Idag är det vit tisdag - en del av gamla påsktradioner

Vi är snart framme vid den stora påskhelgen, som för mig är skiljelinjen mellan vinter och vår. Vi åker skidor som vanligt i fjällen och familjerna samlas där. Vi är nu 8 personer som skall trivas tillsammans i vår fjällstuga. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Men i dag är det vit tisdag enligt gamla seder och bruk. Med Vit Tisdag avses att fruarna skall tvätta lakan, dukar och andra textilier som skall vara rena och vita till påskhelgen.

Imorgon är det Dymmelonsdagen, då påskfriden inleddes. Namnet kommer av att metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag ersattes av trästavar, dymblar för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen var i antågande.

Idag förknippar vi inte påsken med stillhet som det var brukligt förr. Långfredagen var årets tråkigaste dag när jag var barn. Traditionerna plånas ut, på gott och på ont.

Kritisk granskning ger nya kunskaper

En viktig del inom utbildningsväsendet är Kritisk Granskning och det gäller inte minst inom högskole- och universitetsutbildningen. Kritisk Granskning är viktig och med den följer nya kunskaper.

Vad är rätt och vad är fel? Jag förundras över all opinionsbildning om det så sker i ett litet samhälle, i Sverige eller i ett globalt perspektiv, att vi har så lätt att förlita oss till den allmänna trenden. Vi stämmer in i samma kör utan eftertanke. Det gäller även media som inte har råd att ge journalisterna tid till kritisk granskning. Dom hinner inte ställa frågan: Varför? De medges endast utrymme i spalterna till att rapportera om vad som pågår.

Vad är det som gör att vuxna välutbildade människor blir så engagerade i en viss fråga att de utan eftertanke stämmer in i kören? Ve den politiker som hävdar andra samband till klimatförändringen än människans verk. I lördags skulle alla släcka belysningen i en timme för att visa sin solidaritet.

Exemplen är många: Vaccineringen mot svininfluensan, (nu talar expertisen om att vaccinet är verkningslöst), fluortanter i skolan på åttiotalet sköljde barnens munnar för att bevara tandhälsan, häxjakten i skolans värld när en elev utses till syndabock och mobbas, etc. Inom företagsvärlden finns det alltid olika trender som får fäste på många ställen samtidigt. Värdegrund har varit ett modeord, CSR är en annan trend etc. Vi strävar mot att göra likadant och bortser från individuella mål eller företags anpassade. Miljöhotet har blivit en annan faktor och plötsligt skulle alla bilar drivas med etanol och nu vet vi att det är fel!

En skollärare sa på nittiotalet : "Förr hade alla barnen hålfotsinlägg och nu har alla barnen tandställning"

Nätverk för ledare erbjuds utbildning i Italien

Nu har vi släppt nästa managementresa, som denna gång är på Italiens klack, Apulien den 17 – 21 september 2010. Temat handlar om ”Att se möjligheter i det omöjliga och att bli ansvarig projektledare för sitt liv”.

Vi kommer att träna vår förmåga att se det möjliga i det omöjliga. Vi kommer att ägna mycken uppmärksamhet åt våra egna drivkrafter och åt vår förmåga att hantera projekt och att även se livets vandring som mindre statiskt i en till synes trygg miljö.
När är osäkerheten som störst? Är det när vi aldrig prövar nya vägar som vi är tryggast eller är det då vi är otrygga?

Vi möter Wenche och Janne som har gjort ett rejält uppbrott från vardagen i Sverige för att möta helt nya förutsättningar i en annorlunda kultur med oanade utmaningar. Se http://www.etarn.se/

Carpe Diem

Carpe Diem är ett ofta använt ordspråk och det äger sin riktighet. För somliga är varje ny dag en utmaning med en lång rad av måsten, möten, konflikter, träningspass, samvaron med familjen, etc. Andra väcks till en hopplöshet och vet egentligen inte riktigt hur dagen skall användas på bästa sätt. Några börja ett nytt jobb, en ny bekantskap medan andra söker sig till ett vilorum i naturen eller kyrkan etc.

Carpe Diem betyder fånga dagen eller ta till vara på dagen. En modernare tolkning är "njut av dagen" Den är en gåva och ett alldeles utomordentligt bra sätt att njuta av dagen när det våras, är att ta en tidig morgonpromenad och lyssna till naturens under och känna dess dofter. Det är ett sätt att ladda batterierna och kan väl ersätta en timmes sömn på morgonkvisten.

Carpe Diem - Njut av dagen!

Om att vara sin egen lyckas smed

Till mitt inlägg igår under rubriken "Att vara sin egen lyckas smed" fick jag svar ett svar som jag väljer att publicera;

"Jag tillhör den risktagande sorten ibland samtidigt som jag tror på att ödet bistår mig när jag minst anar det. Lönen har jag definitivt sänkt men jag stortrivs med livet!"

Tänk vilken levnadsvisdom. Där finns tankar kring vad som är väsentligt i våra korta liv. Vi har det här och nu.

Att vara sin egen lyckas smed

Att vara sin egen lyckas smed är en tanke som totalt utgår från ens egna behov och önskan om att leva ett gott liv. Ofta möter jag människor som har väldigt liten eller ingen målformulering för sin vandring genom livet medan andra kan vara väldigt målinriktade. Den senare kategorin har utan tvekan större möjligheter att positionera sig i yrkeslivet medan den första väntar och ser vad som erbjuds runt hörnet. Det brukar också kallas för att man följer flödet. Det bygger kanske på någon form av ödes tro. Man tror på att möjligheterna dyker upp längs vägkanten.

Ingen av de två livsfilosofierna kan sägas vara rätt eller fel. Det jag däremot märker ofta är att kategorin med höga mål kommer fortare fram till högre löner, men det är inte säkert att de får ett bättre liv för det.

Att vara sin egen lyckas smed är en svår konst i en oförutsägbar tillvaro.

Professorer väljer att fuska med analyser

Mitt förra inlägg handlade om synen på humanistiskt ledarskap i ett modernt industriföretag. Den här veckan har jag diskuterat bristen på lojalitet mot arbetsgivare och även gentemot kollegor i ett företag eller i sin bransch.

Ett exempel på bristande lojalitet inträffade på ett företags jubileumsfest med anställda, dessas respektive och andra personer som har betytt mycket för företagets framgångsrika utveckling. Det serverades en middag och vid efterföljande mingel får några kollegor höra hur en annan kollega baktalar jubilaren och tillika sin arbetsgivare. Ett annat exempel kom från en industriproduktion där en av medarbetarna i ett team saboterar lagarbetet genom störande inslag. Energitappet blev påtagligt och omplaceringen gjordes på ett sådant sätt att han inte längre stör verksamheten. Kravet på prestation uteblir bara han inte stör de andra kollegorna som levererar. I ett föreatg hade de anställda gått med på att bjuda på arbetstid för att klara företagets överlevnad under lågkonjunkturen medan en annan under samma tid tar ut semester.

Exemplen är många, maskningsaktioner eller rent ut av fusk i testkörningar. Jag förvånas i mina nätverksmöten när vi tar upp den här typen av incidenter. Men nu kan vi läsa om det i media också. Professorer som fuskar med sina anlysrsultat så att oskyldiga döms för mord.

Är det så att främlingskapet ökar i vår nutid där var och en söker efter att bli sin egen lyckas smed och känner allt mindre ansvar för kollegor, arbetsgivare och medmänniskor i samhället?

Vi är många som minns berättelsen om Aina Erlander som sick till Statsförvaltningen för att återlämna några blyertspennor efter Tage Erlander med inskriptionen: "Tillhör Staten"

Om humanistiskt ledarskap i en konkurrensutsatt industri

Lågkonjunkturen har medfört minskad efterfrågan i många branscher, bl.a. inom bilindustrin. Med minskade intäkter görs ett antal ansträngningar för att hålla industrin igång. Lönekontot är en stol del och det är angeläget att hitta en modell för anpassad arbetstid. Tillsammans med fackets representanter görs olika ansträngningar för att hitta lösningar till hållbar utveckling. Detta innebär också att man ställer krav på de anställda att vara flexibla i sina yrkesroller. Man måste kunna fler arbetsmoment på ett sätt som inte tidigare har efterfrågats.

För någon dag sedan hörde jag berättelsen om en man i 50-årsåldern som i princip hade stått vid samma maskin i 25 år. Parallellt med facket tittar arbetsgivaren på olika modeller för varierad arbetstid och vissa arbetsmoment rationaliseras bort. I det här fallet ville man att maskinoperatören skulle bli truckförare på fabriksgolvet för interna godstransporter. Det låter humant men det blev ett problem. Det visade sig att maskinoperatören hade en lägre grad av utvecklingsstörning som man inte tidigare hade observerat.

På Försvarshögskolan fick vi lära oss att "förr eller senare så når alla sitt kompetenstak" och det var det som till synes hade inträffat i det här fallet. Valet står mellan uppsägning eller att hitta en annan arbetsuppgift som motsvarar maskinoperatörens kompetenser. Möjligheten till anpassade yrkesroller efter individens förmåga, har reducerats i det moderna industriföretaget.

Veckans spaning om trender

Det har varit en intensiv vecka med många nätverksmöten, föredragningar och umgänge i privatlivet. Det känns som att man i det här jobbet skulle kunna kvalificera sig som trendanalytiker. Vad är det som händer i arbetslivet idag? Jag nämner några exempel. Allt fler pratar om verksamhetsstöd. Vi får knyta ihop processerna med verksamhetsstöd. Alla vill vi synas och då kan vi inte jobba i våra stuprör utan vi måste få en chans att ändra energiriktningen i företaget. Vi måste lägga mer energi på externa processer framför interna. Där kommer verksamhetsstödet in i bilden.

Nästa trend är att vi måste få utmaningar i arbetslivet för att vi skall finna det intressant och meningsfullt att fortsätta hos samma arbetsgivare. Snart är vi på väg in i en konjunktur med hög rörlighet på arbetsmarknaden igen och då gäller det att ta hand om de medarbetare som man vill ha kvar. Nu senast hörde jag om en högt värderad direktör inom offentlig sektor som söker sig till Robinson för att kunna tillfredsställa sina behov på utmaningar.

Kvinnliga direktörer rekryterar sina lagspelare på samma sätt som vi har sett männen göra. Dom rekryterar sina studiekamrater och byter manliga kollegor i ledningsgruppen till kvinnliga.

I högskolevärlden får jag veta att många studenter mår dåligt. De söker kuratorer och terapeuter redan några veckor efter terminstart. Samtidigt som jag hör att många unga söker andra värden än sexiga utmaningar. Att ha sin egen kolonilott för att odla sina egna grönsaker är en annan trend som är på väg.

Vi vill alla bli sedda och vad är friheten värd?

Jag promenerade hem i söndags och passerade Stureplan på eftermiddagen. Där brukar en kvinna, hemlös och starkt påverkad av missbruk husera på en filt. Jag känner ett medlidande naturligtvis, hon har säkert sett bra ut i yngre dagar, men jag är tveksam till att ge henne ett bidrag. Det hon behöver är en radikal förändring av sin livsstil, men den förändringen kan hon knappast åstadkomma ifrån den situation hon nu befinner sig i. Hon behöver professionell hjälp.

Det som fick mig att studsa till i söndags det var att hon var inte där. Hennes filt var där och på den hade hon lagt en handtextad skylt: KOMMER STRAX! Runt filten stod fyra tonårsflickor och begrundade skylten. Vad gör hon när hon inte passar sin filt? Hon är kanske på toa helt enkelt, hörde jag den ena flickan säga.

Jag fick en förnimmelse av att det var den hemlösa damens jobb att passa filten och att det är där hon eventuellt inkasserar en inkomst. Eller också är det bara en önskan om att vara sedd och efterfrågad. Är det det som är en del av arbetet, att känna tillfredsställelsen av att vara till för andra. Att finnas i ett sammanhang. Vi önskar oss frihet att göra vad vi vill. Men vill vi egentligen ha frihet till 100%. Knappast.

Mina tankar på internationella kvinnodagen

Jag är varken feminist eller sportintresserad, men jag väljer ändå att idag på internationella kvinnodagen göra ett inlägg som berör temat.
Först och främst så är jag tveksam till en kvinnodag. Det skulle i sin tur betyda att de övriga 364 dagarna är till för den andra hälften av befolkningen. Nu känner jag ändå ett visst ansvar för mina medsystrar genom mitt engagemang i Zonta och är medveten om orättvisorna i världen. Kanske kvinnodagen kan vara ett sätt att åstadkomma en förändring. Vår Zontaförening stödjer kvinnojouren i Stockholm och vissa biståndsprojekt i bl.a. Afrika.

Men tillbaks till sporten. Igår kördes det traditionstyngda Vasaloppet som numer är öppet även för kvinnliga åkare. Det är gott och väl så långt. Det som störde mig är SvT:s rapportering från tävlingen. Den manliga åkare som tog hem kransen omnämndes med namn och till vilken tid han hade gjort prestationen. Den kvinnliga pristagaren fick endast namnet tillkännagivet. På kvällen var det än värre. Då nämndes hon inte alls. Bedrövligt!

Vi såg utställningen Modemakt på Nordiska Museet

Modets makt är stor. Hur ofta tänker vi på att vi med kläderna vi bär signalerar grupptillhörighet, civilstånd, ekonomisk och politisk status, ålder och mycket annat?

I Nordiska museets utställning Modemakt möter besökaren dräktfigurer från tre årtionden, 1780-, 1860- och 1960-talen. Det var tider då ekonomi, idéströmningar och teknisk utveckling särskilt starkt påverkade modet och därmed hur folk klädde sig. Vem som burit plaggen har fallit i glömska – förutom vissa kända personer vars kläder finns bevarade hos Nordiska museet.

Utställningen är sevärd och med den guidade visningen ökade värdet. Intressant att höra hur politikerna har styrt modet. Vissa tyger fick bäras endast av de kungliga medan andra tyger har beskattats.

Ibland kan ett Icke-Samtal bli ett vägledande samtal

Mina tankar går vidare till det svåra samtalet mellan medarbetare och chefer. Ett Icke-Samtal kan vara väl så utvecklande som ett protokollfört utvecklingssamtal eller lönesamtal. Jag har erfarit att ett enskilt samtal där berörda parter kommer överens om att avstå från det protokollförda samtalet är det tillfälle där man lyfter de svåra frågorna utan krav på svar, resultat eller åtgärdsprogram. Parterna kan beröra det verkliga dilemmat på ett ärligt sätt.

Icke-Samtalet kan vara början till ett meningsfullt utvecklingssamtal.

Det svåra lönesamtalet

Vi diskuterar lönesamtal i våra nätverk för ledare. Om konsten att göra en rättvis värdering av medarbetarnas insatser. Som arbetsgivare är man skyldig att ta kostnaderna för medarbetarnas rehabiliteringsinsatser vid behov. De kan vara väldigt kostsamma och ta mycken tid i anspråk. De kostar i sin tur även produktionsbortfall.

Kan vi sätta en rättvis löneutveckling för låg- kontra högproducerande medarbetare?

Tankar om ljus och om betydelsen av att ta vara på livets ljusglimtar

Det är dags att packa för att återvända till Stockholm och dess ljus. Vi har varit här i tre veckor med mycket snö och dagarna blir längre. Jag vill påstå att gatljus, neonskyltar, upptända husfasader med spotlight i skyltfönster etc. inte kan mäta sig med naturens ljussättning med bl.a. vit snö, månsken och stjärnklar himmel. Det konstgjorda ljuset flödar över människor, gator och torg. Det kräver dessutom en hel del energier.

I Sundsvalls Tidning gick det att läsa om ljusglimtar som saknas. Det är hos äldreomsorgen i Timrå kommun. Här har man infört ransonering och de boende får nöja sig med max 2 koppar kaffe om dagen samt 2,5 dl mjölk och 2 brödskivor utöver måltiderna. Det är bedrövligt att läsa samtidigt som UR visade ett äldreboende i Danmark där fick dom både röka och dricka alkoholhaltiga drycker. Personalen dansade med de boende etc. Årskostnaden per boende sjönk och medellivslängden ökade i förhållande till de hem där det är förbud mot tobak och alkohol.

Jag är övertygad om att det går att skapa ett mer innehållsrikt liv om vi dels lär oss att leva närmare naturen och dels vågar gå utanför normen. Bejaka det som känns lustfyllt. Ett gott skratt för länger livet.