Vi fick känna på vädrets makter. Från fantastisk vårvinter på Änglagård till ett vinterlandskap i fjällvärlden. Det blåste kraftiga vindar, stundtals storm, så fjällplatåerna bjöd på hårt motstånd.
Där, i motståndet, finns energier och kan man lära sig konsten att överbrygga motståndet så finns det per automatik en energiöverföring.
Det känns gott och välgörande att ta dagen som den kommer och 2-åringarna tycks inte bry sig om solen skiner eller om det råkar blåsa. Det går att lära barnen att bli naturälskare.
Ikväll återvänder vi till Änglagård och vardagen efter fyra fantastiska dygn med barn och barnbarn. Jag fortsätter till Stockholm på en snabbvisit där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar