Med vånda möter somliga av oss den dagen vi tar farväl. Det kan vara från en årstid, platser, studiekamrater, arbetskamrater, anställning som upphör, den dagen som barnen flyttar hemifrån etc. Med vemod och nostalgi vinkar vi farväl men egentligen är detta farväl även en öppning till något nytt.
Det finns alltid något nytt som lurar runt hörnet och i detta nya kan vi ibland forma en ny verklighet men ibland ställs vi inför fullbordat faktum. Vi hade inget val.
Nyfiken på morgondagen är nog ev av de största gåvorna vi har fått och värd att förvalta. På Österlen för några år sedan, mötte jag en snart 90-årig dam på en akvarellkurs , som sa "Det jag mest oroar mig för är att jag skall behöva dö nyfiken"!
Att studera det lilla barnets nyfikenhet är livgivande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar