Hos oss har vi obegränsad arbetstid säger en av cheferna

I chefsnätverket talar vi om arbetstiden och hur vi hela tiden förväntas sträcka ut vår disponibla tid för att inkludera ännu fler uppdrag utan kompensation. Fenomenet känns igen på många ställen. TCO visar hur många obetalda övertidstimmar vi lägger på jobbet. De tycks öka. Det är lätt att bli smickrad när vi får fler och fler uppdrag men var går gränsen? Hur mycket tid vill vi disponera i arbetslivet och i aktiv fritid samt alla andra måsten vi har i livet.

En av mina chefer uttryckte saken som att hos oss har vi obegränsad arbetstid. Det är värt att tänka efter och ny termin brukar resultera i att man vill göra skillnad i sin vardag. Det är läge att välja begränsad arbetstid framför obegränsad arbetstid.

En lustfylld utflykt

Söndagen passerade med en känsla av försvunnen tid. Det är sällan vi åker på bilutflykter i vår stad eller dess omgivningar men så gjorde vi igår. Jag kände en lust av att suga ut de sista ur sommaren innan vi blir mer fokuserade på inomhusaktiviteter och företrädesvis kulturella upplevelser.
Vi tog bilen och for längst ut på Värmdön. På vägen dit stannade vi till vid Gustavsbergs porslinsfabrik. I Gustavsbergs hamnområde fikade vi. Försestående riksdagsval var högst påtagligt och välformulerade löften om bättre framtid duggade tätt från olika valarbetare.
Vi for vidare till nya nya miljöer där vi aldrig hade varit förut. Vi återvände till stan några timmar senare utan större upplevelser. Restaurangmaten hade inte motsvarat våra förväntningar och så kallade sevärdheter hade inget större värde för mig. En önskan om att varje timme skall bli värdefull är orimlig.

Det blev alltså ingen lustfylld utflykt men man kan alltid värdera den i förhållande till den livsstil som är min normala. Där finns gott om lustkänslor och det är gott att veta.

Gör det du tror på och tro på det du gör

Gör det du tror på och tro på det du gör; ett uttryck som är omöjligt att leva efter till 100%. Det finns alltid ett antal måsten som vi skall ta hänsyn till i vår vardag för att livet skall fungera i harmoni med familj, vänner, arbete och samhället i övrigt. Dvs vi ställs från tid till annan att fulborda andras önskemål. Om man dessutom strävar efter social status i positionskulturen då är risken ännu större att man handlar efter andras övertygelse. Stressfaktorn ökar.

Däremot kan jag kostatera efter 25 år som egen företagare att jag har betydligt lättare att gå efter mina egna vägval. Det märkliga är att maggropen ger sina signaler i olika valsituationer Det som jag rationellt kan avgöra om det är rätt eller fel kan ge helt andra signaler när jag känner efter inombords. Jag är en känslomänniska och det kan kullkasta mina planer.

Det får ta lite tid att komma fram till rätt beslut, men det kan det vara värt.

Flyget till Libanon är bokat

Vi driver nätverk för ledare och chefer i ledarskaps- och organisationsutveckling. Vi kan också kalla det för ”chefsnätverk i företagsfilosofi”. Vi har goda erfarenheter av det gränsöverskridande lärandet där deltagarna möter andra kulturer och livserfarenheter. Sedan arton år tillbaka sammanför vi chefer och ledare från helt olika branscher och företagskulturer i nätverk. Varje grupp är ett unikt forum för erfarenhetsutbyten. I nätverken kan deltagarna spegla sina verkligheter i varandras miljöer inom såväl näringsliv som offentlig sektor. Frågeställningarna är ofta de samma vare sig man är kyrkoherde eller VD inom näringslivet och ofta handlar det om hur de skall organisera livet för att uppnå en bättre balans mellan arbete och fritid.

Detta gränsöverskridande lärande accentueras när vi tillsammans med en grupp chefer åker till Libanon den 7 oktober. Vi möter de verkligheter som en del av våra invandrare kommer ifrån. Ett antal företagsbesök är inbokade och dialogen med deras företagsledare ser vi fram emot. Programmet finns på vår hemsida http://www.etarn.se/

Det handlar ytterst om att se nya möjligheter och att göra skillnad i vardagen.

Ordnat kaos på Sveavägen - en nostalgikväll

I lördags kväll fick vi se ett stycke 60-tal rulla förbi framför våra ögon. Det var hundratalet amerikanare som sakta gled fram längs Sveavägen. De flesta bilarna var välskötta och bjöd på vackra linjer, krom som blänkte och motorer som bullrade. Det var en form av folkfest för alla generationer. Dåtidens ungdom eller raggare (idag 60+) rattade vrålåken elegant och lika så många yngre.

Det ordnade kaoset handlade om att poliser fanns närvarande men avstod från ingripanden. Allt vad säkerhetsföreskrifter som vi är skyldiga att följa till vardags glömdes bort för kvällen. Vi satt på första parkett och det fanns väldigt många som åkte i bagageluckor eller på biltak med en ölburk i handen. Det var få som var berusade. Kul att se hur olika generationer och olika kategorier av människor fann ett nöje i kvällen. Chaufförer, passagerare och åskådare.

Efter sommaruppehållet är vi många som vill Tänka Efter och Tänka Nytt

Sommaren fortsätter om än i stadsmiljö. Det är fortsatt varmt och många verkar otroligt nöjda med semestern. Vi är många som har kraftsamlat och då gäller det att ta hand om alla nyvunna krafter på ett förnuftigt sätt. Tar man i för hårt så är man snart trött igen. Så nu befinner vi oss i den situationen att vi hinner Tänka Efter och Tänka Nytt.
Tänka efter och Tänka nytt, är en viktig anledning till att vi åker till Libanon den 7 oktober. Nu har vi tryckt på alla knapparna och bokningar och bekräftelse på olika delar av resan kommer att dugga tätt ett tag framöver.
Programmet finns utlagt på vår hemsida www.etarn.se

Behovet av förnyelse accentueras även i våra nätverks diskussioner. Höstterminen har startat och dialogen mellan chefer och ledare blir ett tillfälle till reflektion.

Många jobbar för glatta livet men det är en god idé att även jobba för det glada livet!

Nu byter vi livsstil

Nu har vi haft två dagar med nätverksdeltagare på Änglagård. Temat för vårt seminarium var livsstil. Vi tog del av olika infallsvinklar genom naturvandring, Are Waerlands tips om friskvård och hos konstnären Curt Agge som med sitt stora intresse för konstens värld ser ständigt nya motiv trots en relativt hög ålder. Han målar och han köper konst. Från en av Waerlands filosofier fick vi höra visdomsordet att döden bör komma när man är trött på år. Dessförinnan bör man vårda sin hälsa. Idag satsar samhället stora resurser på sjukvård men allt för lite på friskvård.

Nu byter vi livsstil igen och åker tillbaks till staden brus och helt annorlunda miljöer i city. Höstterminen har startat.

Apropå tidstjuvar. Jag är inte ensam om att leva i nuet istället för imorgondagen. Vid närmare bekantskap med IKEAs framgångsrecept så lär ett vara: Om vi avstår från att ägna tid åt att detaljplanera morgondagen så sparar vi även tid på att slippa skriva avvikelserapporter. Man kan ändå inte planera alla skeenden i detalj. Det finns alltid ett antal oförutsedda händelser.

Tiden är nästan en obegränsad tillgång

Några av oss uppfattar att tiden är evig och det som inte blir gjort i dag kan vi göra imorgon. Nästa dag blir en ny dag med framflyttade aktiviteter och så småningom så bli det trångt i pipeline och då får man prioritera bort saker och droppa ett antal ofullbordade idéer. Den kategorin tillhör jag och efter semestern är ett typiskt tillfälle för rensning i idélådan och bland måsten.

Andra blir stressade och vill åstadkomma resultat och gå vidare till nästa projekt.
Det finns inget rätt eller fel i de bägge synsätten, men stor skillnad mellan de olika perspektiven är de facto att några av oss lever i nuet och andra i morgondagen. Det finns tid att spara om man låter framtiden visa vägen istället för att försöka styra framtiden. Vi vet ändå så lite om den.

Vi har alla en egen historia att berätta

Möten med våra släktingar på olika platser under semestern har satt igång en helt oväntad aktivitet på många olika håll. Vi strövade runt på Öland i sällskap med vår yngsta son och hans familj. Vi visade på platser där min svärmor har bott som barn och konfirmerats i Repplinge, kyrkan där hon vigdes i Gärdslösa och hennes första hem. Vi kunde berätta en del om hennes märkliga livs historia, men luckorna är stora. Det finns alltför många frågor; varför, var, när och vem? Intresset väcktes hos de yngre och arkivet på vår vind lyfte vi ner. Kanske vi kan hitta några svar där.

Ett annat kusinmöte under sommaren väckte motsvarande frågor och ett bildarkiv på en vind i Lund vittjas. Osv. En av mina släktingar, Alice 8 år uttryckte saken som att tänk på att det som är NU blir sedan DÅ. Ni kan väl skriva ner er berättelse säger hon så förnuftigt till sin mormor.

Varje människa har minst en bok att skriva. Sin egen livs historia. Dessa berättelser kommer aldrig fram i de så avancerade släkt forskningsprogram som finns på nätet idag.

Tillbaks igen och nu har vi skapat ett uterum i en ruin.

Tillbaks igen till en vardag fylld med lust att göra olika saker i såväl arbetslivet som i det privata. I vårt fall bildar de bägge liven en helhet vilket gör att jag inte upplever skillnaden mellan vardag och sommaruppehåll som dramatisk. Vi lär av varandra och söker hela tiden nya erfarenheter och upplevelser.
Sommarens stora insats på Änglagård var att vi synliggjorde en raserad ladugård från 1890. Stenväggarna är två meter tjocka. Vi har tagit ner tak och fasadbeklädnad. På taken hade ett större antal björkar fått växa. De var höga och många. Båsen till fjällkorna finns delvis kvar. På Änglagård har många generationer haft sin utkomst med ett flertal drängar och pigor som bodde på gården.
Med eldstad och fotogenlampor i den mörka kvällen har vi skapat ännu ett uterum i dena ruin. Inspirationen till detta hämtade vi delvis på Coccioli, marsserian i Södra italien. För min del blev det alltså kroppsarbete, vilket var välgörande. Kryddodlingar i ruinen kan bli nästa steg.

I övrigt träffade vi familjen, släkt och vänner hos oss och på många olika platser i södra Sverige. Semesterresan gick till Norska Västkusten och vi bilade genom ett fantastiskt vackert landskap och upptäckte även en del i Danmark.

Vad mer kan man begära av en så fantastisk sommar?