Chefsnätverket har seminarium på Änglagård

Varje sommar bjuder vi upp deltagarna till Änglagård. Kontrasterna mot stadslivet är påtagliga och det framgår av bilderna i vårt bildgalleri. Se www.etarn.se/bildgalleri

I chefsnätverken talar vi om tre olika perspektiv

Utsikterna är det perspektivet som de visionära ägarna står för. De ser längre bort i tid och rum än övriga i organisationen och sätter visionerna för företagets styrdokument.
Avsikterna står verkställande ledning för och vill genomföra ägarnas eller styrelsens önskemål.
Insikterna står folket för ute i organisationen som skall fullborda ledningens mål. De har en annan verklighetsförankring och inser var hindren finns för att gå i mål till utsatt tid och anvisade medel.

Problemet är ofta att den vertikala kommunikationen brister mellan de olika nivåerna. Utsikter - Avsikter och Insikter

Nätverksresan till Libanon finns dokumenterad på hemsidan i nyskapat bildgalleri

Nu har vi utökat hemsidan med ett bildgalleri. Där har vi lagt in ett antal bilder från vår senaste utbildningsresa till Libanon med Wadih El Achkar. www.etarn.se/bildgalleri

Stora ledare bekämpar fattigdom med ett matriarkaliskt samhällsbygge

Igår lyssnade jag på företrädare för Hand-in-Hand rörelsen, som grundades bl.a. av Percy Brnevik. Han och hans medarbetare håller på att frälsa världen med marknadsekonomiska modeller. Dom söker upp olika delar i Indien där fattigdomen är som mest utbredd. Med microlån, utbildningsinsatser, hälsovård i stor skala sätter dom folk i arbete genom att lära dom de mest elementära kunskaperna i entreprenörskap och det anmärkningsvärda är att de är kvinnor och barn som skall utbildas. Man bortser från männen.

Det är kvinnorna man satsar på för att skapa arbetstillfällen och det är kvinnorna man vill låna ut pengar till. Osv.

Det är en enorm kraft i det dom säger och det dom gör, men samtidigt blir jag så förundrad över frånvaron av motkrafter. Finns inte dom eller är dom som så entusiastiska i sitt sätt att bekämpa fattigdomen så dom kan bortse från traditioner, kulturarv, religiösa motsättningar, kastsystem, genderfrågor, politiska krafter etc. Dom vill hjälpa Indien och numer även Afrika från botten istället för att dela ut bidragen till den politiska maktapparaten som skall fördela gåvorna till enskilda näringsidkare eller individer.

Det känns märkligt om Percy Barnevik och hans medarbetare har hittat lönsningen till att bekämpa fattigdom och barnarbete i U-länderna. Finns det ingen hund begraven i hans koncept?

Tillbaks igen i verkligheten

Tillbaks igen i verkligheten, är det lätt att associera sig till när jag är tillbaks i Stockholms innerstad. Här finns ett socialt liv med en helt annan mångfald, kulturliv och ett affärsliv som inte finns i den norrländska glesbygden utanför Sundsvall. Där finns vilda djur som jag aldrig skådar i stan och i stan finns i stort sett endast stadsråttan och vildkaniner. På landet finns en stjärnhimmel som går att skåda vid klara väderleksförhållanden som aldrig går att se i stan. Himlen är alltid upplyst av starka neonljus, gatubelysning, affärscentrum och kontorskomplex som är upplysta dygnet runt etc. Råvarorna som vi köper i stans livsmedelsaffärer är produkter från livsmedelsindustrin och besprutade. På landet kan man äta bär och svamp från skogen eller egna odlade grönsaker etc.

Ändå känns det konstgjorda stadslivet mer verkligt än livet på landsbygden där vi bejakar naturens rikedomar på ett helt annat sett i stan. En av våra bekanta från fjällvärlden sa om stadslivet: "Folk som bor så här tappar sina sensibler för naturens krafter och rikedomar"

Om vindkraftens betydelse

Apropå gårdagens inlägg om vindkraft så skriver en av mina bekanta idag;
"Det är klart att vindkraft ger ett tillskott (liksom vågkraft eftersom båda är förnybara. I det fallet är vågkraft bättre eftersom den styrs cykliskt av tidvatten). MEN vindkraften kostar. Idag subventioneras den av EU och andra. Priset sätts strax under gällande elproduktion vilket gör att vinkraften ofta anses som "lönsam".

Nackdelen är att den inte fungerar när den som bäst behövs - vintertid och vindstilla. Skillnad i Danmark där det finns möjlighet att bygga ihop landet med vindmöllor genom korta avstånd och därmed kunna transitera ev överskott.

Målsättningen med de stora anläggningarna norrut anser jag vara rent politiska. Centerns argument för att kunna motivera och gå med på utbyggnad av kärnkraften. Som jag nämnde krävs det kanske 5000-6000 vinkraftverk för att ersätta en reaktor, vilket innebär att Forsmark skulle behöva storleksordningen 20 000 sådana och då fungerar vindkraften inte heller alla dygn på året.

Livslängden på vindkraftverk har nu varit uppe för diskussion. Stora påfrestningar gör att underhållskostnaden blir hög och att avskrivningen måste kortas av. Dessutom har jag läst att det behövs ca 500 mil väg för att underhålla den vinkraftpark som ska byggas i Piteå-trakten (1200 möller). Senare har också framförts störningar på fågelliv och även från flyget (inslag i morse på Svt) - margineller problem i och för sig.

Men som sagt det positiva är förnybar energi - om den hamnar på rätt plats. En framtid ligger i att använda solenergi i större utsträckning och då inte direkt solljus utan UV-ljus som alstras nästa halv dygnet i vårt land. Säkert och bra men fortfarande krävs utveckling."

Igår hade vi Mittuniversitetet på besök

Igår hade vi Mittuniversitetet på besök med anledning av att det skall byggas vindkraftverk i vår närmiljö. Vi är tveksamma till etableringen och gårdagens besök handlade just om dessa vindkraftverk. Fördelar skall vägas mot nackdelar innan beslut kan fattas. Idet här fallet känns det alldeles uppenbart att den ekvationen har inte ansvariga politiker och tjänstemän räknat färdigt innan de tog beslutet.

Självklart är att vi alla måste bidra till att minimera utsläppen och ta ansvarsfulla beslut för att klara miljön i ett längre perspektiv. Det blir lätt så att vindkraften ställs mot kärnkraften. Skall vi inte bygga kärnkraftverk så måste vi få bygga vindkraftparker. Det politiska målet är satt för år 2015. 7% av elenergin skall produceras i vindkraftparker och väldigt många tycks sjunga vindsnurrornas lov.

Men frågan är varför skall vi bygga fler produktionsanläggningar? Har vi gjort allt för att hushålla med resurserna? Knappast och är det inte bättre att satsa pengarna i FoU insatser inom energiområdet och ge U-länderna möjlighet att komma igång med sin energiproduktion på miljömässigt vettigt sätt.

Nu är det tjänstemännen som skall trängas på likformade arbetsplatser

Igår hade jag nätverksmöte kombinerat med industribesök hos Bombardier i Västerås. Det vanliga är att vi träffas i konferensrum i anslutning till kontorsmiljöerna hos våra nätverksdeltagare. Igår blev det studiebesök på golvet. Jag imponerades av dessa stora luftiga, tysta miljöer, där varje station inbjöd till kreativitet. Det har gjorts så mycket på senare tid för att skapa en attraktiv arbetsmiljö i industrin.

Samtidigt har det gjorts mycket för tjänstemännen under den här perioden, men då har det handlat om yteffektivisering. Vi sjunger kontorslandskapens lov och lägger nålfiltmattor på golvet igen, för att det skall vara en tyst miljö. Alla platserna likformas och avidentifieras. En av mina deltagare hade sköna och stilfulla möbler på sitt rum. De åkte ut med motiveringen att alla skall ha lika arbetsplatser. Vi har inga egna skrivbord på många håll. Bilder på barnen eller en personlig ordning på bordet är inte OK. Vi får en egen mobil hurts att hålla oss till istället.

Tjänstemännens miljö förändras över tiden medan stora ansträngningar görs för att skapa en attraktiv arbetsmiljö i industrin.

Litet kan räcka och mycket kan gå åt - Tiden är en begränsad resurs

Litet kan räcka och mycket kan gå åt. Det är ett gammalt ordspråk som har sin betydelse för många. Dels av sparsamhetsskäl för att klara hushållsbudgeten och andra kanske sparar på resurserna för miljöns skull. Vi tänker efter om vi kan ändra vår livsstil och konsumtionsmönster etc.

Men jag tänker också på alla de samtal som vi har haft i nätverksmöten, där ledare reflekterar tillsammans med mig och andra ledare om ett Liv i Balans. Många konstaterar att tiden räcker inte till allt man vill göra och måste göra. Arbetsdagen förlängs med x antal timmar. Det är inget ovanligt.

Det är faktiskt så för många när det gäller förhållningssättet till tiden att tiden är den resurs som är mest begränsad. Men egentligen är det väl så att mycket kan gå åt men litet kan räcka om man gör sakerna på rätt sätt men också gallrar bort alla de uppgifter eller aktiviteter som inte är ett måste. Det finns ett socialt grupptryck upplever många idag.

För att få tiden att räcka och slippa illamåendet så får vi lära oss att prioritera och säga NEJ. En av mina deltagare, en chef i en ganska hög befattning i en global koncern, brukar säga till sin VD: "jag gör det jag hinner och resten får vara". I det uttrycket ligger också att hon sorterar ut måsten och de hon vill göra. Det andra får vara. Så kan man få lite tid att räcka.

Ett annorlunda välkomnande till en stund för att minnas

En stund för att minnas. Som traditionen bjuder så firade vi den gångna helgen i Änglagård med barn och barnbarn. Allhelgonahelgen har utvecklats i två riktningar, dels i den kommersiella med spökerier i sann amerikansk anda, men den har också blivit en helg där allt fler söker stunder för att minnas sina nära och kära.
I Tuna kyrka utanför Sundsvall vilar mina farföräldrar. Jag for dit för att titta till graven och pryda den med mitt ljus. Flertalet av gravarna var upplysta med gravljus som har blivit allt vanligare vid den här helgen. Men det fanns också ett för mig nytt inslag i kyrkorummet.
Marshaler längs kyrkogången var tända för att välkomna besökarna in i kyrkan med vilsam orgelmusik och kaffe med hembakta pepparkakor. I kyrkbänkarna satt besökarna med den värmande kaffekoppen i handen, tysta lyssnade de på musiken och utanför fanns de upplysta gravarna i det kompakta nevembermörkret.
Hemma väntade familjen och lille Melvin, 2 år, bjöd på storartad underhållning Den kommer jag att minnas länge.

Gustav Tham om "Vår konsumtion - Vårt Klimat"

Gustav Tham, har bl.a. adjungerad tjänst vid KTH, föreläste på gårdagens möte under rubriken "Vår konsumtion - Vårt Klimat". Aldrig förr har jag blivit så berörd i klimatfrågan som igår. Tankarna är svindlande och helt klart är att med den befolkningstillväxt och konsumtionsmönster som vi har så behöver vi egentligen tre jordklot för att inte gå under.

Räddningen finns förhoppningsvis i takt med att nya tekniker utvecklas, men det är också klart att vindkraftverk kan aldrig ersätta kärnkraftverk enligt Gustav Tham. Det behövs andra insatser. För att ersätta endast ett kärnkraftverk erfordras flera tusen vindkraftverk.
Dessutom skall vi komma ihåg att vindkraftverken snurrar inte när det är vindstilla, eller blåser för mycket eller när det är kallt. Dessutom har dom begränsad livslängd.

Vårt konsumtionsmönster är förödande och vi har tidigare bekantat oss med begreppet containershopping. Vi producerar mer än vad vi kan sälja.

Växthuset kan du ventilera, när det blir för varmt men det går inte på vår jord. Klimatuppvärmningen tycks vara ett faktum enligt flera forskare.

Zonta International

En del av mitt sociala liv är engagemanget inom Zonta International. Det är ett kvinnligt nätverk som finns i 67 länder spridda över hela världen. I Stockholm finns ett antal klubbar, varav jag är ordförande för en av dessa. Zonta är en internationell, icke religiös och politiskt oberoende organisation. Vi ger stöd till kvinnor, globalt och lokalt, som har en socialt utsatt position. Vi stödjer även unga kvinnor som visar prov på ett socialt engagemang.

Varje klubb har sitt lokala projekt och i Stockholm stödjer vi Alla Kvinors Hus. Den 29 och 30 november har vi vår novembermarknad på Galleri Hera på Hornsgatan. Välkommen dit att handla och vi tar gärna emot gåvor. Vi har konstlotterier och säljer antikviteter, bättre husgeråd, smycken, kläder, textilier, kuriosa etc.

Ofta har vi föremål i skåpen som representerar ett värde men tar bara plats och står oanvända. Om du vet om att du har saker som du egentligen vill bli av med förutsatt att de kommer till nytta, då får du gärna tänka på oss.

Det här är ingen arbetsplats utan en tävlingsarena

Jag återkommer till mitt tidigare inlägg om perspektivet på ledningsarbetet. I en större koncern uttryckte en av medarbetarna att "det här är ingen arbetsplats utan en tävlingsarena" Jakten på ära och berömmelse blir det som dränerar medarbetarna på energier.
Vi vill alla vara efterfrågade och känna oss behövda. Det är oundvikligt att mästarna visar vägen genom att vara förebilder. Då gäller det för mästarna att vara goda förebilder.

Att lämna arbetsplatsen efter 8 timmar på jobbet är inte OK. Man sitter kvar för att andra "viktiga" personer gör det och så blir klockan 19.30 istället för 16.30 när man går hem med sina arbetsverktyg och kör 1 timme till innan man går och lägger sig.

Något har gått snett och ledningen måste vara tydligare med att belöna rätt saker. Kvalitet istället för kvantitet.

Det är bra att vara förberedd men lämna lite åt slumpen

Ibland är vi så noga med att planera, förbereda, göra kalkyler, läsa recepten, ta in referenser eller vad det nu är för projekt vi har framför oss. Ju mer tid som finns till förfogande kan detaljplaneringen göra att vi fastnar i redan gjorda planer. Det blir allt svårare att ompröva tidigare beslut. Bättre är att börja göra jobbet så blir det något!

Så tänker Kamprad om ledningsarbetet inom IKEA. Han vill se fler av doers inom koncernen och då behöver man inte heller jobba med avvikelserapporter. Så tänker Ernst Billgren som vi hörde på i lördags om sitt konstnärliga arbete och så måste tidningsmakaren tänka som vi träffade i fredags. Detaljplaneringen kan sänka resultatet och vi är väl många som har lyssnat till osäkra talare vid fester med ett väl formulerat manuskript i handen eller föredragshållare vid seminarier. Det blir tråkigt att lyssna till.

Jag tror att i tider när så många upplever tidsbristen som den största anledningen till otillfredsställelse. Man hinner inte allt som man skall göra och jobbet är så tröttande att man inte orkar med det sociala livet utanför arbetslivet. Konklusionen är att minimera förberedelserna och satsa energierna i själva genomförandet. Då blir arbetet levande och passar in i nuet.