Veckans spaning om trender

Det har varit en intensiv vecka med många nätverksmöten, föredragningar och umgänge i privatlivet. Det känns som att man i det här jobbet skulle kunna kvalificera sig som trendanalytiker. Vad är det som händer i arbetslivet idag? Jag nämner några exempel. Allt fler pratar om verksamhetsstöd. Vi får knyta ihop processerna med verksamhetsstöd. Alla vill vi synas och då kan vi inte jobba i våra stuprör utan vi måste få en chans att ändra energiriktningen i företaget. Vi måste lägga mer energi på externa processer framför interna. Där kommer verksamhetsstödet in i bilden.

Nästa trend är att vi måste få utmaningar i arbetslivet för att vi skall finna det intressant och meningsfullt att fortsätta hos samma arbetsgivare. Snart är vi på väg in i en konjunktur med hög rörlighet på arbetsmarknaden igen och då gäller det att ta hand om de medarbetare som man vill ha kvar. Nu senast hörde jag om en högt värderad direktör inom offentlig sektor som söker sig till Robinson för att kunna tillfredsställa sina behov på utmaningar.

Kvinnliga direktörer rekryterar sina lagspelare på samma sätt som vi har sett männen göra. Dom rekryterar sina studiekamrater och byter manliga kollegor i ledningsgruppen till kvinnliga.

I högskolevärlden får jag veta att många studenter mår dåligt. De söker kuratorer och terapeuter redan några veckor efter terminstart. Samtidigt som jag hör att många unga söker andra värden än sexiga utmaningar. Att ha sin egen kolonilott för att odla sina egna grönsaker är en annan trend som är på väg.

Vi vill alla bli sedda och vad är friheten värd?

Jag promenerade hem i söndags och passerade Stureplan på eftermiddagen. Där brukar en kvinna, hemlös och starkt påverkad av missbruk husera på en filt. Jag känner ett medlidande naturligtvis, hon har säkert sett bra ut i yngre dagar, men jag är tveksam till att ge henne ett bidrag. Det hon behöver är en radikal förändring av sin livsstil, men den förändringen kan hon knappast åstadkomma ifrån den situation hon nu befinner sig i. Hon behöver professionell hjälp.

Det som fick mig att studsa till i söndags det var att hon var inte där. Hennes filt var där och på den hade hon lagt en handtextad skylt: KOMMER STRAX! Runt filten stod fyra tonårsflickor och begrundade skylten. Vad gör hon när hon inte passar sin filt? Hon är kanske på toa helt enkelt, hörde jag den ena flickan säga.

Jag fick en förnimmelse av att det var den hemlösa damens jobb att passa filten och att det är där hon eventuellt inkasserar en inkomst. Eller också är det bara en önskan om att vara sedd och efterfrågad. Är det det som är en del av arbetet, att känna tillfredsställelsen av att vara till för andra. Att finnas i ett sammanhang. Vi önskar oss frihet att göra vad vi vill. Men vill vi egentligen ha frihet till 100%. Knappast.

Mina tankar på internationella kvinnodagen

Jag är varken feminist eller sportintresserad, men jag väljer ändå att idag på internationella kvinnodagen göra ett inlägg som berör temat.
Först och främst så är jag tveksam till en kvinnodag. Det skulle i sin tur betyda att de övriga 364 dagarna är till för den andra hälften av befolkningen. Nu känner jag ändå ett visst ansvar för mina medsystrar genom mitt engagemang i Zonta och är medveten om orättvisorna i världen. Kanske kvinnodagen kan vara ett sätt att åstadkomma en förändring. Vår Zontaförening stödjer kvinnojouren i Stockholm och vissa biståndsprojekt i bl.a. Afrika.

Men tillbaks till sporten. Igår kördes det traditionstyngda Vasaloppet som numer är öppet även för kvinnliga åkare. Det är gott och väl så långt. Det som störde mig är SvT:s rapportering från tävlingen. Den manliga åkare som tog hem kransen omnämndes med namn och till vilken tid han hade gjort prestationen. Den kvinnliga pristagaren fick endast namnet tillkännagivet. På kvällen var det än värre. Då nämndes hon inte alls. Bedrövligt!

Vi såg utställningen Modemakt på Nordiska Museet

Modets makt är stor. Hur ofta tänker vi på att vi med kläderna vi bär signalerar grupptillhörighet, civilstånd, ekonomisk och politisk status, ålder och mycket annat?

I Nordiska museets utställning Modemakt möter besökaren dräktfigurer från tre årtionden, 1780-, 1860- och 1960-talen. Det var tider då ekonomi, idéströmningar och teknisk utveckling särskilt starkt påverkade modet och därmed hur folk klädde sig. Vem som burit plaggen har fallit i glömska – förutom vissa kända personer vars kläder finns bevarade hos Nordiska museet.

Utställningen är sevärd och med den guidade visningen ökade värdet. Intressant att höra hur politikerna har styrt modet. Vissa tyger fick bäras endast av de kungliga medan andra tyger har beskattats.

Ibland kan ett Icke-Samtal bli ett vägledande samtal

Mina tankar går vidare till det svåra samtalet mellan medarbetare och chefer. Ett Icke-Samtal kan vara väl så utvecklande som ett protokollfört utvecklingssamtal eller lönesamtal. Jag har erfarit att ett enskilt samtal där berörda parter kommer överens om att avstå från det protokollförda samtalet är det tillfälle där man lyfter de svåra frågorna utan krav på svar, resultat eller åtgärdsprogram. Parterna kan beröra det verkliga dilemmat på ett ärligt sätt.

Icke-Samtalet kan vara början till ett meningsfullt utvecklingssamtal.

Det svåra lönesamtalet

Vi diskuterar lönesamtal i våra nätverk för ledare. Om konsten att göra en rättvis värdering av medarbetarnas insatser. Som arbetsgivare är man skyldig att ta kostnaderna för medarbetarnas rehabiliteringsinsatser vid behov. De kan vara väldigt kostsamma och ta mycken tid i anspråk. De kostar i sin tur även produktionsbortfall.

Kan vi sätta en rättvis löneutveckling för låg- kontra högproducerande medarbetare?

Tankar om ljus och om betydelsen av att ta vara på livets ljusglimtar

Det är dags att packa för att återvända till Stockholm och dess ljus. Vi har varit här i tre veckor med mycket snö och dagarna blir längre. Jag vill påstå att gatljus, neonskyltar, upptända husfasader med spotlight i skyltfönster etc. inte kan mäta sig med naturens ljussättning med bl.a. vit snö, månsken och stjärnklar himmel. Det konstgjorda ljuset flödar över människor, gator och torg. Det kräver dessutom en hel del energier.

I Sundsvalls Tidning gick det att läsa om ljusglimtar som saknas. Det är hos äldreomsorgen i Timrå kommun. Här har man infört ransonering och de boende får nöja sig med max 2 koppar kaffe om dagen samt 2,5 dl mjölk och 2 brödskivor utöver måltiderna. Det är bedrövligt att läsa samtidigt som UR visade ett äldreboende i Danmark där fick dom både röka och dricka alkoholhaltiga drycker. Personalen dansade med de boende etc. Årskostnaden per boende sjönk och medellivslängden ökade i förhållande till de hem där det är förbud mot tobak och alkohol.

Jag är övertygad om att det går att skapa ett mer innehållsrikt liv om vi dels lär oss att leva närmare naturen och dels vågar gå utanför normen. Bejaka det som känns lustfyllt. Ett gott skratt för länger livet.