Det är en konst att bryta upp

I min vardag så är är ordet förändring ett återkommande tema. Vi är alla sökare eller drabbas av oönskade förändringar. Vi närmar oss alla någon form av uppbrott. Vi räds ofta inför uppbrottet och ser inte uppbrottets positiva kraft både när det gäller kärlek, jobb, konst, politik, vetenskap och entreprenörskap.

Att bryta upp är inte bara att lämna bakom sig, det kan vara att äntligen komma hem och få skapa nytt, börja om. Uppbrott kan vara hemskt i stunden men en välsignelse på sikt.

Vi står alla inför den situationen vid olika tillfällen att vi måste göra ett uppbrott och det kan gälla i såväl arbetslivet som i privatlivet. Paradoxen är att vi söker trygghet men i verkligheten så vet vi att det kontinuerligt sker förändringar. Vi befinner oss hela tiden i olika stadier av rörelse, från och till förändringsfaser. Det är en konst att bryta upp och att se kraften i varje tillstånd av förändring.

Idag fick jag ett mail från en kvinna som har drabbats av cancer. Hon tillhör den typen av människor som kan ta emot beskedet och göra något konstruktivt av det. Hon vill komma ut och förmedla upplevelsen av beskedet. Med skratt och med tårar förmedlar hon vardagens små bekymmer i relation till ett långt större problem. Döden hade flåsat henne i nacken och nu är faran över. Hon bär på ett på ett viktigt budskap till oss alla.