Mitt förra inlägg handlade om synen på humanistiskt ledarskap i ett modernt industriföretag. Den här veckan har jag diskuterat bristen på lojalitet mot arbetsgivare och även gentemot kollegor i ett företag eller i sin bransch.
Ett exempel på bristande lojalitet inträffade på ett företags jubileumsfest med anställda, dessas respektive och andra personer som har betytt mycket för företagets framgångsrika utveckling. Det serverades en middag och vid efterföljande mingel får några kollegor höra hur en annan kollega baktalar jubilaren och tillika sin arbetsgivare. Ett annat exempel kom från en industriproduktion där en av medarbetarna i ett team saboterar lagarbetet genom störande inslag. Energitappet blev påtagligt och omplaceringen gjordes på ett sådant sätt att han inte längre stör verksamheten. Kravet på prestation uteblir bara han inte stör de andra kollegorna som levererar. I ett föreatg hade de anställda gått med på att bjuda på arbetstid för att klara företagets överlevnad under lågkonjunkturen medan en annan under samma tid tar ut semester.
Exemplen är många, maskningsaktioner eller rent ut av fusk i testkörningar. Jag förvånas i mina nätverksmöten när vi tar upp den här typen av incidenter. Men nu kan vi läsa om det i media också. Professorer som fuskar med sina anlysrsultat så att oskyldiga döms för mord.
Är det så att främlingskapet ökar i vår nutid där var och en söker efter att bli sin egen lyckas smed och känner allt mindre ansvar för kollegor, arbetsgivare och medmänniskor i samhället?
Vi är många som minns berättelsen om Aina Erlander som sick till Statsförvaltningen för att återlämna några blyertspennor efter Tage Erlander med inskriptionen: "Tillhör Staten"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar