Om vårvintern finns det så mycket som händer i kropp och själ. Naturen lockar ut mig och den gångna helgen var fanntastisk. Strålande solsken och på gränsen till blidväder. Vi fick en mils skidåkning på lördagen och på söndagen. Stundtals följde vi något scoterspår och ibland hittade vi ett skidspår från någon tidigare skidåkare. Turen leder mig genom skog och mark och så småningom åker vi även på isen. Knappt en människa i sikte och djurens värld blir mer påtaglig.
Vi passerade ett rådjurskadaver vid en klipphäll. Slakten hade tydligen ägt rum under tidiga morgontimmar. Lodjuret hade varit där.
Livet är inte förutsägbart och det blir än mer tydligt på Änglagård. Gården har 140 år på nacken och bjuder på sina överraskningar i vintertid. Vi blir även del av naturen på ett annat sätt och beroende av vädrets makter. Faunan bjuder in oss till upplevelser i naturen. Matinköpen får bli efter vad affären har att bjuda ut till försäljning.
Ett maskinpreparerat skidspår i Stockholmstrakten blir mer förutsägbart och naturen syns inte på samma sätt när det är mycket folk i spåren som man skall undvika att bli påkörd av eller kliva åt sidan för när det är dags att bli omkörd och det händer ofta. Bostaden bjuder inte på några överraskningar och affärerna har att sälja det man kan tänkas vilja ha.
Värmen i huset från kakelugnar och vedspis omfamnar mig när vi kliver in i huset efter god tur på skidor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar