Vårvintern på Änglagård är livsbejakande

Om vårvintern finns det så mycket som händer i kropp och själ. Naturen lockar ut mig och den gångna helgen var fanntastisk. Strålande solsken och på gränsen till blidväder. Vi fick en mils skidåkning på lördagen och på söndagen. Stundtals följde vi något scoterspår och ibland hittade vi ett skidspår från någon tidigare skidåkare. Turen leder mig genom skog och mark och så småningom åker vi även på isen. Knappt en människa i sikte och djurens värld blir mer påtaglig.

Vi passerade ett rådjurskadaver vid en klipphäll. Slakten hade tydligen ägt rum under tidiga morgontimmar. Lodjuret hade varit där.

Livet är inte förutsägbart och det blir än mer tydligt på Änglagård. Gården har 140 år på nacken och bjuder på sina överraskningar i vintertid. Vi blir även del av naturen på ett annat sätt och beroende av vädrets makter. Faunan bjuder in oss till upplevelser i naturen. Matinköpen får bli efter vad affären har att bjuda ut till försäljning.


Ett maskinpreparerat skidspår i Stockholmstrakten blir mer förutsägbart och naturen syns inte på samma sätt när det är mycket folk i spåren som man skall undvika att bli påkörd av eller kliva åt sidan för när det är dags att bli omkörd och det händer ofta. Bostaden bjuder inte på några överraskningar och affärerna har att sälja det man kan tänkas vilja ha.


Värmen i huset från kakelugnar och vedspis omfamnar mig när vi kliver in i huset efter god tur på skidor.

Om gränslöshet och negativ stress

I chefsnätverket har vi talat om gränslöshet som hot mot vår arbetstillfredsställelse. I dagens samhälle så är vi hela tiden uppkopplade och iakttagna. Vi bloggar, vi finns med i facebook, vi talar i mobiltelefoner i det offentliga rummet, bär med oss arbetstelefonen och datorn hem och är alltid uppkopplade. När tar vi paus från vår yrkesroll? I princip aldrig och då har arbetet därmed blivit ett sätt att leva. Jag tror att det passar många som har hittat sin grej men det är inte alla förunnat. Många arbetetar för att man måste försörja sig.

Tilltänkta arbetsgivare granskar mig som arbetssökande. På senare tid har det blivit allt vanligare att arbetsgivarna söker information på nätet för att få en komplett bild av anställda och arbetssökande.

I chefsnätverken har samtalen handlat om det gränslösa samhället och hur det påverkar oss som individer. Negativ stress beskriver det som allt fler råkar utför, när man upplevder att man inte motsvarar omgivningens fötrväntningar. För några år sedan talade jag med en konstnär och hans lärdom var "man måste skydda sig". Han försökte så långt möjligt var att inte finnas med på nätet.

Inte bara chefsnätverk är bra att ha

Frostskadan är lagad och det tack vare en klok granne. Vi finns sex mil utanför Sundsvall och då tar det lite tid att få hit en rörmokare. Dels skall man få tag i någon som är tillgänglig när man ringer och sen tar det en timme att komma hit. Vår kloke Gunnar på byn kom direkt på vårt anrop och han hade dessutom en bra lösning att erbjuda. Enkelt och snabbt blev problemet åtgärdat.
I Stockholm hade det varit mer komplicerat än så och jag ser än en gång nätverkets betydelse.
Till vardags leder jag chefsnätverk och i privatlivet är jag del av andra nätverk. Kraften i nätverkandet var svårt att förutse när fenomenet återkom på nittiotalet. Kejsarens nya kläder.

Sedan dess finns det ett oändligt stort antal nätverk och numer även på nätet. Jag tänker på facebook exempelvis. Makthavarna tappar kontrollen när folket går till opposition och sluter sig samman i nätverksgrupperingar. Ingen politiker kan idag bortse från sociala medier och som enskild individ är det en stor tillgång att finnas med i olika nätverkskonstillationer.

Det tar tid att nätverka men det är det värt.

Tillbaks i det norrländska vinterlandskapet

Så kom vi tillbaks till Änglagård igår kväll med bilen full av packning men inga packningar i rätt dimension! En vattenledning hade frusit sönder och här kunde vattnet spruta rakt ner i källartrappen. Vis av tidigare upplevelser så har vi ögon och öron öppna när vi sätter på vattnet, så ingen skada skedde men vi får ett annat förhållningssätt till vattentillgången och energihushållning i denna stränga kyla. Det är närmare 30 minusgrader och strålande solsken.

Det är välgörande att byta arbetsmiljö tänker jag och blickar ut över gårdsplan. Snötäcket är vitt och metertjockt och vackert. Det tar några timmar innan vi kan koppla in vattnet igen och det tar ytterligare något dygn innan huset är varmt. Hallarna och farstun får bli svala ett tag framöver. Verandorna är iskalla.

Det blev en obeskrivligt lång väntan

Det blev en obeskrivligt lång väntan på leverantörenas insikt om att något var galet. Jag pratar om min nya dator som inhandlades före jul och trots upprepade besök i affären med min nya tingest så kunde dom aldrig erkänna att det var fel på hårdvaran. Dom tog in den vid upprepade tillfällen och installerade om mina program och varje gång som jag tog den i bruk så var felet kvar. Det gick inte att maila. E-postprogrammet hängde upp sig gång på gång och först i fredags så gav dom upp och jag fick äntligen ut en ny dator som fungerar.

Under tiden döpte jag om min gamla maskin till arbetsverktyg och den nya till satyg. Sluträkningen på denna trista historia är att dom fick ägna ett oändligt antal timmar till att försöka iordningställa den och jag fick ägna minst lika många timmar åt samma äventyr plus all energidränage.

Synd att kasta friska pengar efter de sjuka

Ibland stannar livet upp

Ibland stannar livet upp! Så är det idag och hela jag fylls av en obeskrivlig lycka. Det kom ett efterlängtat besked från vår ena son - Vårt nästa lilla barnbarn har kommit till världen. Mor och dotter mår bra och just då stannar livet upp för mig.

Livet känns obeskrivligt märkvärdigt och det är så skönt att stanna upp ett tag. Det är lätt att fokusera på det som är väsentligt och bry sig mindre om detaljer.

Chefsnätverket diskuterar framtidsvisioner på Landsort

Frågan om framtiden är alltid intressant att diskutera och i vilken omfattning vi själva styr över vår egen vardag. Vi har vid tidigare seminarium på Änglagård pratat om kraften i Uppbrottet frän den trygga vardagen. Ibland frivilligt och ibland ett ofrivilligt uppbrott. Då hade vi Bertil Torekull som föreläsare och han baserade föreläsningen på sina egna erfarenheter.
Nu vill vi diskutera, vad händer efter uppbrottet och "vad vill vi egentligen bli när vi blir stora". För somliga krävs det ett uppbrott för att lyckas i satsningen på sin egen vardag, för andra är det bara att satsa vidare där man befinner sig i nuet.

Det här är några grundstenar till diskussionen men vi vill också bjuda på ett annorlunda 25-årsjubileum. Etärnkonsult bildades i Nynäshamn den 1 juni 1986. Platsen är Landsort och tiden är 24-25 maj. Programmet är nu beskrivet på vår hemsida http://www.etarn.se/

Chefsnätverk diskuterar arbetskraftsinvandring

Rekryteringsprocesser har varit uppe till diskussion i chefsnätverken. Nu har efterfrågan på vissa personalkategorier ökat och det gäller bl.a. välutbildade tekniker och ekonomer. I takt med att efterfrågan ökar så har industriföretagen på de mindre orterna svårt att hitta rätt personer, med svensk bakgrund. Däremot kommer det ansökningar från personer med utländsk bakgrund och det har också visat sig att de kommer in ansökningar från personer som bor i Indien och i Pakistan för att nämna några exempel.

Ett annat fenomen är alla 40-talister som är kvar i produktionen och snart är det dags för dom att lägga hatten på hyllan och många av dom väljer att stanna kvar till 67 års ålder. Det kommer att bli ett tomrum efter dom hör jag från några av mina nätverksdeltagare. Vi är på väg in i den arbetskraftsinvandring som politikerna har sagt att den kommer.

Temat för vårt kombinerade 25-årsjubileum och seminarium är "Vad vill du göra när du blir stor"

Det något unika temat för vårt seminarium är "Vad vill du göra när du blir stor" När anses människan bli stor? Är det när man konfirmeras, slutar skolan, gifter sig eller fyller 50? Vi tror att man flyttar mållinjen framför sig hela tiden och det tänker jag också fortsätta med. Man kanske aldrig upphör att utvecklas.
På nätverksmötet igår fick jag belägg för att utvecklingen fortsätter långt upp i åren. Det handlade om 100-åringen som aktivt deltog i arbetsgivarens (landstingets) seminarier. Anledningen till att han slutade efter att han hade fyllt 100 år var hörseln som gav vika så småningom. Han dog vid 103 års ålder och var fortsatt klar i huvudet intill döden.

Annars talar vi mycket om arbetslivets utmaningar och dess glädjeämnen i våra chefsnätverk. Påfallande ofta så kommer signalerna mellan 50 och 60 att man vill göra fler insatser i arbetslivet och hitta nya sätt att leva och försörja sig.
De här frågorna blir intressanta att lyfta på denna exotiska ö och vi hoppas att många av deltagarna ger sig tid att stanna upp några extra timmar på plats.
När resan tillbaks till fastlandet tar sin början så är det betydligt svårare att ge sig själv ett eget reflektionsutrymme.

Vi har hittat det rätta stället - 25 år

Igår var vi på Landsort. Dit åkte vi med lotsbåten som plöjde genom isflaken. Det var soligt och relativt vindstilla. Vi blev bildlikt talat bländade av denna ö som är så exotisk men ändå bara ett par timmar bort från Stockholm city. Här lever sjutton bofasta relativt isolerat. Några hus ligger i bergskreven som vindskyddar dom. De historiska vingslagen är tydliga med skyddsrum och kanoner.
Här kommer vi att förlägga vårt kombinerade 25 -årsjubileum och seminarium för våra nätverksdeltagare. Vi bokade vandrarhemmet i dess helhet till den 24 / 25 maj.
Vi har ett tema som berör många av oss, var vi än befinner oss på livets vandring från vaggan till graven.

Om begreppsutveckling

Jag lyssnade på en kvinna i 35-årsåldern och hennes presentation av sin bakgrund. Det var en öppen och ärlig berättelse som lyfte mig på många sätt. Hon berättade bl.a. om sin familj och vilka de är. Det var ett ord som jag fastnade för och insåg att vi har helt olika perspektiv på tillvaron.

När hon presenterade sina familjemedlemmar så inkluderade hon även sina närmaste vänner, pojkvännen i USA och ett seglarteam som hon tävlar med varje år i Kroatien. Hon inkluderade helt enkelt alla de som står henne nära och talade mindre om sin far som hon har liten kontakt med. Det kan man kalla för begreppsutveckling. Hon bygger sin egen familj.

I min värld består familjen av maken, barn, barnbarn och syskon.

Vad händer om man lyfter blicken och tittar framåt

Om man börjar vända på stenarna så händer det att man kommer fram till en lösning trots allt. Så är det ofta med omorganisationer, konflikter, processer som har gått i stå på grund av olika åsikter i en känslig fråga etc. Jag tänker på alla tappade sugar och energiförluster på jobbet när situationen känns trist, som ett vakuum, osäkerhet p.g.a. otydlig ledning etc.

Det finns faktiskt bara ett sätt komma runt det hela och det är att man själv tar tag i problemet. Det behövs vilja, mod och styrka för att åstadkomma en förbättring. Det här vet var och en som är involverad i en situation där processerna har gått i stå men ändå är det så svårt och lyfta blicken och titta framåt.

En medvetenhet om vad som är alternativen gör oftast att man fattar ett klokt beslut om åtgärd. Det kan hända att man kommer fram till att man vill göra något annat här i livet.
Då är det läge att ta chansen och komma ihåg att det här är min stund på jorden!

Vem sätter gränsen mellan arbetsliv och privatliv?

Var går gränsen mellan arbetsliv och privatliv? Det blir en fråga som allt mer diskuteras när vi pratar om arbetsrelaterade frågor i chefsnätverken. Den frågan diskuteras när det gäller arbetstagarens tillgänglighet i tid. Måste man alltid vara uppkopplad?

Är det OK att ha en avvikande åsikt genom ett engagemang i exempelvis rasistiska föreningar?

Är det OK att finnas med sin dagbok på nätet där man även beskriver arbetsrelaterade frågor eller med bild visar familj, vänner och bekanta i obekväma situationer?

Är det OK att bära vilka kläder som helst på jobbet eller är det dags att införa en dresscode på jobbet?