Vi kraftsamlar kring icke-frågor och stoppar undan de större och mer svårlösta problemen

Det som är aktuellt är sällan evigt men det som är evigt är alltid aktuellt. Det är tänkvärt att bena ut vilka frågor som har betydelse i ett längre perspektiv och vilka som är bortglömda inom kort.

Många upplever att de kraftsamlar kring icke-frågor eller "cykel ställsfrågor" medan de överskuggande och livsavgörande frågorna tränger vi undan.

En evig fråga är: vart är vi på väg? Det kan gälla samhället, företaget eller livet.

Aktuella frågor som vi ödslar mycken energi på är konflikter på arbetsplatsen, inköp av prylar, semesterresor etc. I ett större sammanhang kan nämnas klimatfrågan. Är det miljöförstöringen eller klimatuppvärmningen som är hotet mot vår överlevnad. Förmodligen inte. Ett större problem är nog att jordens befolkning ökar med 10 nya Danmark varje år och att maten inte räcker till alla.

Egen utveckling som drivkraft kan aldrig underskattas

En av ledarens tuffare utmaningar är att förena kraven på vinstmaximering och kostnadseffektivitet med ambitionen att tillvarata varje medarbetares önskan om egen utveckling och att hitta arbetsglädjen i vardagen. Standardiserade arbetssätt är en idé som många arbetsgivare strävar mot - men de passar inte alla medarbetarna. De begränsar den enskilda individens möjligheter till att få utlopp för sin egen kreativitet.

Det kan löna sig att hitta ett belöningssystem som motiverar medarbetarna till att ge det lilla extra. Egen utveckling är en stark drivkraft hos många. Tänk långsiktigt och handla i nuet sa Peter Wallenberg vid något tillfälle. Dvs. det kan löna sig att erbjuda stimulerande arbetsuppgifter framför hög lön.

Lean Production minimerar slöseriet av resurser men vi glömmer bort energisugarna

Lean Production är en process som har kommit från Toyota i Japan till många tillverkande företag i Sverige. Det handlar om att ta bort slöseriet i alla delar av en tillverkningsprocess men få har anammat den filosofin i administrativa processer. På några företag spelas LEAN-spelet med legobitar för att tydliggöra för samtliga medarbetare betydelsen av att tillämpa rätt logistik. Man tränar medarbetarna till att inse betydelsen av att ha effektiva tillverkningsprocesser. Leantänkandet kommer även till ledningen av företaget när de analyserar i olika administrativa processer. Man kan exempelvis tillämpa den filosofin i försäljnings-, inköps- och rekryteringsprocesser.

Men väldigt ofta möter jag i min vardag att otydlig ledning, understimulerade medarbetare, konflikter, etc. kräver energier. Surdegar, lik i garderoben, energisugar brukar de omnämnas som. Och de får fortgå år ut och år in. Vi öronmärker slöseri med material och arbetstimmar men man "glömmer" oftast bort att se till slöseriet med medarbetarnas energier. Motivationen sjunker. Standardiserade arbetssätt införs på många arbetsplatser men löser inte problemet med slöseriet med energier.

En stark ledning i företaget ser till helheten och inte bara till att minimera resurser i tillverkningsleden. Humankapitalet måste vårdas och utvecklas.

Men strunt är strunt och snus är snus ...

Apropå trender och mitt ointresse för att ge vika för trender i design, inredning, prylar, etc. så går mina tankar till Gustaf Fröding och hans dikt;

Men strunt är strunt och snus är snus
om ock i gyllene dosor
och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor

Man blir inte yngre med åren men möjligtvis klokare

Det finns många tillfällen som jag känner att det är skillnad i kapacitet mellan mina 30 åriga söner och vad jag orkar engagera mig i. Men det finns också en trösterik parameter i sammanhanget. Man blir klokare med åren. (enligt vad jag själv tror) Jag märker att mina tankar tar andra baner i dag än för trettio år sedan. Det blir färre misstag i olika valsituationer.
Man vågar ta ut svängarna och gå på egen maggropskänsla istället för att följa trenderna.
Det konstiga är att det är lättare att gå sina egna vägar istället för att kolla trendsättarnas värderingsmallar. Det tar tid, kostar pengar och resultatet blir oftast en kortvarig glädje. Det märks väldigt tydligt i heminredning. Färgsättningarna växlar hela tiden och nu är den vita perioden snart till ända. Nu skall det vara färg på väggarna igen.
I en butik såg jag häromdan att man annonserar om att de säljer en livsstil. Det är anmärkningsvärt. Livsstil kan man bara välja och inte köpa i en affär. Möjligtvis att det tilltalar den yngre kundkretsen, men knappast den äldre.
Man blir inte yngre med åren men möjligtvis klokare.

Lön för mödan

I förgår hade jag mina Zontakamrater här på styrelsemöte, klubbmöte och middag. 24 namn på gästlistan men riktigt så många kom inte. Sjukdomsfall och plikten kallade för någon, men vi var många. Min anspänning inför kalaset var påtaglig och det fanns ju en del logistikövningar och tidsplanering att hålla rätt på och kanske just därför så missade jag det viktigaste. Jag glömde sätta på ugnen! Det uppstod kris i köket, när jag dessutom insåg att jag inte behärskade den nya spisen. Jag fick inte igång den. Vad gör man då? Våningen fylldes med hungriga damer och jag fick inte igång spisen.

Jag gjorde det enda rätta och talade om för gästerna min synnerligen pikära situation och frågade om hjälp samtidigt som jag serverade vinet för en stunds mingel innan maten. Resultatet blev många händer som sträcktes ut till min hjälp och det blev mycket skratt. Jag kände värmen strömma emot mig och snart var problemet avhjälpt. Resten av kvällen avlöpte väl och jag fick en varm applåd för mitt arrangemang.

Lön för mödan är ytterst en drivkraft men jag menar att uppskattning för gjorda insatser är nog så viktigt och det gäller i alla sammanhang i såväl arbetsliv som i privatliv.

I Nätverk för ledare diskuteras om modet att våga - Det är bättre att lyssna till den sträng som brast ...

Vi är många som ställs inför vägval i olika skeden av livet. Ibland mindre justeringar och ibland genomgripande förändringar. Vi måste avsluta ett boende, en anställning, skiljas från en nära kamratkrets etc.

Det handlar om modet att våga. Att våga göra ett uppbrott för att gå vidare på livets vandring från vaggan till graven. För några är det lätt att möta situationerna där man ställs inför ett vägval. För andra kan det vara betydligt mer smärtsamt. Börjar man dessutom att inkludera parametrar som känslor, traditioner, ekonomisk trygghet etc. i beslutsbeslutsprocessen då blir valsituationerna tuffare. Man kan resonera sig fram till bästa lösningen men för egen del så har magkänslan varit en betydligt bättre vägvisare.

Många stora beslut har dessutom varit impulsiva men också varit väldigt bra.

Det är bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig våga spänna bågen.