För Sverige i Tiden

Igår kväll var vi på stormöte i byns gamla nerlagda skola. Entreprenörerna informerar om att de går in med ansökan om att uppföra 55 vindkraftverk i vår närzon. Det kom som en klar överraskning i måndags morse att planerna fanns och nu ställs vi mer eller mindre för ett faktum. Det krävs en opinionsbildning mot projektet om det skall kunna stoppas. I annat fall står dom och snurrar om tre år i våra strövområden Det kändes svårt att acceptera tanken, men efter att jag har sovit på saken så fick jag en helt annan relation till projektet.

Jag är för att Sverige utvecklas och ekonomisk tillväxt och då behöver vi bl.a. utöka energiproduktionen. Om inte så bromsas tillväxten upp. Om man dessutom föredrar ren energi, så finns det inte så mycket att sätta emot.
Man får följa med i utvecklingen eller vara emot. Vår Konungs valspråk kan ha bäring i den här typen av resonemang.

För Sverige i Tiden

I Nätverk för Ledare tar vi hand om behovet av reflektion

De flesta av oss är nog överens om att allt lärande handlar om att ta till sig nya kunskaper och insikter. Jag tror att det finns en vilja hos de flesta av oss att lära om och lära nytt. Vägen dit handlar bland annat om förmågan och viljan att ta tillfället i akt att tanka av. Man måste hitta tillfällena där man kan unna sig att dela med sig av gjorda erfarenheter och ta till sig andras. Det finns många forum för reflektion och meditation är ett sätt att reflektera. Att få möjligheten till att mer regelbundet reflektera i kretsen av individer där man känner stor tillit, är värdefullt för många.

Det som har inträffat nu är att många av våra före detta nätverksdeltagare kommer tillbaka. Det är naturligtvis väldigt glädjande för oss men det verifierar också värdet av det filosofiska rummet där man otvunget kan resonera kring och ventilera dagsaktuella händelser som är av betydelse.

En morgonpromenad när stillheten bryts

En otroligt vacker höstmorgon med lättfrost på marken och dimma över sjön. Färgprakten på träden talar till mig när solen bryter igenom. Allt är stilla på min morgonpromenad och så känns det som det alltid är i denna norrländska glesbygd. Det byggs inga nya hus och det är inte några större förändringar hos byborna heller känns det som.
Men, så bröts min mentala stillhet när jag möter Holger som går till skolhuset. Skolhuset används idag enbart för sammankomster som byborna arrangerar eller hyr ut till någon intressent. Holger är på väg till skolan för att elda i kaminen - det skall bli möte imorgon. Det har gått ut en inbjudan i Sundsvalls Tidning som vi har missat. Syftet är att informera byborna om det stora byggprojektet! 55 vindkraftverk vill dom bygga i landskapet!

Nu händer det stora förändringar och visst vill vi ha ren energi, men till vilket pris?

Turen har gått till Änglagård i Vike

Hösten är här och fyller många med positiva känslor medan andra räds mörkret som kommer närmare. Vi fylls med ro och satsar på att förtäta stämningen i den goe stugvärmen medan andra längtar bort och söker nya resmål i varmare länder.
För egen del så är hösten positiv, det är skördetider och det är nu vi kan plocka frukterna av de arbetet som vi la ner i våras. Vi kom till Änglagård i tisdags. Påbörjade projekt tar form och nya kontakter skapas. Ett sådant projekt är resan till Libanon om exakt 14 dagar. På plats i Beirut blir det första besöket på Parlamentet.

I det offentliga rummet tycks stugvärmen ännu inte vilja infinna sig. Om och hur de konstruktiva samtalen mellan invalda ledmöter är, får vi inget veta. Det faktiska beslutsunderlaget är i alla fall verifierat. Nu ökar trycket på våra folkvalda politikers ledningsförmåga.

Det är betydligt lättare att leda i medvind än i motvind.

När får vi se det konstruktiva samtalet

Nu kontrollräknas alla röster och oron tycks sprida sig både i och utanför de etablerade kretsarna. SD har röstats in i stugvärmen, men där tycks ingen vilja ha dom. Det offentliga rummet fylls med kommentarer och berättelser om vad som gick fel i valet och vad som kunde ha gjorts bättre. Det verkar som om väljarnas röster inte räknas eftersom vi tyckte fel! S bildar krisgrupp för att analysera sitt urusla resultat istället för att bli delansvariga för landets väl. Ohly ville inte inte sitta i samma sminkrum som Åkesson och det sägs att stadsministern inte vill ta i Åkesson med tång. MP vill inte tala med Alliansen om inte S och V får vara med.
På länsstyrelserna kontrollräknas samtliga röster och väljarna får invänta besked efter onsdagen om den exakta mandatfördelningen.

Det vägledande samtalen mellan parterna tycks långt borta.

Samtalet efter valet

Vi poströstade i veckan och under söndagen fick vi en fantastisk fjällvandring. Färgerna, vidderna och den klara luften är bedövande. Jag skrev om konsten att dela på bördorna i föregående inlägg och om samtalets betydelse för att öppna upp nya vägval.
Det är alldeles uppenbart att SD har kommit in i riksdagen och den parlamentariska bilden har förändrats radikalt. Alliansen har inte egen majoritet och läget känns osäkert för många inblandade i spelet.
Här behövs det många samtal för att lösa upp barriärer som aktörerna har byggt kring sig. Att vända ryggen till är knappast någon framgångsfaktor.
Att samtala över blockgränser och med nya riksdagsledamöter blir de närmaste dagarnas utmaningar för berörda politiker.
Tufft men kanske välgörande på sikt.

Dela på bördorna i samtal

Kris och Kaos är starka ord men de är också relativa. I min vardag möter jag många människor och i min privata umgängeskrets. Från tid till annan så drabbas vi alla av motgångar. Några kan ta motgångarna ned en klackspark, borstar av dammet på axlarna och går vidare på livets vandring. Jag möter andra individer som har betydligt svårare att bära motgångar och andra väljer starkare ord för att beskriva sin situation. Man kan inte acceptera att förutsättningarna har ändrats och att helt nya livsvillkor har öppnats upp. Det är en tuff utmaning och en konst att finna ljuset i mörkret.

Att få dela med sig av sina bördor är oerhört tacksamt när man upplever att omgivningen går emot en och förutsättningarna för en bra lösning på problemet tycks långt borta. Jag känner så starkt att ofta är den bästa hjälpen den man själv kan skapa! För att komma dit är samtalet oerhört viktigt, i förtroende med nära och kära.

I chefsnätverk samtalar vi om ledningsfilosier och olämpliga chefer

I ledningsarbetet talar vi om energiflöden och att vissa medarbetare kan vara riktiga energisugar. Alla chefer har inte förmågan eller tid att försöka motivera sina medarbetare. Kraven på effektivitet och snabba flöden gör att utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner för medarbetarna rationaliseras bort.

Nu tycks trenden gå från nyckelordet motivation till "Hotivation" och "Mutivation"

Vem vill rädda Sara?

Igår var vi i Wendela Hebbes Hus och närvarade vid prisutdelningen till årets bästa socialreportage. Wendelapriset instiftades 2007 för att uppmärksamma Wendelas 200 årsdag. Wendela Hebbe var den första kvinnliga journalisten som skrev angelägna socialreportage. Priset ges till de bästa socialreportage som skrivs under året. Det som berörde mig mest var priset till Ann-Christine Kihl som har följt narkomanen Sara, hennes mor och bror. Artikeln har publicerats i VLT och Ann-Christine har följt fallet i ett halvår innan hon publicerade den. Det var ett synnerligen angeläget reportage och Saras mor och bror fanns där vid prisutdelningen. Det var gripande ur många perspektiv och att samtala med dom alla tre. Vi fick även ta del ett annat angeläget reportage som Rasmus Malm skrev från konsumtionssamhället. Båda artikelförfattarna har jobbat helt ideellt med sin research. Det handlar om författarnas stora sociala engagemang och lust att påverka samhällets utveckling.

Några blir politiker och andra väljer en journalistisk bana, tänker jag. Men intresset för att köpa den här typen av reportage är synnerligen begränsat. "Publicisterna i allmänhet är mer intresserade av att publicera bantningstips när ett långt större problem är att de äldre är undernärda" säger en av åhörana.

Jag känner ett varmt tack till Ami Lönnroth och Per Eric Mattsson som så helhjärtat verkar för att föra historien om Wendela Hebbe och hennes gärning vidare. Vi har fått så många värdeskapande möten här.

Vi talar ofta om energiflödet på jobbet

Några av mina chefer och ledare som deltar i nätverk för erfarenhetsutbyten vittnar om stressen i vardagen. Mötena avlöser varandra och många upplever att de hinner inte med att förbereda sig mellan de olika passen. De som är lite äldre och inte är beroende av att lämna och hämta barnen på dagis menar att morgonstund har guld i mund. Knepet är att komma i tid till jobbet innan möteskarusellen startar. En stund på jobbet när karusellen har stannat för dagen är också värdefull.
En av mina deltagare menar att de bästa tankarna skapar han inte under stress utan de måste få processas fram och ta tid. Den tiden finns inte per automatik utan man måste lära sig att förhålla sig till tidsbristen.

I industrin talar vi om olika processer för att hushålla med energin och anställer unga hungriga civilingenjörer. Men vi har inga processer för att hushålla med de mänskliga energierna.

Maktkamper på jobbet

Vid ett nätverksmöte för ledare återkom diskussionen om konflikthantering på jobbet. Vi talade och hur man med ”blanka vapen” kan dra energi er ur en organisation Lustigt nog medverkar den yttre fienden till att interna slitningar faller till glömska. Så kan det ofta vara för de politiskt styrda organisationerna

I det offentliga samtalet och i finrummen städas sanningar under mattan

I det offentliga samtalet och i finrummen finns det inte plats för självständiga tankar eller extrema åsikter. Ändå är det så att utvecklingen drivs många gånger av de individer som vågar diskutera etablerade sanningar. I vår historia och samtid är exemplen många på människor som har stått upp för sin tro eller övertygelse och blivit ratade. I efterhand har de bekräftats och ibland efter att de har gått ur tiden.

En paradox i vårt mångkulturella samhälle

Jag hälsade på det svenska industriföretaget som har fått ny ägare och är numer en del av en intenationell koncern med säte i USA. Det blir fler och fler företag som köps upp. Det svenska företaget som jag känner väl till har en snart hundraårig historia bakom sig och är nu en av de viktigare byggstenarna i den nya koncernen. Mycket ändras kontinuerligt i affärssystem, rutiner, koncernspråk och profilering av koncernen. Det blev först namnbyte och den svenska ledningen byts ut. När nya befattningar skall tillsättas söker man nu cheferna utomlands. Svenskheten skal tvättas bort.



Varför söker man chefer utomlands när man vill ha en mångkulturell ledningsgrupp. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle med många välutbildade personer i vårt land, som dessutom har en annan etisk bakgrund än svensk.

Målsamtalen

Igår träffade jag en kvinna som vid 24 års ålder väljer att avsluta en välbetald anställning inom statligt verk. Här finns hennes karriärmöjligheter utstakade om hon vill det. Hon väljer istället att återvända till universitet för studier. Inget konstigt med det, men det ovanliga är att hon vill göra det per distans från Ungern för att samtidigt satsa på en karriär inom ridsporten. Det blir två krävande utbildningar parallellt, en i Sverige och en i Ungern. Det som gjorde största intryck är att hon redan nu talar om att bestämma sina livsavgörande mål. Alla delmål mäts och utvärderas. Otroligt imponerad över denna glöd, engagemang och mognad blev jag.

Plötsligt inser jag att skolans pedagogik har en avgörande betydelse när man lägger in personliga mål i skolarbetet. Från tidig skolstart tränas eleverna i målsamtalen. Allt skall mätas. På gott eller ont undrar jag i mitt stilla sinne. Stressen ökar och prestationskraven. Passar många men långt ifrån alla.