Vi är många som ställs inför vägval i olika skeden av livet. Ibland mindre justeringar och ibland genomgripande förändringar. Vi måste avsluta ett boende, en anställning, skiljas från en nära kamratkrets etc.
Det handlar om modet att våga. Att våga göra ett uppbrott för att gå vidare på livets vandring från vaggan till graven. För några är det lätt att möta situationerna där man ställs inför ett vägval. För andra kan det vara betydligt mer smärtsamt. Börjar man dessutom att inkludera parametrar som känslor, traditioner, ekonomisk trygghet etc. i beslutsbeslutsprocessen då blir valsituationerna tuffare. Man kan resonera sig fram till bästa lösningen men för egen del så har magkänslan varit en betydligt bättre vägvisare.
Många stora beslut har dessutom varit impulsiva men också varit väldigt bra.
Det är bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig våga spänna bågen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar