Temat är livsstil

Ny vecka med nya möten och många berikande intryck ser vi fram emot på Änglagård. Vi har seminarium i tre dagar där vi möter skapande entreprenörer och de som har valt en annorlunda väg till försörjning. Gemensamt för de alla är att de finner ett lugn i naturen men också att den har en stärkande och läkande kraft.

Curt Agge är en av de entreprenörer som vi möter, en väletablerad bildkonstnär och skulptör. Curt är idag 81 år, reser över hela världen för att få nya upplevelser. Han och hans fru köpte den gamla byskolan och omvandlade den till bostad och ateljé. Vid dryga 20 års ålder blev han dömd till att sitta i rullstol och till ett liv som sjukpensionär. Han vägrade acceptera den sanningen och valde att skapa ett eget träningsprogram. Han lyckades!

Naturen är välkomnande i denna ljuva sommartid och högtrycket kommer som på beställning. Det svenska ljuset är fantastist och vad mer kan vi begära?

Medmänniskan är en underskattad tillgång

Jag hörde en stressforskare för lite sedan som talade om vikten av att sköta sin kropp och själ för att klara stressrelaterade situationer bättre. Vi drabbas alla av mer eller mindre tuffa utmaningar vid olika tillfällen i livet. Det han nämnde var betydelsen av vår egen livserfarenhet, självkänsla, kost, motion och sömn vilket vi oftast är medvetna om och försöker förhålla oss till. Om detta talar vi vid kommande seminarium, 2-4 juni, på Änglagård. Temat är livsstil.

Det han dessutom lyfte fram är betydelsen av samtalet. Han menar att det samlas "slaggprodukter" i vår kropp som vi måste göra oss av med. Med slaggprodukter menar han effekten av stressrelaterade situationer och för höga prestationskrav, bekymmer och oro för anhöriga, skilsmässan, besvikelser, sorg, smärta, etc. Listan kan göras lång.

Det han ville komma till är att samtalet med en medmänniska hjälper en att lasta av problemen. I samtalet får vi lite distans till nuläget och vår egen förmåga att ta hand om situationen ökar. Vi behöver inte söka terapeuter utan stödet kan finnas närmare än så. Omvänt kan man vara lyhörd för en nära eller och kär person. Hur mår du egentligen? Vill du berätta för mig?

Här finns en av styrkorna med våra chefsnätverk. I nätverket delar vi med oss av såväl motgångar som framgångar. Vi vet alla att livet är upp och ner. I vissa perioder av livet duggar motgångarna tätare än vid andra.

Apropå arbetsglädje - i gårdagens chefsnätverk talade vi om energiförluster

Under måndagen satt jag i ett chefsnätverk och talade om energitappet. Vi var fem personer som samtalade om klimatet på våra arbetsplatser och hur vi väljer att disponera arbetstiden. En av deltagarna valde temat arbetsglädje för sin presentation av nuläget. Hon lyfte dilemmat med gnället och att det påfallande ofta försvinner tid och energier till att fundera ut vad som sägs bakom kulisserna. "Vad är ledningens visioner med företaget? Varför omorganiserar vi nu igen, är det några personer som inte passar in i processerna? Är det läge att välja bort vissa funktioner så blir vi av med det problemet? Hur är den nya chefen - han tycks ha dubbla budskap beroende på vem han talar med? etc.

Kommentarerna och funderingarna är nog ganska vanliga i en större organisation och det brukar bland annat talas om brist på information. Många erfar att oavsett hur mycket man informerar så är kommentaren densamma. En annan chef sa vid något tillfälle: därför är det bättre att skapa ett informationssug i organisationen istället för informationstryck. Kanske en del av lösningen finns där. Se till att all information är tillgänglig på nätet och det blir varje medarbetares ansvar att hålla sig informerad. Det kan vara ett sätt att minimera riskerna för spekulationer.

Att dela upp arbetet i mindre självständiga enheter, modell bikupan, är ett beprövat sätt att skapa arbetsglädje.

I chefsnätverk diskuterar vi arbetsglädje

Vi använder sällan det gamla ordet arbetsglädje som min mamma ofta använde. Idag talar vi om hur kul det är att gå till arbetet i en skala på 1 - 10. Det är sällan någon ger betyget 10. Många trivs på jobbet men saknar den sista lilla poängen som gör att man vill ge järnet.

Att ge järnet i 8 timmar om dagen är en orimlig tanke, men många önskar att få ut mer av arbetslivet. Astrids fåglar sjunger om dagarna och känner förmodligen arbetsglädje. Det synbara resultatet av våra gärningar är viktigt och därför är projektarbete ett sätt att skapa arbetsglädje. Vi kan utvärdera insatserna när vi går i mål.

Den som upplever sin situation som att man är en kugge i hjulet i tröga och allt oftare byråkratiska processer saknar målsnöret. Många säger att arbetet är OK men saknar det lilla extra. Allt arbete kan inte avgränsas i projekt men man kan alltid önska sig någon form av bekräftelse på gjorda insatser.

Det är en av chefens uppgifter att bekräfta sina medarbetare. Kritiken är viktig, såväl positiv som negativ.

Flera timmar försvinner till "onödigt" arbete

I stora organisationer använder vi mycke tid till att sitta i möten och komma fram till konsensus. Vi planerar, budgeterar, rapporterar, synar arbetsmiljön etc. I småföretag använder vi tiden till att arbeta. Kafferasten blir ett tillfälle till arbetsmötet. Vid något tillfälle såg jag en utredning på att endast 25% av tjänstemannens arbetstid är produktiv. Resterande timmar försvinner i många möten där målet kan vara att komma fram till någon form av konsensus.

Min fundering är om inte storföretagen har mycket att lära av småföretagen. Kan vi bli mer produktiva på vår arbetstid? Kanske arbetsmarknaden hade vunnit på att fler startar eget efter att man har satsat en del av av sin yrkesverksamma tid som anställd i storföretagen och därefter blir sin egen arbetsgivare. Gnosjö är ett utmärkt exempel på hur arbetsgivarna stimulerar sina anställda till att starta eget. Det fick vi erfara i Gnosjö vid en av våra utbildningsresor.

Astrids fåglar som jag skrev om i gårdagens blogg kan vara en metafor för eget företag. Fåglarna sjunger och flyger sin väg trots att även de har ett viktigt arbete att utföra. Varje individs primära uppgift är att tjäna ihop till sitt eget upphälle och det kan man göra på många olika sätt.

Att sjunga på sitt på sitt arbete är vi inte så många som gör.

Tänk vilken lycka

Vi har har haft lilla Astrid, 16 månader, ett antal dagar över helgen. Promenaderna är populära och tänk vilken lycka att kunna bli lycklig när man hör en fågel sjunga och ser fågeln flyga iväg. Så är det för Astrid och varje morgon välkomna hon den nya dagen med att peka ut och säga "kakka". Det är hennes ord för fåglar. I dessa små varelser är hon så förtjust i.

Det är en konst att bryta upp

I min vardag så är är ordet förändring ett återkommande tema. Vi är alla sökare eller drabbas av oönskade förändringar. Vi närmar oss alla någon form av uppbrott. Vi räds ofta inför uppbrottet och ser inte uppbrottets positiva kraft både när det gäller kärlek, jobb, konst, politik, vetenskap och entreprenörskap.

Att bryta upp är inte bara att lämna bakom sig, det kan vara att äntligen komma hem och få skapa nytt, börja om. Uppbrott kan vara hemskt i stunden men en välsignelse på sikt.

Vi står alla inför den situationen vid olika tillfällen att vi måste göra ett uppbrott och det kan gälla i såväl arbetslivet som i privatlivet. Paradoxen är att vi söker trygghet men i verkligheten så vet vi att det kontinuerligt sker förändringar. Vi befinner oss hela tiden i olika stadier av rörelse, från och till förändringsfaser. Det är en konst att bryta upp och att se kraften i varje tillstånd av förändring.

Idag fick jag ett mail från en kvinna som har drabbats av cancer. Hon tillhör den typen av människor som kan ta emot beskedet och göra något konstruktivt av det. Hon vill komma ut och förmedla upplevelsen av beskedet. Med skratt och med tårar förmedlar hon vardagens små bekymmer i relation till ett långt större problem. Döden hade flåsat henne i nacken och nu är faran över. Hon bär på ett på ett viktigt budskap till oss alla.

Det är skönt att se nyttan med det jag gör

På Änglagård har vi haft en otroligt solig och vacker helg och jag har växlat fokus från abstrakt arbete i huvudet till att utföra mera handfast arbete på gården. Vilken tillfredsställelse det är att kunna se resultatet av sina egna ansträngningar.

Det är långt ifrån alla gånger som skrivbordarbetet kan skänka den tillfredsställelsen efter en arbetsdag. Det är något vi från tid till annan återkommer till när vi diskuterar utbrändhet. Varifrån kommer den och varför? Många har nog ett behov av att se nyttan med gjorda insatser eller få återkopplat från kollegor, chefer eller kunder. Bekräftelsen är viktig och ingen vill göra onödigt arbete.

Snabba kast

Efter en veckas vistelse i Italien landade vi på Skavsta flygplats vid midnattstimmen på tisdag kväll. I onsdags kväll träffade jag min Zontaklubb som jag leder i Stockholm. Igår kväll kom vi fram till Ängalgård runt midnatt. En bekant till mig frågade lite skämtsamt för en tid sedan; Vart tog klimatuppvärmningen vägen? Det kan man fråga sig. I Italien var det kallt och regnigt och i Sverige är det ovanligt svalt för årstiden.

I Italien letar vi efter nästa projekt och det kommer nog att krävas några vändor till innan vi har det i land. Det är nyfikenheten som driver mig och lusten att utveckla nya kunskaper. Italienarnas entusiasm för att kommunicera är energigivande och inte minst för att dom är så angelägna om att ge oss några nya italienska ord på vägen. Jag får lust att lära språket.

På Änglagård kommer vi bl.a. att planera för sommarens 48-timmars seminarium som vi har i början på juni. Temat för årets seminarium är Livsstil. Se www.etarn.se/Änglagård Samtidigt har vi nu programmet för resan till Libanon klart. Vå åker den 7 - 13 oktober.