Igår var vi operan och såg Figaros Bröllop. Vacker musik men lite för mycket fars i min smak. Jag är tydligen för inrutad i mitt tankemönster. På operan skall man gråta och på teatern och på biografen finns utrymmet för skratt. Frånsett att min uppfattning om fars på operan så fanns det naturligtvis ett bärande tema i föreställningen. Vi är alla människor med de naturliga drifterna som finns hos alla, oavsett social status, etnicitet eller kön.
Figaros bröllop är en erotisk opera och lyfter erotiken till ett lustfyllt spel med många otillåtna handlingar som otrohet och otillbörligt kurtiserande.
Vi är skenheliga och vill inte tala om erotiken och de villospår som vi kan gå. Men i Figaros Bröllop talar man om det och många i publiken skrattade till de invecklade scenerna med vita lögner, förvecklingar och kurragömma.
Mozart skrev operan på bara sex veckor utan att vara helt säker på att den skulle bli uppförd. Uruppförandet ägde rum på Wiener Burgtheater 1786 och hade svensk premiär 1921.
Figaros bröllop gjorde inte mycket väsen av sig i Wien men blev en stor succé i Prag. Operan blev så populär att Mozart fick en ny operabeställning, som senare kom att bli Don Giovanni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar