Vår bästa tid är nu

Det blev ett lyckat inköp på Stadsmissionen igår kväll. Plötsligt hängde den rätta taklampan i skyltfönstret. En klenod från trettio-talet.

Vi vandrade vidare och gick till Intima Teatern där Marie Göranson och Jan Malmsjö m.fl. bjöd på en stämningsfull litterär och musikalisk julsalong i August Strindbergs anda. De avslutade salongen med att sjunga "Vår bästa tid är nu!"

Tänk så sant och så lätt att glömma bort. Vi försvinner in i planering och ibland bekymmer för morgondagen istället för att njuta av nuet. Det gäller i synnerhet dessa dagar och ibland känns det som att vi medvetet styr mot stress och kaos före jul så att vi med gott samvete och välbehag kan njuta av julen och pusta ut. "Jag hann"

Jag finns här och nu, men egentligen har min gärning och alla dagliga aktiviteter en bäring på framtiden. Apropå framtiden. Jullovet firar vi i fjällen som brukligt är i samvaro med de mina.

Nytt för i år är två efterlängtade tomtenissar, Melvin och Astrid! För dessa små varelser finns bara nuet! Gårdagen är förmodligen borta och morgondagen existerar inte i deras medvetande.

Två steg fram och ett steg bak - Vem bestämmer över ditt liv?

Vi planerar och hittar på nya saker hela tiden som vi vill göra och ibland gäller det att fynda på auktion. Änglagård är från 1870 - talet så vi har försökt att vara konsekventa och bara handla på auktioner. Nytta med nöje. Idag gick vi ner på lunchrasten för att ropa in bordet som vi såg i helgen. Med spaden i hand satt vi beredda för att bjuda 8000. Vi blev minst sagt överraskade när en annan intressent satt i salongen och ropade 28 000, innan vi hann ropa 8 000! Vi kunde snabbt lämna auktionen med oförrättat ärende.

I de lite större perspektiven är det mycket vi vill lägga in under 2010 när det gäller seminarier och utbildningresor. Det är alltid en fascinerande tanke att de som väljer att följa med på våra program är inte medvetna om vad vi hittar på och omvänt gäller att vi inte vet vilka som väljer att följa med på vårt förestående nätverksår.

Vi går snart in i ett nytt decennium och mycket har hänt sedan milleniumskiftet i vår omvärld och i vår närmiljö. Yttre omständigheter påverkar min vardag och då gäller det att behålla taktpinnen och styrfarten trots yttre betingelser. Se det möjliga i det omöjliga. Däremot händer det att vi får ändra på takten med vår taktpinne.

År 2010 gör vi 2 utbildningsresor. En till Libanon och en till en masseria i Italien. Resan till Italien har just temat: Se det möjliga i det omöjliga.

I Nätverk för ledare har vi diskuterat mätbara prestationer - Jag hoppas att det är något mer som räknas

Den 10 december är nobeldagen. Vi firar med pompa och ståt alla de som har premierats med pris för sina gjorda prestationer. Det är dom värda och många är vi som sitter framför TV:n i afton och uppskattar festligheterna med kunglig glans. En del klär till och med upp sig och äter festmiddag i hemmet och skålar med Kungen!

Men, jag har också mött de personer under veckan som har talat om den trend som råder i många familjer, sociala kretsar, skolarbetet och inte minst i arbetslivet. Vi måste hela tiden prestera ännu mer och bli bekräftade på något vis. Högre betyg, mer pengar i lönekuvertet, bättre anseende, bätre position, etc.

Alla klarar inte den pressen utan kör i diket eller går in i väggen eller hur vi nu vill uttrycka saken. Vi är för enkelspåriga när vi bara ser till mätbara resultat. När kan vi lära oss se till helheten och uppskatta icke mätbara variabler. En bekant till mig sa för ett antal år sedan: "det som inte syns, det finns inte!"

Vi borde träna oss i att uppskatta allt det andra som inte syns i mätbara resultat, men som vi tar för givet.

I "Nätverk för ledare" öppnas dörrar på glänt till nya kunskaper

I goda vänners lag sprids energierna. Vi delar med oss av våra tankar och lyssnar till andras. I samtalet med andra människor hittar jag oftast en dörr på glänt in i andras världar. Att våga öppna dörren är spännande och ligivande.

Men alla vill inte öppna dörren som står på glänt och än mindre vågar man delge vänner och bekanta sina egna funderingar. Då förblir man instängd och går miste om nya spännande upplevelser. I helgen som gick har vi fått nya insikter i samtal bl.a. om våra traditioner sen lång tid tillbaks men också om nya som är på väg in i vårt samhälle. Fredagsmys är ett nytt begrepp som några kopplar ihop med TV-programmet På Spåret. En annan trend som är på väg in är begreppet "Det långsamma samtalet"

Det finns uppenbarligen ett behov av att tänka efter och det är en av styrkorna med våra nätverk - Vi ger oss tid till reflektion och eftertanke.

Vi närmar oss Lucia och lyssnade på Katarina Ek-Nilsson som berättade om ursprunget till denna tradition och att det kanske finns en koppling till Adams första fru som hette Lilith. Eva var den andra hustrun! Det blev en ny kunskap för mig.

Jag ser fram emot många dörrar som står på glänt i såväl arbetslivet som i privatlivet.

Etärnkonsult förbereder ledarutbildning i Libanon och i Italien

Nu kraftsamlar vi inför årets slut och målet är julfrid. Många projekt skall avslutas och andra kommer att intensifieras efter nyår. Två managementresor förbereder vi nu. En till Libanon och en till södra Italien.

I Libanon handlar resans program om ett professionellt ledarskap som vågar söka nya lösningar

I Italien besöker vi masserian Coccioli där Wenche och Janne står för värdskapet. Vi tränas i att se möjligheterna i det omöjliga.

Båda programmen startar vi tillsammans med mycket starka personligheter så det känns ytterst spännande. Den 28 januari bjuder vi in till en temakväll och berättar mer om resan till Libanon.

Att hitta den rätta takten är en stor konst

Nu har en arbetsvecka snart gått till ända och hela tiden möter jag människor som ger mig nya perspektiv på arbetsliv och entreprenörskap. Jag har startat en helt ny nätverksgrupp i veckan och här fick jag ta del av tuffa konkurrensvillkor i bl.a. IT-världen. I Indien kan man köpa konsulttjänster för extremt låga priser. Vi ställs inför en valmöjlighet och tror att vi måste sänka lönerna eller lägga ner verksamheten.

Den tredje vägen är det få som diskuterar.

Låt oss istället följa vår kund och handla tjänsterna i stället för att utföra dessa. Vi kan bli den professionella partnern som kunden behöver på sina inköpsreor. Om man kan dansa i takt med kunden så är mycket vunnet. Det samma gäller i ledningsarbetet inom en organisation Det visade kommundirektören Palle Lundberg i Botkyrka när han beskrev sitt ledningsarbete. Man kan inte rusa iväg utan medarbetarnas support om man skall nå resultat.

En annan av mina nätverksdeltagare uttryckte det som att man måste visa kärlek om man skall lyckas i sitt ledarskap.

Nu är vi på plats igen med nya insikter

Äventyret söker sina speciella personligheter och frågan är vilka som egentligen är riskbenägna. Är det de som släpper taget och köper en masseria i Italien och säljer hus och hem i Sverige för att starta ett helt nytt projekt i Södra Italien med skolbarn utan garantier? Egentligen är det kanske de som garderar sin utkomst med näbbar och klor som tar större risk? Det blev en av mina reflektioner efter ett möte med Wenche och Janne på masserian Coccioli. Här utvecklar de sina förmågor att hantera risker och motgångar. Alla möter vi motgångar förr eller senare.

Här har de i princip köpt en ruin från 1500-talet som dom med största försiktighet återskapar och omvandlar till en gård med restaurang- och hotellrörelse. Fascinerande att se hur dom knackar ner puts och stenmurar och lägger "legobitarna" på hög och murar upp väggarna igen med samma byggnadsmaterial.

Dom skapar en affärsrörelse i ett land där hantverkarna inte kan något annat språk än italienska. Det blev en av deras första uppgifter att lära sig att kommunicera med italienska myndigheter och hantverkare. Barnen har gått i en italiensk skola i Lecche och nu går dom i en inernationell skola i Brindisi. Nu är dom trespråkiga före 12 års ålder.

Sen fick vi lära oss en hel del om hur ekonomin fungerar i den här delen av landet och här finns mycket att göra om man vill effektivisera näringslivet.

Två internationella utblickar

Nu åker vi till Italien, närmare bestämt till Apulien, på Italiens klack, Salentohalvön. Vi besöker bl.a. ett svenskt par som har slagit ned sina bopålar på en gammal masseria, feodal gård från 1500-talet som de renoverar. Det här är ett område som ännu inte turistifierats och erbjuder ett intressant företagarliv, där lågkonjunkturen inte alls blev så kännbar som i övriga Europa.

Det här blir vår rekogniseringsresa inför nästkommande managementresa som vi erbjuder våra nätverksdeltagare.

Gårdagskvällen disponerade vi i Tensta. Det var tenstaträffen som lockade oss dit, när olika invandrargrupper skulle diskutera utanförskap och synen på muslimer efter "nine-eleven". Det var stundtals häftig ordväxling mellan åhörana och seminarieledarna. Det var tankeväckande skildringar från välutbildade muslimer som inte får jobb trots att de är vältaliga. Namnet, traditionerna, klädseln, mm, tar arbetsgivarna avstånd från och rekryterar hellre ev av våra egna med sämre utbildning.

Några av åhörarna var också självkritiska och menade att man måste anpassa sig och ta seden dit man kommer. Vi var max 10 svenskar som satt i en publik med ca 200 åhörare. Det var intressant och gav många starka intryck.

Nästa inlägg kommer efter besöket i Italien.

Stor konst - är svår att hitta - men lätt att älska

Jag läste idag på en affisch på väg till jobbet. Stor kost - är svår att hitta - men lätt att älska. Jag vill uttrycka min uppskattning i samma anda och referera till den mörka årstiden vi är inne i. Många har svårt att älska mörkret och så har även jag haft, men nu har jag lärt mig att älska den.

Jag har insett att den mörka kalla årstiden är också den som ger oss mest värme. Jag tänker på alla ljus vi tänder den här årstiden och samvaron med nära och kära blir mer intensiv. Dessutom kan vi finna ro i att sitta hemma och kura skymning. Vi stressas inte att förlänga dagen med arbete, vilket vi lätt kan göra när mörkret är på väg bort.

Jag kan känna en ro, tillfredsställelse och förväntan inför det som komma skall när vi nalkas årets stora högtid. Den blir extra varm i år när vi har fått två barnbarn som vi kan ödsla värme och kärlek på. Melvin och Astrid.

Mörkret ger oss tid till att reflektera och summera året som har gått. Några gör sina planer för ändrad livsstil medan företagen gör sina verksamhetsplaner. Sen kommer den vita snön som grädde på moset. Det är lätt att älska denna mörka november.

Livskunskap går hand i hand med Ämneskunskap

Mina tankar återvänder till betydelsen av ämneskunskap som vi i skolhuset får till oss om vi är tillräckligt motiverade och ambitiösa. Där kan vi hämta kraft och näring till framtida uppdrag i förvärvslivet. Så fick jag lära av mina föräldrar och om jag misslyckades i skolarbetet var hotbilden att gatsoparen kunde bli mitt alternativ till förvärvsarbete. Tänk så snäv syn som har varit förhärskande i många år och är än idag i många klassrum och hos föräldrar. Lärandet är så viktigt.

Men, vid vårt seminarium i Botkyrka på temat "Framtidens Ledarskap" förmedlades en helt annan bild av skolans uppgift. Den blev betydligt mer nyanserad och här talade vår rektor, Susanna Åhs, om livskunskap och relationskapital. Att utveckla sina sociala kompetenser är inte nödvändigt enbart i sällskapslivet utan den förmågan är i allra högsta grad väsentlig i arbetslivet. För att kunna leda andra, måste man få förtroendet från dem man skall leda att leda.

Ett annat budskap var att skapa och vårda sitt relationskapital, kontakterna utanför den egna arbetsplatsen och vänkretsen. Relationskapitalet finns i de nätverk man vill delta och engagera sig i. Många tror att man kan investera i relationskapitalet genom "Facebook". Det är en klar missuppfattning. Det sker genom personliga möten. Att ringa istället för att maila exempelvis, kan tyckas tidsödande men det är trevligare och mer effektivt.

Vid två av våra tidigaste managementresor så var temat "Humanistiskt Ledarskap" Det är först när man inser vidden av Livets alla väsentligheter som man kan få förtroendet att leda. Livskunskapen inkluderar mycket mer än ämneskunskap, social kompetens och relationskapital.

Många Nya Intryck i Botkyrka och statistiken talar

Kommundirektören Palle Lundberg öppnade vårt seminarium med några siffror som visar vilken annorlunda värld som existerar i Botkyrka kommun. 81, 36, 50, 6, 40, 20, och 4 bollade han till åhörarna.

Vad menar han? satt jag förundrad och iakttog en synnerligen engagerad föredragare.

Svaret var 81 000 boende, deras medelålder är 36 år, 50% av dessa har utomnordisk bakgrund och 6 000 är anställda i kommunen. 40% av de anställda i kommunen har utomnordisk bakgrund varav 20% har en chefsbefattning. Så ser den internationella kommunen ut i siffror och problemet är inte att kommunen internationaliseras utan Enskede kanske har ett större problem som är ett segregerat samhälle med enbart svenska medborgare.

Så kan man också i siffror och i ord berätta om evolutionen som är på väg in i vårt land och det blir många perspektiv som vi får lära oss att vända på framöver. Om vi är orädda, energiska och öppna så är mycket vunnet i vårt sätt att följa med och att leda utvecklingen. Det var tre nyckelord som återkom under dagen och det stämmer ju in på mina ledord som jag har i min beskrivning: Fånga det okända med öppna händer.

Etärnkonsults seminarium - Framtidens Ledarskap gav många starka intryck

Vi var där igår, på Subtopia i Botkyrka Kommun och träffade ett flertal chefer. Det var kommundirektören, förvaltningschefer och rektorer. Mina förväntningar infriades. Här ser man inte 50 % av kommunmedborgarna med utomnordisk bakgrund som ett problem. Här ser man det som en möjlighet till att sätta kommunen på världskartan! "Vi är en internationell kommun, där femtiotalet olika språk finns representerade. Vi har skapat nycirkus skolan som ligger i framkanten med sökande bl.a. från Canada och USA. Vi har skapat ett mediaprogram som har utmynnat i prisbelönta bidrag i och utanför Sverige".

I skolan ser man även behovet av att andra kompetenser än ämneskunskap utvecklas. Man ser att framtidens arbetsmarknad kommer allt mer att fråga efter kreativa entreprenörer som kan starta egna företag. Idérikedomen tycks inte känna några gränser och snart får vi se norra Europas största familjepark växa upp i Botkyrka.

Det är inte så ofta jag möter en organisation som genomsyras så mycket av entusiasm och vilja att utveckla arbetsprocesserna. Kommunen har 81 000 invånare. Den är en av Sveriges mest snabbväxande kommuner och det är i huvudsak invandrare som står för tillväxten.

En av chefernas slutrepliker var "Visst har vi problem att lösa varje dag, men tala om för mig hur ett problem ser ut som inte är en möjlighet till utveckling också!" Vi var många som kände efter den här dagen, att här skulle jag vilja jobba och vara med att utveckla Framtidens Ledarskap"

Etärnkonsults Nätverk för Ledare lyfter frågan om våra drivkrafter

Det är en vecka kvar innan seminariet i Botkyrka där vi möter en mångfald av kulturer och få tid till reflektion. Vad är det som berör oss allra mest och hur hittar vi våra drivkrafter? Kan det vara så att drivkrafterna accentueras när man ställs inför ett dilemma som kan tyckas svårt att hitta en framgångsrik lösning på. Då blir man medveten om att det finns inga givna lösningar till nya uppgifter. På seminariet i Botkyrka hoppas vi på intressanta dialoger mellan chefer i offentlig organisation och i näringsliv. Målformuleringarna har helt olika förtecken men i slutändan kommer vi alltid fram till en punkt som handlar om kronor och ören. Det är en stor spännvidd mellan deltagarnas professioner och hemvister i vardagen.

Så blir det även i min nya grupp som jag startar den 24 november. Här möts produktionschef i industrin, personalchef, platschef, egenföretagare, kyrkoherde, m.fl. Vad kan dessa kvinnor och män med olika bakgrunder och åldrar tänkas ha för gemensamma nämnare? Vi kommer med all säkerhet att hitta gemensamma nämnare men vi kommer framförallt att ägna uppmärksamhet åt det som är den springande punkten i våra drivkrafter.

Jag ser fram emot en ny process där jag får förmånen att leda en diskussion mellan olika befattningshavare med höga ambitioner i ett arbetsliv med högt uppskruvat tempo. Alla vill vi producera ett resultat och vara till nytta för andra samtidigt som vi tjänar vårt eget upphälle.

Carpe Diem - Min tanke för dagen

Vi är på Änglagård och har en vecka med distansarbete. Det är höstlov för många och så även för vår yngsta son med familj. Alla tre var på väg hit under gårdagen när olyckan var framme, 6 mil söder om Gävle. Bilen blev ganska demolerad men alla tre är helt oskadda!

Tänk vilken lycka att få se hela familjen utan en enda skråma och det berodde naturligtvis en del på tur i oturen, men mest är det tekniska landvinningar som gjorde detta möjligt. Dels har vi fått säkrare vägar och dels har bilindustrin gjort fantastiska framsteg.

Just nu känns det så fantastiskt att det blev en så lyckad utgång av händelseförloppet, men det konstiga är att vi i vardagen aldrig funderar på våra liv utan tar allt för givet ända fram tills att vi ställs inför en mer eller mindre katastrofal händelse.

Carpe Diem blir min tanke för dagen!

Zonta har loppmarknad på Galleri Hera den 30 nov och 1 dec

Jag har en annan roll och det är något så märkvärdigt som president i en Zontaklubb. Zonta är ett internationellt nätverk som arbetar för att förbättra kvinnors juridiska, politiska och ekonomiska ställning och vi har en mängd lokala och internationella projekt som vi har drivit under väldigt många år. Zonta är en politiskt och religiöst oberoende organisation Se http://www.zonta21.org/ och http://www.zonta.org/

I slutet av november har vi Zontamarknad på Galleri Hera då vi säljer allt möjligt som vi har fått. Kan vara antikviteter, kuriosa, lampor, glas, porslin, textilier, keramik, smycken, konstkort, julkort mm mm. Vi serverar sopplunch till bra pris under dessa två dagar och så finns det även ett fint konstlotteri. Intäkterna går oavkortat till Alla Kvinnors Hus. Vi har stött deras verksamhet sedan 1997. Bl.a. har vi finansierat ett extra rum för boende mammor med barn, restaureringar, volontärutbildningar mm.

Om du har föremål som skräpar i skåpen och för värdefulla att kassera så tar vi gärna emot dessa. Det är ett sätt att hjälpa oss att stödja AKH. Du är naturligtvis varmt välkommen att handla på Galleri Hera, Hornsgatan 36, 118 20 Stockholm. tel 08 642 11 13 den 30 november och 1 december.

Efter diskussion i Etärnkonsults Ledarforum - Vad är CSR

Jag anknyter till min föregående blog om företagets inneboende kraft som på kort tid kan raderas ut vid ägabyte. Jag ställde kortsiktiga avkastningskrav mot långsiktiga lösningar där man fokuserar mer på det sociala ansvaret och företagets överlevnadsförmåga och utvecklingspotentialen i det.

En av min läsare av bloggen undrade vad är egentligen CSR? En ordagrann översättning är Corporate Social Responsibility. Han tyckte att jag hade skruvat mitt inlägg på ett märkligt sätt.

Det är ett vitt begrepp som tolkas på många olika sätt, men det vanligaste är dock att man inkluderar etiskt ansvar som uppförandekod och produkt ansvar, socialt ansvar som nöjda medarbetare och samhällsengagemang, ett miljömässigt ansvarstagande och ett ekonomiskt ansvarstagande

Det handlar om att kombinera lönsamhet och hållbarhet i företagsutveckling

Om hur vi tar hand om företagets inneboende själ och energier vid ägarbyte

Jag har deltagit i samtal i nya sammanhang där CSR - frågor har varit i fokus. Samtalen har handlat om det som är trendigt idag - dvs. att skapa ett företag med hållbar utveckling. Att politikerna har drivit de här frågorna i samhällsdebatterna och vill plocka poäng på dessa är inget nytt. Däremot har de här frågorna inte varit på företagsledarnas agenda i säskilt många år.

Dels finns det naturligtvis ett intresse att förbättra företagets image genom engagemang i olika samhällsfrågor Det kan ju handla om allt ifrån engagemang i miljörörelsen till att man vill stödja olika biståndsprojekt. Men det handlar också om att driva de frågor som är angelägna för företagets utveckling i ett längre perspektiv. Det är frågeställningar som skapar engagemang hos medarbetarna.

Det intressanta är att se hur den typen av frågor får ett annat fokus när företaget byter ägare. Jag tänker då på alla mindre företag som har startats med privat finansiering och en entusiastisk entreprenör som bygger upp företaget till en lönsam affär. I det läget kan det bli uppköpt och de nya ägarna maximerar vinstintressen på alltför kort tid och företaget går i sank. Det finns många exempel på detta. Stor&Liten och Body Shop är två exempel.

De nya ägarna raderar ut företagets inneboende själ och vart tar alla energier vägen? Entusiasmen hos medarbetarna försvinner när det kommer upp nya frågeställningar på agendan som utesluande handlar om ägarnas kortsiktiga avkastningskrav?

Att tänka långsiktigt är en förmåga som vinner gehör i många kretsar och gagnar även resultatutvecklingen i det långa loppet. Det håller företaget flytande över konjunktursvackorna.

Lika barn leka bäst är en sanning med modifikation

Ett bevingat uttryck som står sig i många sammanhang men inte i affärslivet eller i någon form av produktutveckling. Olikheterna befruktar varandra och idéutbytet blir mer färgrikt och nyskapandet hittar helt nya vägar.

Sök olikheter om du vill uppnå resultat

Tema i chefsnätverket är trender i arbetslivet

Jag har haft några nätverskmöten där vi i "runda-bord-samtal" har resonerat kring trender i arbetslivet. Jag skulle kunna sammanfatta diskussionen som följer:

1. Det verkar som att dagens unga är mindre intresserade av att göra karriär till förmån för en bättre familje sammanhållning. Det är t.o.m. vanligt att småbarnsföräldrar kombinerar intjänad semesterperiod med föräldrarledighet så att barnen får njuta av båda föräldrarna på heltid. Det kombineras gärna med en längre utlandsvistelse.

2. Valfebern stiger i den politiskt styrda organisationen. De folkvalda vill bli omvalda och oppositionen vill vinna valet. Tjänstemannen kan komma i kläm mellan två ideologier

3. Code Of Conduct och CSR, är begrepp som är inne igen att sätta högt på agendan. Hur uppfattas vi i vår omvärld och vad kan vi bidra med för att minska klimathotet och orättvisorna i världen? Man vill ta ett större socialt ansvar jämte ansvaret mot kapitalägarna.

4. Centraliseringsvågen fortsätter och näringslivet vill hellre prata om Insourcing än Outsourcing

5. Sist men inte minst: Svininfluensan. Hur skall vi motverka den om den kommer till företaget. Några är så oroade att de inför semesterstopp i arbetslagen.

Vi har en tärna i vår logo och några säger att vi är flyttfåglar

Hösten är här. De första snöflingorna kom idag till Stockholm innerstad och snart ställer vi om klockorna till vintertid. Det är dags att sätta på vinterdäcken och ta in de växter som inte tål frostnätter etc. Det vilar ett lugn över mörka kvällar och man kan undra vart alla fåglar tar vägen när dom lämnar våra breddgrader för att söka skydd i varmare regioner.

Det som göms i snö kommer upp i tö, är det kanske just det fenomenet som ger oss ro. Allt blir inte lika synliggort i höstmörker och vi stannar upp ett tag och kurar skymning i våra bostäder.

För egen del så pendlar jag mellan ytterligheterna. Vi kommer att arbeta från vår gård i Norrland en vecka och efter vårt seminarium om "Framtidens Ledarskap" lämnar vi landet och flyger till Brindisi i Italien, i mörkaste november. Vi är intresserade av att lägga vårt kommande utbildningsprogram på en masseria längst ner i Italien, dvs. klacken.

Nu letar vi efter nya marker där vi kan så våra frön till kommande utvecklingsprogram. Det finns en energi hos vinbönderna och de egna företagarna som är intressant att ta del av och entusiasmeras.

Dom spelar inga roller - Men spelar roll

I mitt föregående inlägg ägnade jag de unga liven lite eftertanke och konstaterade att de är helt utan fördomar, ansvar, skuldkänslor, förpliktelser etc. vilket innebär att de till skillnad från de vuxna struntar i att spela några roller. De är bara sig själva.

Men tänk vilken roll de spelar! De styr vårt handlande på många olika sätt vare sig vi har egna barn eller inte. Det är alltid barnen som representerar evolutionen och vi får ta många olika ansvarsroller för deras skull.

Vårt fokus handlar väldigt mycket om deras hjärtan och framtid. Barnen spelar roll!

Alla dessa roller vi vuxna spelar men de yngsta små liven spelar inga roller

Vi har alla våra olika roller i arbetsliv och i privatliv. Vi uttrycker oss olika med språk och gester beroende på vilken roll vi bär. Som närverksledare i vardagen, kund på banken eller i konsumtionssamhället, medlem i föreningslivet, vän eller anhörig i det socaiala livet etc etc. I ett telefonsamtal som utspelas i ett rum där andra finns närvarande så hörs det vilken roll jag spelar. Allra tydligast är det nog om jag blir uppringd av någon ivrig försäljare där jag har att ta ställning till ett erbjudande.

Nu har vi tränat på rollen som farföräldrar i snart ett år och i helgen fick vi chansen att ta hand om Melvin och Astrid snart 12 respektive 9 månader gamla. Vi hade dom i 30 timmar och det var ett fantastiskt dygn. Det var väldigt intensivt med många måltider att passa och däremellan var det underhållning, blöjbyten och några vilopass som efterfrågades.

Visst var vi trötta men vilken positiv energi vi fick av de små liven som ännu inte kan uttala ett enda ord men med ett mycket tydligt kroppspråk så var de inga problem alls att tolka deras behov eller önskemål om underhållning.

Att vara förälder är stort men det är också stort att vara farförälder! Snacka om "Livets efterrätt" Det är förunderligt vilka energi er vi vuxna får av dessa små varelser som är omedelbara och tydliga i sina uttryck och struntar i allt vad rollbyten heter.

Igår var vi på ett Seminarium om Framtiden

Ingen kan med säkerhet påstå hur framtiden kan gestalta sig men det är alltid intressant att försöka bilda sig en egen vision. Att fråga en filosof kan ju vara ett sätt att försöka tolka vilka möjligheter som står till buds i framtiden. Vi fick ta del av en filosofs tankar. Mycket blev sagt som har sagts tidigare i det offentliga samtalet. Om klimatuppvärmning, individualismen som breder ut sig, förändringstakten som bara ökar hela tiden, den medicintekniska utvecklingen som ger oss förbättrade levnadsvillkor, att vår livslängd ökar hela tiden etc.

Vår filosof fick en sista fråga innan ljuset från TV-kamerorna släcktes och den handlade om Livets Mening. Han menade att det finns inget allmängiltigt svar på frågan utan var och en får söka sin egen stig för vandringen från vaggan till graven. Det låter relativt enkelt.

Man kan ju fundera över om det räcker med att var och en är sin egen lyckas smed eller skall man fundera över hur många själar man vill coacha längs vandringsvägen och hur mycket av jordens resurser man får förbruka för att genomföra livets vandring längs den valda stigen.

I ledarforum diskuteras kulturella skillnader i olika professioner och över nationsgränser

Det är alltid intressant att föra ett samtal kring olikheter individer emellan eller att jämföra olika branscher alternativt olika företag. Det är olikheterna som berikar oss - om man ger sig tid. Här finns mycket att lära på ett otvunget och ett stimulerande sätt. Det har vi tagit fasta på och går nu vidare i ett nytt och mer omfattande utbildningsprogram.


Vi pratar om klokhet och vishet och distanserar oss från teoretiska utbildningsprogram som de flesta av oss redan har varit inne i. På universiteten och i olika fortbildningsprogram. För att bli klok och vis så krävs det många gånger att lära om och att lära nytt. Att lyssna, reflektera och skriva ner sina innersta tankar och funderingar i en främmande miljö tillsammans med nya kontakter är stimulerande. Inte minst för oss själva som leder utvecklingen av programmet. Det går bra att läsa om det och dess upplägg på www.etarn.se/utbildning

Skillnaden mellan våra parallella program, Nätverk för Ledare och Utbildningsprogrammet för Ledare är att i det senare går vi mer på djupet och att vi träffas i internatform. Bli vis av mångfald och ge dig tid till reflektion är vår grundidé. Det blir färre men längre utbildningspass. Vi kommer att visa på en mångfald i vårt samhälle och vistas på många olika platser som är väsensskilda från vardagens mötesplatser i arbetslivet.

I Etärnkonsults Ledarforum har vi resonerat kring Organisationens Liv

Det finns ett yttre liv och ett inre liv i en organisation eller på en arbetsplats. I det inre livet diskuteras allehanda idéer kring framtida utveckling, men här finns också många tankar och känslor kring det som borde vara bättre. Vi säger att det gnälls på arbetsplatsen och någon av mina kunder har sagt att egentligen spelar det det ingen roll om det går bra eller dåligt för företaget. Det gnälls ändå. Antingen har man för mycket eller för litet att göra.

Dom här gnällprocesserna kan gro och bita sig fast i husväggarna medan energidrännaget blir stort. Kunderna sitter och väntar på sina leveranser medan leverantörernas medarbetare är hemma och gnäller. Man säger oftast inget negativt om sin arbetsgivare till utomstående men i handling visar man på något helt annat. Högen med reklamationer och leveranspåminnelser tenderar att växa. Ogräset växer hos beställarna.

Konklusionen blir att missnöjesyttringar är till skada för alla i organisationen.

Min nyfikenhet stimuleras när hösten kommer

Det har varit höstdagjämning och många förtvivlas när mörkret faller. Andra tycker att det har sin tjusning och att det infinner sig ett annat lugn i hus och hem. Jag tillhör den senare kategorin som njuter av den friska luften, höstfärgerna och finner ro i mörkret. Jag uppskattar att tända stearinljusen när den tiden kommer.

Nu känns det ännu inte som höst i denna fantastiska septembermånad som gett så mycket sol och värme som vi inte tar för givet. Vi förlänger utesäsongen så långt möjligt är.

I arbetslivet drar vi igång nya projekt och jag har i tidigare inlägg nämnt ett sådant. Utbildningsresa till södra Italien. Det sägs att det är en stor skillnad på södra och norra Italien, södra och norra Europa vad det gäller den finansiella krisen. Fördröjningen till söder var på ca 6 månader, och när den väl kom till södra Italien så var det inte alls med samma kraft. Där byggs det för fullt, folk satsar på nya projekt mm.

Vi tycker om att hitta de lite udda resmålen som har mycket att lära oss om ledningsarbete och företagsutveckling. Vi planerar nu för en studieresa i november.

I Nätverk för Ledare återkomer vi till temat "Mitt Liv"

I dagens högt uppskruvade tempo saknas oftast ett reflektionsutrymme i såväl arbetslivet som i privatlivet. Var är jag, vad vill jag och hur kommer jag dit? Med detta sagt vill jag gärna återkomma till gårdagens blog där jag ägnade uppmärksamheten åt uttrycket "Missa Inte"

I våra chefsnätverk diskuterar vi betydelsen av att handla efter egen övertygelse. Det är lätt att drunkna i alla måsten, ansvar och skyldigheter. Men det finns alltid ett visst utrymme för att själv påverka skeendet. "Missa inte det!"

Förvåning - Vem bestämmer över min tid

Jag reagerar på uttrycket "Missa inte det!" Det uttrycket förekommer allt oftare från olika annonsörer. Jag la märke till det från TV4 när en programledare pratade för sin vara i programannonseringar. Sen har det dykt upp i andra media och vid olika erbjudanden.

Språket är under ständig utveckling och nya uttryck poppar upp som svampar i skogen. Var kommer dom ifrån egentligen, undrar jag många gånger

I det här fallet tycker jag att det är förunderligt. Det känns som om annonsören äger min tid och vill ta kommando över den. Det är inte undra på att man blir stressad om man blir kommenderad till att sitta av en massa timmar vid TVn, föredragningar eller läsa diverse artiklar som man inte är intresserad av.

Det blir tummen ner för "Missa inte det!" eller rättare sagt jag skulle aldrig bygga på mina erbjudanden med "Missa inte det här seminariet!"

Vi skapar en egen produkt för ledare som vill utveckla sin affär

Det är ständigt annorlunda möten i nya miljöer när vi rullar värdskapet mellan våra nätverksdeltagare. Utöver mötesplatserna som skapas i vardagen arrangerar vi heldagsseminarier för samtliga deltagare och erbjuder utbildningsresor till våra nätverksdeltagare.

Nu går vi vidare på vårt tema som handlar om Vägval och Uppbrott. Besparingar i all ära, men de fungerar inte i det långa loppet. Man måste våga satsa en del för att få nya energier. Italiensk kultur är inspirerande och vi har gjort ett antal resor till norra Italien i utbildningssyfte.

Från vårt seminarium i augusti på Änglagård med Bertil Torekull och besök hos några Uppbrottslingar går vi vidare till Italien. Här hittar vi många inspirerande företagare och även svenska. Vi träffar företagare som måste anpassa ledningsarbetet efter yttre omständigheter som dom inte kan råda över själva! Hur hanterar man ett sådant ledarskap?

Vi träffade en framgångsrik affärsman

Det är alltid intressant att lyssna på andra ledare som har funnit sin "grej". Många kämpar med att hitta sin väg i arbetslivet och i karriären medan andra hittar den redan vid unga år. Vi träffade en etablerad företagsledare i fredags och samtalade om kombinationen fötetagarliv och privatliv. Det var ingen överraskning att det för honom handlar mer om att hitta sin livsstil.

Vi samtalade om några framgångsrika faktorer och två av dessa är att nöjd kund är A och O. Att ifrågasätta kunden vid ett reklamationstillfälle är inte aktuellt för honom.

Än viktigare faktor som han berättade om är att alltid ta på sig kundens glasögon. I det här fallet så skapar han produkter och profilerar företaget utifrån sin egen horisont. Därefter tar han med sig medarbetarna ut på fältet och frågar "är det de här kunden vill ha?"

Det är oerhört viktigt att försöka finna ut vad kunden vill ha och försöka leverera det. Det är en av nycklarna till framgång.

I Etärnkonsults Nätverk för ledare diskuteras komplementfärg som en intressant metafor

Det sägs att en målning fullbordas och lyfter när man använder sig av komplementfärger. Så här beskrivs komplementfärger i Nationalencyklopedin: Färger som parvis tycks öka varandras intensitet när de placeras intill varandra.

Fenomenet är mycket intressant men jag är övertygad om att på samma sätt kan människors intensitet förstärkas i rätt sammanhang. Det kan vara grunden till kärlek i ett parförhållande men det kan också kallas för att personkemin stämmer överens. Det här har vi nog alla upplevt i olika sammanhang, man växer som människa i vissa personers närvaro och i andras blir man dränerad på energier.

Med detta menar jag att förhållandet är detsamma på en arbetsplats. Vid rekryteringsprocesser är vi så noga med att titta på den sökandes CV, referenser, värderingar, problemlösningsförmåga, stresstålighet, etc. Listan kan göras längre.

Men varför inte låta den sökande prova stämningarna på arbetsplatsen i några dagar och bekanta sig med de tänkta arbetskamraterna. Blir effekterna som med komplementfärgerna, ja då är mycket vunnet och energierna växer i arbetslaget.

Företagets språk är ekonomi och man glömmer andra värden

Alla nationer, grupper, föreningar, familjer har sitt språk. Ett språk som gör att man kan förstå varandra. I företaget är det ekonomi som binder samman medarbetare, ledare och företagets ägare. Vi mäter gjorda insatser i pengar, hur mycket vill vi har kvar i kassakistan för framtida investeringar, vad ska ägarna få i avkastning och hur skall vi värdera medarbetarnas insatser? Listan kan göras längre.

Däremot är det mer sällsynt med ett språkbruk som inkluderar ordet Nytta. Hur ofta diskuterar vi vilken nytta vi gör på jobbet och vad är företagets plats i samhället? Vad är vår uppgift? Inom offentlig sektor med ansvar får vård skola och omsorg finns det nog med i beslutsprocesserna, men även där har ekonomispråket tagit plats, för stor? I den ideella föreningen är det ett omvänt förhållande. Här diskuteras nyttan i första hand.

Jag tror mycket på ett nyanserat språkbruk i företaget. En av mina tidigare nätverksdeltagare brukade fråga sina medarbetare: Varför kommer du till jobbet idag? Frågan är utmanande men tänkvärd.

Nu fylls orderböckerna medan ovissheten lever vidare ett tag till i storföretagen

Andra diskussioner som har tagit plats under de senaste veckorna är resursbristen. Det har gått ett år sedan den finansiella oron startade på allvar. Vi var många som blev tagna på sängkanten. Orderböckerna blev tomma och lagerhyllorna tömdes. Man började varsla och tömde flera arbetsplatser på medarbetare eller så avtalade man om arbetstidsförkortning och lönesänkning för många chefer och medarbetare. Jag kan göra listan längre med olika åtgärder som har införts i företagen.

Det som händer nu är att orderingången har återvänt medan företagsledare är försiktiga med att återanställa uppsagd personal. Vi får leva vidare ett tag till med anställningsstopp och de som har jobben kvar får kavla upp skjortärmarna och göra ännu fler prestationer. I det korta perspektivet så kan det fungera men förmodligen blir det brist på kompetenta medarbetare inom inte alltför långt perspektiv. Då vill alla anställa igen.

Med detta sagt så ser jag även här pendeleffekten. Först säger vi upp och sen skall vi anställa. Bemanningsföretagen får en viktig funktion på arbetsmarknaden om dom kan motverka effekterna av konjunkturväxlingarna. Jag tänker på personalpooler som en framgångsrik modell. Där flera företag går samman och tar ett gemensamt ansvar för olika kategorier av medarbetare.

En vecka utan nätverksmöten ger utrymme för planering, marknadsföring, utveckling etc i en annan miljö. Vi lämnade stan i lördags och finns nu en vecka framåt på Änglagård. Distansarbetet ger utrymme för flexibla lösningar.

Nu svänger pendeln tillbaka i näringslivet och kommunerna går i motsatt riktning

Efter några nätverksmöten i föregående vecka så inser jag att det som kommuner gör nu för att sänka sina driftskostnader, är att konkurrensutsätta all den verksamhet som man inte är skyldig till att driva i egen regi. Man outsourcar och låter privata entreprenörer komma in på den kommunala marknaden. Det känns särskilt angeläget nu, innan valet nästa år.

I näringslivet har man prövat outsourcing en längre tid och inser nu att det inte är lönsamt. Kostnaderna skenar iväg samtidigt som gränsdragningsförhandlingarna är tidsödande. Pendeln svänger och nu köper företagen tillbaka sina medarbetare samtidigt som kommunerna fortsätter att sälja ut vissa verksamheter och medarbetare.

Jag ställde frågan till en av mina nätverksdeltagare; "Vad har ni lärt er av den här perioden när olika servicefunktioner var outsourcade?" Han menade att den stora fördelen med experimentet var att synligöra kostnaderna för olika processer och framförallt så blev medarbetarna mer kostnadsmedvetna. Det låter som om man har haft en dyr läxa som kommunerna nu vill köpa.

I nätverk för ledare har vi en annorlunda mötesfilosofi

Vi har varit engagerade i vår gärning i mer än 15 år och vårt förhållningssätt har ändrats över tiden. Från att ha börjat med en mer traditionell umgängesform och baserat mötet på en teoretisk modell har vi idag lämnat teorierna bakom oss. Vi har tagit del av många managementteorier under årens lopp och föredragit om dess olika för- och nackdelar. Frågan återkommer ofta: Hur fungerar teorierna i praktiken? Det är vanligt att cheferna med hårt ansträngda agendor upplever att både tid och resurser saknas. Att i det läget försöka tolka sin situation med utgångspunkt från en teoretisk modell känns meningslöst.

I våra nätverk för ledare återkommer vi till frågan: Hur ser din situation idag och hur ser du på morgondagen? Mötesformen blir ett andningshål där många nya tankar och idéer växlas. Intern marknadsföring har varit föremål för nätverksdeltagare att brainstorma kring vid något av det senaste chefsmötena. Servicefunktioner upplever från tid till annan att de inte finns med i den strategiska planeringen. Man blir efterfrågad i ett alltför sent skede där besluten redan har fattats på en högre nivå.

Diskussionen har handlat om intern marknadsföring Den är minst lika betydelsefull i den politiskt styrda organisationen Social kompetens blir allt viktigare i ett konkurrensutsatt arbetsliv. Med den kan man komma långt och nyfikenhet är ett nyckelord i många sammanhang.

I Nätverk för ledare diskuteras företagsfilosofi

Jag har varit nätverksledare i femton år och sett många trender komma och gå i ledningsarbetet. Det gäller i såväl näringsliv som offentlig sektor. Det har handlat mestadels om ansträngningar för att effektivisera verksamheten. Hur mycket kan vi öka produktionen till lägsta möjliga kostnad? Som svar på den frågan har många olika teoretiska modeller utvecklats och introducerats i olika ledningsgrupper.

Hos en av våra mest framgångsrika entreprenörer fick vi något helt annat än managementteorier till livs när vi umgicks med honom på vårt seminarium i förra veckan. Han pratade om betydelsen av att se till människan i företaget och ifrågasätta varför företaget finns på marknaden. Det var många filosofiska funderingar kring individens förhållande till sin gärning och han avslutade en spännande föredragning med att läsa en dikt av Gunnar Nyqvist, "Gå ut ur flocken"

Hur ofta ifrågasätter vi om vi skall gå ut ur flocken? Frågan är relevant och den kan man ställa sig själv regelbundet. Därför gör några sina egna livsstilsplaner. Entreprenören som jag refererar till har bjudit in filosofer till att delta i ledningsgruppens sammankomster.

I Nätverk för Ledare lyftes frågan: Vad är ditt kall?

Så har vi då haft tre dagars seminarium med utgångspunkt från Änglagård. Temat var "Vägval och Uppbott" . Gruppen samlades från tisdagen när Bertill Torekull anlände och övriga deltagare kom på onsdagen. Bertil öppnade med sin färgstarka föreläsning på onsdag eftermiddag i Vikes gamla skola. Det handlade mycket om modet att släppa taget. Dagen efter hade vi chartrat en buss för att besöka några "Uppbrottslingar" i Jämtland. Vi fick starka intryck av dom alla. Ett genomgående tema var trots allt: Vad är ditt kall? Under fredagen diskuterade vi våra egna nulägen och om behovet av att göra ett uppbrott.

Samtliga uppbrottslingar som vi träffade de föregående dagarna visade prov på mod och civilkurage. Dom hade valt att lämna sin profession eller sitt framgångsrika företag för att göra helt andra saker. Jag tror inte att någon av dom vi träffade har högre inkomster i sina nya yrkesroller, men tillfredsställelsen blir desto större när dom följer sina egna vägar.

Var och en berättade om sin livsstil och betydelsen av att känna stolthet för sin gärning. Den stora utmaningen är att fundera över: vad det är ditt kall?

Vem Styr?

I lördags skapade vi ett miniseminarium i goda vänners lag med inbjuden "expert". I det här sociala nätverket tycker vi om att byta tankar kring det mesta. Ibland brukar vi undra vem,vilka eller vad som påverkar evolutionen? Det här är naturligtvis en omöjlig fråga att besvara men frågan intresserar tydligen en krets av "amatörforskare". Vi bjöd in Erik som forskar mycket på sin fritid. Vi tog del av hans tankar och studier från 10.00 till framåt eftermiddagen.

Vi tillfördes nya perspektiv och dagen avslutades med middag på kvällen där vi diskuterade livligt. Vad var det egentligen vår expert hade sagt och frågan är fortfarande intressant: Vem styr?

Vår expert gav oss en rolig definition på vad en expert är: Det är en person från ett annat kvarter.

Nu kör vi

Nu kör vi i inhyrd bil från Avis. Häromdagen fick jag punktering på vår BMW. Det skall i princip inte kunna hända när man har punkteringsfria däck. Men med lite tur i oturen så hände det precis utanför Avis kontor på Sveavägen. Med dagens bilar är det inte aktuellt att byta däck vid vägkanten. Det blev bilbyte istället för däckbyte. På den vägen är det och nu bär det av till Änglagård för vårt seminarium där. BMW räknar med att det tar en vecka innan de nya däcken har kommit och till dess åker vi i hyrbil.

Nu kör vi mot Änglagård. Glädjande är också att efter flera nätverksmöten så märker jag att många av deltagarna berättar om ökad orderingång och läget normaliseras på företagen. Många av medarbetarna där kan säga "Nu kör vi".

I våra nätverk för ledare diskuteras kapacitetstak

För ett antal år sedan hade vi seminarium för våra nätverksdeltagare på Försvarshögskolan. Där fick vi många visdomsord på vägen och ett av dessa var "att förr eller senare når man sitt kapacitetstak". Därför utbildar dom cheferna i intervaller med mellanligande perioder för praktisk tillämpning av de nya kunskaperna.

I min profession möter jag nätverksdeltagare som kliver av karriärstegen. Jag frågar mig varför dom kliver av karriärstegen eller finner sig till rätta där de är. Jag tror faktiskt att det många gånger handlar om att individerna har gjort egna val och funderar över vad som är viktigt här i livet.

Eller är det så att man tappar suget efter nya utmaningar ju äldre man blir? Märk väl att till toppbefattningar är det inte ovanligt att de tillsätts med personer vid ganska så hög ålder. Fyllda 70 är inget problem i många sammanhang.

Jag är lite nyfiken på varför och när människor lägger av att söka nya utmaningar. Jag är inte så säker på att det är mötet med kapacitetstaket som avgör när vi skall sluta jobba. Det handlar många gånger om lusten att jobba enligt min mening. Som egen företagare är jag privilegierad som får jobba hur länge jag vill.

I våra nätverk för ledare diskuteras tiden som en reurs

I våra nätverk för ledare kommer ofta frågan upp om tiden som en resurs och vilka möjligheter har vi att spara tid. Med teknikens under kan vi bygga flervåningshus på nolltid verkar det som. Åhlens har ett bygge på Östermalmstorg som stiger mot himeln i rasande tempo. Paradoxen är att vi skapar hela tiden nya tidstjuvar i såväl arbetslivet som i privatlivet.

Ett litet exempel från privatlivet fick jag igår när jag stegade in på banken för att skapa ett bankkonto till mitt lille barnbarn, Melvin. Ett sparkonto helt enkelt där jag vid olika bemärkelsedagar kan sätta in en slant som han kan lyfta efter 18 års ålder. Det kan bli ett litet bidrag till hans bostad eller studier. Jag tänkte optimistiskt det här fixar vi på 5 minuter, för det fanns ingen kö på banken.

Oj vad jag misstog mig. Så många frågor det ställdes om hur vi vill att kapitalet skall beskattas, vem som skall ha rätt att besluta om lämplig användning av pengarna när han blir myndig etc. etc. Helt plötsligt så satt jag och Melvins föräldrar inne på bankkamrerns kontor och gjorde en resa i framtiden. Hur ser Melvins liv ut om 18 år och vilket av alla spar alternativen som serverades kunde tillfredsställa givaren och lille Melvins föräldrar. Då kändes en spargris som det enklaste alternativet. Hur börsen utvecklas och hur stor inflation vi får framöver, vet vi egentligen ingeting om. Det tog 60 minuter i stället för 5 att satsa 1000 kronor i Melvins framtid.

Att förvalta sitt eget kapital tar längre idag men att bygga hus går mycket snabbare än igår. Vi hittar alltid nya sätt att bli av med tid känns det som. Till vad nytta undrar jag som avstår aktiva val så långt möjligt är. Det kanske helt enkelt är så att människan vill vara sysselsatt jämt.

Med nya perspektiv på livet är det lättare att förändra

Det är tid för våra Nätverk för ledare att återsamlas efter semesterperioden. Kallelser har skickats ut till olika mötesplatser. Jag påminns varje år vid den här tiden att många vill reflektera kring sina liv och vad man vill prioritera i såväl privatlivet som i arbetslivet. Någon av mina deltagare har förlorat två medarbetare under sommaren.

När och hur lär vi oss att njuta av livet? Ofta verkar det som om man först i ett sent skede av livet får upp ögonen för vad som är väsentligt. Det är svårt att ha distans till omvärldens förväntningar på olika prestationer och anseende i olika kretsar. Det finns ett antal koder att hålla sig till. Men hur ser egentligen mina egna förväntningar ut?
Den frågan är mera angelägen att diskutera efter semestern, när man har släppt taget ett antal veckor och fått nya perspektiv på tillvaron.

Är det något i mitt liv som jag vill förändra?

Nu kör vi

Efter en lång sommar med många sociala kontakter med släkt och vänner är det två återkommande uttryck som jag har fastnat för. Språket förändras över tiden med nya ord och i en del fall förändras betydelsen av orden. Exempel på ord med ändrad betydelse är häftig och grym. I historien har de orden en negativ klang, men så är det inte idag. De har en fått en positiv klang i en skildring av en händelseutveckling.

Nyare uttryck är "Nu kör vi" och "Nu skall vi softa" Semestern är den tid som det finns utrymme för att softa, dvs. att inte göra någon ting och bara slappa. Det har jag inte gjort i nämnvärd omfattning eller ens känt något behov av. Behovet uppstår när man jobbar väldigt intensivt och är ständigt uppkopplad under en längre period. För egen del vill jag ta paus med lite jämnare mellanrum innan behovet av att softa uppstår. Jag önskar att många andra i min närhet kan ge sig själv lite mer tid.

Nu kör vi, har den motsatta betydelsen. Dvs, det är något man vill satsa på eller kraftsamla kring utan tvekan. Det änvänds både till vardags och till fest.

Efter en lång fin sommar med vistelser på Änglagård, i fjällen och en kortare semesterresa i Norge så är vi åter på plats och det känns riktigt roligt. Vi har ägnat mycken tid åt underhåll av fastigheterna vilket är en skön avkoppling till intellektuellt arbete. Därutöver har vi haft tid för naturupplevelser och umgänge. Den stora händelsen var lilla Astrids dop i Lidens gamla kyrka med släkt och vänner samlade hos oss efteråt. I helgen var det bröllopsfest i Linköping. Men,
Nu kör vi!

Om mina tankar inför semstern

Midsommarhelgen har vi firat på Änglagård och äntligen så kom värmen. Det blev en fin helg utan större arrangemang. Vi besökte någon midsommarfest i Gimåfors, ett större knytkalas i Drevberget, en privatägd konstnärsateljé och bekanta i Liden. Att vandra längs en skogsväg framåt småtimmarna i denna ljuva sommartid är häftigt! Ljuset, fågelkvittret, dofterna, traditionerna är starka upplevelser och då kommer känslan, att just nu är det så mycket jag vill göra för att ta tillvara på den korta sommaren.

Semestern börjar nu och frågorna kring den. Vad skall vi göra mer än våra sommaraktiviteter i Norrland? Sol och bad är passé för ett bra tag sedan och att resa för resandets skull är inget att tänka på heller. Däremot är miljöombyte i kombination med en aktivitet, något som alltid lockar.

Tillbaks i tankarna kring Änglagård. I och med att sommaren kom så vill jag börja semestern med att smycka gården med blommor. Rabatter är en svår konst att sköta när man är deltidsboende, men blommor i krukor är ett måste. Vi ser fram emot en större släktträff på gården i och med att lilla Astrid, vårt yngsta barnabarn, skall döpas i Lidens gamla kyrka. Men efter det är miljöombytet aktuellt innan det är dags att börja jobba igen i augusti.

Det kan bli släktforskning på Öland, fjällvandring med packning, kammarmusikfestival eller någon annan idé som kommer. Att ta dagen som den kommer är så viktigt. Det är då, man möter de oförutsedda händelserna som vi minns efteråt och säger "Tänk vilken tur att vi ....! Jag gläds åt sommaren och försöker "fånga det okända med öppna händer". Nu kan jag åter öppna sommarfönstret i köket och låta vinden smeka mina rutiga köksgardiner.

Man hinner det man hinner och resten får vara

Dagarna blir längre och det är så mycket vi vill göra. Samtidigt verkar sömnbehovet att minska och många mår mycket bättre i sol och värme än i kyla och mörker. För egen del var det dags att klättra längs väggarna igen (bokstavligt talat) igår kväll. Målarpenslarna har kommit fram och nu är det taklisterna i sovrummet som får ny färg.

Jag frågade en av min nätverskdeltagare för en tid sedan; Blir du inte stressad av alla idéer till förändring och företagsledningens förväntningar på ett snabbt resultat? Hon har fått nytt och spännande uppdrag och klivit upp ett steg till i karriären. Nu sitter hon i företagsledningen i en global koncern med säte i Finland. Hon svarade med ett brett leende på sina läppar "man hinner det man hinner och resten får vara" Så klokt hon tänker. Hon har satt upp rimliga mål för sig själv.

Det kan vara nog så viktigt att sätta egna mål som är balanserade. Man behöver inte göra dubbelt så mycket bara för att dagen har förlängts med 100%. Njut av sommaren!

I "Nätverk för ledare" återkommer frågan om förändring

Vi har nu kommit upp till fagra Norrland. Den sista arbetsveckan före den långa semesterperioden har börjat. Många av våra nätverksdeltagare värdesätter miljöombytet men ser till att vara ständigt nåbara.

Sommaren blir tid för kontemplation. När vi träffas i chefsnätverken i augusti kommer vi säkert få kunskap om några som vill ändra sitt livsmönster. Den känslan är ganska vanlig efter stoppet men försvinner i takt med att almanackan fylls på med tidplaner för olika projekt, möten, utvecklingssamtal, tjänsteresor etc. Lusten att förändra trängs undan av våra vardagliga måsten.

En del funderar säkert på att säga upp bekantskapen med sina "Måsten" och kanske ägna sig åt biståndsarbete i Moçambique osv. För att ta vara på den nyfångade tanken och lusten kring förändring har vi tillsammans med Bertil Torekull seminarium på Änglagård kring "Vägval och Uppbrott" den 26 - 28 augusti. Han berättar om sina erfarenheter kring Uppbrott. Ibland frivilliga och ibland ofrivilliga. Kanske att vi just då är beredda att börja på något nytt. "Orkar du inte spänna bågen en gång till?" var det en av mina nätverksdeltagare som frågade en person som hade en idé till förändring men saknade mod till genomförandet.

Tänk vad det finns många goda idéer till förändring som aldrig har effektuerats på grund av att modet har saknats. Vi upplever att friheten saknas men egentligen är det väl jag själv som är det största hindret till förändring. Vi ser fram emot några spännande seminariedagar i Vike, 6 mil från Sundsvall. Programmet finns på vår hemsida www.etarn.se

Inga fler tidsstudiemän på jobbet - Ett tema som diskuteras i "Nätverk för Ledare"

Det har varit en vecka med samtal kring effektiviseringsprocesser. Det senaste året har LEAN varit ett genomgående tema på många företag. Alla moment i produktionen analyseras. När medarbetare och chefer ser någon chans till tidsbesparing markeras iakttagelsen med postit lappar och åtgärdsprogram upprättas. Allt avrapporteras vid dagliga produktionsmöten på fabriksgolvet. Ständiga förbättringar är ett mera välkänt begrepp.

Den här modellen prövas i de administrativa processerna på flera företag. På ett ställe träffas chef och medarbetare två gånger per dag. Man tvingas avrapportera något framsteg vid varje möte. Det är piskan som har kommit fram och telefonsamtalen analyseras. Hur effektivt var samtalet? Tjänsteresorna ersätts med videokonferenser etc. Många blir störda, känner sig jagade och ständigt iakttagna. Känslan accentueras för några som byter sina egna kontorsrum till en arbetsplats i kontorslandskapet. Men nu blåser det nya vindar.

Denna ständiga analys av medarbetarnas prestationer är på väg ut. Förmodligen tar varje analys och tidsstudie så mycken tid och energi från produktionen att man i slutändan har förlorat mer tid än vunnit. LEAN konsulter har sagts upp och vi är på väg in i ett nytt mönster.

För egen del så så flyttar jag det digitala skrivbordet under helgen från Stockholm till Änglagård. Varje flytt är en omställning som utmanar mig. Den tar tid och tidsstudiemannen, LEAN konsulten, skulle underkänna den. Men, miljöombytet ger energi som inte går att bevisa i någon matematisk formel.

Våga se och höj abstraktionsnivån

På min morgonpromenad gick jag förbi ett konstgalleri på Sturegatan i Stockholm city. I skyltfönstret läste jag titeln på en konstsamling, "Våga Se" Det är ett tema som diskuteras i våra "Nätverk för Ledare"

Det är lättare att blunda för sanningen än att se sanningen i vitögat. Trots att vi blir lättade när vi diskuterar problem för var de verkligen är så hamnar vi lätt i diskussioner om detaljer.

Ett konkret exempel fick jag vid en föreläsning för många år sedan på temat "konflikthantering" Istället för att tjafsa om detaljer, som "du sa si, jag sa, du sa si .. osv" Den diskussionen leder oftast ingen vart. Föreläsaren ville istället att vi höjer abstraktionsnivån och frågar "Ska vi fortsätta så här eller ska vi göra några grundläggande förändringar i våra liv?"

Då får man energi när man diskuterar de grundläggande orsakerna till konflikten. Våga se sanningen och höj abstraktionsnivån!

Min son gifte sig i lördags och talen betydde så mycket

Lördagen den 6 juni, på nationaldagen, gifte sig Anders med Erika i Färentuna kyrka på Ekerö. Det var ett fantastiskt fint bröllop med släkt och vänner som det bör vara och bruden var förtjusande. Så otroligt söt tyckte vi nog alla som var där.

Det som jag bland annat har reflekterat över är alla talen. Vilka fantastiska tal och det var mest unga som höll personliga tal. De innehöll värme, humor, en del avslöjanden men också många visdomsord. Jag fascineras av att det är den yngre generationen som kan hålla dessa tal. Den äldre generationen tycks ha svårare för detta. Min teori är att skolan har lyckats med att träna eleverna i muntlig framställning. Jag ser en självkänsla och medvetenhet i dagens unga som vi inte hade på vår tid.

För några år sedan hade vi seminarium för våra chefsnätverk på Botkyrka Gymnasium. Här sa rektor Tom Hagman, "om vi inte har lyckats med att lära dom någonting så skall vi åtminstone ha gett dom lite kaxighet". Med talets gåva kan man komma långt!

Sen är det naturligtvis en stark upplevelse att som förälder, få ta del av alla dessa tal och berättelser från brudparets vänner. Jag fick nya perspektiv på min egen sons uppväxt!

Gränserna mellan arbetsliv och privatliv suddas ut

Igår mötte jag en av mina grupper i "Nätverk för ledare". En av deltagarna, en personalchef på ett amerikanskt företag, konstaterar att hon är aldrig ledig. Hon är jämt uppkopplad på nätet och mobilen stängs aldrig av. Den är påkopplad 7 dagar i veckan. Hon var nyligen hemkommen från en semesterresa till Grekland. Där hade hon dagligen hanterat sin e-post i sin arbetsdator.

Den här situationen känner många igen i ledande befattning. Idag sökte jag en ekonomichef på ett större företag. Då blev jag kopplad till hans mobil eftersom han var hemma på föräldraledighet.

Samtidigt får man höra att de unga tar med hela sin digitala värld till jobbet. Den privata e-posten hanteras i arbetsdatorn, privata affärer görs via arbetsdatorn, privata telefonsamtal hanteras i mobilen. Ofta hanteras den verksamheten på arbetstid. I vissa fall styr de t.o.m. sina val av datorer, programvara och mobil så att de kan kombinera sina intressen i arbetslivet och i privata livet i en och samma utrustning.

När är vi riktigt lediga?

Var kommer gnället ifrån? - en diskussion som vi har haft i "Nätverk för ledare"

Jag har i tidigare inlägg undrat var energierna kommer ifrån. För lite sedan hade jag ett nätverksmöte på ett av de industriföretag som har högre beläggning i dag än för något år sedan. Miljödebatten påverkar efterfrågeutvecklingen på deras produkter i positiv riktning. Företagsägarna ser att kurvan för tillväxt fortsätter att stiga och söker efter folk. Här pågår nyrekryteringar och framtidsutsikterna är mycket goda.

Men, säger min nätverksdeltagare: "Vi har för ett tiotal år sedan varslat om uppsägningar och stängt fabriker. Det fanns många missnöjesyttringar då. Men paradoxen är, att det i dag gnälls lika mycket som då, men på andra saker. Vi har för mycket att göra heter det"

Är gnället en naturlig del av vardagen på en arbetsplats eller har just den personen haft otur med att drabbas av gnäll på jobbet. Tänk om vi kunde använda all den energin som finns i gnällprocesserna till något konstruktivt. Är det en omöjlig ekvation?

I "Nätverk för ledare" poängteras framförhållning och kommunikation - Att ligga steget före är varje ledares uppgift

Att ligga steget före är varje ledares uppgift. Konsten är att göra det. Med Ledare avser jag företagsägare, politiker, media och alla vi andra som på något sätt vill vara delaktiga i utvecklingen.

Hur fångar vi då upp vad som efterfrågas i framtiden? "Lägg ditt öra mot skolgården" hörde jag Bert Karlsson säga vid något tillfälle. Det var en utmärkt metafor. Jag skulle också vilja säga att det är det som SVT inte gör när de undviker småpartierna i slutdebatten som sänds på torsdag inför EU-valet. Personligen röstar jag på ett mera traditionellt alternativ, men känner en viss frustration över att alla inte får vara med. En demokratifråga enligt mitt synsätt. Det var en parentes.

Tillbaks till företagets utvecklingslära i tre steg:
1. Ägarna skall ha visioner om vart dom vill komma med företaget = Utsikter
2. Företagsledningen vill åstadkomma ägarnas önskade resultat = Avsikter
3. Medarbetarna inser vilka svårigheterna är när man vill uppnå ledningens Mål = Insikter

För att lyckas vill vi alltså se att de olika nivåerna kommunicerar med varandra. Det ökar förutsättningarna för att nå ett lyckat resultat. Som en jojo, upp och ner i några vänder. Vanligt fel är att ledningsansvariga skjuter insikterna åt sidan i någon värderingsprocess och pratar om motstånd istället. Då blir det lätt att utvecklingsarbetet går i stå när man inte är bredd att kommunicera de olika perspektiven.

Några teman för kommande nätverksmöten är "framförhållning och kommunikation"

Se människan för vad hon är - det är ett återkommande tema i all ledarutveckling

En tanke från Kungsgatan i Stockholm. Jag var ute och handlade i lördags och passerade en tiggare flera gånger när jag lite okoncentrerat sökte de rätta affärerna. Det tog lite tid för mig denna vackra och varma lördag. En vecka innan min yngsta sons bröllop.

Det är tyvärr en allt vanligare gatubild att tiggare etablerar sig på gator och torg men även på t-banan händer det. Man får många tankar när man ser en man i sina bästa år i vårt välfärdsland, stå på knä med mössan i hand och fråga efter gatutrafikanternas allmosor. Ska det behövas undrar man.

Många med mig rusade förbi honom utan notis. Jag såg ingen som gav mannen en slant i hans keps. Däremot var det en man som sa till honom "Gå och skaffa dig ett jobb istället!" Den första tanken jag fick var att - det är lättare sagt än gjort i dessa dagar när vi redan har en relativt hög arbetslöshet.

Jag vet ju inget om den här individens förutsättningar, men faktum är att jag tror ändå att det var en bättre insats han gjorde till tiggarens utveckling genom att han faktiskt såg honom och hade en åsikt. Vi andra tittade skyggt åt ett annat håll och ignorerade honom helt och hållet.

I våra Nätverk för ledare har vi under veckan diskuterat några exempel på kortsiktiga lösningar

En arbetsvecka är snart till ända med många olika intressanta möten. Det är alldeles uppenbart att hjulen börjar snurra igen och då märker vi effekterna av den övertalighet som många företag har åtgärdat med uppsägningar. I de större företagen har hundratals medarbetare fått lämna sina arbetsplatser och ett antal lite äldre har "köpts ut".

En av mina nätverksdeltagare sa "det är så sorgligt att se vilken kompetensbrist vi har köpt" Nu behövs dom och vi har betalat dom för att inte visa sig på jobbet igen! När lär vi oss att tänka lite mer långsiktigt och våga ha lite is i magen?

En annan diskussion handlade om implementeringen av nya datasystem i ett större företag. Här prioriteras "skall" frågor före "bör". Dvs. rätt tid och rätt pris är viktigare än rätt funktion. Detta är ännu ett exempel på kortsiktigt tänkande när användarnas önskemål om olika funktioner inte tillmäts lika stor betydelse som tidplaner och positiva resultat i kvartalsboksluten .

En tredje diskussion har handlat om pendeln som svänger tillbaks igen från centralisering till decentralisering. I lågkonjunkturens spår har ett stort företag bekymmer med anställningsstopp samtidigt som man har övertalighet och varslar ett antal medarbetare. I en decentraliserad koncern kan varje juridiska enhet se till sina behov av olika kompetenser och anställa.

Kreativa lösningar diskuteras i våra chefsnätverk

När, Var och Hur hittar vi de kreativa lösningarna som vi från tid till annan letar oss fram till. Det finns ju ingen vägvisare vi kan följa och ofta pratar vi om miljöns betydelse. Naturen kan vara en rik källa, konsten en annan, estetiskt tilltalande miljöer på arbetsplatsen en tredje, miljöombyte osv. Listan kan göras mycket längre men vi tänker ofta på att det är positiva omständigheter som stimulerar vår tanke.

Lika värdefulla i det sammanhanget är de problem vi möter i vardagen. Problemlösningen utmanar vår tanke och där hittar du nya möjligheter. Är problemen tillräckligt stora tvingas du till ett vägval och gör ett uppbrott.

Vi pratar ofta om att det skall kännas bra både i hjärtat och i maggropen när vi gör våra förändringar. I mitt fall har det faktiskt varit så. Ibland har jag tvingats till vägval men i de flesta fallen har det handlat om att jag har sökt en förändring. Just därför att förändringen leder till en utveckling.

Nätverket för ledare möter Bertil Torekull på vårt seminarium om framtiden

I augusti månad har vi ett seminarium på temat "Vägval och Uppbrott" tillsammans med Bertil Torekull. Temat är alltid aktuellt oavsett vilken konjunkturcykel vi befinner oss i. Hur vill vi att framtiden skall se ut? Han har definierat ett nytt ord "Uppbrottsling" där han ser sig själv som en Uppbrottsling. Varje Uppbrott leder till någon nytt. I hans fall har det alltid varit positivt även om han har blivit uppsagd och tvingats in i ett ofrivilligt uppbrott.

Det här är ett förhållningssätt som fascinerar mig. I anslutning till hans berättelser möter vi några uppbrottslingar på andra sidan länsgränsen. Inom gruppen byter vi tankar om vilka visioner vi har inför framtiden.

Apropå tankar om framtiden så tog jag del av ett citat i helgen:

"Det förflutna finns i våra minnen

Det närvarande finns i våra sinnen

Framtiden finns i våra visioner"

Augustinius

Jag ser framemot några spännande dagar på Änglagård där jag befinner mig i skrivande stund. Långt bort från storstadens hetsigare tempo är det alltid lättare att hitta den ro som behövs för att memorera, reflektera och spekulera. Det stimulerar kreativiteten helt enkelt.

I chefsnätverket diskuterar vi priset för offentlighetsprincipen

Vid ett av mina möten i nätverket för ledare, tog vi del av ett aktuellt fall hos en av deltagarna. Han berättade om en 40-årig man som anlitats för ett konsultuppdrag under en begränsad tidsperiod. Det handlade om en resursförstärkning i en offentlig organisation. Vid upphandlingstillfället definierades tjänsten och prissattes. Parterna var överens.

Det gick helt fel i det här fallet när 40-åringen förgrep sig på en av de anställda. Historien polisanmäldes när det hela blev känt. Uppdragsgivaren valde att informera om händelseförloppet för samtliga medarbetare, eftersom man insåg att historien skulle fånga uppmärksamheten hos media.

Två reflektioner:
Den ena är att vid anställningsprocesser är vi noga med att se till den sökandes egenskaper och värderingar så att de stämmer överens med organisationens värderingar. Passar individen in i vårt företag och har han eller hon de rätta kvalifikationerna för att klara jobbet? Vid konsultupphandlingar chansar vi och diskuterar bara vad som skall göras och till vilket pris.

Den andra reflektionen är att komplexiteten i en besvärlig historia kan förvärras i en politikerstyrd organisation med allmänhetens insyn.

Mediabevakningen i offentliga organisationer kan dränera ledning och medarbetare på energier. Inget får gå snett och därför riskerar vi att mer eller mindre obehagliga sanningar mörkas. Arbetsron försvinner när vi kraftsamlar kring fel saker i arbetsprocesserna. Den här situationen kostar tid och pengar. Det är priset som vi får betala för att bevara vår demokrati som inkluderar offentlighetsprincipen.

Var kommer energierna ifrån?

Jag var på Zontas distriktsmöte i Hässleholm under helgen där 170 kvinnor från Sverige och Lettland träffades för att bestämma om organisationens budget och väja styrelseledamöter för två år. Här var det många kompetenta kvinnor som samlades. Mest imponerad blev jag av Malin, 20 år som är utsedd till Zontas internationella stipendiat

Många blir arbetssökande i lågkonjunkturen medan andra alltid hittar sina egna vägar. Malin studerar på universitet för att bli läkare och då tror man att det räcker. Men inte, hon jobbar på Guld Fynd, är personlig assistent till en rullstolsbunden 11-årig pojke, hon är körledare och scoutledare.

Dessutom har hon skapat en egen välgörenhetsorganisation tillsammans med två sjuksköterskor. Från Landstinget samlar de in utrangerade inventarier, utrustningar, datorer, hjälpmedel för handikappade etc och skickar till sjukvården i Litauen. Hon har redan ombesörjt att 10 välfyllda lastbilar har gått i väg och samtidigt etablerat personlig kontakt med föräldrarlösa barn på sjukhuset.

Hennes framträdande på perfekt engelska var helt fantastiskt. Det finns mycket att berätta om Malin. Min undran är kort och gott, var kommer alla energierna ifrån. Är de en gåva eller är det något man själv kan skapa?

Svaga chefer slår ut starka medarbetare i en osund konkurrens på företagen

Alla kan inte komma högst upp på karriärstegen. Jag har de senaste dagarna varit med i lite olika sammanhang där personer berättar om utslagningen som sker på arbetsplatserna i spåren av lågkonjunkturen. Övertaligheten blir ett återkommande problem och ibland undrar jag om det är ett verkligt problem eller om man rent ut av från arbetsgivarens sida passar på att sänka sina fasta kostnader genom uppsägningar. En orsak kan vara att välja bort de medarbetare som inte passar in i arbetslaget och motivera uppsägningen med arbetsbrist. Andra företag väljer den motsatta vägen och gör överenskommelser med facket om arbetstidsförkortning jämte löneavdrag. Överenskommelsen kompletteras ofta med utbildningsinsatser så att man kan vara bättre rustad efter konjunktursvackan. Konkurrensen mellan företag driver utvecklingen så att vi hela tiden vill positionera oss på marknaden och öka våra marknadsandelar. För att skapa nya marknadsandelar måste våra produkter vara prisvärda.

Allt det här är självklarheter men det som är mindre självklart är vilka vi skall säga upp från företaget och vilka metoder vi använder för att säga upp folk. LAS tycks inte gälla längre. Det är inte ovanligt att verksamheten omorganiseras och då måste alla söka de nya tjänsterna i konkurrens med sina medarbetare.

Här förefaller det ibland som att det är den svaga chefen som ur ett egoistiskt perspektiv väljer att sparka den underordnade som kan vara ett hot för egen karriärutveckling. Frågan är, Vem är det som når toppen i företaget? Är det den kvinna eller man som är mest duglig för tjänsten? Knappast. Det finns så många andra faktorer som driver människan till höga befattningar. Behovet av anseende, pengar och makt skapar en osund konkurrens mellan medarbetare i företagen och individualismen går före kollektivismen. Hur vi kommer runt detta undrar jag.

Till syvende och sist måste vi hitta parametrar för att välja ut de personer som har bäst förutsättningar att leda företagets utveckling på en marknad i tuff konkurrens. Det finns alltför många svaga ledare i företagen som inte kan trygga företagets utveckling.

Från hyrd härd hos vinbonden i Bordeaux till egen härd i Stockholm

Vi kom hem igår kväll och det blev en bilresa på 500 mil. Det blev många starka intryck och mina förväntningar på vinbondens arbete var befogade i allra högsta grad. De små vinbönderna har inga färdiga recept att gå efter när druvorna blandas. Druvornas sötma varierar från år till år och druvans kvalité styr produktionen. Vi fick lära oss en del om produktionen, utmaningarna och konkurrensen mellan vinbönder och mellan distrikten. Varje vinbonde strävar efter att hitta sin unika chans till att skapa ett vin i världsklass. Samtidigt fick vi lusten att lära mer om denna ädla dryck och känna igen de olika karaktärerna.

Idag blir vi allt mer intresserade av att få veta hur våra livsmedel har tillverkats innan vi sätter oss till bords för att njuta av våra måltider. På samma sätt känns det angeläget och berikande att prata med vinbonden som producerar vår måltidsdryck. Jag är övertygad om att vi blir allt fler som väljer att vara våra egna vinimportörer i framtiden och kombinera vininköpet med semesterresan. Nytta med nöje!

Det vi inte hade räknat med var att vädret försämrades i takt med att vi åkte söder ut. Där var kallt och det regnade medan solen värmde Sverige! Det gjorde inget eftersom vårt syfte med resan inte var sol och bad. Vi ville ta del av ett traditionsrikt skapande och dels få kunskap om vinet som vi dricker hur det har producerats. Om skapandet kan jag återkomma till i någon kommande blogg.

Vi har en tärna i vår logo ...................

Nu är vi på väg från snölandskap i Norrland med tre dagars mellanlandning i Stockholm. Imorgon bär det vidare mot Bordeaux där vi har bestämt träff med vinodlare i distriktet. Vem vet, kanske nästa manegementresa går till något vindistrikt. Att diskutera ledarskapet på en vinodling kan vara nog så intressant tror jag.

Vingården är intressant ur ledningsperspektiv eftersom bonden i allra högsta grad är beroende av naturens krafter. Det handlar om ett ledarskap som inkluderar själen och hjärtat. Det är traditionsrikt, långsiktigt och tålmodigt. Vi får se vad Jean-Michel och Francoise Baudet med barnen Corentin och Clémence har att förtälja om driften av en vingård.

Jag återkommer med nytt inlägg när vi har blivit ett antal erfarenheter rikare.

Vår granne, Siri 83, i Vike säger att vi är flyttfåglar. I någon mening stämmer det eftersom vi tycker om att lära nytt och att vistas i olika kulturer. Det är berikande och lärorikt.

Deltagare i Etärnkonsults nätverk för ledare åkte till Sydafrika för att utveckla sitt ledarskap i företagen

Sydafrika är ett dagsaktuellt ämne i nyhetsrapporteringen eftersom det påbörjas ett val där idag. Där har det varit demokrati i 15 år och vi åkte dit med chefer från våra chefsnätverk år 2001. Då hade det varit demokrati i 7 år och intrycken var överväldigande.

Vi tog del av Diakonias biståndsprojekt, träffade den vite jordägaren som hade delat med sig av marken till de svarta lantarbetarna, vi besökte en bank för hemlösa, vi besökte skolor i kåkstäderna där äldre kvinnor på eget initiativ tog sig an barnen och helt ideellt bedrev undervisning i skjul och i containrar, vi besökte Diakonias "AMS utbildningar" etc. etc. och inte minst företrädare för sanningskommissionen. De gjorde ett fantastiskt arbete för att i någon mening låta alla de svarta medborgarna berätta om alla oförrätter de hade varit utsatta för. Kommissionens arbete var en förutsättning för att olika folkslag ska kunna leva sida vid sida i fred. Jag kan göra listan mycket längre på alla spännande möten och intrycken var överväldigande. Ledningarbetet i en sådan omställning av samhället är en gigantisk utmaning.

Det är lätt att bekymra sig i våra "Kristider", men egentligen är lågkonjunkturen betydligt enklare att leva med i jämförelse med alla de som lever på vårt runda klot där säkerheten hotas av krig eller naturkatastrofer eller att man lever i fattigdom.

Vår övertygelse är att mötet med andra kulturer inom eller utanför rikets gränser är berikande. Med nya perspektiv på tillvaron är det enklare att hantera vardagens problem. All ledarutveckling börjar med kunskaps- och individutveckling.

Du har plats nr 78 i kön och väntetiden är 19 minuter ................

Jag sökte personalchefen på Arbetsförmedlingen, men blev felkopplad och hamnade i telefonkön till en arbetsförmedlare. Döm om min förvåning när jag fick beskedet av en anonym röst "Du har plats 78 i kön och väntetiden är 19 minuter"

Mina tankar går till alla de som slussas ut i en ny ny roll från anställd till arbetssökande. Hur känns det att sitta i den kön?

Jag kände en oerhörd tillfredsställelse när jag kunde lägga på luren och jobba vidare. Som egen företagare kan jag själv bestämma anställningsvillkoren. Många väljer medvetet eller omedvetet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är en marknad under stor förändring med tuffare villkor och konkurrens om jobben på ett sätt som vi inte har sett på länge. För en tid sedan hörde jag om butiken som tog in flera provanställda samtidigt för att på så sätt välja ut den bäst lämpade personen för uppdraget. I Nyheterna kunde vi höra om fast anställd personal som sades upp från sina anställningar i äldreomsorgen och därefter erbjöds samma personer att återvända till arbetsplatsen som vikarier med sämre anställningsvillkor för samma jobb.

Det är värt att fundera över vilken karriärväg man bör välja. Det finns två, den ena är i anseendekulturen och den andra är i positionskulturen som jag har berört i ett tidigare inlägg.

I chefsnätverket väljer vi att diskutera helhetslösningar

Ändamålet helgar medlet så nu är det lag på att vi successivt skall byta ut våra glödlampor i hem och på arbetsplatser. Dagens glödlampor anses ha större klimatpåverkan än den nya generationen med lågenergilampor. Att dessa är miljöbovar genom att de innehåller kvicksilver och dessutom lär de ge sämre ljus, tycks ha fallit i glömska.

Det jag reagerar mot är att man sprider ut en så hälsovådlig produkt som kvicksilver som måste hanteras enligt särskilda instruktioner och slutdeponeras i Tyskland. Om vi tappar en lågenergilampa i golvet så är det absolut förbjudet att dammsuga upp skärvorna då kvicksilvret kan finfördelas i dammsugaren. Rummet skall utrymmas och vädras ut och listan är lång med förhållningsregler. Vi har tidigare insett att olycksfallen i hemmen ökar, att vi har byggt sjuka hus med hög radonhalt och att det finns en risk för ohälsa med alltför väl isolerade hus. Det här kan bli ett steg till på den skalan med risker för ohälsa. Vem konroller att folk inte slänger dessa lampor i hushållssoporna i stället för att åka till en särskild deponistation. Alla har inte tillgång till bil eller deponi i närheten av sin bostad.

Vad är den faktiska kostnaden eller vinsten om man gör en LCC (livscykel kostnadskalkyl)?

Helhetsperspektiven är frågor som engagerar mig och som jag tycker är intressanta att lyfta i chefsnätverken. Var och en blir salig på sin tro, men någon måste ta sitt ansvar och summera delarna till en helhet. Det är då först vi kan göra en bedömning av den verkliga vinsten.

Det som är aktuellt är sällan evigt - Det som är evigt är alltid aktuellt

Jag drar mig till minnes hur olika trender har passerat revy och alltid varit betydelsefulla i sin samtid. Det har varit hålfotsinlägg till många skolbarn på 50-talet, fluortanter på 70-talet som sköljde skolbarnens tänder med fluorvätska, på 90-talet var det aktuellt med tandställningar på ett flertal skolbarn. På 2000-talet blev utvisade flyktingbarn apatiska, etc.

Inom organisationsläran svänger pendeln fram och tillbaka mellan centralisering och decentralisering.

På 2000-talet fick många anställda i arbetslivet, såväl medarbetare som chefer symtomer på utmattning på grund av för hög arbetsbelastning och blev utbrända. Nu blir dom utslängda på grund av för liten arbetsbelastning.

Det som är evigt i det här sammanhanget är trots allt att vi ständigt söker nya kunskaper och idéer om hur vi skall organisera våra liv och arbetsliv för att vi skall hitta en bra Balans i Livet. Det är exempel på en fråga som vi diskuterar i våra chefsnätverk.

I chefsnätverken syns en öppning till morgondagen

Nu har andra akten på 2009 börjat och något börjar hända i företgens värld. Genom dagliga kontakter med chefer och ledare i helt olika branscher och företagskulturer, så märker jag att många företagsledningar väljer att flytta fokus från besparingar, nedskärningar, personalavvecklingar etc till ett mera framtidsorinterat synsätt.

Dels märks det när företagen tömmer sina lagerhyllor och tvingas till ny beställningar. Ett annat inslag är HR frågor som får ett nytt fokus. Man utbildar för framtiden och i vissa fall med EU stöd. För lite sen besökte jag ett framgångsrikt industriföretag med verkstäder inom och utom Norden. Här som på så många andra ställen blev de tagna mer eller mindre på sängkanten när lågkonjunkturen kom och de drog i "Nödbromsen" I den fick dom dra ett par gånger till innan man kunde skönja en ljusning. Inget ovanligt i dessa dagar och media rapporterar relativt flitigt om förändringarna på arbetsmarknaden. Ofta handlar det om vikande lönsamhetssiffror och stigande arbetslöshetssiffror.

Det media inte rapporterar om är kraftsamlingen och utvecklingen inne i företagen när övertalig personal har lämnat arbetsplatsen. Det är en utveckling som jag i vissa fall kan se i chefsnätverken och i alla andra företagskontakter som jag har dagligen.

Det som göms i snö kommer upp i tö

Det som göms i snö kommer upp i tö. Så är det verkligen i naturen. Tillbaks till Änglagård efter en lång och fin påskhelg i fjällstugan. Här och i fjällen var det ovanligt mycket snö i år och trots flera plusgrader och sol så höll snötäcket för skidåkning. Vi hade god samvaro med barn, barnbarn och goda vänner, som vår påsktradition bjuder.

På Änglagård syns backen och mycket har ramlat ner på den i samband med snösmältningen. Husen verkar intakta medan träd och buskar har friserats. När vi tog över Änglagård för sex år sedan hade vi en hel del problem med läckage, frusna vattenledningar och fuktskador. Mycket har vi gjort sedan dess i underhåll av boningshus och uthus. Ändå är det alltid med en viss oro man närmar sig gården. Vi fick inga överraskningar. Nu kan vi ta våren till oss och planera för sommaren med två stora arrangemang här. Lilla Astrid skall döpas i Liden gamla kyrka i juli. I augusti har vi vårt ledardskapsseminarium på temat "Vägval och Uppbrott" där Bertil Torekull medverkar. Programmet finns på vår hemsida http://www.etarn.se/

På tröskeln inför årets andra akt

Första akten på år 2009 är till ända och Påsken är den högtid då ridån går upp och akt 2 kan börja. Dagen har blivit längre, energierna i naturen blir mer och mer påtagliga och de sätter sina spår i människan. Det är något visst med vårkänslor. I år var det en extra mörk start på året, med all fokusering på lågkonjunkturen. Min övertygelse är att vi har en enastående förmåga att hitta ljuset i mörkret och på något sätt har vi i alla tider hittat de frågeställningar som är intressanta att lyfta.

I någon mening är det ointressant att följa sinuskurvan för den ekonomiska utvecklingen medan det är mycket intressantare att följa människans förmåga att hitta vägen från stillestånd till expansion. Detsamma gäller i umgänget med de små barnbarnen, där jag nästan dag för dag kan iaktta förändringar och deras framsteg. I påskhelgen är vi lediga och tar alla energiena i naturen till oss och gläds åt samvaron med barn och barnbarn. Nu är det lilla Astrid, snart 11 veckor gammal, som anstränger sig när hon vill lyfta huvudet för att studera omvärlden.

Chefer och ledare nämner ofta att tiden är vår största begränsning

Vi vill så mycket och konstaterar så ofta att "jag hinner inte". Den kommentaren får jag ofta höra i ledarnätverken och i diskussioner med vänner och bekanta. Vi hoppas på morgondagen och att den på något sätt skulle rymma fler minuter än vad dagen gör. Sanningen är att alla dygn är lika långa. Möjligtvis hade vi räknat med att det skulle bli ett lugnare tempo när vi går in i en lågkonjunktur. Men så är inte fallet. Då måste vi ägna oss åt effektviseringsprocesser och göra mer jobb per anställd eftersom vi tvingas till att säga upp ett antal medarbetare. Vi använder också tiden till att hitta nya affärsmodeller med nya partners eller att investera tiden i olika kompetensutvecklingsprogram. Paradoxen är att vi producerar mindre i en krympande ekonomi, men tidsbristen är den samma eller i vissa fall än mer påtaglig.

Konklusionen är att vi får aldrig mer tid, men vi kan bli bättre på att prioritera de saker vi vill göra. Det gäller i såväl professionen som i vårt privata liv och i umgänget med nära och kära. Vi måste lära oss att göra våra val och att välja bort. Det är påfallande ofta jag hör kommentaren: "Jag skulle vilja men jag hinner inte"

En diskussion i våra chefsnätverk handlar om konsten att övervintra i lågkonjunktur

Vi är inne i en period där vi använder stor del av vår arbetsvecka till att kontakta presumtiva kunder, samarbetspartners och leverantörer. Ett återkommande tema i samtalen och i våra chefsnätverk handlar om lågkonjunkturen och om konsten att övervintra den. Väldigt många företag är försiktiga och håller hårt i sina slantar. Det är klokt och så gör vi väl alla lite till mans. Men frågan är om man kan spara sig ur krisen. Myntet har två sidor. En sparad krona ger till skillnad från en rätt investerad krona ingen avkastning. Trots allt så är det avkastningen som ger oss möjlighet att tänka långsiktigt och att utveckla företagandet. Det är det som tryggar vår försörjning i det långa loppet.

Min bildlika reflektion är att om man under våren sår nya frön så finns det nya frukter att skörda under hösten. Under sommaren skall odlingarna mogna och under vintern får jorden återhämta sig.

Dagen efter

Så har då årets stora "lurardag" passerat. Det är den dagen som det är helt i sin ordning att lura vänner och bekanta med oförargliga skämt. Jag brukar lyckas ibland och igår försökte jag övertyga Per om att grannen hade stora planer på att använda ROT avdragen och bygga ut. Det skulle skymma vår vackra utsikt över fjällvärlden om vi inte stoppade hans byggplaner. Jag lyckades inte men jag stod pall för diverse skämt, så nu kan jag pusta ut för den här gången.

Däremot undrar jag om och när makthavare pustar ut som i det offentliga samtalet blir beskyllda för att ha lurat kunder och skattebetalare på ohemula ersättningar för gjorda insatser i såväl fonder som i företag. Andra blir beskyllda för inkompetens och deras förtroendekapital ifrågasätts.

Alla mäter inte värdet med arbete i ekonomisk ersättning

Jag började min dag med promenaden vid vårt stugområde 4 km från Mittådalens sameby i Härjedalsfjällen. Det blir en vacker dag som vi kan avsluta med en skidtur på fjället innan mörkret bryter igenom. I stugområdet finns hur mycket snö som helst att röja och till påsk blir det fullbelagt i området. Det är vintersäsongens höjdpunkt och här odlas familjetraditionerna, som inte tycks förändras över tiden. Det är lika varje år och oberoende av vilken konjunktur vi lever i. En skillnad i år är att trots lågkonjunkturen så måste vi själva ta ansvar för snöröjningen och vi har skottat snö som aldrig förr. Vi har varit här i 25 år. Jag funderar varför ingen vill ta snöröjningsuppdraget.

Det är liten omsättning på stugägarna. Vår förening och vi som vistas här betalar gärna för att få vägen med parkeringsplatser och stickvägar röjda , men ingen vill göra det i år. Vår entreprenör som sköter vägunderhållet har tappat lusten och passionen för snöröjning och avstår hellre, trots att han har investerat i maskinparken. Han tycks inte vilja jobba mer än vad som krävs för att få mat för dagen. Rennäringen är hans passion. I övrigt njuter han nog av att bara få vara, just här. Det är ett sätt att se på värdet med att arbeta. Själen i och passionen för det man väljer att göra.

Själ och Passion

Nu har vi gjort uppbrottet igen och lämnat storstan efter några intensiva veckor där. Vi har förmånen att kunna distansarbeta från tid till annan och vi vistas nu i den fantastiska fjällvärlden. Metertjockt snötäcke och en så fantastiskt ren och klar luft.

Jag har i tidigare inlägg berört mina drivkrafter och den sista som jag tänker nämna är Hälsan. Ett långt lyckligt liv drömmer vi väl alla om, men därom får vi inga garantier från ovan. Däremot är jag övertygad om att hälsan är beroende av vad vi stoppar i oss och vilka miljöer vi vistas i. Men ännu viktigare är nog att vi hittar själ i och passion för det vi gör. I våra chefsnätverk upplever jag alltför ofta att fokuseringen på tidsvinster och kapitalavkastning är så stor att den tar så mycket energier att känslan för arbetets innehåll, försvinner.

Ett gammalt ord som arbetsglädje hör jag aldrig men jag hör berättelser om sömnlöshet, otillräcklighet och känslan av att man gör ett hafsigt arbete. Det tär på krafterna. Sen finns det naturligtvis de som brinner för karriären och längtar till den stunden de kan sätta sig vid datorn på kvällen.

Jag önskar att fler kan känna själen i och passionen för det de håller på med. Där tror jag att man kan hitta laddningen till att leverera ett bättre resultat och framförallt att man mår bättre. Det gagnar hälsan.

Min nästa drivkraft - Frihet är att bära en lätt ränsel genom livet

Igår var det styrelsemöte i vår bostadsrättsförening där jag har varit ledamot och även ordförande i sammanlagt 7 år, men nu väljer jag bort det och ser att vi är fler i föreningen som kan dela på bördorna. Idag återkommer jag till mitt inlägg om mina Drivkrafter. En stark drivkraft är att värna om friheten. Den totala friheten existerar knappast, men den finns mer eller mindre. Att välja bort anställning och satsa på eget företag är ett stort steg på den skalan. Som konsult var jag i början tveksam till om jag skulle hyra ut mig som resursförstärkare eller satsa på en egen produkt. Våra chefsnätverk är en egen produkt som vi själva får ta ansvaret för. Att ha anställda är också en parameter på den skalan vilket vi valde bort efter några år. Samtidigt konstaterar jag att relationerna till nära och kära är väldigt viktiga och det förutsätter min närvaro från tid till annan. Allt är paradoxer.

När vi var på utbildningsresa till Mellanöstern med deltagare från våra chefsnätverk så talade vår färdledare om betydelsen av "att bära en lätt ränsel genom livet" Ju fler prylar vi skaffar oss, ju mer begränsas min frihet. Jag försöker minimera köpen säger jag, som har tre hem och två arbetsplatser att sköta. Trots allt upplever jag att jag gör många val och lyckats relativt väl med att skapa frihet.

Om mina värderingar och drivkrafter

I helgen var vi bl.a. tillsammans med några mycket goda vänner, barn och barnbarn. Som brukligt är blev det även tillfälle till reflektion och funderingar kring nuet. Ett samtal handlade om våra drivkrafter. Jag drog mig tillminnes när jag tillsammans med ett av mina chefsnätverk var på Sigtunastiftelsen för en retreat. Vi var tysta i 24 timmar och under den tiden blev små och stora frågor tydliga. Det var en mycket stark upplevelse och kan rekommenderas. För min egen del så kretsade tankarna kring mina värderingar och mina drivkrafter. En stark drivkraft är att växa. De finns fler drivkrafter än växa som jag kan återkomma till vid senare inlägg.

Med växa syftar jag på att få nya kunskaper och insikter, men även att antalet relationer med individer och miljöer blir fler samtidigt som jag värdesätter att relationerna fördjupas. I växa begreppet finns en nyfikenhet på att prova nya roller som individ. Jag har tidigare nämnt mitt engagemang i Zonta och vår konferensgård som vi har gett namnet Änglagård. Utmaningar med höga trösklar är utmanande. Som en av mina tidigare chefer sa. " ....det är i begränsningen som mästaren visar sig......" Tänkvärt. Sist men inte minst så är miljöombyten och kulturmöten väldigt stimulerande. Kulturmöten kan jag uppleva i vardagen men även när vi besöker andra länder i studiesammahang tillsammans med våra nätverksdeltagare.

En liten överraskning

En av våra gäster överraskade oss med ett utomordentligt bra motionstips som jag gärna delar med mig av. Vi har en liten hiss i vårt hus där vi finns på fjärde våningen. Vi var ett större sällskap och några stycken av oss valde att gå upp. Då fick vi höra att om du bor på tredje våningen i ett flerfamiljshus och konsekvent undviker hissen i ett år så har du motionerat lika mycket som den person som åker ett Vasalopp och tränar inför dito. Nu är det dags att stänga av datorn för att fira helg. Jag börjar med en promenad i vårsolens glans och i våra kvarter finns det dessutom gott om trappor.

I mötet mellan olika generationer och kulturer finns möjligheterna

Det våras för nya tankar även i vårt företag och i våra liv. Hos oss är gränslinjen mellan arbetsliv och privatliv hårfin. En bekant till oss brukar filosofera kring begreppet "Fritid" Vad är det? Det låter som om motsatsen skulle vara "Tvångstid" och i förlängningen undrar han då om arbetet är tvångstid? Jag vill inte se arbetet som tvingande och våra aktiviteter eller projekt som vi är engagerade i har oftast någon koppling till vår profession.

Idag skall vi möta personer i ledande befattningar för att diskutera ett upplägg kring vårt kommande seminarium. Varje år erbjuder vi chefsseminarium för samtliga av våra nätverksdeltagare. Att ligga steget före är en av våra största utmaningar. Fingertoppskänslan kring förändringar i samhället och i arbetslivet. Det handlar oftast om kompetensöverföring mellan olika kulturer men det kan även handla om kompetensöverföring mellan olika generationer.

Ett annat projekt som är aktuellt för oss är ledningsarbetet i en vingård. Här får vi ta del av gamla traditioner som lever vidare från generation till generation. Från far till son. Det finns inga nerskrivna arbetsinstruktioner utan hörsägen är viktig. Vi förbereder en studieresa och åker till Bordeaux i april för att träffa vinbönder. Tidigare har vi besökt samer tillsammans med några av våra chefer för att diskutera ledningarbetet i Sapmi, som även det bygger på att traditionerna överförs från generation till generation inom rennäringen.

Den tekniska utvecklingen i all ära och med hjälp av den når vi oanade höjder, men vi glömmer ofta bort att ta tillvara gamla beprövade kunskaper. Kompetensöveföring mellan olika kulturer eller från generation till generation är en viktig faktor till framgång, oavsett om du är industriman eller vinbonde.

Det våras för nya tankar i företagen

Det våras för nya tankar. När verkligheten kommer ifatt oss då blir vi mottagliga för att tänka tvärt om och möta nya förutsättningar. Vid ett av våra chefsseminarier definierade vi de tre begreppen Utsikter, Avsikter och Insikter som ett sätt att beskriva tre nivåer som alltför sällan möts i företagen. Det är styrelsen som har sina Utsikter för företagets positionering på marknaden. Det är ledningens Avsikter att verkställa styrelsens önskemål och slutligen är det medarbetarnas Insikter i möjligheterna att verkställa målformuleringen. Tre olika nivåer som ofta försummar chanserna till att samverka med varandra och det märks på många olika sätt. Språkbruk, lojaliteteter och värderingar är några exempel på skillnader mellan de tre olika nivåerna.

Min tes är att lågkonjunkturen för de tre olika nivåerna samman på ett sätt som vi inte har sett tidigare. Det börjar bli tydligt nu att vi får hjälpas åt att dela på bördorna. De som har tyckt sig ha rätt till ohemula ersättningar för utfört arbete backar när kassan sinar. Att skrapa med foten hos aktieägare och politiker frestar på och löntagarna inser värdet med att ha anställningen kvar och avstår från krav på löneökningar och kan t.o.m. tänka sig att reducera sina löner i utbyte mot förkortad arbetstid eller utbildning. Ansvar och Respekt är ord som vi möter i chefsnätverken idag.

Jag tror att vi kan vara på väg in i en ny tid där girigheten kommer på skam och värderingsfrågorna får ökad betydelse i företagen.

I min profession ville jag styra och blev min egen arbetsgivare

I mitt föregående inlägg hade jag funderingar kring otydligt ledningsansvar. Vem är det egentligen som styr och varför vill somliga styra medan andra är mindre benägna att klättra i karriärstegen. En framgångsrik karriär har naturligtvis många dimensioner av tillfredsställelse men där finns också inslag av otrygghet till följd av maktkamper. Alla kan inte nå toppen. En del viker i matchen och andra spänner bågen ytterligare en gång efter en framgångsrik positionering. Förr eller senare så möter de flesta sitt kompetenstak och blir förbisprungna.


Jag var 39 år gammal när jag var på väg upp i karriären inom energibranschen. Jag var projektledare för en fabrik som skulle byggas vid järnverket i Oxelösund. Fabriken baserades på ny produktionsteknik för fossila bränslen. Vid det läget ändrades energipolitiken med skatteväxling till förmån för förnyelsebara energikällor. Dessförinnan hade Per och jag jobbat inom kärnkraftsindustrin och mött det politiska motståndet även där.


Jag insåg att jag hade litat på företagsledare som inte hade lyckats med att styra efter ändrade förutsättningar i omvärlden. Då bedömde jag att jag inte skulle äventyra min och familjens ekonomiska trygghet om jag fick styra i egen regi. Så bildades företaget Etärnkonsult. Plan B var att vara återanställningsbar före 50.

Vem styr och vad är det som gör att somliga vill styra?

Vi var på Operan igår och såg Macbeth av Giuseppe Verdi efter William Shakespeares drama. För Macbeth är makten något han absolut vill skaffa sig, men när han väl har den är den inte lika självklar längre. Hans hustru har en avgörande betydelse för hans handlande men det har också häxorna. Mardrömmen tar över och det blir mycket blod på scenen innan föreställningen är till ända. Det väcker tankar kring makt som berusar och korrumperar. Om maktberoende kan vi även följa i medierna och ofta pratas det om girigheten som styr verkligheten.

Hur förhåller det sig då med ledningsarbete i företagen? Det är inte ovanligt med formella och informella ledare på företagen. De formella ledarna har fått makten men de informella tar maken. I Macbeth var det hustrun och häxorna som var de informella ledarna.

När han insåg att han hade förlorat ledningsförmågan och att det fanns andra som hotade hans ställning så var han beredd att utföra vansinnesdåd. Det är inte ovanligt att man får höra omdömet från anställda i företagen: "hos oss har vi en psykopat som styr" Den här diskussionen kring makthavare och ledningsarbete går att fläta ut i olika grenar. Ett tema för kommande diskussioner bl.a. i chefsnätverken är betydelsen av den formella och informella ledaren på jobbet. Ett annat tema med högre abstraktionsnivå är: Vem är det egentligen som styr och vilka andra vägar har jag som individ att gå om jag vill påverka. I morse fick vi höra om alla bloggare som företrädesvis är kvinnor. Dom har stor påverkan i samhällsdebatten men även som trendsättare.

En annan bild på maktens boning fick vi när vi var på en nätverksresa i Italien med temat: Humanistiskt ledarskap. Här fick vi ta del av kvinnans makt i företagen. Mannen var den formella ledaren på arbetet som rådgjorde med sin hustru vid köksbordet och skred därefter till handling efter hennes råd.

Vi har även hört talas om höga chefer som går till astrologer. Här svävade jag ut men frågan är intressant och förblir obesvarad. Vem styr och vad är det som gör att somliga vill ha makten till varje pris?