Det är inte storleken det kommer an på

När och hur skall vi mäta resultat av vårt dagliga arbete? Igår träffade jag en företagsledare inom IT-branschen som menade att vi är alldeles för fixerade av att mäta omsättningen och vill att den hela tiden skall växa. Det finns en övertro på att ju större enheter vi skapar ju starkare blir vi och vi blir synliga på ett annat sätt.

Visst finns det en fördel i att växa och få större uppdrag. Inte minst om man vill leverara tjänster till den offentliga sektorn. Här premieras storföretagen genom LOU, Lagen om Offentlig Upphandling. I själva verket är det avkastningen per insatt kapital och arbetsinsats som är minst lika intressant att mäta och det är också där vi kan hitta motivationsdrivande faktorer. Vem blir blir motiverad av företagens fusioneringar? Som enskild medarbetare kommer man allt längre från maktens boning och friheten att utforma sin egen vardag urholkas. Mängden rapporter som skall skrivas ökar inte minst om det handlar om amerikansk företagskultur.

Störst och Vackrast innebär inte per automatik att man är bäst i klassen. Det finns andra framgångsfaktorer som oftast glöms bort.

Sociala medier har blivit en del av chefens vardag och datorn har blivit en källa till missbruk

Nu höjs rösterna för att vi som arbetsgivare bör vara medvetna om betydelsen av sociala medier. Facebook har blivit ett sådant. Här görs inlägg med publika intressen och myndigheter kan kritiseras för sina ställningstagande etc.
Nu är det i chefernas intresse att finnas där och bevaka debattinlägg och besvara dessa. Dessutom har Facebook blivet ett verktyg i rekryteringsprocesser. Här kan man iakttaga vilka kretsar den sökande rör sig i.

Den digitala världen upptar allt mer av vår tid och nu har en ny missbruksproblematik kommit in i bilden. Medarbetare och chefer ägnar allt mer tid åt den och några finns där på nätterna. Hur agerar man som chef när man märker att en anställd har konstant sömnbrist och datorn har blivit en källa till missbruk?

När är vi mogna att slopa LAS och tänka långsiktigt i företagen

Det har varit en intensiv vecka med många intressanta möten och seminarium arrangerat av vår försvarsminister. Jag får nya insikter och inte minst insett betydelsen av medarbetarskap. Ett kompetensområde som har glömts bort. Den finansiella krisen har skapat hålrum i vissa organisationer och många har fått lämna företagen.

Igår blev jag varse vad LAS har åstadkommit. Det saknas en generation på många arbetsplatser när fyrtiotalisterna går hem. Femtiotalisterna har sagts upp och många har tagit saken i egna händer och startat eget eller hunnit välja andra utkomstmöjligheter.

Det har blivit ett glapp på många ställen och då gäller det att samarbetet och kunskapsöverföringen mellan medarbetare fungerar. Jag har också fått indikationer på att det krävs mycket av arbetsgivarna för att kunna behålla och utveckla unga och välutbildade medarbetare när konjunkturen vänder.

Företagskulturen, utvecklingsmöjigheter och karriärmöjligheter är något som varje arbetsgivare bör inkludera i anställningsförmånen på ett sätt som inte görs idag när vi kortsiktigt rationaliserar och städar i företagen.

Varför söker vi anställningsbara individer när vi egentligen behöver entreprenörer

Livets vandring från vaggan till graven är en väg kantad med utmaningar, nya lärdomar, insikter, besvikelser, lyckorus etc. Till detta läggs den uppfostran vi får i hemmet, i skolan och i samhället i övrigt. Målet är att varje individ skall bli självförsörjande och anställningsbar. Vi skall skaffa en yrkesutbildning och växa i karriärträdet. Där skall frukterna mogna och vi kan med stolthet bära lövverket. Det handlar om att vi skall bli anställningsbara och leverera resultat till arbetsgivarna. Vi måste vara anpassningsbara på arbetsplatsen om det skall fungera. Arbetsgivarna undviker konflikter.

Om man inte passar in i mönstret då väljer man sina egna vägar och värderar framgången i livskvalitet, tillfredsställelse, frihet etc.

Frågan är om inte företagen är mer betjänta av att snegla på utvecklingsförmåga istället för anpassningsförmåga. Hur tar vi hand om entreprenörerna och bejakar energiflödet? Alltför många skickliga medarbetare lämnar företagen och startar eget när företagskulturen sätter käppar i hjulen.

Flygstoppet orsakar kaos för många - men vad betyder den i ett längre perspektiv

Visst är det bekymmersamt när flyget stannar. Maskinerna står outnyttjade på backen och representerar en väsentlig kapitalkostnad. Flygbesättningar kostar, industrin kan inte leverera i utlovad takt när transportmaskineriet sätts ur funktion, semesterplaner sätts på prov etc. Hur stor skada det handlar om vet vi inte idag. Det kan vara över inom några dygn men det kan också handla om månader. Ingen vet med säkerhet vad konsekvenserna blir.

Återigen får vi tillfälle att ifrågasätta vad vi håller på med och värdet med att ständigt vara i luften mot nya djärva mål. Vi kanske kan hitta mötesplatser för affärer, vård, kultur och rekreation och turism på närmare håll. Globaliseringen i all ära men vi är oändligt sårbara i det moderna samhället.

Jag skulle vilja se en analys av flygstoppets totala kostnader och vinster i ett samhällsperspektiv. Är flygstoppet en tillfällig händelse som berör oss alla mer eller mindre idag och överspelat om några dagar? Eller får den en betydelse i ett längre perspektiv där vi omvärderar vårt affärsliv och vår livsstil?

Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor

Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor heter det i en gammal devis. Lite av samma andans barn finns hos de personer som resonerar som att det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse!

För några år sedan besökte jag tillsammans med tio rektorer från Sverige några skolor i Danmark. På ett ställe fick vi träffa rektorn i hans boning och här erbjöds en Gammeldansk till kaffet. Hans hund rörde sig hemtamt i skolans lokaler och det fanns fler rutiner som vi svenskar reagerade på. "Här är allt tillåtet ända tills att någon hävdar det motsatta skämtade rektorn bort vår förvåning".

Häromdagen var jag på ett företag i Stockholm med amerikansk ledning. Här levereras de dokument som ledningen frågar efter, även om det krävs stora och betungande insatser. På systerföretaget i USA så verkar det som att man ger de som man har förmåga att ta fram på en rimlig tidsrymd. Resten får vara.

Vi är nog lite till mans rädda för att söka oss till landet bortom lagom. Vi vill gärna ha tillåtelse till det vi gör och ogillar att sticka ut.

Karriärutveckling

Jag återkommer till gårdagens inlägg och synen på arbetet. Är vi på en arbetsplats eller på en tävlingsarena?

Om du vill göra karriär så är det dessvärre nödvändigt att även göra sig synlig. Man måste visa sig när man har bästa sändningstid. Den har man när man är på G och känner att min finns i ett flow. Minuterna i enskilda samtal med chefen är viktiga men det finns också ett antal andra ställen som man måste visa framfötterna på. Det kan vara genom övertid på jobbet men också att man agerar i publika miljöer etc. Nätverken är viktiga. Det är möjligt att det är ett manligt drag att göra sin stämma hörd och att kvinnans starka sida är att leverera resultat. Att gneta på i det tysta.

Båda behövs: Se till att du syns och hörs, men också att du levererar ett bra resultat

Synen på arbetet

Igår ansvarade jag för ett möte på en myndighet. Ett nätverksmöte med kvinnligt perspektiv. Vi fick lyssna till ett intressant föredrag kring tålmodiga arbetsinsatser inom organisationen och utanför jäntemot brukarna. Allt förändringsarbete börjar inifrån. Att driva förändringsarbete kräver engagemang och att man verkligen brinner för det. Man drivs av övertygelsen om att det går att skapa ett nytt synsätt.

I det här fallet berättade dom om deras jämställdhetsarbete, som bedrivs på alla större företag och inom organisationer mer eller mindre helhjärtat. Vi imponerades av ett mycket seriöst arbete och det framhölls att ska man åstadkomma en förändring så räcker det inte med några arbetsplatsträffar med jämna mellanrum. Processen finns närvarande hela tiden.

Sen kom vi in på karriärutveckling och synen på arbetet. Är vi på en arbetsplats eller är det en tävlingsarena? Många värderar minuterna som man får för enskilda samtal med chefen. Tyvärr är det nog så i många sammanhang att vi är allt för måna om att visa upp oss och mindre fokuserade på att leverera resultat. Tänkvärt!

Nu har vi laddat batterierna i Härjedalsfjällen

Påsken är till ända och igår bar det av hem från fjällen. Mycken trafik men inget anmärkningsvärt med detta. Det var ju annandag påsk. Men, vid Tönnebro blev det helt plötsligt stopp i trafiken. Kilometer långa köer som ringlade fram i 20 km/h. Stora neonskyltar lyste i förgrunden med blinkande rött ljus. Trafikolycka var först reaktionen.

Men, när vi närmade oss skyltarna så var det blott vägverkets varningsskyltar med uppmaningen att hålla avstånden till framförvarande bilar. Varningsskyltarna motverkade sitt syfte. Det blev störning i trafiken som bjöd in till riskabla omkörningar. Det är inte så lätt att uppfostra sina medmänniskor. Resultat kan bli det motsatta.

I övrigt var det en fantastisk upplevelse att åka skidor på fjället i solsken samtidigt som skaren höll. Det var som att färdas på ett lutande salsgolv i valfri hastighet, som en av mina bekanta uttryckte saken. Nu har vi laddat batterierna och lämnar vintersäsongen bakom oss.