Ett nytt år - ett oskrivet blad - inleds med sträng kyla när vi drar igång igen efter jullovet

Nu drar vi igång igen efter jullovet. Innan dess handlade nyhetsrapporteringen i media om det stora klimatmötet i Köpenhamn och oron för klimatuppvärmningen. Nu har den debatten tystnat för ett tag när vi alla fryser mer eller mindre i vårt avlånga land. I Änglagård är det -33 och där stannade grannens oljepanna i natt.

Jag sitter i Härjedalsfjällen och termometern visar envist på - 25 och stundtals lägre än så. I stugan har vi det varmt och gott men bilen den står ute och fryser. I flera dagar har vi väntat på bärgning. Batteriladdaren gav ingen hjälp. Bilen går inte att starta. Vi tror att den startar så fort den får tina upp i ett varmgarage i Funäsdalen, 25 km härifrån.

Tänk vad sårbara vi moderna människor är. Bilen är vår bäste vän när den fungerar. Den skänker oss frihetskänsla. Vi kan välja resmål och tidplan utan att ta hänsyn till medresenärer och kollektivtrafikens tidtabeller. Men får vi en punktering eller sträng kyla så är vi helt plötsligt frihetsberövade för några dygn.

Det är nog bra att ha både reservhjul, motorvärmare och manuell växellåda.

I det här fallet går det ingen nöd på oss eftersom vi kan kommunicera med omvärlden via nätet och mobilen. Kylskåpet är laddat och jag känner trots allt en viss tillfredsställelse med ett ofrivilligt stopp. Det ger utrymme for reflektion. Huvudsaken är att jag finns i Stockholm på måndag.