fredag 15 januari 2010

Lön för mödan

I förgår hade jag mina Zontakamrater här på styrelsemöte, klubbmöte och middag. 24 namn på gästlistan men riktigt så många kom inte. Sjukdomsfall och plikten kallade för någon, men vi var många. Min anspänning inför kalaset var påtaglig och det fanns ju en del logistikövningar och tidsplanering att hålla rätt på och kanske just därför så missade jag det viktigaste. Jag glömde sätta på ugnen! Det uppstod kris i köket, när jag dessutom insåg att jag inte behärskade den nya spisen. Jag fick inte igång den. Vad gör man då? Våningen fylldes med hungriga damer och jag fick inte igång spisen.

Jag gjorde det enda rätta och talade om för gästerna min synnerligen pikära situation och frågade om hjälp samtidigt som jag serverade vinet för en stunds mingel innan maten. Resultatet blev många händer som sträcktes ut till min hjälp och det blev mycket skratt. Jag kände värmen strömma emot mig och snart var problemet avhjälpt. Resten av kvällen avlöpte väl och jag fick en varm applåd för mitt arrangemang.

Lön för mödan är ytterst en drivkraft men jag menar att uppskattning för gjorda insatser är nog så viktigt och det gäller i alla sammanhang i såväl arbetsliv som i privatliv.

Inga kommentarer: