Mina tankar på internationella kvinnodagen

Jag är varken feminist eller sportintresserad, men jag väljer ändå att idag på internationella kvinnodagen göra ett inlägg som berör temat.
Först och främst så är jag tveksam till en kvinnodag. Det skulle i sin tur betyda att de övriga 364 dagarna är till för den andra hälften av befolkningen. Nu känner jag ändå ett visst ansvar för mina medsystrar genom mitt engagemang i Zonta och är medveten om orättvisorna i världen. Kanske kvinnodagen kan vara ett sätt att åstadkomma en förändring. Vår Zontaförening stödjer kvinnojouren i Stockholm och vissa biståndsprojekt i bl.a. Afrika.

Men tillbaks till sporten. Igår kördes det traditionstyngda Vasaloppet som numer är öppet även för kvinnliga åkare. Det är gott och väl så långt. Det som störde mig är SvT:s rapportering från tävlingen. Den manliga åkare som tog hem kransen omnämndes med namn och till vilken tid han hade gjort prestationen. Den kvinnliga pristagaren fick endast namnet tillkännagivet. På kvällen var det än värre. Då nämndes hon inte alls. Bedrövligt!