Om veckans "Uppbrott"

Mina tankar handlar om Uppbrottets karaktär. Vi är så många som möter helt nya förutsättningar för varje dag som vi plockar ut från vårt konto. (dvs. antalet dagar vi har att leva) Hur många dagar vi har kvar kan vi inte göra så mycket åt men vi kan påverka att vi får ut det bästa av varje dag. Det är däremot viktigt. Många är vi som mer eller mindre modigt tar beslutet att bryta upp från något bekvämt, tryggt och pålitligt för att se om vi kan finna något nytt som lockar oss. Det är väl det som är själva evolutionen att vi söker hela tiden. Tanken är fascinerande.

Den här veckan har, för Per och mig, handlat om ett mycket konkret uppbrott. Vi lämnade Stockholm och en varm bostad i tisdags kväll för att komma till Änglagård. Här var det kallt, - 28 grader och ett synnerligen nerkylt hus. På dagarna har vi strålande solsken och snötäcket är metertjockt. Efter två dygn kunde vi konstatera att nu är hela huset varmt efter att Per har burit in ett antal vedkorgar varje dag för att hålla kakelugnar och vedspis igång. Och vi trivs.

En annan koppling till uppbrottets karaktär är att att vi förbereder vårt seminarium med Bertil Torekull och andra "Uppbrottslingar" . Temat är "Vägval och Uppbrott" Det är otvivelaktigt så att varje framgång och nyskapande är förenat med en ansträngning att "ta saken i egna händer" i smått som i stort.

Och nu infinner sig det Lilla men nog så viktiga uppbrottet -"Kafferasten". Den är viktig för allt nyskapande!