Julpost

Ett år är snart till ända och det finns mycket att reflektera över, glädjeämnen och milstolpar. Nu är det julveckan som har tagit sin början och julkorten droppar in i brevlådan som brukligt är och glädjande! På något sätt så blir man bekräftad att man är en del i ett större sammanhang, även om man inte träffar avsändarna under året som har gått. Alla finns inte i ens närhet.

Familjen Pettersson i Tucson, USA skickar bilden på ökenlandskapet med ditmonterad julgran! I 28 graders värme och sprinklers som går i ett så är hemlängtan särskilt stor. I synnerhet denna snörika vintertid. Det är inte alla förunnat att välja land att leva i. Jobbet och kärlekar kan dra en vidare till annat land. Jag hoppas att familjen Pettersson kan flytta hem igen och få de jobb som de är utbildade för! Med naturlig avgång inom flyget så borde väl piloterna Maria och Andreas få anställningar i Sverige så småningom.

Julposten har betydelse!

Alla tycks finnas på Facebook och snart är julkortstraditionen helt borta

Traditioner och relationer skall man värna om. Det tar tid om man skall vidmakthålla alla traditioner och relationer som man skapar genom åren. Nya kommer till och så småningom så måste man inse att allt kan inte vara som förut och samtidigt bejaka de nya.
Facebook har väl blivit ett sätt att rationalisera de sociala kontakterna. Man bygger sitt egna nätverk på nätet och håller gamla och nya vänner informerade om vad som pågår i livet. Jag kan ställa mig lite tveksam till den här typen av sociala kontakter. Dialogen, tankeutbytet och de djupare samtalen får inte plats i den digitala världen.

I mina chefsnätverk så får jag ofta höra att man är så trött efter en arbetsvecka att när helgen kommer så finns inte sällskapslivet kvar som pioriterad aktivitet. Måhända att facebook blir ett sätt att umgås med släkt, vänner och bekanta.
Sen har verktyget använts för helt andra syften än socialt umgänge. Här ger många uttryck för sina åsikter i politiken, om leverantörer, arbetsgivare och medmänniskor etc. Till slut finns alla där för att kontrollera vad folk har för sig och det gäller även i den kriminella världen.

Ett postat och handskrivet julkort kommer vi nog inte få så många år till. Den hälsningen sköter vi digitalt i fortsättningen.

Det lackar mot jul

Det lackar mot jul i stugor och i hem. På företagen svichar julhälsningarna förbi i de sociala medierna. Allt tycks bli som vanligt och julklappshandeln är i gång. I vår familj har vi haft en ambition att dra ner på julklappsskörden och i stället ägna oss helhjärtat åt allt de andra som hör jultraditionen till. Det låter klokt men på vägen till den klappfria julen så blir det några stopp dessbättre! Jag är barnsligt förtjust i företeelsen och tar gärna emot en klapp eller två och vill trots mitt motstånd till överflöd av prylar, köpa lite klappar.
Apropå företagens julfirande så är julborden igång och jultallrikarna serveras i lunchmatsalar och på lunchrestauranger. Igår åt jag lunch med ett av mina nätverk för ledare på World Trade Center i Stockholm City. Vi konstaterade att de var mest kostymklädda herrar där och färre damer bland de lunchande gästerna. Det sägs att damerna är mer benägna att äta lunchlådan på jobbet och herrarna föredrar att gå utanför kontorshuset när det är lunchrast.

Fördom eller stämmer mitt påstående månne?

Smultronstället kan ge Balans i Livet

I vardagen och arbetslivet talar vi frekvent om stressen, organisationsförändringar, nya affärssystem som krånglar etc. Vi kraftsamlar hela tiden kring våra uppdrag i vardagen och glömmer att minnas eller sträva efter att komma till vårt egna smultronställe, som kan vara en välförtjänt motvikt.
Det är få förunnat att ha ett eget smultronställe men värt att sträva efter. Jakten på nya spännande upplevelser på fritiden hägrar i stället. Det finns en stressfaktor i det också.

Ting tar tid och de tar energier

Med chefsnätverket åkte vi till Jordanien och Israel för ett antal år sedan. Där fanns tid och rum för att samtala om lite mer existentiella frågor än vad vi normalt gör i vardagen. En av deltagarna hävdade att man skall bära en lätt ränsel genom livet. Stressen att handla, lagra bruksföremål eller kläder som vi sällan använder eller än värre handlar på kredit, suger energier. Man drivs in i ett tillstånd där tankarna handlar mer om kvantitativa frågor än där man helt enkelt tar till vara på tiden. Ting tar tid och de suger energier.

Det här blev väldigt tydligt när vänner till mig flyttar från större bostad till mindre. Allt får inte plats, man blir tvungen att rensa i gömmorna. Flyttprocesserna inföll samtidigt som vi arrangerade marknad inom Zonta International. Här samlar vi in överblivet gods från ett flertal hem och säljer i 2 dagar på Galleri Hera i Stockholm. Det blev 20 000 kronor i intäkt, som vi överlämnar till Alla Kvinnors Hus i Stockholm. Det tog mycket tid bara att samla in, sälja och frakta bort överblivet gods.

Det är lätt att dämpa köplusten när man ser så mycket överblivna föremål trängas på några bord och som till synes saknar ett värde.