tisdag 9 mars 2010

Vi vill alla bli sedda och vad är friheten värd?

Jag promenerade hem i söndags och passerade Stureplan på eftermiddagen. Där brukar en kvinna, hemlös och starkt påverkad av missbruk husera på en filt. Jag känner ett medlidande naturligtvis, hon har säkert sett bra ut i yngre dagar, men jag är tveksam till att ge henne ett bidrag. Det hon behöver är en radikal förändring av sin livsstil, men den förändringen kan hon knappast åstadkomma ifrån den situation hon nu befinner sig i. Hon behöver professionell hjälp.

Det som fick mig att studsa till i söndags det var att hon var inte där. Hennes filt var där och på den hade hon lagt en handtextad skylt: KOMMER STRAX! Runt filten stod fyra tonårsflickor och begrundade skylten. Vad gör hon när hon inte passar sin filt? Hon är kanske på toa helt enkelt, hörde jag den ena flickan säga.

Jag fick en förnimmelse av att det var den hemlösa damens jobb att passa filten och att det är där hon eventuellt inkasserar en inkomst. Eller också är det bara en önskan om att vara sedd och efterfrågad. Är det det som är en del av arbetet, att känna tillfredsställelsen av att vara till för andra. Att finnas i ett sammanhang. Vi önskar oss frihet att göra vad vi vill. Men vill vi egentligen ha frihet till 100%. Knappast.

Inga kommentarer: