tisdag 9 november 2010

Ett annorlunda välkomnande till en stund för att minnas

En stund för att minnas. Som traditionen bjuder så firade vi den gångna helgen i Änglagård med barn och barnbarn. Allhelgonahelgen har utvecklats i två riktningar, dels i den kommersiella med spökerier i sann amerikansk anda, men den har också blivit en helg där allt fler söker stunder för att minnas sina nära och kära.
I Tuna kyrka utanför Sundsvall vilar mina farföräldrar. Jag for dit för att titta till graven och pryda den med mitt ljus. Flertalet av gravarna var upplysta med gravljus som har blivit allt vanligare vid den här helgen. Men det fanns också ett för mig nytt inslag i kyrkorummet.
Marshaler längs kyrkogången var tända för att välkomna besökarna in i kyrkan med vilsam orgelmusik och kaffe med hembakta pepparkakor. I kyrkbänkarna satt besökarna med den värmande kaffekoppen i handen, tysta lyssnade de på musiken och utanför fanns de upplysta gravarna i det kompakta nevembermörkret.
Hemma väntade familjen och lille Melvin, 2 år, bjöd på storartad underhållning Den kommer jag att minnas länge.

Inga kommentarer: