Nu får min blogg vila

Nu tar jag paus från bloggen och ägnar mig åt lite nya tankar och idéer efter resan till Spanien. Jag har publicerat 283 inlägg och det har varit ett sätt att reflektera i vardagen och i nuet.

Sammanfattningsvis vill jag beskriva bloggen som en bok för mina tänkta tankar och berättelser från vardagen. I mitt förvärv så berikas jag av alla möten med deltagarna och seminarier som vi skapar. Resorna är en annan inspirationskälla för såväl deltagarna som för mig som arrangör.
På vår hemsida beskrivs fortlöpande vad vi har för oss och vill du veta mer än vad som där framgår, så är det bara att slå mig en signal.

Tack alla läsare som har följt bloggen och jag hoppas på återseende i andra sammanhang.

Vi har hittat Mas Pigot i Spanien

Här har vi bott och utforskat omgivningarna i några dagar. Vi har även studerat miljöerna i och utanför Barcelona. Mas Pigot erbjöd ett utmärkt boende i vindistriktens land utanför Barcelona. Ett boningshus från 1700-talet med flera sovrum och separata badrum. Gott om sällskapsutrymmen, skaplig grillplats utomhus och pool.

Omgivningen är tilltalande med bodegor på vingårdarna, vandrings- och cykelleder till gamla byar och slott. Här finns möjligheten att leva ett synnerligen behagligt liv. Men för min del så räcker det med en koratre tid. Däremot kan det vara ett utmärkt ställe för nästa managementresa.

Hur som helst så har vistelsen i Spanien skapat nya möjligheter för kommande projekt.

Slow Management - Varför inte?

Fast Food har fått sin motpol i Slow Food rörelsen. Maten blir godare och hälsosammare. Måltiden blir en gemensam upplevelse.

Inom industrin talar några chefer om Speed Management, men inga har nämnt Slow Management! Att sjunga långsamhetens lov och göra rätt från början borde anammas inom många branscher. Byggsektorn är en sådan där man hela tiden river ut och gör om i dessa inplastade hus. Dessutom mår människan väl av att sänka tempot och blir mer produktiv i långa loppet.

Kreativa medarbetare efterfrågas

När vi rekryterar medarbetare så är det lätt att beskriva idealprofilen med kompetenser, erfarenheter och personlig läggning. Ofta söker vi kreativa krafter.

På ett seminarium på Stadsteatern beskrevs den kreativa människan som individualist, självständig, dominerande, impulsiv och att hon har låg självkontroll.

Från Gotland till Stockholm

Avståndet är inte så långt när vi mäter fågelvägen. Ca 15 mil men verkligheten gav mig helt andra intryck. Historiens vingslag, atmosfären, ljuset och stillheten var bedövande.
Vi var fem personer som umgicks i 48 timmar. Med picknick väskan, nyfikenheten, samtalen, strandpromenaderna på Fårö och de gemensamma upplevelserna blev det två oförglömliga dygn. De gav mersmak.

Att klättra på karriärstegen

På karriärstegen klättrar en av mina deltagare som jag träffade och jag lyssnade till hans berättelse om den utvecklingen. Han började på den operativa nivån och han har idag klättrat till den nivå där han leder organisationen. Hans sammanfattning var; "ju längre bort jag kommer från vardagens hjältar ju plattare blir man, känns det som. Ibland saknar jag den detaljkunskap jag hade. Jag kunde skruva på rätt muttrar och visste var jag skulle slå ett slag med släggan. Idag får jag leda arbetet genom andra som kan det hantverket, det som jag en gång kunde."

Imorgon åker vi till Visby där vi har ett förlängt nätverksmöte i 2 dagar.

Nu gör vi höst .....

Höstterminen har startat och nätverksmötena avlöser varandra i perioder. Vi har varit en vecka i Stockholm och är tillbaks på Änglagård på en 3-dagarsvisit och gör höst som det heter i byn. D.v.s. att se om sitt hus.

Efter seminariet på Änglagård förbereder vi för nästa heldagsseminarium som blir i Stockholm. Samtliga nätverksdeltagare bjuds in. Även nästa nätverksresa är nu i sin linda. Vi vet resmålet i bortre Asien och kontakterna har tagits med olika tänkbara intressenter. Tjusningen med vårt jobb är att vi hela tiden har möjligheten att skapa nya projekt. Enda begränsningen är vår fantasi.

Apropå begränsning; "det är i begränsningen, som mästaren visar sig" brukade min tidigare chef på Nycol framhärda.

För somliga är vardagen fylld av svåra frågor - Tiden rinner iväg

Ibland träffar jag "arbetslösa" personer. De upplever sig som arbetslösa när dom vill hitta en ny arbetsgivare innan karriären är över eller vill helt enkelt göra något helt annat efter att de har avslutat sin yrkeskarriär. Hur går man till väga då? frågade någon.
Jag inser att det inte är en lätt match men det jag tror på är att varje fotsteg man tar på arbetsmarknaden leder förr eller senare till ett stimulerande arbete. En mötesplats där man byter kreativa tankar med varandra och känner att man är till nytta för andra.
Konsten är "bara" att definiera vilken arbetsmarknad man vill gå till och vilket yrke man vill utöva.

Är man beredd att sänka sina lönekrav för att få en stimulerande vardag?
Att söka jobb på nätet är lika ansträngande som att söka bostad på nätet, om man inte själv har definierat och preciserat vad man vill ha.

Tankar om tid

Med anledning av gårdagens tema så fortsätter jag med en fråga som en av mina bekanta ställde;
Vad är motsatsen till fritid? Är det tvångstid och i så fall är arbetet = tvångstid!
Finns det några motsättningar mellan arbetstid och fritid? Förhoppningsvis inte, men i dagsläget suddas gränserna ut, när vi alltid är nåbara oavsett var vi befinner oss i tid och rum.

Tankar om Tid, Egotid och Bonusvecka

Tid är en av de vanligaste och återkomande frågorna i min profession. Några anser att eftersom jag saknar tid så måste jag delta i nätverket för att få tid genom nya perspektiv på tillvaron och utrymme för återhämtning.
Andra sänker ambitionsnivån för att inte drabbas av utmattningsdepression. Någon koncentrerar sig på att hinna med de viktiga och roliga sakerna i privatlivet etc. Där det finns energi att hämta, dit dras man. Var och en hittar sitt förhållningssätt till tid.

Häromdagen sa någon av mina bekanta att hennes sätt att koppla av under semestern är Egotid. På sin Egotoid lämnar hon hemmet och familjelivet för några dagar eller en bonusvecka som en annan av mina nätverksdeltagare ofta återkom till. Alla sätt är bra utom de dåliga. Att göra sakerna i sista minuten har blivit allt vanligare och det gäller även för mig. Vem vet, det kanske är ett smart drag. Då hinner jag inte överarbeta uppgiften.

Diskussionen om våra "immateriella tillgångar" väckte många tankar

Åter till vardagen i Stockholm efter tre intensiva dagar på Änglagård. Frågan kring VARFÖR vi behöver tala om vårt ursprung blev viktig och angelägen. Det är lätt att döma i efterhand när vi ser tillbaks till trender och företeelser i vårt land och våra liv. Det som är väsentligt i nuet tar ofta överhand i vardagen och återblick med reflektioner ger vi oss sällan tid till.


Vi studerade de ideella insatser som görs i Storstensjöbodarna av Göan Loviken och Holms hembygdsförening. Det speglade Katarina Ek-Nilssons föredragning om arbetet som görs inom SOFI. Släktforskning är ett annat sätt att kartlägga vårt eget ursprung. Kulturarvet skapar vår egen identitet och det kan vi aldrig springa ifrån. Att mörklägga partier i vår dokumentation eller skönmåla historien är vilseledande.
Ami Lönnroth inflikade "Människan är en berättelse" och Katarina tryckte på betydelsen av "Listening to the past and speaking to the future"

Ett Stort Tack till alla som deltog och medverkade i sommarens seminarium på Änglagård som för mig blev så livgivande!

Från sommarakademierna på Österlen tar vi över

Nu är det vår tur att bjuda på ”sommarakademier”. Det gör vi på Änglagård. Nätverksdeltagarna kommer imorgon och förberedelserna känns som om de är klara. Men min vana trogen så hittar jag alltid fler detaljer att fixa in till att vi möter upp på Österström. Så tänker jag att nästa gång, då …..

Katarina Ek-Nilsson från SOFI ansvarar för årets tema på det "Immateriella kulturarvet och våra traditioner". Traktens sakkunniga ger sina inspel från fäbodliv, jakt- och fiskeliv. Vi kommer att vara ute en hel del.

Vädrets makter råder vi inte över, men idag har vi en fantastisk dag med hög och klar luft. Sensommaren är här och björkarna gulnar.
Det är den åttonde sommaren som vi har sommarakademier här och nu har det blivit en tradition som vi vill värna om.

Deltagarna är Varmt Välkomna och vi ser fram emot många diskussioner där vi bryter verkligheter mot varandra.

Lunds Universitet i samarbete med Tomelilla Folkhögskola

Sommarakademien i Tomelilla arrangerades av Lunds universitet och Tomelilla Folkhögskola. Det var en intressant vecka ur många perspektiv. Inte minst för att vi som leder erfarenhetsutbyten mellan chefer och ledare i olika organisationer tog chansen att återvända till den akademiska världen.

Olika trender i samhällets utveckling som följs upp i forskarvärlden diskuterades flitigt dag och kväll. Vetenskapsmän, professorer och författare var närvarande hela tiden vid måltider och samlingar till ost och vin vid dagens slut.

De sociala medierna används flitigt av forskarna för att få nya utblickar och belägg för sina teorier. Den Nya Högern är ett sådant ämnesområde där forskarna följer debatten i bloggarnas värld. Google är ett annat exempel på hur information och kunskaper finns tillgängligt för alla. 20 000 sökningar görs per sekund! En hisnande utveckling.

Nu är vi tillbsks i vardagen

Det känns alldeles utmärkt efter en lång semester i Sverige och Norge. Tve bildningsveckor hade vi under sommaren. Vi deltog dels i en kammarmusikfestival i Norge och dels i ett 5 dagar långt seminarium på Österlen. Temat var Ideologi och Makt. Många tankar väcktes och med nya perspektiv på tillvaron återvände vi till Stockholm och startade upp nätverksprocessen.
Nästa vecka är det vi som ansvarar för seminarium på Änglagård på temat; Vårt immateriella kulturarv och våra traditioner. Mer om detta går att läsa på http://www.etarn.se/ Vi välkomnar Katarina Ek-Nilsson som föredragande. Även några av ortens traditionsbärare deltar i seminariet som ger sina bilder på det immateriella kulturarvet och betydelsen av våra traditioner.

I semestertid är det roligt att baka ibland

På landet köper vi inget surdegsböd utan tar vad som finns i lanthandeln eller bakar någon gång ibland. Det här är enkelt och roligt att baka och dessutom nyttigt. Ett recept från den Farmska släkten;

Farms grova österlenbröd

5 dl grahamsmjöl
2 dl vetegroddar
2 dl rågkross
2,5 dl kruskakli
4,5 dl vetemjöl
2 tsk salt
4 tsk bikarbonat

I denna mjölblandning rör man i
1 liter lättfil
1-1,5 dl sirap, brödsirap.
Ibland blandar jag i hackad torkad aprikos, ibland russin, solrosfrö eller vad jag har…

Degen hälles i 2 smorda formar, ca 1,5 liter.

Gräddas i 175 gr. Efter ca 1 timme brukar jag lägga över ett smörpapper så att ytan inte blir för mörk. Grädda sedan ca ½ timme.
Låt gärna svalna i bakdukar.

Ideologi och makt

Vi varvar ner inför sommaruppehållet. Skickar bekräftelse till seminariedeltagarna på Änglagård och avslutar pågående projekt. Efter semestern bär det iväg till Tomelilla och här skall vi i 5 dagar delta i en utbildning på temat "Ideologi och Makt"

Finns det ett samband mellan dagens kommersialiserade värld och valrörelser där temat alltmer handlar om kronor och ören? Seminarieledarna menar att ideologierna har ett underjordiskt liv.
Exempel på en annan frågeställning som tas upp; Är Google ondskans imperium eller frälsaren från väster?

Mer om seminarieprogrammet går att läsa på www.osterlen.fhsk.se och www.cfe.lu.se

Vårt immateriella kulturarv och våra traditioner

Temat för sommarens seminarium på Änglagård är "Vårt immateriella kulturarv och våra traditioner". I första kontakten med temat funderade jag ett tag kring dess betydelse och huruvida det är värdefullt i ett ledningsperspektiv.

Jag tror att det är betydelsefullt i denna globaliserade värld där förändringsvindarnas intensitet ökar hela tiden och vi sugs med i virvlarna. Dels genom fysiska möten människor emellan på olika mötesplatser worldwide och dels i den digitala världen. Snart sagt alla kommunicerar i minst ett socialt media och tillgången till olika nyhetskanaler ökar hela tiden. Vi reser alltmer, etc.

Vi är ständigt på väg till någon annanstans, medvetet eller omedvetet. Vi kan inte styra omvärlden och dess utveckling. Vi sugs med.

Att reflektera kring värdet i mitt ursprung och mina traditioner ger mig en värdefull distans till nuet med nya perspektiv. Vad vill jag bära med mig in i framtiden och vad kan jag lämna bakom mig utan saknad. Med nya insikter och perspektiv får jag nya möjligheter att försöka påverka skeendet.

Jag ser fram emot många intressanta diskussioner och att få nya kunskaper. Vår seminarieledare är Katarina Ek-Nilsson från Institutet för Språk och Folkminnen, SOFI. http://www.sofi.se/

Tillbaks igen i blogvärlden - Om modet att våga fatta och ompröva livsavgörande beslut

Så är jag tillbaks igen i blogvärlden och fortfarande på min gamla dator. I den nya är det fortfarande stopp och det hjälper inte att banka och slå på den.
På Landsort var det en fråga som ställdes angående vad jag vill göra när jag blir stor. Om du får leva om ditt liv, vill du välja en annan levnadsbana då? I mitt fall så är svaret enkelt. Jag har valt ett stimulerande och omväxlande liv med lite risktagning. För att vinna något måste man vara beredd att ta vissa risker.

Igår träffade vi Hans och Catrin som driver Edblad & CO med stor framgång. Ett lyckat designerpar där de tillsammans med olika kompetenser och modiga beslut har nått stora framgångar och fortsätter att växa.

Stort Tack till Sune som bjöd på så mycket under ett intressant dygn i Roslagen.

Nu laddar vi inför sommarens aktiviteter

Nu har jag lämnat över förtroendeuppdraget som ordförande för en av Stockholms Zontaklubbar. Intressant att leda ett nätverk efter givna strukturer och att jämföra den rollen med min professionella som nätverksledare. Det har varit lärorikt och intressant att se hur många som ställer upp för ideellt arbete. Både med egna arbetsinsatser och ekonomiska bidrag.


Dessförinnan har vi startat upp Änglagård för sommarens aktiviteter och semester. Gamla gårdar har en benägenhet att röra på sig och det gäller i synnerhet under vintertid. I det här fallet var det både vinterns snölaster på uthus och kraftiga åskväder som signalerade ett behov av hjälp. Inget dramatiskt, men väl så spännande när både spis och frys lägger av samtidigt som säkringen till värmesystemet hade löst ut. Vedspis i köket är en trygghet.

Hur vill jag leva mitt liv?

Min blogger har inte varit nåbar. Så blir ett litet problem för den som är intresserad av teknikens under ett stort problem för mig som blir frustrerad när den digitala miljön inte är välkomnande. Nu smet jag från problemet och plockade fram min gamla dator.

I övrigt så är det förberedser för seminarierna på Landsort som gäller och att reflektera kring:
"25 år som egen företagare. Hur har det påverkat mitt liv?" Svårt att veta, men jag tror mig veta vilka fördelar det har inneburit. Lite kring detta kommer vi att beröra när vi på Landsort ställer oss frågan "Vad vill jag göra när jag blir stor?" Det märks att frågeställningen blir mer och mer intressant att utveckla ju äldre man blir.

I en fas av livet riktar man sitt intresse till att hitta rätt yrke och i en senare del av livet blir man mer intresserad av helheter och väljer att se till "Hur vill jag leva mitt liv?"

En stol berättar ...

Nu återvänder vi till stan efter en vecka på Änglagård. Stora ambitioner har jag att allt skall vara klart till dopet. Det blir släktkalas på gården. En del av förberedelserna blev gjorda och annat får stå kvar på önskelistan. Hos mig finns alltid något jag borde eller vill göra men de kanske inte kommer längre än till önskelistan.

I sommarhuset förberedde jag för nattgäster. Där finns det en speciell harmoni och dit tar vi våra nätverksdeltagare när det är dags att lyssna till någon föredragare eller samla tankar och diskutera. På en av de ärvda köksstolarnas undersida kunde jag läsa "Fraktgods från Viskan till Sven Farm i Matfors" Det måste vara minst 100 år sedan den transporten gjordes. Hur många kök dom stolarna har stått i sedan dess har jag ingen aning om, men de har vandrat i släkten.

Snart är vi inne i flödet igen och då är det helt andra frågor som är mitt intresse. Deltidsboende har sina sidor med transporttider etc. men det är det värt.

Tid är inte bara pengar .....

Tid är pengar tänker den rationella företagsledaren och gör gärna en produktkalkyl och lönsamhetsberäkningar per tidsåtgång. Kr per timme och målsättningen är att den arbetade timmen skall generera en mätbar avkastning. Det är ett måste att varje insats skall löna sig för att företaget skall överleva.

Däremot återkommer jag till kortsiktiga beslut. Kan det vara så att varje arbetad timme har genererat ett annat mervärde som inte går att definiera i kr eller %-satser när man gör en utvärdering.

I början på 2000-talet var det aktuellt att göra den "Osynliga Balansräkningen" där man sökte lyfta fram andra begrepp som antalet gjorda innovationer, hälsotal, utbildningsinsatser, trivselfaktorer, etc. Den psykosociala miljön har också ett värde som skall beaktas och värderas.
När folk mår bra på jobbet så blir dom också mer produktiva. Rekryteringskostnader, utköpsavtal, sjukfrånvaro är många gånger tunga och onödiga kostnader att bära.

Som egen företagare kan jag vara mer nyanserad när jag värderar min tid och tänka långsiktigt "Vad är bäst för mig och det är lika med företaget "?

Ibland måste man städa efter chefernas kortsiktiga och dåliga beslut

Sjön ligger blank som en spegel och i dess djup kan man försöka hitta sanningar om man är inne i den meditativa känslan. Intet svar finns där på sjöbottnen men däremot väcks nya frågor. Hur såg det ut här innan sjön reglerades. Det finns rester av gamla hus och sjöbodar på bottnen som vittnar om ett tidigare samhällsliv. När vattenkraften introducerades med reglering av sjöar var det nog ett större ingrepp än det som projekteras idag, nämligen vindkraften.

Vindkraften är lätt att bejaka om man samtidigt kan se att vi gör begränsade ingrepp i naturen. I chefsnätverket har vi talat om att det är svårt att sätta gränser och det är ännu mer påtagligt när man har dåliga chefer som bejakar det mesta och fattar snabba beslut. Efter dessa måste man städa och på samma sätt är det med energibesluten. Somliga av dessa är ogynnsamma för mänskligheten och kommande generationer får städa efter oss.

Varför Facebook?

Förr samlade ett flertal individer på fysiska tingestar. Det kunde vara frimärken, vykort, gamla mynt, etiketter, äggkoppar, dockor, ja snart sagt vad som helst. Idag möter jag inte så många samlare i min bekantskapskrets men däremot är det många som är med i Facebook. Jag är inte där, ännu, men man skall aldrig säga aldrig.

Men för att återknyta till samlarna så känns det för mig som att idag samlar vi på kontakter i Facebook och ju fler vi kan knyta an till i vår Facebookvärld, ju gladare vi blir. Jag utesluter inte att det finns ett värde med det, men det kan också vara en modefluga som alla ansluter sig till.

Utbytet av att vara där kan säkert beskrivas i många termer men vilka är nackdelarna?

Chelfsnätverken bjuds upp till Änglagård - Diskussionen handlar om det immateriella kulturarvet

Hur ofta funderar jag kring mitt immateriella kulturarv? Inte särskilt ofta. Kanske en läggningsfråga men jag tror det handlar också om att ju fler år man kan lägga till sin CV ju mer intresserad blir man att fundera kring sitt ursprung och hur det har påverkat min livsfilosofi.

I sommarens seminarier på Änglagård blir betydelsen av vårt ursprung och vårt immateriella kulturarv en central fråga. Vi har skickat ut programmet till våra nätverksdeltagare och det finns även att se på http://www.etarn.se/ År 2010 ratificerade Sverige en konvention om det immateriella kulturarvet. Det vanliga är att vi talar om och respekterar våra byggnadsverk men ser mindre till vårt ursprung. Vi ser fram emot några värdefulla dagar tillsammans med Katarina Ek-Nilsson när hon kommer till Änglagård och lyfter frågan.

Vi kom hit i helgen och den här veckan förbereder vi sommarens aktiviteter. Gamla gårdar handlar också om byggnadsvård. Det är den andra delen av vårt kulturarv som vi sätter stort värde på.

Sociala medier som en källa till kraftsamling eller stressfaktor

Mattias Jansson svarade med anledning av mitt inlägg i veckan: "att sociala medier är en energikälla och inte tvärtom". Det är naturligtvis fullt möjligt om kommunföreträdare använder mediet för att föra ut information om kommunens verksamheter och dessutom använder det som en plattform för diskussion med kommunmedborgare. Det kan utvecklas till produktutveckling där "kunderna" medverkar till att leveransutbudet förbättras.

Det tror jag är en rimlig strategi och värdefull.

Jag syftade till medarbetare i större organisationer och industriföretag som tvingas till att vara aktiva på nätet, när dom i själva verket upplever att dom redan har ett antal måsten att göra som fyller en arbetsvecka med råge. Alla är inte intresserade av att finnas där.

Då blir aktiviteterna på nätet energisugar istället. Kanske en generationsfråga, men faktum kvarstår att många tycker det är jobbigt och låter medarbetare skriva bloggen i ens eget namn.
Tack för kommentaren och jag märker redan att visst finns det kraft på nätet som man rätt använt kan fånga in med "öppna händer" och få positiva energier av.

Hos Wendela Hebbe ledde jag mitt sista Zontamöte i egensakp av ordförande

Igår var det dags att leda det sista Zonatmötet i egenskap av ordförande. I månadsskiftet lämnar jag över till min efterträdare. Vi tog pendeln ner till Wendela Hebbes Hus i Södertälje och där bjöds vi på mat och dryck med intressanta föredragningar om Wendela och hennes gärningar samt hur jounalistiken har utvecklats med åren. Tid för grävande journalistik finns inte idag och i synnerhet inte när det gäller socialreportage.

Få känner till Wendela Hebbes existens, den första kvinnliga yrkesjournalisten i Sverige som ägnade sig åt socialreportage. På Aftonbladet anställdes hon 1841 och snart uppstod en kärleksrealtion mellan henne och Tidningskungen Lars Johan Hierta som varade livet ut. En rörande historia där han visade sitt stora ansvar för den egna familjen och sin relation med Wendela. Hon fick huset i present av Lars Johan för att kunna erbjuda även henne och hennes tre döttrar samt det gemensamma gossebarnet en trygghet.

För mig var det speciellt att leda sitt sista möte just där eftersom Ami Lönnroth och Per Eric Mattsson har blivit våra vänner och förebilder i många avseenden. De har skapat den meningfulla fritiden till glädje för så många.

Chefsnätverket diskuterar kraftsamling

Sociala medier tar energier och kraft när allt fler företag anammar de nya teknikerna och vill att medarbetarna även skall finnas med i den digitala världen. I chefsnätverken kommer vi ofta in i en diskussion där chefer och ledare inser att arbetstiden sträcks ut hela tiden. Att jobba 40 timmar räcker inte för den som vill göra karriär eller behålla sin position.

Från tid till annan nämns problematiken med att alltid vara nåbar. Vi får acceptera att mobilen och datorerna får "viktiga meddelanden" på både arbetstid och på fritid. SMS och mail skall besvaras. Det skall ske inom kort.

Men nu räcker inte det som insatser utöver en normal arbetsvecka. Arbetsgivarna förväntar sig dessutom att cheferna skall finnas med i företagets facebook, LinkedIn och blogga i företagets namn etc. När får vi tid att leverera, som det heter numera? Jag tror det är nyttigt att tänka i termer av "Kraftsamling" och vilka arbetsuppgifter kan jag stryka ur min agenda?"

Måste jag synas överallt och ständigt vara tillgänglig?

Brytningstider

Med vånda möter somliga av oss den dagen vi tar farväl. Det kan vara från en årstid, platser, studiekamrater, arbetskamrater, anställning som upphör, den dagen som barnen flyttar hemifrån etc. Med vemod och nostalgi vinkar vi farväl men egentligen är detta farväl även en öppning till något nytt.

Det finns alltid något nytt som lurar runt hörnet och i detta nya kan vi ibland forma en ny verklighet men ibland ställs vi inför fullbordat faktum. Vi hade inget val.

Nyfiken på morgondagen är nog ev av de största gåvorna vi har fått och värd att förvalta. På Österlen för några år sedan, mötte jag en snart 90-årig dam på en akvarellkurs , som sa "Det jag mest oroar mig för är att jag skall behöva dö nyfiken"!

Att studera det lilla barnets nyfikenhet är livgivande.

Traditionerna styr

Påsken i fjällen är alltid en intensiv och mycket traditionsrik högtid för oss. Alla försöker komma till fjällstugan vid Flatruet och så även grannarna i närområdet. Vädret kan växla och i år hade vi maximalt med solsken och värme. Att åka skidor med armarna bara är en speciell känsla. När vi såg helgens väderprognoser var det med stort frågetecken vi satte oss i bilen och åkte upp. Det verkade inte så troligt att vi skulle kunna åka skidor.

Men det var det värt! Samvaron är viktig och skidåkningen var annorlunda men absolut värd att upplevas. Stundtals fick vi spänna av skidorna eller plöja igenom en och annan bäck med smältvatten som rinner längs sluttningarna. Barnbarnen hinner man uppleva på ett annorlunda sätt när man ger dom tid o.s.v. Nu ställer vi in skidorna i skidboden för denna säsongen.

Det är skönt med traditioner som vet vart vi skall styra vår kosa!

Nu är det dags

Solen lyser så skönt på oss så nu är det dags att njuta av våren och den blomstertid som komma skall. Min dag började med en timmes promenad i arla morgonstund. Att se det blanka vattnet, längs kajen vid Strandvägen, höra fiskmåsarnas yviga läten, se solen som stiger upp, andas den friska och klara luften, etc. Det ger mig en bra laddning med nya energier. Jag får en förnimmelse av allt det fantastiska som kan hända mig idag. Varje dag är ny möjlighet.

Nu är det dags! Njuta av våren när allt ligger i sin linda, dagarna förlängs, fåglarna kvittrar och i marken finns det ett antal växter som förbereder sin uppstigning ovanför jordytan. Då är det lätt att ta långa promenader, såväl tidiga morgonpromenader som sena kvällspromenader.

Det italienska kulturarvet

Vi reste många mil och passerade de numer knappt märkbara landsgränserna. Den snart enda skillnaden är naturens formationer. Toscanas vinklädda kullar är alltid fascinerande och talar sitt icke hörbara språk. De signalerar värme, kärlek till livet och till traditioner som går i arv sen flera generationer. Livsglädjen och humanismen finns på vingårdarna.

Det talade språket förändras och förenklas när engelskan breder ut sig i många kulturer, men dock icke till Italien. Där är det svårare och t.o.m på hotellen så är det det italienska språket som gäller och ingenting annat.

Däremot så tycks det som att matkulturen har utarmats och mycket standarder har EU utvecklat och anpassat över tid. Livsrytmen likformas etc. Vi blir kanske snart som italienare allihopa när vi tar pastakulturen till oss. Alkoholvanorna har vi redan anammat. I Sverige dricks det vin som aldrig förr, medan spritkonsumtionen sjunker, etc. Listan kan göras lång.

Det är klokt att vi nu ratificerar konventionen om att bevara de immateriella kulturarvet innan det går för långt. Vår ambition med chefsnätverken är att skapa kulturmöten mellan individer och olika branscher. Kulturmötet berikar och det stimulerar kreativitiviteten. Det är värt att notera.

Vårt klultrarv är en del av våra immateriella tillgångar

Att vila i nuet är en svår konst och svårare blir det i en digitaliserad värld med ständigt informationsflöde. Förmågan att ta hand om ett ofrivilligt stopp är värdefull. Jag tänker på väntetider som vi drabbas av. Tågen som inte kommer i tid, köbildning i trafiken, stoppljus, etc. Även om man nu lyckas med att vila i nuet så utesluter det inte behovet av ett miljöombyte.

Bilresan till Italiens sköna land är mer än en micropaus. Det är andra vyer och annan kultur, även om olikheterna länderna emellan suddas ut allt mer i denna globaliserade värld. Vårt kulturarv skall vi sätta värde på, det är en del av våra immateriella tillgångar.

I sommarens seminarium på Änglagård kommer vi att ägna mycket uppmärksamhet kring vårt kulturarv. År 2010 ratificerade Sverige en konvention om att bevara vårt kulturarv. Frågan är intressant och den kan man alltid fundera över när vi rullar söder ut.

Igår tackade jag Camilla Wagner för hennnes intessanta föredrag hos oss

Ibland måste man ta paus och nu är det ett sådant tillfälle. Det har varit en period med många möten och igår kväll ledde jag ett av mina sista möten som president i Zonta. Presidentuppdraget är tidsbegränsat och nu har jag det kvar t.o.m. maj månad. Zonta är en internationell biståndsorganisation med ett kvinnligt perspektiv.

Apropå paus så tar vi bilen imorgon kväll och åker söder ut som andan faller på. Att improvisera är fortfarande lockande och vi är tillbaks i Stockholm om ca 10 dagar. Då har vi kanske övernattat i Italien, gissningsvis 5 nätter.

Ordförandeskapet igår handlade bl.a. om att tacka Camilla Wagner för hennes intressanta föredrag. Hon hade mycket att säga om kvinnligt och manligt och olikheter i förhållningssätt till det motsatta könet inom vissa branscher och kulturer.

Ett av hennes huvudbudskap var att om du som kvinna bejakar att satsa på familjelivet och låter maken ta försörjningsansvaret för familjen, så måste du tänka långsiktigt och teckna ett pensionsavtal med din partner. Många äktenskap och samboförhållanden spricker och där kan vi se att kvinnan är den som blir mest ekonomiskt lidande.

Att få ett "Paketerbjudande på jobbet!"

Paketlösningar är eftersträvansvärt för de som inte blir erbjudna och en kränkning för de som blir erbjudna. Vi talade på ett nätverksmöte igår om besparingsmodeller på "huvudkontot" där allt fler företag väljer att gå ifrån turordningslistan i tider av krav på effektivisering.

Samma dag i ett annat sammanhang talade vi om Situationsanpassat Ledarskap där önsketänkandet är att varje individ kan leverera med rätt coachning. Kan det vara så att vi köper ut individer i onödan för miljonbelopp, ibland kallar vi dom för felrekryteringar?

Att ta ställning till ett paketerbjudande vid 50+ är ingen idealisk situation för många medan andra vill ha det. Några kommer till sin rätt som egna företagare eller hos en ny arbetsgivare. Det känns lite som lotteri när man väljer sitt levebröd. Vägen till framgång handlar bland annat om tur men det handlar också om att skaffa sig en självinsikt.

Kna man säga till sin chef att hon eller han uppskattas

I fredags var jag med om en sammankomst där den blivande pensionären blev avtackad med blommor, presenter och många vackra ord. Medarbetare talade om att han hade varit den bästa chefen de har haft. Jag tror dom i all den stund jag har följt honom under många år i ett av mina chefsnätverk. Det var trevligt att möta honom i närvaro av hans så många uppskattande medarbetare och kollegor såväl inom som utanför företaget. Som nätverksledare får jag en bild från mitt perspektiv och verkligheten kan ju visa något annat.

I det här fallet stämde bilden och jag hoppas bara att fler kan tala om att man har en bra chef medan uppdraget pågår och att man inte bara får höra det när man lämnar sin position för att gå vidare till andra uppdrag.

I chefsnätverken diskuteras existentiella frågor - Är pensioneringen ett delmål?

I våra chefsnätverk diskuteras allt oftare existentiella frågor. Det kan ju bero på att vi har så lång erfarenhet av att leda våra nätverksmöten och att många av deltagarna följer oss i väldigt många år. Samtalet fördjupas och förtroendet ökar över tiden. Det märks bland annat när vi nu har bjudit in till ett annorlunda nätverksseminarium i kombination med vårt 25-åriga liv som egna företagare.

En central fråga som deltagarna återkommer till är förhållningssättet till 65-årsdagen och förestående pensionering. Hur kan man organisera sitt liv efter 65? Är själva 65-årsdagen ett slutmål på karriären eller är det en vändpunkt intill något nytt? Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att den dagen är ett delmål och målet är att förverkliga sig själv. Då behöver man tid och rum för att göra helt andra saker än att gå till sitt arbete.

Ibland möter jag personer som stormtrivs i sitt nya liv och har hittat spännande saker att göra som är stimulerande och utvecklande, men det behöver inte betyda att det är nya intäktsmöjligheter i sikte.

När andan faller på .....

När andan faller på. Det är inte lätt att alla gånger förutse vad som hända skall och hur jag kommer att reagera inför vissa scenarier. Det finns olika typer av individer från den ordningssamma kontrollmänniskan till den som tömmer brevlådan när andan faller på. I svenska språket har vi ett ord som vi är ensamma om, nämligen LAGOM. Det är neutralt och inte på något sätt utåtagerande eller översvallande. Vi lägger oss i mittfältet och rättar in oss i ledet. Ändå har vi konflikter oenigheter på våra arbetsplatser. Vi håller tyst och fattar demokratiska beslut. Men så finns det alltid avvikande personer i grupper och arbetslag. Dom agerar efter mottot, "när andan faller på". Var det det fenomenet som hände när den socialdemokratiska valberedningen valde att överraska såväl väljare som initierade inom partiet? De valde ett för många okänt namn. Modigt att fatta beslut efter hur andan faller på. Det kan bli både rätt och fel beslut. För egen del så fattas många av mina beslut efter hur andan faller på. Det här inlägget är ett sådant exempel.

Reflektioner från helgen

Det går inte att ta miste på det lilla barnets entusiasm och nyfikenhet som sprudlar överallt och i de mest vardagliga situationer och till synes händelselösa. Att kliva ombord på bussen med lille Melvin snart 2,5 år gammal är ett stort äventyr för honom och han hälsade stolt på chauffören "Hej, Åka Buss!" Inte nog med det, utan sedan spelade han rollspel för oss och visade hur han klev ombord på bussen och hälsade: "Hej, Åka Buss!"

Vi samtalade även med en idag 85 år gammal släkting med tydliga minnen från det andra världskriget. Det är inte så ofta vi talar om förgångna tider utan samtalen kretsar alltför ofta kring nuet och morgondagen. Det var ett värdefullt samtal och historiebeskrivningen blir mer verklig när man får den kompletterad med målande berättelser från den generationen som var med om tragedierna när de utspelade sig.

Det är något vi borde göra oftare att lyssna till den äldre generationens historieberättelser.

Tack Melvin och Anton!

Det perfekta ledarskapet visar dirigenten prov på

Att se en dirigent som med högsta inlevelse dirigera sina "medarbetare" och med trygghet lämna proffset åt sin gärning utan att störa henne, är en upplevelse.

Igår var vi på konserthuset och upplevde hur en ung kvinnlig pianist, blott 22 år gammal, sitter vid flygen och med ett sådant flyt och inlevelse låter händerna glida över tangenterna var fantastiskt.

Fler arbetsledare borde låta proffsen verka i fred. En av mina nätverksdeltagare brukar säga; "för mig kvittar det vem som är min chef, bara hon eller han inte stör mig i mitt arbete".

Konserthuset är en utmärkt plats för att studera ledarskap på och njutbart samtidigt!

I chefsnätverket talade vi om relationer och hur man lämnar sin arbetsplats

Hur skall man lämna sitt förvärv och arbetsplats efter 35 års trogen tjänst i ett framgångsrikt industriföretag? Den frågan funderade vi kring när en av mina nätverksdeltagare skall lämna tjänsten och överlämna stafettpinnen till en yngre medarbetare. Risken är naturligtvis att man bejakar alla medarbetares rop på hjälp intill att man lämnar skutan och gör sig själv som oumbärlig. Begreppet trösta - lindra och bota nämndes i sammanhanget. Tröst och lindring kan den avgående ge vid akuta problem i produktionen men uppgiften och ansvaret för att bota måste man trots allt ge till den som tar över stafettpinnen. Hon eller han får se till att problemet inte uppstår igen och leta efter orsaken till problemet.

Det är tufft för många att lämna över men jag möter erfarna chefer i min vardag som får ett konsulkontrakt som "avskedsgåva". Arbetsgivaren sätter in några hundra tusen på den avgående chefens konto och plockar ut timmar för motsvarande belopp vid behov.

Relationer är ett nyckelbegrepp som hela resonemanget vilar på . Om det finns bra relationer mellan avgående och tillträdande så kan man under en begränsad tid fundera kring begreppet trösta - lindra och bota.

Om katastrofen i Japan och dess följder

I dagsläget talar media om katastrofen som att den handlar om Japans folk. Makthavarnas budskap nu handlar om att Tokyoborna förbereds på det värsta scenariot och att man i så fall får lämna området. Men vart skall dom ta vägen, dessa 35 miljoner individer? Att tvingas lämna hem och fosterland är en ofattbar tragedi i sig men är det egentligen rent logistiskt möjligt? Hur lång tid tar det att flytta alla dessa individer och hinner dom evakuera området innan strålningsskadorna är ett faktum?

I förlängningen kan man inte begränsa skadan till Japans folk. Effekterna och biverkningarna kommer att drabba oss alla på ett eller annat sätt. Hur stort område kan bli kontaminerat med radioaktivt nedfall? Världekonomin påverkas och den industriella världen kommer att få andra maktcentra. Miljörörelsen kommer få oss att stämma till eftertanke som aldrig förr. Vetenskapsmännen får ta in oförutsägbara händelser i sina bedömningar. Etc

Det är kanske bäst att trots allt förlita sig till tingens ordning och inte bygga skräckscenarier intill sin egen husknut.

Om Japans naturkatastrof och konsten att acceptera tingens ordning i ett fullständigt kaos

Vi är många som berörs och har svårt att fatta vidden av de katastrofer som nu drabbar Japans folk. Vi matas med bilder och rapportering från media. Tillståndet förvärras från timme till timme så länge som kärnkraftverken hotar livets förutsättningar och efterskalven fortsätter. Siffran för antalat döda stiger hela tiden.

Det jag samtidigt imponeras av är japanernas kollektiva lugn. Olika individer konstaterar framför TV-kameran om den personliga tragedin de har drabbats av men verkar samtidigt så förberedda på att den här typen av katastrofer får dom leva med. I morse hörde jag en japanska som forskar i svensk kärnkraftspolitik i Sverige. Hon var så bestämd att i nuläget skall vi koncentrera oss på att rädda de som räddas kan och i ett senare skede kan vi diskutera de politiska ramarna. Ett Japan utan kärnkraft är otänkbart var hon så tydlig med.

Överlag känns det som att de kan acceptera "tingens ordning" och anpassa livet efter den. Den bilden har jag inte fått från rapporteringen från andra naturkatastrofer i andra delar av världen. Finns det i generna eller har man lyckats med att träna folket till att acceptera tingens ordning?

Vi tror i en skyddad tillvaro att vi kan bestämma över tingen!

Om chefsnätverk på Landsort

Apropå funderingar kring vårt nästa tema för chefsseminarium på Landsort. Vad vill jag göra när jag blir stor? "Det finns alltid mer att göra och det mesta är ännu ogjort, har Ingvar Kamprad sagt.
Konsten är bara att sovra bland allt som är ogjort och prioritera från en okänd "to-do"lista.

Juholt delar ut paraplyer istället för livlinor

Så har den socialdemokratiska valberedningen enats om förslag till ny partiledare. Om honom vet jag inget men han lovar att sträcka ut ett paraply till de som står i regnvädret.
För mig låter det mer sympatiskt att kasta ut en livlina så att de som står i regnvädret kan flytta sina positioner och hamna i solskenet istället.

Under ett paraply i regnväder är tillvaron kylig och tråkig.

Att vända blicken och titta bakåt ger nya dimensioner

Flyttfågeln, som vår granne i Vike kategoriserar mitt mobila liv, är tillbaks igen. I Stockholm lyssnade jag till en kvinna med många strängar på sin lyra. Jag talar om Margareta Skantze som är författare, skådespelare, dramatiker och kulturskribent. Hon har bland annnat intresserat sig för kvinnans historia i ett jämställdhetsperspektiv. Inom parentes undrade hon vad menar vi med jämställdhet? Är det att vi kvinnor skall bli likadana som män?

Nåväl, en av hennes poänger är att det är reformationen som har varit ett hinder i kvinnans utveckling. Dessförinnan så har kvinnan haft en stark ställning i många kulturer, exempelvis inom grekiska mytologin, naturfolken och inom katolicismen. Kvinnan har stått för klokhet, intuition, kvinnlig list och beskydd. I vissa sammanhang har vi t.o.m. liknats vid gudar eftersom det är vi som föder fram nytt liv till jorden. "Gud skapade människan"
Efter reformationen har inte många starka kvinnogestalter lyfts fram i historieböckerna.

Vi fick känna på vädrets makter

Vi fick känna på vädrets makter. Från fantastisk vårvinter på Änglagård till ett vinterlandskap i fjällvärlden. Det blåste kraftiga vindar, stundtals storm, så fjällplatåerna bjöd på hårt motstånd.
Där, i motståndet, finns energier och kan man lära sig konsten att överbrygga motståndet så finns det per automatik en energiöverföring.

Det känns gott och välgörande att ta dagen som den kommer och 2-åringarna tycks inte bry sig om solen skiner eller om det råkar blåsa. Det går att lära barnen att bli naturälskare.
Ikväll återvänder vi till Änglagård och vardagen efter fyra fantastiska dygn med barn och barnbarn. Jag fortsätter till Stockholm på en snabbvisit där.

Sportlovsvecka

Det skall börjas i tid med träningen för att nå stora framgångar. Det gäller det mesta här i livet och även skidåkning.
Våra söner far till fjälls med var sin 2-åring och trotsar vädrets makter. Vi, faföräldrar, ansluter och ikväll åker vi till Härliga Härjedalen. Tre generationer ägnar den andra halvan av sportlovsveckan till skidåkning.
Vi fokuserar inte på några sportsliga framgångar men vi ser fram emot mycke nöjsamma 4 dagar i fjällen.

Men, 2-åringarna, Melvin och Astrid, skall nog göra entré i slalombacken.

Ledaren är vägvisaren

Att visa vägen in i en organisation är en av ledarens uppgifter men ibland måste ledaren finnas med i den andra änden också. Men hur? Det är en fråga som lyfts ibland i nätverkssammanhang.

Vägen ut kan också diskuteras efter den nya pensionsordningen. Den är komplex för arbetsgivaren när arbetstagaren har rätten att själv välja tidpunkt för pensioneringen.

Vårvintern på Änglagård är livsbejakande

Om vårvintern finns det så mycket som händer i kropp och själ. Naturen lockar ut mig och den gångna helgen var fanntastisk. Strålande solsken och på gränsen till blidväder. Vi fick en mils skidåkning på lördagen och på söndagen. Stundtals följde vi något scoterspår och ibland hittade vi ett skidspår från någon tidigare skidåkare. Turen leder mig genom skog och mark och så småningom åker vi även på isen. Knappt en människa i sikte och djurens värld blir mer påtaglig.

Vi passerade ett rådjurskadaver vid en klipphäll. Slakten hade tydligen ägt rum under tidiga morgontimmar. Lodjuret hade varit där.

Livet är inte förutsägbart och det blir än mer tydligt på Änglagård. Gården har 140 år på nacken och bjuder på sina överraskningar i vintertid. Vi blir även del av naturen på ett annat sätt och beroende av vädrets makter. Faunan bjuder in oss till upplevelser i naturen. Matinköpen får bli efter vad affären har att bjuda ut till försäljning.


Ett maskinpreparerat skidspår i Stockholmstrakten blir mer förutsägbart och naturen syns inte på samma sätt när det är mycket folk i spåren som man skall undvika att bli påkörd av eller kliva åt sidan för när det är dags att bli omkörd och det händer ofta. Bostaden bjuder inte på några överraskningar och affärerna har att sälja det man kan tänkas vilja ha.


Värmen i huset från kakelugnar och vedspis omfamnar mig när vi kliver in i huset efter god tur på skidor.

Om gränslöshet och negativ stress

I chefsnätverket har vi talat om gränslöshet som hot mot vår arbetstillfredsställelse. I dagens samhälle så är vi hela tiden uppkopplade och iakttagna. Vi bloggar, vi finns med i facebook, vi talar i mobiltelefoner i det offentliga rummet, bär med oss arbetstelefonen och datorn hem och är alltid uppkopplade. När tar vi paus från vår yrkesroll? I princip aldrig och då har arbetet därmed blivit ett sätt att leva. Jag tror att det passar många som har hittat sin grej men det är inte alla förunnat. Många arbetetar för att man måste försörja sig.

Tilltänkta arbetsgivare granskar mig som arbetssökande. På senare tid har det blivit allt vanligare att arbetsgivarna söker information på nätet för att få en komplett bild av anställda och arbetssökande.

I chefsnätverken har samtalen handlat om det gränslösa samhället och hur det påverkar oss som individer. Negativ stress beskriver det som allt fler råkar utför, när man upplevder att man inte motsvarar omgivningens fötrväntningar. För några år sedan talade jag med en konstnär och hans lärdom var "man måste skydda sig". Han försökte så långt möjligt var att inte finnas med på nätet.

Inte bara chefsnätverk är bra att ha

Frostskadan är lagad och det tack vare en klok granne. Vi finns sex mil utanför Sundsvall och då tar det lite tid att få hit en rörmokare. Dels skall man få tag i någon som är tillgänglig när man ringer och sen tar det en timme att komma hit. Vår kloke Gunnar på byn kom direkt på vårt anrop och han hade dessutom en bra lösning att erbjuda. Enkelt och snabbt blev problemet åtgärdat.
I Stockholm hade det varit mer komplicerat än så och jag ser än en gång nätverkets betydelse.
Till vardags leder jag chefsnätverk och i privatlivet är jag del av andra nätverk. Kraften i nätverkandet var svårt att förutse när fenomenet återkom på nittiotalet. Kejsarens nya kläder.

Sedan dess finns det ett oändligt stort antal nätverk och numer även på nätet. Jag tänker på facebook exempelvis. Makthavarna tappar kontrollen när folket går till opposition och sluter sig samman i nätverksgrupperingar. Ingen politiker kan idag bortse från sociala medier och som enskild individ är det en stor tillgång att finnas med i olika nätverkskonstillationer.

Det tar tid att nätverka men det är det värt.

Tillbaks i det norrländska vinterlandskapet

Så kom vi tillbaks till Änglagård igår kväll med bilen full av packning men inga packningar i rätt dimension! En vattenledning hade frusit sönder och här kunde vattnet spruta rakt ner i källartrappen. Vis av tidigare upplevelser så har vi ögon och öron öppna när vi sätter på vattnet, så ingen skada skedde men vi får ett annat förhållningssätt till vattentillgången och energihushållning i denna stränga kyla. Det är närmare 30 minusgrader och strålande solsken.

Det är välgörande att byta arbetsmiljö tänker jag och blickar ut över gårdsplan. Snötäcket är vitt och metertjockt och vackert. Det tar några timmar innan vi kan koppla in vattnet igen och det tar ytterligare något dygn innan huset är varmt. Hallarna och farstun får bli svala ett tag framöver. Verandorna är iskalla.

Det blev en obeskrivligt lång väntan

Det blev en obeskrivligt lång väntan på leverantörenas insikt om att något var galet. Jag pratar om min nya dator som inhandlades före jul och trots upprepade besök i affären med min nya tingest så kunde dom aldrig erkänna att det var fel på hårdvaran. Dom tog in den vid upprepade tillfällen och installerade om mina program och varje gång som jag tog den i bruk så var felet kvar. Det gick inte att maila. E-postprogrammet hängde upp sig gång på gång och först i fredags så gav dom upp och jag fick äntligen ut en ny dator som fungerar.

Under tiden döpte jag om min gamla maskin till arbetsverktyg och den nya till satyg. Sluträkningen på denna trista historia är att dom fick ägna ett oändligt antal timmar till att försöka iordningställa den och jag fick ägna minst lika många timmar åt samma äventyr plus all energidränage.

Synd att kasta friska pengar efter de sjuka

Ibland stannar livet upp

Ibland stannar livet upp! Så är det idag och hela jag fylls av en obeskrivlig lycka. Det kom ett efterlängtat besked från vår ena son - Vårt nästa lilla barnbarn har kommit till världen. Mor och dotter mår bra och just då stannar livet upp för mig.

Livet känns obeskrivligt märkvärdigt och det är så skönt att stanna upp ett tag. Det är lätt att fokusera på det som är väsentligt och bry sig mindre om detaljer.

Chefsnätverket diskuterar framtidsvisioner på Landsort

Frågan om framtiden är alltid intressant att diskutera och i vilken omfattning vi själva styr över vår egen vardag. Vi har vid tidigare seminarium på Änglagård pratat om kraften i Uppbrottet frän den trygga vardagen. Ibland frivilligt och ibland ett ofrivilligt uppbrott. Då hade vi Bertil Torekull som föreläsare och han baserade föreläsningen på sina egna erfarenheter.
Nu vill vi diskutera, vad händer efter uppbrottet och "vad vill vi egentligen bli när vi blir stora". För somliga krävs det ett uppbrott för att lyckas i satsningen på sin egen vardag, för andra är det bara att satsa vidare där man befinner sig i nuet.

Det här är några grundstenar till diskussionen men vi vill också bjuda på ett annorlunda 25-årsjubileum. Etärnkonsult bildades i Nynäshamn den 1 juni 1986. Platsen är Landsort och tiden är 24-25 maj. Programmet är nu beskrivet på vår hemsida http://www.etarn.se/

Chefsnätverk diskuterar arbetskraftsinvandring

Rekryteringsprocesser har varit uppe till diskussion i chefsnätverken. Nu har efterfrågan på vissa personalkategorier ökat och det gäller bl.a. välutbildade tekniker och ekonomer. I takt med att efterfrågan ökar så har industriföretagen på de mindre orterna svårt att hitta rätt personer, med svensk bakgrund. Däremot kommer det ansökningar från personer med utländsk bakgrund och det har också visat sig att de kommer in ansökningar från personer som bor i Indien och i Pakistan för att nämna några exempel.

Ett annat fenomen är alla 40-talister som är kvar i produktionen och snart är det dags för dom att lägga hatten på hyllan och många av dom väljer att stanna kvar till 67 års ålder. Det kommer att bli ett tomrum efter dom hör jag från några av mina nätverksdeltagare. Vi är på väg in i den arbetskraftsinvandring som politikerna har sagt att den kommer.

Temat för vårt kombinerade 25-årsjubileum och seminarium är "Vad vill du göra när du blir stor"

Det något unika temat för vårt seminarium är "Vad vill du göra när du blir stor" När anses människan bli stor? Är det när man konfirmeras, slutar skolan, gifter sig eller fyller 50? Vi tror att man flyttar mållinjen framför sig hela tiden och det tänker jag också fortsätta med. Man kanske aldrig upphör att utvecklas.
På nätverksmötet igår fick jag belägg för att utvecklingen fortsätter långt upp i åren. Det handlade om 100-åringen som aktivt deltog i arbetsgivarens (landstingets) seminarier. Anledningen till att han slutade efter att han hade fyllt 100 år var hörseln som gav vika så småningom. Han dog vid 103 års ålder och var fortsatt klar i huvudet intill döden.

Annars talar vi mycket om arbetslivets utmaningar och dess glädjeämnen i våra chefsnätverk. Påfallande ofta så kommer signalerna mellan 50 och 60 att man vill göra fler insatser i arbetslivet och hitta nya sätt att leva och försörja sig.
De här frågorna blir intressanta att lyfta på denna exotiska ö och vi hoppas att många av deltagarna ger sig tid att stanna upp några extra timmar på plats.
När resan tillbaks till fastlandet tar sin början så är det betydligt svårare att ge sig själv ett eget reflektionsutrymme.

Vi har hittat det rätta stället - 25 år

Igår var vi på Landsort. Dit åkte vi med lotsbåten som plöjde genom isflaken. Det var soligt och relativt vindstilla. Vi blev bildlikt talat bländade av denna ö som är så exotisk men ändå bara ett par timmar bort från Stockholm city. Här lever sjutton bofasta relativt isolerat. Några hus ligger i bergskreven som vindskyddar dom. De historiska vingslagen är tydliga med skyddsrum och kanoner.
Här kommer vi att förlägga vårt kombinerade 25 -årsjubileum och seminarium för våra nätverksdeltagare. Vi bokade vandrarhemmet i dess helhet till den 24 / 25 maj.
Vi har ett tema som berör många av oss, var vi än befinner oss på livets vandring från vaggan till graven.

Om begreppsutveckling

Jag lyssnade på en kvinna i 35-årsåldern och hennes presentation av sin bakgrund. Det var en öppen och ärlig berättelse som lyfte mig på många sätt. Hon berättade bl.a. om sin familj och vilka de är. Det var ett ord som jag fastnade för och insåg att vi har helt olika perspektiv på tillvaron.

När hon presenterade sina familjemedlemmar så inkluderade hon även sina närmaste vänner, pojkvännen i USA och ett seglarteam som hon tävlar med varje år i Kroatien. Hon inkluderade helt enkelt alla de som står henne nära och talade mindre om sin far som hon har liten kontakt med. Det kan man kalla för begreppsutveckling. Hon bygger sin egen familj.

I min värld består familjen av maken, barn, barnbarn och syskon.

Vad händer om man lyfter blicken och tittar framåt

Om man börjar vända på stenarna så händer det att man kommer fram till en lösning trots allt. Så är det ofta med omorganisationer, konflikter, processer som har gått i stå på grund av olika åsikter i en känslig fråga etc. Jag tänker på alla tappade sugar och energiförluster på jobbet när situationen känns trist, som ett vakuum, osäkerhet p.g.a. otydlig ledning etc.

Det finns faktiskt bara ett sätt komma runt det hela och det är att man själv tar tag i problemet. Det behövs vilja, mod och styrka för att åstadkomma en förbättring. Det här vet var och en som är involverad i en situation där processerna har gått i stå men ändå är det så svårt och lyfta blicken och titta framåt.

En medvetenhet om vad som är alternativen gör oftast att man fattar ett klokt beslut om åtgärd. Det kan hända att man kommer fram till att man vill göra något annat här i livet.
Då är det läge att ta chansen och komma ihåg att det här är min stund på jorden!

Vem sätter gränsen mellan arbetsliv och privatliv?

Var går gränsen mellan arbetsliv och privatliv? Det blir en fråga som allt mer diskuteras när vi pratar om arbetsrelaterade frågor i chefsnätverken. Den frågan diskuteras när det gäller arbetstagarens tillgänglighet i tid. Måste man alltid vara uppkopplad?

Är det OK att ha en avvikande åsikt genom ett engagemang i exempelvis rasistiska föreningar?

Är det OK att finnas med sin dagbok på nätet där man även beskriver arbetsrelaterade frågor eller med bild visar familj, vänner och bekanta i obekväma situationer?

Är det OK att bära vilka kläder som helst på jobbet eller är det dags att införa en dresscode på jobbet?

Det blev ingen snackis

Det sägs att den som mobbar mår oftast sämre än den som blir mobbad. Det finns kanske motsvarande samband i de förtalsprocesser som medierna bedriver. Den som angriper och den som blir angripen. Jag tänker på vårt småländska företag med de blågula husen som växer upp som svampar ur jorden på olika ställen i världen. I dessa hus bedrivs affärer och all affärsverksamhet handlar i slutänden om att de som är involverade i säljprocessen tjänar till sitt levebröd i densamma.

Några tjänar mer och andra mindre. Den som är mest framgångsrik tjänar mycket, ibland ohyggligt mycket pengar. I det här aktuella fallet, så blev det ingen snackis i veckan. Tvärtom, kritiken riktas mer mot journalisterna och det dåvarande svenska skattesystemet som har drivit framgångsrika företagare ut ur landet. Opinionen talar sitt tydliga språk. Grundaren till dessa blågula hus är värd sina pengar och de har han förtjänat på gediget och tålmodigt arbete. Från ungdomens år till långt efter pensionsålder och han kan konsten att hushålla sina slantar. Var och en får bli sin egen lyckas smed.

Etärnkonsults jubileum - Vi blir 25

Förra veckans seminarium har vi fått bekräftat från deltagare att det var mycket uppskattat. Det gav kunskaper som media normalt inte visar. Vi fick en annan bild och genderfrågan var en av höjdpunkterna. Ett annat tema stod informationsstaben för, som har väldigt fina dokumentationer från olika insatser i världen. Deras bildproduktion och filmer är "färgstarka" och talar för sig. Personalförsörjningen är en stor utmaning när man nu skall lämna pliktverket och istället rekrytera soldater till en yrkesarmé.

Nåväl, jag lovade att denna vecka startar förberedelserna hos oss för vårt jubileum. 25 år är inte mycket att hurra för, det finns många företag som är betydligt äldre än så. Det vi däremot är relativt ensamma om är vårt nätverksbygge. Idag finns det många på banan, men vi var väldigt tidiga i det gebitet och vi har hittat en egen unikitet. Vi planerar ett kombinerat seminarium och jubileum den sista veckan i maj. Bolaget grundades den 1 juni 1986.

Temat är klart och nu gäller det bara att hitta det perfekta stället att vara på. Från lunch till lunch på en eller två timmars avstånd från Stockholm.

Vi är alla människor med samma drifter

Igår var vi operan och såg Figaros Bröllop. Vacker musik men lite för mycket fars i min smak. Jag är tydligen för inrutad i mitt tankemönster. På operan skall man gråta och på teatern och på biografen finns utrymmet för skratt. Frånsett att min uppfattning om fars på operan så fanns det naturligtvis ett bärande tema i föreställningen. Vi är alla människor med de naturliga drifterna som finns hos alla, oavsett social status, etnicitet eller kön.

Figaros bröllop är en erotisk opera och lyfter erotiken till ett lustfyllt spel med många otillåtna handlingar som otrohet och otillbörligt kurtiserande.

Vi är skenheliga och vill inte tala om erotiken och de villospår som vi kan gå. Men i Figaros Bröllop talar man om det och många i publiken skrattade till de invecklade scenerna med vita lögner, förvecklingar och kurragömma.

Mozart skrev operan på bara sex veckor utan att vara helt säker på att den skulle bli uppförd. Uruppförandet ägde rum på Wiener Burgtheater 1786 och hade svensk premiär 1921.
Figaros bröllop gjorde inte mycket väsen av sig i Wien men blev en stor succé i Prag. Operan blev så populär att Mozart fick en ny operabeställning, som senare kom att bli Don Giovanni.

Vägen till framgång

Det finns "Motståndsmän" i en organisation där man driver förändringsarbete, fick vi höra hos Försvaret. Motsatsen till motståndsmän är opinionsbildare. I lördags hälsade vi på en framgångsrik och prisbelönad opinionsbildare. Det var Anders Löfgren som tillsammas men en annan kommuninnevånare i Nynäshamn startade en framgångsrik kampanj för att få en motorväg till Nynäshamn från Stockholm.

Som gammal Nynäshamnsbo åkte vi i sex år en 6 mil lång, relativt smal och krokig väg 73 till Stockholm. Tidsödande men också riskfyllda mil. Vägen var drabbad av trafikolyckor.

Sen ett par månader är motorvägen klar i hela sin sträckning och Anders har fått sin officiella utmärkelse i kommunen för ett framgångsrikt utvecklingsarbete. Han och kollegan har jobbat ideellt och opolitiskt. Dom startade projektet under namnet väg 73 nu och trevade sig fram till olika intressenter, beslutsfattare och finansiärer.

Jag är imponerad av denna osjälviska och tålmodiga kraftsamling men det visar framförallt att man som privatperson kan göra skillnad.

Gender Advisor Program - Försvarsmakten idag

Igår var vi där, på Högkvarteret, med vårt chefsnätverk. Vi blev synnerligen väl mottagna av Charlotte Isaksson och hennes medarbetare från Informationsstaben och personalförsörjningsenheten. Vi lyssnade även till Ulrika som har tjänstgjort i Afghanistan som Gender Field Advisor. Det blev en dag som visade på ett gigantiskt förändringsarbete inom Försvaret i förhållande till en globaliserad värld. Värnplikten upphör och nyrekrytering av kvinnor och män till Försvaret tar sin början i helt andra strukturer än vad vi har tidigare varit vana vid. Med Charlotte som var deras sammanhållande för dagen blev det en dag med många nya intryck. Vi försvarar Sveriges territorium utomlands. Vi verkar enligt FN resolutionen 1325 som handlar om Kvinnor, Fred och Säkerhet.
En av våra deltagarna skrev;

"Hej Eva och Per
Gårdagens seminarium går enligt min mening till hävderna som ett av de bästa jag varit med om. Mycket intressanta och aktuella föreläsningar, som sedan avrundades med en mycket god och smakfull middag i gamla historiska mässlokaler på gamla K1.
Ett varmt tack
Sune"

Nu får vi planera för nästa seminarium som tar sin början i ett 25-års jubileum!

Alla vill synas

Det finns många trender, verktyg, knep etc för att synliggöra sig själv, företaget eller dess produkter på marknaden. Google med sin fantastiska produkt presenterar ett antal sökmotorer och vektyg som de kan bistå med för att deras kunder skall bli bättre säljare och i slutänden öka sitt företags vinst.

Idag tog jag del av Googles strategier och erbjudanden och jag konstaterar att de är många företag som fixerar sitt intresse på att vara trendiga. Det passar säkert många men för egen del så skulle jag vilja slå ett slag för det motsatta. Jag tror på idén med egna värderingar och på modet att våga vara annorlunda. Det är då man kan göra skillnad i vardagen och med annorlunda erbjudanden kan du hitta unika kunder.

Att gå sina egna vägar är alltid gångbart.

Nu spänner vi bågen

Den nya datorn som jag trodde mig vara kompis med vara en schimär. Den trilskas igen och Outlook programmet stänger av sig hela tiden. Jag tröstar mig med att min gamla PC står kvar i rummet och tjänstgör, om än i långsam takt.

Samtidigt knyter vi ihop säcken med alla planeringsdetaljer inför torsdagens seminarium på Försvarsmakten om Gender Advisor Program. Från deras sida har Charlotte Isaksson, Gender Advisor to Director of Operations Swedish Armed Forces visat oss ett stort engagemang i sakfrågan men också för att vi skall få en värdefull och utvecklande dag tillsammans.

I ett längre perspektiv talar vi om 25års jubileum för Etärnkonsult och om att göra skillnad i vardagen.

Att ifrågasätta nuet och blicka framåt är välgörande. Det kan man göra med eller utan en dator som krånglar.

Jag har börjat på ett nytt jobb

Jag återkommer till min nya arbetssituation som jag inledde år 2011 med. En ny dator var den stora förändringen som jag tog i bruk förra veckan. Nytt tangentbord, nya programvaror, nya strutkturer etc. Jag är inte vän med tingen per automatik men jag är mjöligtvis envis och tålmodig ibland etc.
Hur som helst så inträffar det stadiet att man får gilla läget och tar kontroll över situationen och rensar bort ett antal gamla mappar och dokument. De får gå till arkivet om jag nu vill se till det historiska värdet i dokumenten, men mycket går att kasta.
Nu är den nya datorn min "kollega" och jag passade samtidigt på att byta arbetsplats i rummert och så har jag på ett relativt enkelt sätt skapat mig ett nytt jobb. Enbart aktuella projekt i en ny miljö och med en dator som arbetar mycket snabbare än min gamla.

Att städa i sin dator och på sin arbetsplats är välgörande.

Att ta risker är att få möjligheter

Igår var vi på Södra Teatern och såg Cirkus Cirkör, en hisnande föreställning där aktörerna tog våghalsiga risker för att tillfredställa publiken. Temat var just "att ta risker för att få möjligheter" Deras möjligheter är publikens bekräftelse och den stora uppskattningen dom fick. Sen kan man konstatera att vi är alla tvingade till att att risker hela tiden. Det är en del av livets förutsättningar att vara riskbenägen. Somliga tar mer risker än andra, men bara att kliva upp ur sängen är en liten risk. Alla riskerar vi att dö förr eller senare!

Att bli sin egen arbetsgivare är ett exempel på ett risktagande bedömer många det som. Jag såg eget företag som mindre riskfyllt än att vara anställd. Är du egen företagare är det du själv som sitter vid rodret och anpassar styrfarten och riktningen efter marknadens förutsättningar. Som anställd måste jag lita på att arbetsgivaren gör rätt omvärldsanalys och fattar kloka beslut.

Den första juni är det 25 år sedan vi startade Etärnkonsult och året 2011 är också ett jubileumsår. Planeringen av detta tar snart sin början.

Nyhetens behag

Stora och små nyheter avlöser varandra. Somliga är positiva, andra är bagateller och några har avgörande betydelser. Jag tar dessa bagateller till mig och skriver nu på min nya dator. Tangentbordet är annorlunda, programvaran är ny och sorteringen av mina dokument förändras. Det tar energier att lära in och så kan en bagatell röra upp mina känslor. Man måste vara vän med tingen!


Andra nyheter är det nya året och igår installerade vi oss igen i Stockholm och påbörjade det nya verksamhetsåret. Det inleds med planeringen av seminariet som vi har på Försvarsmaktens Högkvarter den 20 januari. se www.etarn.se Jämställdhet mellan kvinnor och män är temat för seminariet, en evig och ständigt aktuell fråga och den kan bli ännu mer aktuell inom Försvarsmakten där kvinnor och män skall kämpa tillsammans i stridande förband. I dagarna får vi höra om jämställdheten mellan flickor och pojkar i skolans värld. Här tycks den lysa med sin frånvaro om vi skall tro på rapporterna i media.

I hemmet ändrar vi inredningen och så har vi skapat en nyhet där. Det förefaller som det är nyheterna som driver oss och vi upplever nyhetens behag när vi har skaffat prylar.

Det är lätt att gå vilse och jaga efter luft när vi söker förändringar i vardagen.