Hur rustade är vi för att klara motgångar

Vi har vår fria vilja att välja vilka vägar vi skall gå på livets vandring. Många upplever det motsatta, när traditioner och värderingar påverkar våra val. I arbetslivet rutas vardagen in i olika processer etc. Många finner tryggheten i olika normer och rutiner som gör att vi inte behöver göra egna avgörande val. Otryggheten blir i de fallen så mycket större när de riskerar att bli av med jobben.

Andra finner det motsatta och känner ett behov av att styra sin egen vardag. Vi har valt att vara egna företagare. Att vara egen företagare är ett sätt att leva. I vårt fall har vi både privatliv och arbetsliv gemensamt. Vi har lagt båda äggen i en och samma korg som en bekant sa till oss. Det är en livsstil som passar mig.

Min fundering kretsar kring alla de som blir drabbade i samband med omorganisationer och företagsnerläggningar. Vilka är det som klarar den påfrestningen och ser uppsägningen som en ny chans till ett avgörande vägval och vilka är de som drabbas hårdast?

Utan utbildning kommer man inte in på arbetsmarknaden sägs det och det äger nog sin riktighet. Men det är så mycket mer som krävs i arbetslivet idag. Social kompetens, nätverk, kreativitet etc. Egentligen är det väl så att vi i ett utsatt läge tränar andra färdigheter än vad vi gör vi gör i vår vardag där "den ena dagen är den andra så lik som den någon sin kan bli" som min gamla far brukade klaga över i sina unga år.