationer på att det krävs mycket av arbetsgivarna för att kunna behålla och utveckla unga och välutbildade medarbetare när konjunkturen vänder.

Företagskulturen, utvecklingsmöjigheter och karriärmöjligheter är något som varje arbetsgivare bör inkludera i anställningsförmånen på ett sätt som inte görs idag när vi kortsiktigt rationaliserar och städar i företagen.

Varför söker vi anställningsbara individer när vi egentligen behöver entreprenörer

Livets vandring från vaggan till graven är en väg kantad med utmaningar, nya lärdomar, insikter, besvikelser, lyckorus etc. Till detta läggs den uppfostran vi får i hemmet, i skolan och i samhället i övrigt. Målet är att varje individ skall bli självförsörjande och anställningsbar. Vi skall skaffa en yrkesutbildning och växa i karriärträdet. Där skall frukterna mogna och vi kan med stolthet bära lövverket. Det handlar om att vi skall bli anställningsbara och leverera resultat till arbetsgivarna. Vi måste vara anpassningsbara på arbetsplatsen om det skall fungera. Arbetsgivarna undviker konflikter.

Om man inte passar in i mönstret då väljer man sina egna vägar och värderar framgången i livskvalitet, tillfredsställelse, frihet etc.

Frågan är om inte företagen är mer betjänta av att snegla på utvecklingsförmåga istället för anpassningsförmåga. Hur tar vi hand om entreprenörerna och bejakar energiflödet? Alltför många skickliga medarbetare lämnar företagen och startar eget när företagskulturen sätter käppar i hjulen.

Flygstoppet orsakar kaos för många - men vad betyder den i ett längre perspektiv

Visst är det bekymmersamt när flyget stannar. Maskinerna står outnyttjade på backen och representerar en väsentlig kapitalkostnad. Flygbesättningar kostar, industrin kan inte leverera i utlovad takt när transportmaskineriet sätts ur funktion, semesterplaner sätts på prov etc. Hur stor skada det handlar om vet vi inte idag. Det kan vara över inom några dygn men det kan också handla om månader. Ingen vet med säkerhet vad konsekvenserna blir.

Återigen får vi tillfälle att ifrågasätta vad vi håller på med och värdet med att ständigt vara i luften mot nya djärva mål. Vi kanske kan hitta mötesplatser för affärer, vård, kultur och rekreation och turism på närmare håll. Globaliseringen i all ära men vi är oändligt sårbara i det moderna samhället.

Jag skulle vilja se en analys av flygstoppets totala kostnader och vinster i ett samhällsperspektiv. Är flygstoppet en tillfällig händelse som berör oss alla mer eller mindre idag och överspelat om några dagar? Eller får den en betydelse i ett längre perspektiv där vi omvärderar vårt affärsliv och vår livsstil?

Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor

Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor heter det i en gammal devis. Lite av samma andans barn finns hos de personer som resonerar som att det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse!

För några år sedan besökte jag tillsammans med tio rektorer från Sverige några skolor i Danmark. På ett ställe fick vi träffa rektorn i hans boning och här erbjöds en Gammeldansk till kaffet. Hans hund rörde sig hemtamt i skolans lokaler och det fanns fler rutiner som vi svenskar reagerade på. "Här är allt tillåtet ända tills att någon hävdar det motsatta skämtade rektorn bort vår förvåning".

Häromdagen var jag på ett företag i Stockholm med amerikansk ledning. Här levereras de dokument som ledningen frågar efter, även om det krävs stora och betungande insatser. På systerföretaget i USA så verkar det som att man ger de som man har förmåga att ta fram på en rimlig tidsrymd. Resten får vara.

Vi är nog lite till mans rädda för att söka oss till landet bortom lagom. Vi vill gärna ha tillåtelse till det vi gör och ogillar att sticka ut.

Karriärutveckling

Jag återkommer till gårdagens inlägg och synen på arbetet. Är vi på en arbetsplats eller på en tävlingsarena?

Om du vill göra karriär så är det dessvärre nödvändigt att även göra sig synlig. Man måste visa sig när man har bästa sändningstid. Den har man när man är på G och känner att min finns i ett flow. Minuterna i enskilda samtal med chefen är viktiga men det finns också ett antal andra ställen som man måste visa framfötterna på. Det kan vara genom övertid på jobbet men också att man agerar i publika miljöer etc. Nätverken är viktiga. Det är möjligt att det är ett manligt drag att göra sin stämma hörd och att kvinnans starka sida är att leverera resultat. Att gneta på i det tysta.

Båda behövs: Se till att du syns och hörs, men också att du levererar ett bra resultat

Synen på arbetet

Igår ansvarade jag för ett möte på en myndighet. Ett nätverksmöte med kvinnligt perspektiv. Vi fick lyssna till ett intressant föredrag kring tålmodiga arbetsinsatser inom organisationen och utanför jäntemot brukarna. Allt förändringsarbete börjar inifrån. Att driva förändringsarbete kräver engagemang och att man verkligen brinner för det. Man drivs av övertygelsen om att det går att skapa ett nytt synsätt.

I det här fallet berättade dom om deras jämställdhetsarbete, som bedrivs på alla större företag och inom organisationer mer eller mindre helhjärtat. Vi imponerades av ett mycket seriöst arbete och det framhölls att ska man åstadkomma en förändring så räcker det inte med några arbetsplatsträffar med jämna mellanrum. Processen finns närvarande hela tiden.

Sen kom vi in på karriärutveckling och synen på arbetet. Är vi på en arbetsplats eller är det en tävlingsarena? Många värderar minuterna som man får för enskilda samtal med chefen. Tyvärr är det nog så i många sammanhang att vi är allt för måna om att visa upp oss och mindre fokuserade på att leverera resultat. Tänkvärt!

Nu har vi laddat batterierna i Härjedalsfjällen

Påsken är till ända och igår bar det av hem från fjällen. Mycken trafik men inget anmärkningsvärt med detta. Det var ju annandag påsk. Men, vid Tönnebro blev det helt plötsligt stopp i trafiken. Kilometer långa köer som ringlade fram i 20 km/h. Stora neonskyltar lyste i förgrunden med blinkande rött ljus. Trafikolycka var först reaktionen.

Men, när vi närmade oss skyltarna så var det blott vägverkets varningsskyltar med uppmaningen att hålla avstånden till framförvarande bilar. Varningsskyltarna motverkade sitt syfte. Det blev störning i trafiken som bjöd in till riskabla omkörningar. Det är inte så lätt att uppfostra sina medmänniskor. Resultat kan bli det motsatta.

I övrigt var det en fantastisk upplevelse att åka skidor på fjället i solsken samtidigt som skaren höll. Det var som att färdas på ett lutande salsgolv i valfri hastighet, som en av mina bekanta uttryckte saken. Nu har vi laddat batterierna och lämnar vintersäsongen bakom oss.

Idag är det vit tisdag - en del av gamla påsktradioner

Vi är snart framme vid den stora påskhelgen, som för mig är skiljelinjen mellan vinter och vår. Vi åker skidor som vanligt i fjällen och familjerna samlas där. Vi är nu 8 personer som skall trivas tillsammans i vår fjällstuga. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Men i dag är det vit tisdag enligt gamla seder och bruk. Med Vit Tisdag avses att fruarna skall tvätta lakan, dukar och andra textilier som skall vara rena och vita till påskhelgen.

Imorgon är det Dymmelonsdagen, då påskfriden inleddes. Namnet kommer av att metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag ersattes av trästavar, dymblar för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande.

Idag förknippar vi inte påsken med stillhet som det var brukligt förr. Långfredagen var årets tråkigaste dag när jag var barn. Traditionerna plånas ut, på gott och på ont.

Kritisk granskning ger nya kunskaper

En viktig del inom utbildningsväsendet är Kritisk Granskning och det gäller inte minst inom högskole- och universitetsutbildningen. Kritisk Granskning är viktig och med den följer nya kunskaper.

Vad är rätt och vad är fel? Jag förundras över all opinionsbildning om det så sker i ett litet samhälle, i Sverige eller i ett globalt perspektiv, att vi har så lätt att förlita oss till den allmänna trenden. Vi stämmer in i samma kör utan eftertanke. Det gäller även media som inte har råd att ge journalisterna tid till kritisk granskning. Dom hinner inte ställa frågan: Varför? De medges endast utrymme i spalterna till att rapportera om vad som pågår.

Vad är det som gör att vuxna välutbildade människor blir så engagerade i en viss fråga att de utan eftertanke stämmer in i kören? Ve den politiker som hävdar andra samband till klimatförändringen än människans verk. I lördags skulle alla släcka belysningen i en timme för att visa sin solidaritet.

Exemplen är många: Vaccineringen mot svininfluensan, (nu talar expertisen om att vaccinet är verkningslöst), fluortanter i skolan på åttiotalet sköljde barnens munnar för att bevara tandhälsan, häxjakten i skolans värld när en elev utses till syndabock och mobbas, etc. Inom företagsvärlden finns det alltid olika trender som får fäste på många ställen samtidigt. Värdegrund har varit ett modeord, CSR är en annan trend etc. Vi strävar mot att göra likadant och bortser från individuella mål eller företags anpassade. Miljöhotet har blivit en annan faktor och plötsligt skulle alla bilar drivas med etanol och nu vet vi att det är fel!

En skollärare sa på nittiotalet : "Förr hade alla barnen hålfotsinlägg och nu har alla barnen tandställning"

Nätverk för ledare erbjuds utbildning i Italien

Nu har vi släppt nästa managementresa, som denna gång är på Italiens klack, Apulien den 17 – 21 september 2010. Temat handlar om ”Att se möjligheter i det omöjliga och att bli ansvarig projektledare för sitt liv”.

Vi kommer att träna vår förmåga att se det möjliga i det omöjliga. Vi kommer att ägna mycken uppmärksamhet åt våra egna drivkrafter och åt vår förmåga att hantera projekt och att även se livets vandring som mindre statiskt i en till synes trygg miljö.
När är osäkerheten som störst? Är det när vi aldrig prövar nya vägar som vi är tryggast eller är det då vi är otrygga?

Vi möter Wenche och Janne som har gjort ett rejält uppbrott från vardagen i Sverige för att möta helt nya förutsättningar i en annorlunda kultur med oanade utmaningar. Se http://www.etarn.se/

Carpe Diem

Carpe Diem är ett ofta använt ordspråk och det äger sin riktighet. För somliga är varje ny dag en utmaning med en lång rad av måsten, möten, konflikter, träningspass, samvaron med familjen, etc. Andra väcks till en hopplöshet och vet egentligen inte riktigt hur dagen skall användas på bästa sätt. Några börja ett nytt jobb, en ny bekantskap medan andra söker sig till ett vilorum i naturen eller kyrkan etc.

Carpe Diem betyder fånga dagen eller ta till vara på dagen. En modernare tolkning är "njut av dagen" Den är en gåva och ett alldeles utomordentligt bra sätt att njuta av dagen när det våras, är att ta en tidig morgonpromenad och lyssna till naturens under och känna dess dofter. Det är ett sätt att ladda batterierna och kan väl ersätta en timmes sömn på morgonkvisten.

Carpe Diem - Njut av dagen!

Om att vara sin egen lyckas smed

Till mitt inlägg igår under rubriken "Att vara sin egen lyckas smed" fick jag svar ett svar som jag väljer att publicera;

"Jag tillhör den risktagande sorten ibland samtidigt som jag tror på att ödet bistår mig när jag minst anar det. Lönen har jag definitivt sänkt men jag stortrivs med livet!"

Tänk vilken levnadsvisdom. Där finns tankar kring vad som är väsentligt i våra korta liv. Vi har det här och nu.

Att vara sin egen lyckas smed

Att vara sin egen lyckas smed är en tanke som totalt utgår från ens egna behov och önskan om att leva ett gott liv. Ofta möter jag människor som har väldigt liten eller ingen målformulering för sin vandring genom livet medan andra kan vara väldigt målinriktade. Den senare kategorin har utan tvekan större möjligheter att positionera sig i yrkeslivet medan den första väntar och ser vad som erbjuds runt hörnet. Det brukar också kallas för att man följer flödet. Det bygger kanske på någon form av ödes tro. Man tror på att möjligheterna dyker upp längs vägkanten.

Ingen av de två livsfilosofierna kan sägas vara rätt eller fel. Det jag däremot märker ofta är att kategorin med höga mål kommer fortare fram till högre löner, men det är inte säkert att de får ett bättre liv för det.

Att vara sin egen lyckas smed är en svår konst i en oförutsägbar tillvaro.

Professorer väljer att fuska med analyser

Mitt förra inlägg handlade om synen på humanistiskt ledarskap i ett modernt industriföretag. Den här veckan har jag diskuterat bristen på lojalitet mot arbetsgivare och även gentemot kollegor i ett företag eller i sin bransch.

Ett exempel på bristande lojalitet inträffade på ett företags jubileumsfest med anställda, dessas respektive och andra personer som har betytt mycket för företagets framgångsrika utveckling. Det serverades en middag och vid efterföljande mingel får några kollegor höra hur en annan kollega baktalar jubilaren och tillika sin arbetsgivare. Ett annat exempel kom från en industriproduktion där en av medarbetarna i ett team saboterar lagarbetet genom störande inslag. Energitappet blev påtagligt och omplaceringen gjordes på ett sådant sätt att han inte längre stör verksamheten. Kravet på prestation uteblir bara han inte stör de andra kollegorna som levererar. I ett föreatg hade de anställda gått med på att bjuda på arbetstid för att klara företagets överlevnad under lågkonjunkturen medan en annan under samma tid tar ut semester.

Exemplen är många, maskningsaktioner eller rent ut av fusk i testkörningar. Jag förvånas i mina nätverksmöten när vi tar upp den här typen av incidenter. Men nu kan vi läsa om det i media också. Professorer som fuskar med sina anlysrsultat så att oskyldiga döms för mord.

Är det så att främlingskapet ökar i vår nutid där var och en söker efter att bli sin egen lyckas smed och känner allt mindre ansvar för kollegor, arbetsgivare och medmänniskor i samhället?

Vi är många som minns berättelsen om Aina Erlander som sick till Statsförvaltningen för att återlämna några blyertspennor efter Tage Erlander med inskriptionen: "Tillhör Staten"

Om humanistiskt ledarskap i en konkurrensutsatt industri

Lågkonjunkturen har medfört minskad efterfrågan i många branscher, bl.a. inom bilindustrin. Med minskade intäkter görs ett antal ansträngningar för att hålla industrin igång. Lönekontot är en stol del och det är angeläget att hitta en modell för anpassad arbetstid. Tillsammans med fackets representanter görs olika ansträngningar för att hitta lösningar till hållbar utveckling. Detta innebär också att man ställer krav på de anställda att vara flexibla i sina yrkesroller. Man måste kunna fler arbetsmoment på ett sätt som inte tidigare har efterfrågats.

För någon dag sedan hörde jag berättelsen om en man i 50-årsåldern som i princip hade stått vid samma maskin i 25 år. Parallellt med facket tittar arbetsgivaren på olika modeller för varierad arbetstid och vissa arbetsmoment rationaliseras bort. I det här fallet ville man att maskinoperatören skulle bli truckförare på fabriksgolvet för interna godstransporter. Det låter humant men det blev ett problem. Det visade sig att maskinoperatören hade en lägre grad av utvecklingsstörning som man inte tidigare hade observerat.

På Försvarshögskolan fick vi lära oss att "förr eller senare så når alla sitt kompetenstak" och det var det som till synes hade inträffat i det här fallet. Valet står mellan uppsägning eller att hitta en annan arbetsuppgift som motsvarar maskinoperatörens kompetenser. Möjligheten till anpassade yrkesroller efter individens förmåga, har reducerats i det moderna industriföretaget.

Veckans spaning om trender

Det har varit en intensiv vecka med många nätverksmöten, föredragningar och umgänge i privatlivet. Det känns som att man i det här jobbet skulle kunna kvalificera sig som trendanalytiker. Vad är det som händer i arbetslivet idag? Jag nämner några exempel. Allt fler pratar om verksamhetsstöd. Vi får knyta ihop processerna med verksamhetsstöd. Alla vill vi synas och då kan vi inte jobba i våra stuprör utan vi måste få en chans att ändra energiriktningen i företaget. Vi måste lägga mer energi på externa processer framför interna. Där kommer verksamhetsstödet in i bilden.

Nästa trend är att vi måste få utmaningar i arbetslivet för att vi skall finna det intressant och meningsfullt att fortsätta hos samma arbetsgivare. Snart är vi på väg in i en konjunktur med hög rörlighet på arbetsmarknaden igen och då gäller det att ta hand om de medarbetare som man vill ha kvar. Nu senast hörde jag om en högt värderad direktör inom offentlig sektor som söker sig till Robinson för att kunna tillfredsställa sina behov på utmaningar.

Kvinnliga direktörer rekryterar sina lagspelare på samma sätt som vi har sett männen göra. Dom rekryterar sina studiekamrater och byter manliga kollegor i ledningsgruppen till kvinnliga.

I högskolevärlden får jag veta att många studenter mår dåligt. De söker kuratorer och terapeuter redan några veckor efter terminstart. Samtidigt som jag hör att många unga söker andra värden än sexiga utmaningar. Att ha sin egen kolonilott för att odla sina egna grönsaker är en annan trend som är på väg.

Vi vill alla bli sedda och vad är friheten värd?

Jag promenerade hem i söndags och passerade Stureplan på eftermiddagen. Där brukar en kvinna, hemlös och starkt påverkad av missbruk husera på en filt. Jag känner ett medlidande naturligtvis, hon har säkert sett bra ut i yngre dagar, men jag är tveksam till att ge henne ett bidrag. Det hon behöver är en radikal förändring av sin livsstil, men den förändringen kan hon knappast åstadkomma ifrån den situation hon nu befinner sig i. Hon behöver professionell hjälp.

Det som fick mig att studsa till i söndags det var att hon var inte där. Hennes filt var där och på den hade hon lagt en handtextad skylt: KOMMER STRAX! Runt filten stod fyra tonårsflickor och begrundade skylten. Vad gör hon när hon inte passar sin filt? Hon är kanske på toa helt enkelt, hörde jag den ena flickan säga.

Jag fick en förnimmelse av att det var den hemlösa damens jobb att passa filten och att det är där hon eventuellt inkasserar en inkomst. Eller också är det bara en önskan om att vara sedd och efterfrågad. Är det det som är en del av arbetet, att känna tillfredsställelsen av att vara till för andra. Att finnas i ett sammanhang. Vi önskar oss frihet att göra vad vi vill. Men vill vi egentligen ha frihet till 100%. Knappast.

Mina tankar på internationella kvinnodagen

Jag är varken feminist eller sportintresserad, men jag väljer ändå att idag på internationella kvinnodagen göra ett inlägg som berör temat.
Först och främst så är jag tveksam till en kvinnodag. Det skulle i sin tur betyda att de övriga 364 dagarna är till för den andra hälften av befolkningen. Nu känner jag ändå ett visst ansvar för mina medsystrar genom mitt engagemang i Zonta och är medveten om orättvisorna i världen. Kanske kvinnodagen kan vara ett sätt att åstadkomma en förändring. Vår Zontaförening stödjer kvinnojouren i Stockholm och vissa biståndsprojekt i bl.a. Afrika.

Men tillbaks till sporten. Igår kördes det traditionstyngda Vasaloppet som numer är öppet även för kvinnliga åkare. Det är gott och väl så långt. Det som störde mig är SvT:s rapportering från tävlingen. Den manliga åkare som tog hem kransen omnämndes med namn och till vilken tid han hade gjort prestationen. Den kvinnliga pristagaren fick endast namnet tillkännagivet. På kvällen var det än värre. Då nämndes hon inte alls. Bedrövligt!

Vi såg utställningen Modemakt på Nordiska Museet

Modets makt är stor. Hur ofta tänker vi på att vi med kläderna vi bär signalerar grupptillhörighet, civilstånd, ekonomisk och politisk status, ålder och mycket annat?

I Nordiska museets utställning Modemakt möter besökaren dräktfigurer från tre årtionden, 1780-, 1860- och 1960-talen. Det var tider då ekonomi, idéströmningar och teknisk utveckling särskilt starkt påverkade modet och därmed hur folk klädde sig. Vem som burit plaggen har fallit i glömska – förutom vissa kända personer vars kläder finns bevarade hos Nordiska museet.

Utställningen är sevärd och med den guidade visningen ökade värdet. Intressant att höra hur politikerna har styrt modet. Vissa tyger fick bäras endast av de kungliga medan andra tyger har beskattats.

Ibland kan ett Icke-Samtal bli ett vägledande samtal

Mina tankar går vidare till det svåra samtalet mellan medarbetare och chefer. Ett Icke-Samtal kan vara väl så utvecklande som ett protokollfört utvecklingssamtal eller lönesamtal. Jag har erfarit att ett enskilt samtal där berörda parter kommer överens om att avstå från det protokollförda samtalet är det tillfälle där man lyfter de svåra frågorna utan krav på svar, resultat eller åtgärdsprogram. Parterna kan beröra det verkliga dilemmat på ett ärligt sätt.

Icke-Samtalet kan vara början till ett meningsfullt utvecklingssamtal.

Det svåra lönesamtalet

Vi diskuterar lönesamtal i våra nätverk för ledare. Om konsten att göra en rättvis värdering av medarbetarnas insatser. Som arbetsgivare är man skyldig att ta kostnaderna för medarbetarnas rehabiliteringsinsatser vid behov. De kan vara väldigt kostsamma och ta mycken tid i anspråk. De kostar i sin tur även produktionsbortfall.

Kan vi sätta en rättvis löneutveckling för låg- kontra högproducerande medarbetare?

Tankar om ljus och om betydelsen av att ta vara på livets ljusglimtar

Det är dags att packa för att återvända till Stockholm och dess ljus. Vi har varit här i tre veckor med mycket snö och dagarna blir längre. Jag vill påstå att gatljus, neonskyltar, upptända husfasader med spotlight i skyltfönster etc. inte kan mäta sig med naturens ljussättning med bl.a. vit snö, månsken och stjärnklar himmel. Det konstgjorda ljuset flödar över människor, gator och torg. Det kräver dessutom en hel del energier.

I Sundsvalls Tidning gick det att läsa om ljusglimtar som saknas. Det är hos äldreomsorgen i Timrå kommun. Här har man infört ransonering och de boende får nöja sig med max 2 koppar kaffe om dagen samt 2,5 dl mjölk och 2 brödskivor utöver måltiderna. Det är bedrövligt att läsa samtidigt som UR visade ett äldreboende i Danmark där fick dom både röka och dricka alkoholhaltiga drycker. Personalen dansade med de boende etc. Årskostnaden per boende sjönk och medellivslängden ökade i förhållande till de hem där det är förbud mot tobak och alkohol.

Jag är övertygad om att det går att skapa ett mer innehållsrikt liv om vi dels lär oss att leva närmare naturen och dels vågar gå utanför normen. Bejaka det som känns lustfyllt. Ett gott skratt för länger livet.

Det är svårt att förstå den tysta vägens budskap

Tystnaden kan vara påträngande men den kan också vara vilsam. Ofrivillig tystnad kan vara skrämmande och för den som frivilligt väljer tystnaden så finns det en harmoni. Jag tänker exempelvis på de som tar paus från en stressig vardag med mycket ljudkulisser och far till Norrbottens glesbygd eller går i retreat eller mediterar. Ett sätt att slappna av och finna ro. Det kan också vara ett sätt att lära känna sig själv.
Igår fick jag ett sorgligt samtal från en bekant som under en längre tid har kämpat sig igenom ett dåligt äktenskap. I umgängeskretsen har paret fungerat men i deras privatliv har det varit kaos.

Nu har dom kommit fram till ett vägskäl där alla försök till fortsatt gemensam vandring genom livet känns meningslösa och de väljer skilda vägar.
I ett sådant vägval är Tystnaden och Ensamheten skrämmande och mycket svår att välja. Men ändå känner jag ett visst hopp att de i den situation hittar nya vägar att följa, var och en på sitt håll.

Det går inga spår .....

Det går inga spår till kontrastenas affärsman. Igår fick jag ännu en gång erfara att det går att tjäna pengar på det mesta. Det är bara din egen fantasi som sätter gränserna. Jag fick höra talas om mannen i Norrbottens glesbygd som säljer tystnaden. Bakgrunden var att han blev ensam kvar i byn efter generationsskiften och utflyttningar. Det blev tyst i byn. Han omvandlar problemet till en möjlighet och säljer tystnaden!

Tänkvärt! Även om jag inte säljer tystnaden så värdesätter jag tystnaden i naturen eller i glesbygden. Det är en källa till att ladda batterierna som ofta glöms bort.

Hur ofta använder vi ordet stolt

För en tid sedan var jag på 60års kalas i Nynäshamn. Det var Karin som fyllde 60 och maken var en av talarna. Han stod på scen med mikrofon i handen och höll ett tal till sin fru. Han prisade hennes förmågor och envishet. Hon trotsar motgångarna och ett mindre handikapp. Karin pluggar på en akademisk utbildning på distans. Hon vill förkovra sig i sitt jobb.
Han avslutade sitt framförande med "jag är stolt över min fru"

Det var gripande och jag tänker på ordet stolt. Hur ofta använder vi det? Vi har alla något att vara stolta över men det är kanske ett svenskt fenomen att vara lagom och då prisar man inte sig själv, anhöriga eller sin arbetsgivare.
Jag är övertygad om att egentligen kan vi lite till mans fundera över; Vad är jag stolt över? Vi kan nog minnas eller säga många gärningar som vi är stolta över.

Gamla mästare väcker mina tankar

En ny vecka tar sin början för vår del på Änglagård. Det är otroligt kallt men vackert. Det börjar bli lite svårt att hålla värmen inomhus och någon vattenledning fryser. I kakelugnarna eldar vi flitigt och en och annan skidtur kommer väl till pass efter dagens arbete, även om de blir korta. Renoveringsarbetena fortsätter och i helgen har jag målat de ursprungliga golvsocklarna som vi har tagit rätt på. Dom låg undangömda på vinden. Från begynnelsen var de allmogeblå kunde jag se när jag påbörjade skrapningen. Det färgvalet har jag tagit fasta på. Socklarna blir allmogeblåa.

Återigen så inser jag att gamla mästare och gamla kunskapper faller till glömska allt för fort och vi utvecklar nya tekniker och talar om kompetenser. På företagen ritar vi kompetensprofiler och skapar linjära program där olika kompetenser skall matchas mot varandra. Det vi talar mindre om är våra förmågor och konsten att upptäcka förmågorna i vår omgivning. En nära bekant har sökt jobb en längre tid utan större framgång men i veckan som gick så fick hon erbjudanden om två jobb på olika välrenomerade företag i Stockholm.

Jag vet om att hon bär på förmågor som inte så lätt kan beskrivas i någon kometensprofil men hon kommer att bli framgångsrik i det företag hon väljer att satsa sina energier i. Hon har definitivt förmågor som går att vidareutveckla.

I Sverige betraktas snö som avfall

En av mina nätverksdeltagare som är djupt engagerad i dilemmat med kommunens avfallshantering, träffade jag i veckan. En deponi byggs efter mycket avancerad teknologi för att återvinna så mycket som möjligt av vårt avfall.
Han påpekade att Sverige är nog det enda eller ett av dom få länder i världen som betraktar snö som avfall. Renhållningsansvariga får inte tippa avfallet dvs. snön var de hittar lämplig mark eller vattendrag. Snön kan förorena vår miljö! Svårt att se snön som avfall, när jag tittar ut i ett fantastiskt vackert snölandskap.

Frihet att göra vad du vill

Frihet att göra vad du vill är en positiv känsla för många medan andra tappar styrförmågan och blir villrådiga. Det är exempelvis svårt att planera en bra semester. Dagarna flyr undan och snart uppstår vilsenheten. Man blir desorienterad och rådlös. Hur skall jag ta hand om den här friheten? Att leva och verka i total frihet är en utmanande tanke. I det läget kommer vi alla, förutsatt att vi uppnår pensionsåldern. Då är försörjningen tryggad och plikterna försvinner. Det uppstår ett tomrum som få är tränade inför. I min profession möter jag många i karriären och olika insatser görs för att kliva upp ett steg till på karriärstegen.

Men vilka tränas egentligen inför att kliva ner från karriärstegen för att göra vad du vill. Jag märker att lille Melvin, drygt ett år gammal, som går på dagis tränas i ett kollektivt mönster. Utan tvekan så trivs han med det. Han lär sig mycket och utvecklas av den kollektiva samvaron.

Ensam är stark, ett bevingat uttryck, och jag är övertygad om att det är bra för kropp och själ att ibland gå sina egna vägar. Våga släppa taget. Som egen företagare ställs jag ofta i den situationen att göra vad jag vill.

One Company som företagsfilosofi - Håller det?

Igår hade jag nätverksmöte på ett större svenskt industriföretag som internationaliseras på lite olika sätt. Det sker genom köp av produktionsanläggningar utomlands, etablering av säljkontor och samarbetsavtal med agenter på olika kontinenter. Koncernen växer och ledningen sitter i Stockholm. Hur leder man ett snabbväxande företag där så många olika kulturer skall vävas in i koncernen?
Frågeställningen är intressant. Ledningen har valt att föra in begreppet One Company. Vi associerade till "Vi-andan" och spontant frågade jag till vad nytta?

Vi fick en diskussion kring kulturmöten i vardagen och är det en fördel att skapa en så stark företagskultur att medarbetarna känner sig som hemma till vilket landskontor dom än kommer eller är det av godo att bejaka olikheterna och följa den kultur som gäller på olika områden?

Att implementera stark ledningsfilosofi från ett HK som genomsyrar hela koncernen är en filosofi som vi känner igen från de amerikanska företagen.

Vi hade ett seminarium för ett antal år sedan där föredragshållaren talade om tre begrepp: "Utsikter - Avsikter - Insikter" Dvs ägarna har utsikter med stora vyer och höga ambitioner Ledningen har avsikterna att genomföra ägarnas ambitioner och medarbetarna som finns på fältet har insikterna. Dom ser vad som är möjligt och var begränsningarna finns.

Kommunikationen mellan de olika nivåerna är av största betydelse och då är det nog svårt att skapa ett "One Company". Bolaget utvecklas och anpassas till respektive marknad.

Tre olika teman på tre helt olika platser för ledarskapsutveckling

Nu har vi skapat programmen för Seminarierna på Änglagård den 2-4 juni och för nästkommande utbildningsresa den 17 - 21 september till Italien. Dessförinnan har vi haft utbildningsresan i maj till Libanon. Tre helt olika teman och alla har bäring på ledarskapsutveckling. I Libanon kommer vi att inspireras av en mångkulturell affärskultur som överlever politiska och religiösa motsättningar i landet. Temat blir ”Ett professionellt ledarskap är att våga söka nya lösningar”.
En intressant insikt är att affärsvärlden lever sitt liv och Ingvar Kamprad har till och med en idé om att skapa IKEAhus i fredans tjänst där konflikterna mellan olika folkslag är som störst.

På Änglagård kommer vi att bli betydligt mer jordnära och se till värdet med att ta hand om sin kropp och själ. Temat blir livsstil och kopplat till aktivitet i naturens värld. Vi plockar upp gamla kunskaper från början på förra seklet.

I Italien kommer vi att möta frimodiga och oförfärade människor. Dom gör det andra inte ens vågar att drömma om. Temat blir att se det möjliga i det omöjliga.